"Sköööönt när matte kliar mina öron!!!"

Vi hade -26 grader vid 8-tiden i morse, men redan vid lunchtid hade temperaturen stigit till -15 så uppenbarligen värmer solen redan! Någon ridning blev det ändå inte för mig, för jag är så våldsamt förkyld och har så varit större delen av veckan... Många vilodagar för Hamingja alltså, men som bilden visar går det knappast någon nöd på henne! Och vi hann dessutom mysa lite  i samband med att jag lunchfodrade hästarna.  "Sköööönt när matte kliar mina öron!!!" hälsar Hamingja!!!

Nära döden-upplevelser löser problem!

"Hoppsan - det är visst vinter...!!!"

Dagens -15 grader är ju egentligen inte någon vintertemperatur att orda om... men efter de senaste veckornas ovanligt milda temperaturer runt -5 kändes det nu som att det plötsligt blivit "riktig vinter" igen! Jag har faktiskt ridit i fleecefodrade ridbyxor ett tag, men idag var det termobyxor på igen. Det bästa med denna tid på året är dock att ljuset kommer tillbaka! Och varje år blir jag så positivt överraskad av att det går så fort!!! Idag var det fortfarande ljust - jag t o m solsken - när jag kom till stallet efter jobbet - HÄRLIGT!!!

Hamingja var också laddad för ett träningspass skulle det visa sig. Igår hade jag faktiskt lite problem med att styra henne ut från gården, för hon ville absolut in på ridbanan! Även idag verkade den ha en magnetisk dragningskraft på henne och när jag inte försökte styra undan skrittade hon JÄTTEFORT in på banan - som för att inte ge mig en chans att ändra mig!

Som vanligt värmde vi upp med volter där hon fick flytta ut bakdelen för att korsa bakbenen och detta både i skritt och tölt. Dagen innan hade vi ju tränat galopp på ridbanan för första gången på jättelänge - så det vore inte konstigt om det kändes lite i musklerna på henne igår. Dessutom var det en sådan dag då hon såg och hörde spöken (och LIVSFARLIGA hundar) vilket förståss gjorde henne extra spänd även i kroppen. Men idag kändes hon smidigare igen!

Dessutom fungerade hennes travknapp alldeles perfekt idag! Jag testade den många gånger, både i höger och vänster varv och ALLA travövergångarna var klockrena!!! Härligt när "renoveringsarbete" ger resultat tillslut!!! Istället fick vi jobba endel med att "renovera" ryggningarna... Varje gång jag gjorde halt för att rygga tog Hamingja det som en inbjudan till att glömma matte där på ryggen och fokusera helt på omgivningen... Jag fick verkligen jobba för att hon skulle fokusera på mig istället...

När ryggningarna tillslut fungerade hyfsat tränade vi samlad skritt och övergångar till tölt. Först i vänster varv, eftersom det brukar gå lättare, men sedan även i höger varv. Så här i efterhand inser jag att vi hade behövt mer energi i tölten, i båda varven. I högervarvet ville hon inte heller riktigt komma in mellan hand och skänkel... Förrän matte tog till det "tunga artilleriet" och smackade en gång. När Hamingja väl hämtat sig från denna nära döden-upplevelse löste sig plötsligt allt! När bakdelen verkligen "var med" kom hon in mellan hand och skänkel och bar upp sig jättefint samtidigt som jag inte hade något alls i handen! Jag borde helt enkelt ha smackat låååångt tidigare!

Efter att hon fått börja nedvarvningen i tölt med låååång hals testade jag travknappen igen, ett par gånger i vardera varvet och den fungerade lika klockrent som under uppvärmningen! ROLIGT!!! I o m att vi red så pass mycket i samlad tölt blev det ett ganska ansträngande ridpass för Hamingja så jag lät henne stå lite extra länge med BoT efteråt. Och nu kommer hon dessutom att få ett par vilodagar, för i morgon ska jag till smärtkliniken igen och sedan bör jag vila extra mycket för att maximera effekten av behandlingen. Men både travknappens goda funktion och den härliga känslan i tölten alldeles på slutet blir härliga karameller att suga på i några dagar!

Tapasvarianten av ridning

HÄRLIGT vårvinterväder idag!!!

Johan följde med till Mariebäck idag och skottade taket på hästtransporten medan jag red. Dessutom fotade några bilder på mig och Hamingja - här är en av dem! 

Lilla fröken hade det lite "stökigt i huvudet" idag... Monstren försökte uppenbarligen attackera henne från alla håll och då är det förståss inte så lätt att vara en liten, försvarslös häst... Fast när hon t o m försökte spela ut kortet "jag är JÄTTERÄDD för hundar!!!" fick hon inte minsta förståelse från matte. Det blir ju inte särskilt övertygande när jag vet att hon under hela sitt liv haft Sylvias hundar springande runt benen...!!!

Kanske var Hamingja lite stel i musklerna efter gårdagens galoppträning på ridbanan. Men f f a var hon ju allt annat än mentalt lösgjord när vi inledde dagens träningspass, vilket innebar att uppvärmningstölten var VÄLDIGT passtaktig och det krävdes ovanligt mycket "korsa bak-övningar" i både skritt och tölt innan vi fick ordning på takten. 

Jag har ju verkligen försökt jobba med min sits i tölt sedan senaste Atlikursen i höstas. Då fick jag ju prova att rida i en sadel med djupare säte som "tvingade" mig till en bättre sits. "Memorera var det stramar och sträva sedan efter att hitta den känslan även när du rider i din egen sadel!" sa Atli. Precis det har jag också försökt göra sedan dess och jag tror faktiskt att det börjat ge lite resultat. Jag hittade ju mycket inspiration i senaste Islandshästen och en av dessa saker handlade just om sitsen. 

I artikeln om Ia och Dennis clinic beskriver dressyrryttaren Rebecca Mauleon det så här: "Jag rider mest med sätet. Tänk att du står upp och har en svans som du drar fram mellan benen. Då får du till sitsen och magmusklerna börjar jobba. Det är här hela ridningen sitter. Här kan du öka och minska farten." Jag tycker det här med svansen var en jättebra beskrivning av hur jag behöver göra för att det ska "strama på rätt ställen" när jag sitter i sadeln!!!

Förutom att jag försökte hålla "svanskänslan" i sitsen och rida mycket "korsa bak-övningar" i skritt och tölt ägnade jag mig också åt diverse annat "småplock". Som att sidföra i nedtagningarna för att Hamingja inte skulle ramla ner på bogarna i dessa, att hålla blicken höjd, händerna stilla och låta böjning i sidan och drivning fram emot bettet bibehålla bärigheten i tölten. Att rygga och samla skritten m h a skänklar och säte samt att göra halter där hon trampade under sig med bakbenen. Massor med små detaljer att "plocka med" - lite som en ridvariant av tapas som på sikt förhoppningsvis skapar en helhet i form av bättre ridning!

"Öka din medvetenhet som ryttare"

"Hej matte! Vad ska vi göra för nå´t kul idag??!!"

Jag var morgonens mest populära person i Mariebäck idag - d v s det var jag som morgonfodrade. Medan hästarna åt sitt morgonhö gick jag till Josefshallen för att äta egen frukost - och passade samtidigt på att läsa i tidningen Islandshästen vars första nummer för året kom igår. Två oerhört inspirerande artiklar hann jag med, dels av Sofia Hallin som utbildar sig till ridinstruktör vid Hólar University College på norra Island och dels om en clinic "Island vs dressyr" som hållits av Ia och Denni hållit. 

Det var MÅNGA saker som inspirerade i dessa båda artiklar, så jag lär återkomma till dem i fler  blogginlägg framöver! Men en sak jag direkt vill nämna ur Sofia Hallins artikel med rubriken "Öka din medvetenhet som ryttare" är hennes tips att skriva träningsdagbok. Genom att skriva om varje tränngspass, vad ni tränat på, hur det gick och VARFÖR kan man bli mer medveten om sin ridning. 

Detta är något jag själv upplevt också! Under mina dryga 40 år i sadeln har jag nästan alltid skrivit något form av riddagbok. Under många år var jag medryttare och då hade vi en anteckningsbok som jag skrev i som information till hästens ägare om vad jag och hästen haft för oss. Och när jag 1995 köpte min första egna häst kändes det naturligt för mig att fortsätta med detta, men då som minnesanteckningar till mig själv. 

När jag sedan kom med i Team Lillhästen tog min träningsdagbok steget ut på internet, först som en blogg på deras hemsida, för att efter några år övergå till denna fristående blogg. Hela tiden har mitt syfte varit att göra detta för min egen skull. Att kombinera mina två stora intressen: ridning och skrivande på ett sätt som hjälper mig att analysera och därmed förhoppningsvis också kunna utveckla min ridning. För jag ÄLSKAR inte bara ridningen och gemenskapen med hästarna utan också att  skriva! och när jag sedan upptäckte att det är många som uppskattar att läsa det jag skriver blev det både en stor överraskning och en jätterolig bonus! Så STORT TACK till alla er som läser!!!

Till dagens träningspass med Hamingja hämtade jag inspirationen främst från artikeln om Ia och Denni-clinicen där de bl a konstaterar att "Vi som rider islandshäst behöver över lag träna mer på galopp på ridbana." Med Feykir gjorde jag detta väldigt ofta och f f a då massor av galoppfattningar, vilket bl a resulterade i att vi alltid brukade få fina domarkommentarer för våra galoppfattningar på tävling. 

Med Lára, som hade lika lätt för galopp på volt som för allt annat inom ridningen, blev det mindre av denna träning och med Hamingja har jag visserligen tränat mycket på galoppfattningar, men nästan bara när vi ridit ut. Den senaste tiden har jag visserligen många gånger tänkt att jag borde rida mer galopp även på ridbanan, men det har ändå inte blivit av... förrän idag när jag fick en inspirerande "spark i baken" från tidningen Islandshästen! 

Underlaget på ridbanan visade sig dessutom vara perfekt för detta, med någon halv dm kallsnö som frustit fast i underlaget under så att det inte var det minsta halkigt ens i kurvorna. Vi började i vänster varv och allt vårt "nötande" av denna galopp ute längs vägarna visade sig i att trevliga galoppfattningar. När jag dessutom kom ihåg att lägga till mer innerskänkel när hon började "tappa bakdelen" så blev också själva galoppen allt bättre. 

Hamingja har ju haft lättare för höger galopp, varför vi inte tränat lika mycket på den och det visade sig onödigt tydligt idag när galoppfattningarna inte alls funkade lika bra som i vänster varv... Ända sedan Feykirs tid har jag brukat göra galoppfattningarna i kurvan innan ena långsidan, men idag var det först när jag (i höger varv) bytte till kurvan innan en kortsida som galoppfattningarna började fungera även i detta varv. 

Sedan jag avrundat dagens träningspass med trav på volt i båda varven konstaterade jag att Hamingja och jag verkligen var ett tydligt bevis på att Ia och Denni har helt rätt - för vi behöver VERKLIGEN träna mer på galopp på ridbanan!!! Det är ju bara så MYCKET som man vill träna, medan tiden och orken inte alltid räcker till... Men å andra sidan är det mest inspirerande med ridningen, om ni frågar mig, just att det alltid finns så mycket som man kan utveckla!

När det gäller orken så har jag ju betydligt mindre smärtor nu, sedan jag börjat behandlingen på smärtkliniken i Piteå. Detta innebär också att jag sover betydligt bättre. Men den senaste tiden har jag ändå varit väldigt orkeslös och ofta också yr i huvudet. Jag har i många år haft problem med låga järndepåer och behövt ta järntillskott under långa perioder. Antagligen är det som spökar nu också och för ett par veckor sedan började jag på en ny kur med järntillskott. 

När depåerna är låga tar det dock lång tid att återställa dessa och för att försöka snabba på det hela lagade jag här om dagen för första gången blodplättar av nötblod, något som mina föräldrar ofta lagade medan jag bodde hemma. Jag har alltid vetat att det är bra att kombinera med något c-vitaminrikt för att öka upptaget av järn, men det var först när jag googlade på saken här om dagen som jag insåg HUR stor betydelse detta har. 100 mg c-vitamin ökar faktiskt järnupptaget med hela 300 %!!! Och det räcker med 70 gram svarta vinbär för att komma upp i den mängden. 

Te hämmar däremot upptaget och ingen har väl missat att jag är en storförbrukare av denna ädla dryck...?! Så när jag nu tänker jag köra hardcore genom att äta blodplättar minst en gång i veckan, med svarta vinbär som efterrätt är min "order" till mig själv att sedan avstå te i MINST två timmar efteråt så att kroppen verkligen hinner ta upp så mycket av järnet som möjligt. Jag ska ge järnet med järnet helt enkelt!!!

Hamingja fick INTE sko sig på mattes bekostnad...!

Nyligen upptäckte jag att det var hela 15 veckor sedan Hamingja skoddes senast - vilket är betydligt mer än vanligt - så jag var så glad när hovslagaren skulle kunna sko henne redan idag! Fast när han kom till Mariebäck och tittade på hennes hovar konstaterade han att vi borde vänta ytterligare några veckor. Hovarna brukar ju växa långsammare på vintern, men i år måste de alltså ha vuxit ovanligt långsamt. Och skorna har inte heller hunnit börja glappa något, trots att hon har snösulor.  Om hovarna knappt vuxit sedan förra skoningen skulle de nya sömhålen hamna väldigt nära de gamla vilket ökar risken för tappskor och trasiga hovar - och den risken vill man ju inte ta!

Så hovslagaren kunde åka hem igen medan jag och Hamingja istället hann rida ut medan det var ljust! Och det blev ett riktigt bra träningspass längs bilvägen bort till "världens ände"-korsningen. Efter inledande stretching genom att korsa bakbenen nyttjade jag korsningen när man kommer ner till Mariebäcksvägen till en travövergång på volt, vilket lyckades vid andra försöket. Vi hann dock inte trava så långt innan vi fick sakta av för att möta en bil med hästtransport. Och sedan tyckte Hamingja tydligen att hon travat färdigt...

Jag tror det är Eyjolfur Isolfsson som sagt att träning av hästar går ut på att hela tiden sätta dem i sådana situationer där de väljer att göra det vi vill att de ska göra. Alltså bestämde jag mig för att Hamingja nu skulle ha två saker att välja på: antingen trav eller också ANSTRÄNGANDE tölt. Inte någon mystölt i myrsloksform som hon tycker så mycket om, utan tölt med böjning i vänstersidan så hon måste trampa under sig med vänster bak. Efter en sekvens av detta gav jag henne åter möjligheten att välja trav - och vips gick det alldeles utmärkt att trava...!

I korsningen vid sjön red vi till vänster och ut på ängen där de plogat upp en väg för skogsmaskinerna som avverkar längre in i skogen. Första sträckan av denna väg går längs ängskanten där vi brukar träna galoppintervaller och vi passade på att göra så även idag - dock bara två intervaller vänster galopp. Sedan nyttjade jag den vändplan som plogats upp längst in till att rida trav på volt och upptäckte att ytan faktiskt var tillräckligt stor för att kunna trava på en åttvolt och byta varv!

Innan vi vände hemåt igen satt jag av och sadlade om och sedan fick Hamingja inleda hemvägen med att skritta en lång stund på hellånga tyglar. Hon hade sett endel spöken idag, så jag ville inte trigga hennes flyktreflexer i onödan genom att låta henne springa första delen av hemvägen. Och hon kunde ändå slappna av tillräckligt för att INTE agera giraff utan sänka huvudet och slappna av.

Men sedan fick hon jobba ordentligt! Från halt, ryggning och samlad skritt red vi övergångar till samlad tölt samtidigt som jag försökte "sitta som folk" och hålla blicken lyft. Efter en stund bjöd Hamingja på några sekvenser tölt där vänster bak och höger bogen kom på plats och hon verkligen bar upp sig trevligt! Då fick jag en känsla av den där lättheten som Atli alltid pratar om att man ska söka efter i ridningen! Härligt!!!

Efter detta fick hon varva ner i tölt på långa tyglar innan det plötsligt tog tvärstopp ungefär där det finns en kallkälla vid vägen. Hamingja förvandlades till en stenstod med giraffhals som spanade oroligt framåt mot infarten upp till gården. Jag förväntade mig att få se Sylvia komma ridande med hundarna som förtrupp. Medan Hamingja uppenbarligen förväntade sig ett gäng hästätande älgar... Istället kom... ingenting...! Och tillslut lyckades jag också övertyga Hamingja om att ta risken att fortsätta hemåt och vi tog oss faktiskt hela vägen tillbaka till stallet med livet i behåll!

När lilla fröken sedan preparerats med BoT på haserna och över korset mumsade hon sitt kraftfoder med MYCKET god aptit - så hon verkar ha börjat vänja sig vid smaken på den nya vitamin- och mineraltillskotten. Jag ger fortfarande bara halv dos, men i morgon ska jag testa att ge full dos så får jag se om det funkar. 

Ridning i den högre skolan - d v s TRAV RAKT FRAM!!!

 

En "arkivbild" från en tidigare vinter. Nu är det ÄNNU mer snö (överta elbandet täcks av ett par dm snö nu...!) Men TRAVAR gör vi ju på bilden! Och TRAVADE gjorde vi idag också - t o m när vi red rakt fram längs vägen!!!

Jag har fått ändrat jobbschema så att jag åter ska jobba till kl 18.15 på tisdagarna (vi har öppet till 18 alla dagar utom fredagar). Och för att inte min arbetstid denna dag ska bli längre än vad sjukskrivningen tillåter innebär det att jag börjar jobba först till lunch. Alltså tänker jag göra som förra perioden när jag hade samma schema: försöka rida på morgonen.

Även idag blev det ett träningspass med travträning som den röda tråden. Vi inledde på ridbanan och efter uppvärmning i skritt och tölt var det dags för travövergångar och trav på volt. Till min glädje fungerade övergångarna riktigt bra! I höger varv var de klockrena, i vänster tog hon ett par töltsteg men bytte sedan över till trav.

Det hade kommit några cm nysnö sedan någon red på ridbanan senast, så våra spår syntes väldigt tydligt. Och det var VÄLDIGT avslöjande kan jag säga...!!! :-O Jag inledde med trav i höger varv på volten längst in på ridbanan och gjorde sedan varvbyten genom att vända snett igenom och gå in på en volt i vänster varv i andra änden av ridbanan. Min känsla "i kroppen" var att vi gjorde volterna ungefär lika stora... men spåren i snön avslöjade att volterna i vänster varv var flera meter större än dem i höger varv...!!! :-O Avslutade arbetet på ridganan med att försöka minska volten i vänster varv och alldeles uppenbart behöver vi jobba på MYCKET på detta framöver!!!

Men eftersom travövergångarna fungerade så bra bestämde jag mig dock för att det nu var dags att lämna ridbanan och se om de även kunde fungera när vi rider längs vägen. Vid senaste försöket var det ju INTE så - men vi har ju hunnit med många övergångar och många travsteg på volt sedan dess så kanske... För att göra övergången från ridbanan till uteritt lite mindre började jag utanför stallet, där ytan är tillräckligt stor för att rida på en volt. Satsade på höger varv eftersom detta brukar gå bäst, övergången blev klockren och vi höll sedan en stabil trav när vi red ut från gården. Faktiskt så stabil att inte ens det faktum att hon halkade till med ena bakbenet vid ett tillfälle fick henne att gå över i tölt!

När vi skrittat nerför backen över bäcken nyttjade jag vägkorsningen till en ny volt i höger varv och när jag gav travsignal resulterade den ännu en gång i en klockren travövergång! Upprepade detta ytterligare ett par gånger (passade på där vägen var lite bredare så att vi hade utrymme för en volt) och det fortsatte lika bra! Det var först när jag tyckte det var dags att vända hemåt som det blev lite knivigare.. Det var ingen mötesplats eller korsning där vägen var lite bredare i närheten så vi hade bara utrymme till en väldigt liten volt - och då valde Hamingja tölt.

Men när jag efter två misslyckade sådana försök bestämde jag mig för att testa en övergång på rakt spår fungerade "travknappen" jättebra! Och detta TROTS att vi just vänt hemåt vilket oftast innebär att Hamingja inte alls tycker att hon har tid att trava...! Men nu blev det trav och dessutom med ett enormt tryck från bakbenen - jag hade GÄRNA velat veta vad en tävlingsdomare satt för poäng på den!!! Och inte blev jag mindre nöjd när vi en stund senare lyckades göra en lika bra travövergång igen - även nu alltså på rakt spår och på hemväg.

När vi lämnade ridbanan för att ge oss ut längs vägen hade jag en plan B: att återvända till ridbanan och volterna där ifall vi inte skulle lyckas med några travövergångar ute längs vägen. Men det var ju väldigt roligt att detta aldrig behövde bli aktuellt!!! Efter träningspasset fick Hamingja stå med hasskydd och ryggvärmare från BoT medan hon åt sitt kraftfoder. Jag hade precis som i söndags bara tagit halv dos av de nya mineralerna resp vitamintillskottet och den här gången behövde jag inte flytta mat mellan krubborna utan nu åt hon faktiskt upp allt på en gång! Och nu är det hög tid för mig att mumsa lite lunch så att jag hinner i tid till jobbet. Vore ju lite pinsamt att "försova sig" när man börjar först till lunch...!!!

Matte försöker förgifta mig!!!

Stackars Hamingja har verkligen inte haft det lätt... När jag köpte henne tyckte hon bara att det fanns en enda människa man kunde lita på - och det var förståss Sylvia. ALLT jag utsatte henne för var därmed otäckt - som t ex att jag band upp henne på en annan plats i stallet än Sylvia brukar när jag skulle göra i ordning henne för en ridtur... 

Dessutom försökte jag förgifta henne genom att smyga in kiselgur (som ska vara bra för man och svans) i kraftfodret... Men Hamingja är som tur var en MYCKET uppmärksam häst och räddade livhanken genom att helt enkelt vägra äta maten oavsett hur mycket betfor och havre matte försökte locka med...

Sedan dess har matte blivit mindre och mindre otäck. Men i helgen gjorde hon plötsligt nya försök att förgifta sin stackars häst...!!! Hamingja har brukat få ett mineralfoder från Krafft samt ett magnesiumtillskott från Trikem i sitt kraftfoder. Men nu hade matte fått för sig att byta ut dessa till ett mineraltillskott med högre halt magnesium samt ett flytande vitamintillskott. Redan på lördag började Hamingja ana oråd och det krävdes några REJÄLA nävar luzernhack för att kamouflera "giftet" tillräckligt för att hon skulle äta upp det som fanns i krubban.

På söndag tyckte matte att hon var riktigt smart när hon bara tog halv dos av de nya tillskotten i kraftfodret... men så lätt lurar man minsann inte Hamingja! Hennes självbevarelsedrift var t o m starkare än hungern - så det blev TOTAL matvägran! Matte väntade och väntade, men lilla fröken behagade inte ta en enda tugga av den där förgiftade maten...!!! 

Hamingja stod i en av "dubbelboxarna" byggd för två hästar och därmed också med dubbla krubbor. För att vara extra tydlig placerade hon sig vid den tomma krubban, för att matte skulle förstå att det var dags att servera RIKTIG mat! Och TILLSLUT förstod t o m matte vad som måste göras, och hällde en STOR foderskopa med RIKTIG, ÄTBAR mat i den tomma krubban. Girigt slukades denna mat till sista smulan och krubban slickades grundligt ren. 

(Säg inget till Hamingja, men maten i skopan kom från den första krubban... Och när hon väl ätit upp detta råkade hon av bara farten mumsa i sig det som fanns kvar i första krubban också...!) Sensmoral: Tydlighet är A och O när man har med suspekta människor som Hamingjas matte att göra!!! ;-)

Varför ändra ett vinnande (trav-) koncept?!!

Även idag blev det ett träningspass på ridbanan, med samma upplägg som igår - och även idag fungerade "travknappen" riktigt, riktigt bra! När jag efter sedvanlig uppvärmning i skritt resp tölt gav en travsignal svarade Hamingja direkt - med klockrena övergångar på volt i höger varv! I vänster varv blev det visserligen ett par töltsteg först, men aldrig särskilt många innan hon även där övergick till trav!

Vi jobbade med traven på volter och längs spåret och den allra bästa känslan kom efter en stund på volt i vänster varv - då högerbogen "ramlade på plats" och hon verkligen kom in mellan hand och skänkel! Lite av den känslan kunde jag också behålla när vi sedan red ut längs spåret och även återskapa med hjälp av hörnpasseringarna. Hamingja verkade också förstå hur duktig hon var - för hon frustade så belåtet!!!

Och apropå hörnpasseringar kom jag att tänka på ett avsnitt av Sveriges Radios "Ridpodden" med en intervju med det senaste stjärnskottet på den svenska ridsporthimlen: Stephanie Holmén som nyligen satte hela världseliten på plats när hon vid sin andra start någonsin i hoppningens världscup inte bara tog sig till omhoppning utan dessutom vann denna överlägset tillsammans med Flip´s Little Sparrow! 

Att denna otroliga framgång var allt annat än en slump, utan verkligen resultatet av många års hårt arbete och en oerhört stor noggrannhet i alla detaljer blev VÄLDIGT tydligt under intervjun, som handlade om hur hon till vardags arbetar med att utbilda unghästar på Grevlunda (hos Peder och Lisen Bratt Fredricsson). När intervjuaren efter ett antal frågor till Steffi sa: "Men även du måste väl ibland rida en slarvig hörnpassering...?!" Varpå Lisen snabbt svarade: "Att Steffi skulle rida en slarvig hörnpassering är faktiskt lika osannolikt som att hon plötsligt skulle få för sig att gå runt med bara en sko och den andra foten barfota!!!" 

Hm... där har man ju definitivt ett och annat att lära...!!! Och jag tänker också att hästarna verkligen måste ÄLSKA att hon är så oerhört konsekvent i ridningen! På samma sätt som en ledarhäst alltid är konsekvent - den har aldrig "slarviga" dagar eller stunder! En oerhört inspirerande del av att ha egen häst tycker jag också är just det att när man lyckas vara konsekvent med någon liten detalj i ridningen och "fila" på denna varje gång man rider så leder det ofta till att detaljen tillslut "ramlar på plats" och även om det inte handlar om några revolutionerande saker så är det en så härlig känsla!

Men ett litet steg för mänskligheten kan definitivt innebära ett STORT steg för Anna och Hamingja! Och snart är det dags att våga sig ut från ridbanan för att se om "travknappen" åter fungerar även där...!

Trav - det är jag GRYMT bra på, säger Hamingja!!!

"Trava kan jag - när jag vill...!!!"

Det råder sorg i Mariebäck, då Gabriels matte Yvonne idag somnade in efter en tids sjukdom... Hon lämnar ett STORT tomrum efter sig... men minnena av henne är många och de lever kvar!

Jag åkte till stallet först på kvällen, eftersom jag skulle kvällsfodra. Innan fodringen hade jag tänkt köra en repris av gårdagen, d v s nyttja den oplogade vägen bort till kyrkan för att träna trav. Men det visade sig att Janne varit "onödigt" flitig med traktorn idag, vilket även inkluderade en ytterst välskottad "kyrkväg"... Det fick därför bli ett träningspass på ridbanan istället - och KANSKE skulle jag ändå kunna övertala Hamingja att bjuda på lite trav...!

Vi inledde med sedvanlig uppvärmning med att flytta ut bakdelen i skritt på volt. När vi sedan övergick till att göra detsamma i tölt kändes hon så avslappnad och fin att jag nästan direkt övergick till att låta henne tölta längs spåret. "Man ska bara rida på volt så länge man behöver rida på volt!" som Atli brukar säga. "Voltarbete är på många sätt väldigt, väldigt bra - men innebär också en påfrestning på hästen."

Den senaste tiden har jag verkligen försökt komma ihåg att RIDA i nedtagningarna. D v s nyttja Atliknepet att flytta undan för innerskänkeln i nedtagningen, så att hästen bibehåller aktiviteten i bakdelen och inte ramlar ner på bogarna. Så också i kväll och Hamingja var hela tiden med på noterna! Töltuppvärmningen avslutades med att hon fick skritta på volt med hellånga tyglar, då hon passade på att verkligen sträcka ut halsen och nästan dra mulen i backen.

Sedan var det dags för sanningens ögonblick: skulle jag kunna övertala henne att trava något idag trots att det inte fanns någon djupsnö att rida i?! Jag bestämde mig för att börja i höger varv, började försiktigt ta mer kontakt på tyglarna igen och bad sedan om trav... "Trav - det är jag JÄTTEBRA på!!!!" sa Hamingja och travade på hur stabilt som helst! Hon fick förstås MASSOR av beröm och frustade så belåtet, gång på gång! Efter några varv på volten styrde jag ut längs spåret och bara njöt av känslan från trycket i bakbenen och den låååånga halsen!

Jag bytte sedan varv i trav, för att vara säker på att även få arbeta med traven i vänster varv.  Efter en skrittpaus bytte jag till höger varv och bad än en gång om trav - och övergången var lika klockren denna gång! Efter några varvbyten i trav blev det ny skrittpaus för min duktiga häst. Och sedan bestämde jag mig för att höja svårighetsgraden och testa om "travknappen" fungerade även i vänster varv.

Det började inte särskilt lovande... för så snart jag började korta upp tyglarna var Hamingja snabb att börja "tänka tölt" och jag trodde att det i o m det skulle vara hopplöst att hitta tillbaka till traven... Men efter en förhållning gav jag ny travsignal och då bjöd lilla fröken på en klockren övergång till trav! Det belåtna frustandet fortsatte när jag lät henne trava längs spåret i båda varven. Och jag var så nöjd att jag först tänkt avrunda ridpasset efter detta, för man ska ju sluta när man är på topp!

Men så bestämde jag mig för att ändå testa travknappen en gång till i vänster varv. Precis som tidigare var Hamingja snabb att ta några töltsteg så snart jag började korta upp tyglarna. Och jag hann tänka att jag borde ha nöjd mig med de travövergångar vi redan gjort istället för att rida till dess det började gå dåligt... Men till min glädje behövde jag bara göra en förhållning och sedan be om trav för att hon åter skulle trava! Nu var det nästan så att jag frustade lika belåtet som min häst!!!

Som belöning fick hon sedan skritta en stund på hellånga tyglar innan vi avrundade för dagen. Håll nu tummarna för att hennes "travknapp" kommer att vara tillbaka i funktion efter detta!

Nytt inlägg i travdebatten!

"Att trava eller inte trava - det är frågan...!!!"

Idag fortsatte Hamingja och jag vår diskussion om travens vara eller inte vara... För att vara mer övertygande tog jag snön till min hjälp, närmare bestämt de ca 2 dm nysnö som täcker vägen bort till kyrkan i Mariebäck. Och det funkade!!! Fast lite fick jag jobba för det också... Hamingja gjorde visserligen klockrena travövergångar från start, men var sedan snabb att gå över i galopp redan efter några travsteg... Men jag tjatade vidare genom att direkt sakta av till skritt igen och göra ny travövergång och efter ett antal sådana "omstarter" höll hon sedan traven till dess jag visslade för att hon skulle sakta ner igen!

Det var ju ingen lång vägsträcka vi hade till vårt förfogande, men just i det här fallet var det ju faktiskt ingen nackdel. Jag skulle ju ändå inte rida långa sträckor trav, eftersom det viktigaste nu var att renovera "travknappen". Efter ett antal klockrena travövergångar med bibehållen, och riktigt trevlig trav, beslöt jag mig för att testa hur det fungerade om vi red ut längs bilvägen. 

"PERFEKT töltväg!!!" konstaterade Hamingja när vi kommit ut på den onödigt välplogade bilvägen... jag hade hoppats att det i alla fall skulle finnas lite "travsnö" kvar längst ut närmast plogkanterna, men så var alltså inte fallet... Ganska snart vände jag därför tillbaka och kompromissen fick bli samlad tölt på hemvägen. Återvände till "kyrkvägen" och genast fungerade "travknappen" klockrent igen! Så det fick bli ett antal travvändor fram och tillbaka innan vi avslutade för dagen. Vi får hoppas att det dröjer innan Janne plogar så att vi kan fortsätta träna trav där!

En travdiskussion

Varför trava när det är så MYSIGT att tölta??!! undrar Haminga

Det känns som att jag hela tiden hamnat lite på efterkälken med bloggandet på sistone... Och här kommer ännu ett "blogga ikapp"-inlägg...! Jag har inte varit i så bra form de senaste dagarna, så Hamingja fick vilodagar både söndag och måndag. På tisdag åkte jag till stallet efter jobbet för att rida, men det skulle visa sig att jag egentligen inte var i form ännu...

Jag hade bestämt mig för ett pass på ridbanan där vi skulle träna travövergångar på volt. Men det visade sig att Hamingja hade bestämt sig för något HELT annat... Efter en lång uppvärmning i skritt på volt då hon fick korsa bak och sedan samma sak i tölt började vår "travdiskussion". Jag försökte verkligen vara övertygande, men Hamingja var fullständigt konsekvent: "INGEN trav idag!" var hennes bestämda budskap...

Tillslut kände jag hur jag började tappa humöret och bli ARG - ett tydligt tecken på att jag, som normalt snarast har alldeles för lång stubin, inte riktigt var i form för att rida idag... Alltså var det bäst att avrunda för dagen, innan mitt bristande humör drabbade Hamingja. Så det fick bli lite nedvarvningstölt som avrundning och sedan "slut för idag, tack för idag!"

Sedan dess har jag förståss funderat en hel del på hur jag ska kunna vara ÄNNU mer övertygande i nästa "travdiskussion". Och svaret kanske stavas "vägen bort till kyrkan". Där är det någon dryg dm nysnö just nu, vilket borde kunna fungera som "travbommar". Det är visserligen ingen lång sträcka, men jag kan ju rida den fram och tillbaka ett antal gånger. 

Ljusterapi och hästterapi i kubik!

Tänk att jag får rida den FINASTE hästen!!!

Vilket HÄRLIGT ridväder idag - med -12 grader och en strålande sol som fick all snö att gnistra. Verkligen ljusterapi (och hästterapi) i kubik!!! Och till skillnad mot igår såg jag dessutom till att rida åt rätt håll - så jag slapp den isande motvinden i ansiktet på hemvägen den här gången! 

Hamingja var med på noterna och kändes smidigare än igår när jag bad henne korsa över med vänster bak - så gårdagens träningspass hade uppenbarligen gjort viss nytta! Precis som igår fokuserade jag också främst på öppna till vänster under vår uppvärmningstölt, då jag också förutom att försöka vinkla mitt bäcken rätt försökte hålla blicken lyft ÄVEN om manken och hästens mankam har en helt makalös dragningskraft...! 

Johanna Elgholm har ju lärt mig att man med lyft blick och ögonen inställda på fjärrseende har möjlighet att tydligare känna hästens rörelser och nu försökte jag använda detta knep för att veta när jag skulle få bästa effekt av att lägga till innerskänkeln. I skritt går detta bättre och bättre tycker jag, men i tölt är det fortfarande SVÅRT... inte minst för att jag måste vara mycket kvickare i mina reaktioner då...!

Ett annat fokusområde jag har är nedtagningarna, från tölt till skritt, där jag åter har fått påminna mig om det knep Atli lärde mig för ett antal år sedan. För att hålla hästens bakdel aktiv genom nedtagningarna, så att den inte faller ner på bogarna när man övergår till skritt, ser man till att i nedtagningen också flytta undan ett par steg för innerskänkeln. I denna rörelse placerar hästen sitt inner bak under sig och fortsätter att bära upp sig bakifrån. 

Genom att varva många sekvenser uppvärmningstölt med skrittpauser fick jag ju väldigt många tillfällen att träna på dessa saker! Och när det gäller "tölt-vinklingen" av mitt bäcken så tror jag faktiskt att det börjar bli liiite bättre! Jag har tvekat att skriva detta innan jag fått det bekräftat av oberoende instruktör, men de senaste träningspassen tycker jag min ändå fått ganska tydliga indikationer på att det faktiskt går åt rätt håll på detta område! 

Redan på Feykir-tiden minns jag att Sylvia tipsade om att tölt i utförsbackar fungerar lösgörande. Dock med den "lilla detaljen" att man då verkligen behöveer sitta på rumpan ordentligt... och jag som redan på plan mark haft problemet att jag faller framåt har ju nästan hamnat framme i öronen på hästen när jag någon gång försökt mig på att tölta utför en backe. Men med Hamingja har jag allt oftare testat att tölta nerför backen över bäcken, när vi rider ner till bilvägen. Och den senaste tiden har jag faktiskt lyckats undvika att ramla fram över hästhalsen! Så det måste faktiskt ha blivit en viss förbättring på detta område! Roligt när man ser små resultat av sina ansträningar!!!

Eftersom dagens träningspass skulle motsvara dag två på en Atli-kurs stod det, till skillnad mot igår, även samling i tölt på programmet. Och i övergångarna från samlad skritt till tölt skulle man nästan kunna säga att vi gjorde "nedtagningar till skritt fast tvärt om"! För innerskänkeln har inte bara en viktig roll när det gäller att behålla bakdelens aktivitet i nedtagningen utan det är samma sak när man vill behålla bärigheten från den samlade skritten över till tölten. 

Den samlade skritten har vi varit duktiga på ganska länge Hamingja och jag, och när Atli lärde mig att rida ett par steg öppna (innerskänkel mot yttertygel alltså!) i övergången till tölt kunde jag behålla bärigheten över i de första töltstegen i alla fall. Men sedan blev jag en passiv passagerare i sadeln "för att inte förstöra något" vilket självklart innebar att jag gjorde precis det och vips var all samling historia... 

Och trots att jag har förmånen att träna för superpedagogen Atli dröjde det läääänge innan poletten TILLSLUT trillade ner och jag förstod att jag ju faktiskt måste göra precis samma sak för att bibehålla samlingen i tölten som för att uppnå den - innerskänkel mot yttertygel alltså1 Och - inte minst viktigt - jag måste jobba med detta redan från start! Inte som jag gjort - bara åka med i tölten  till dess all samling är borta - utan redan efter ett par steg i tölt understödja samlingen m h a ett par steg öppna. Med andra ord: innerskänkeln mot yttertygeln! 

På detta sätt varvade vi alltså samling i tölt med skrittpauser och under hemvägen fick jag uppleva några sekvenser när Hamingja verkligen kom in mellan hand och skänkel och kändes mjuk som smör i kroppen när hon töltade på med trevlig bärighet. HÄRLIGT tyckte jag - och uppenbarligen lilla fröken också för hon frustade så belåtet ett flertal gånger!!! 

Vi avslutade träningspasset på sedvanligt sätt med nedvarvningstölt på långa tyglar, följt av "tävlingsskritt" som hon ju presterar som bäst när hon vet att den inte kommer att följas av någon snabbare gångart. Tillbaka i stallet fick hon sedan stå med BoT både på haser och rygg medan hon åt sitt kraftfoder. Men innan hon fick gå ut i hagen igen tog jag av det högra hasskyddet, för att inre riskera mera skav. 

Jag red åt fel håll...!!!

"Är man så här fin får man godis - det står i böckerna!!!" hävdar Hamingja bestämt!

I en Facebookgrupp om islandshästar såg jag här om dagen en mycket intressant tråd, där man uppmanades skriva en sak - det bästa eller roligaste - som man lärt sig av sin ridlärare. "Don´t get me started - jag skulle kunna skriva ett helt uppslagsverk med allt som Atli delat med sig av!" konstaterade jag...eller en hel blogg!!! :-D 

Det är verkligen en fantastisk förmån att under så många år ha fått träna regelbundet för denne mästarnas mästare inom islandshästridning - och som dessutom är mer pedagogisk än ett helt universitet! Han ger sig verkligen inte förrän man verkligen förstår vad man ska göra - och varför. Sedan är det ju en lååååång väg till att verkligen klara av att utföra detta också, men förståelsen är ju ett oerhört avgörande första steg på vägen dit!

Och som vanligt var det MÅNGA Atli-citat som passerade genom mitt huvud under dagens träningspass med Hamingja. Det första handlade om hur man lägger upp träningen under t ex en vecka. Nämligen att man tänka ungefär på samma sätt som när han lägger upp träningspassen på en av våra tredagarskurser: så att varje ridpass man gör utformas utifrån det föregående och för att leda vidare till nästa. 

Den första lektionen på en kurs för honom har som huvudsyfte att skapa ett så bra utgångsläge som möjligt inför de kommande lektionerna. Målet är en häst som är lösgjord både fysiskt och psykiskt och vägen dit går i grova drag via arbete på volt med att flytta ut bakdelen så att hästen korsar med inner bak och successivt arbetar med allt längre hals. I princip uppvärmning följt av nedvarvning helt enkelt. 

Följande lektioner inleds alltid med samma uppvärmning på volt (och när detta fungerar bra även längs spåret) för att sedan övergå till "själva arbetet" där man utifrån hästens utbildningsnivå successivt lägger till moment för att bygga upp hästens styrka för att den ska kunna bära upp sig allt bättre i de olika gångarterna. Följt av nedvarvning där slutresultatet ska vara en häst minst lika lösgjord fysiskt och psykiskt som när man avslutade lektion 1. 

Överför man sedan detta till egen träning under t ex en vecka så får första dagens ridpass motsvara lektion 1 där man lägger den viktiga grunden med fokus på lösgjordhet och lång hals. Kommande dagar lägger man successivt till mer ansträngande moment, varje gång följt av den viktiga nedvarvningen. Lämpligt är att planera in de fysiskt mest krävande träningspassen så att hästen får en vilodag dagen. Detta för att musklerna ska få den möjlighet till återhämtning som krävs för att de ska bli starkare. Och sedan börjar man om igen med "lektion 1". 

Det var också vad Hamingja och jag ägnade oss åt idag - alltså en "lektion 1". Vi red ut längs bilvägen, så förutom de inledande volterna i skritt utanför stallet fick det bli "rida på volt fast rakt fram" som Atli en gång beskrev saken - d v s övningen öppna. Vi red uppvärmningstölt längs bilvägen bort till världens ände, med många sekvenser i öppna (f f a med böjning i vänster sida). Framme i korsningen vid sjön red vi in på skogsbilsvägen som plogats upp längs med ängen. 

Idag var det visserligen ingen skogsmaskin i arbete att spana på för Hamingja, men däremot flera upplag med timmer vilka INTE funnits när vi red där sist... så det fick bli "gå på upptäcktsfärd-skritt" istället för våra sedvanliga galoppintervaller. Jag testade även att följa några skogsmaskinspår in på det som nu blivit ett hygge och underlaget kändes så pass stabilt att jag testade att be om trav. "OK!" sa Hamingja först - men bara i ca 10 steg, sedan gick hon snabbt via ett par tre galoppsprång över till tölt... Vi skulle VERKLIGEN behöva någon dm nysnö att travträna i!!!

Under hemvägen fortsatte vi sedan tölten, men nu i en lite högre form (vi kan ju inte bara rida "myrsloktölt" även om Hamingja älskar det...!) och när innerskänkel mot yttertygel resulterade i en högerbog på plats fick jag njuta av sekvenser med trevlig tölt även om graden av samling inte var särskilt hög. Dock kunde jag konstatera att jag valt att rida åt fel håll idag... Det var nämligen motvind på hemvägen - och inte vilken motvind som helst... Termometern visade visserligen bara -15 idag, men vinden var upp till 8 m/s i byarna vilket enligt väderappen motsvarade en köldfaktor på minst -25. Det kändes i ansiktet kan jag säga... :-O

Tillbaka i stallet fick Hamingja ha de nytvättade hasskydden från BoT på medan hon stod i boxen och åt sitt kraftfoder. Jag passade även på att pyssla extra med henne, klia öronen (MYYYYYSIGT tycker hon!!!), sätta pälsglans i man och svans m m för att hasskydden skulle få sitta på lite extra länge. Innan hon sedan fick gå ut till flocken i hagen igen tog jag av skyddet från höger bak, för att inte riskera att hon får ett skavsår i området där skyddet tidigare nött bort all päls. Men på vänster bak är pälsen fortfarande intakt så det skyddet fick sitta kvar och kompletterades dessutom med BoT-täcket, för maximal återhämtning av musklerna i bakdelen.