Härligt bufflig idag!!!

I morse var det en HELT annan Lára än under de senaste dagarna som mötte mig - hon var redan oerhört mycket piggare!!! I frustration över att hon bara fick komma in i stallet, inte återse sin flock, hann hon både trampa mig på ena foten och nästan knocka mig med sitt huvud medan öronen ivrigt spelade för att uppfatta eventuella ljud från hästarna utanför... så HÄRLIGT att redan se henne börja vara sig själv igen!!!

Igår var hon så loj att hon säkert hade kunnat stå helt lös när jag gav henne sprutorna - men nu räckte knappt att ha henne uppställd i kedjorna. Det var onödigt obehagligt att hon trampade runt medan kanylen satt så djupt i hennes hals... (Ja, för min del är det är det ju onödigt obehagligt med kanyler ö h t) Men samtidigt var jag SÅ lättad över att hon så tydligt mådde bättre redan efter första dygnets medicinering så jag ändå jätteglad över att hon "stökade" så!!!

Sedan var dags för hennes kortison, utblandat i smaskig betfor, men hon hade verkligen INTE ro för att äta... "VAR ÄR MIN FLOCK???!!!" skrek hela hennes uppenbarelse, så jag fick gå ut med henne istället. Utanför stohagen stod hon sedan lugnt och både tömde hinken och slickade den kliniskt ren! Men till hennes besvikelse blev hon sedan åter förpassad till sin sjukhage bakom stallet.

Stoflocken är föresten VÄLDIGT decimerad just nu... med hästar utlånade över sommaren, på betäckning o s v. Något Láras avkomma Litlamin inte verkar uppskatta... hon tillbringar mycket tid ståendes vid grinden och väntar på att de andra ska komma tillbaka! Och det skulle ju hennes mamma göra MER än gärna om hon bara fick!

När Lára var ompysslad på alla vis var det dags för Hamingja att få lite uppmärksamhet från matte också. Och jag gillar verkligen den senaste versionen av henne - med skor på alla fyra hovarna!!! Vi red längs vägen till korsningen vid sjön och sedan längs sjön in mot stan. Efter uppvärmning i skrölt samt tempoväxlingar med lång hals tränade vi vidare på samlingen i tölt.

Det är lite svårare att samla henne riktigt mycket längs vägen, när jag varken kan rida på volt eller ha hjälp av staketet för att hålla koll på bakdelen... Men några trevliga sekvenser fick vi till! Fortsatte också att träna på att smacka på henne ibland - utan att hon för den skull får KASTA sig iväg och springa hem... Som tur är funkar "böja halsen och fortsätta driva" rätt bra även längs vägen! Men vi behöver definitivt träna mer på detta!