Jag lider av en mkt svår sprut-ångest... Egentligen gäller den väl all sjukvård i allmänhet med sprutor i synnerhet. Det faktum att jag faktiskt är gift med en läkare brukar jag förklara med att jag lever efter devisen "Face your fears"... Och de senaste 10 dagarna har jag verkligen fått ta denna devis till en helt ny nivå, när jag varje dag förväntats sticka ovanstående grova och 5 cm långa kanyl rakt in i min kära Láras hals... :-O Den hårda huden gör att man dessutom inte kan sticka sakta och försiktigt utan måste ta i ordentligt. :-O
Tyvärr fanns det inte heller tillräckligt stora sprutor för hela dosen, så jag har behövt ge henne två sprutor varje gång dessutom... För en person som blir illamående bara av att tänka på, eller se, en spruta har det verkligen inte varit någon trevlig upplevelse... som inte heller blivit lättare av vetskapen om att man absolut INTE får råka spruta in penicillinet i ett blodkärl för då kan hästen drabbas av penicillinchock och i värsta fall dö... :-O :-O
MEN viss avtrubbning har det ändå inneburit att göra detta - de senaste dagarna har jag "bara" tyckt att det varit extremt otäckt, men jag har inte behövt bli lika illamående som tidigare. Och idag var det ääääääntligen dags för de sista två sprutorna - PUST!!! Och det var med en STOR suck av lättnad jag kunde konstatera att både Lára och matte överlevde även dessa två! (Chansen för överlevnad var definitivt större för henne!)
I kväll ska vi fira hemma med riktigt god middag! Johan tror att det beror på att han fyller år idag - men den STORA anledningen är förståss att jag f r o m i morgon kan åka till stallet utan sprutångest! (Lára ska visserligen äta kortison fem dygn till - men detta får hon blandat i maten.)
Tyvärr fanns det inte heller tillräckligt stora sprutor för hela dosen, så jag har behövt ge henne två sprutor varje gång dessutom... För en person som blir illamående bara av att tänka på, eller se, en spruta har det verkligen inte varit någon trevlig upplevelse... som inte heller blivit lättare av vetskapen om att man absolut INTE får råka spruta in penicillinet i ett blodkärl för då kan hästen drabbas av penicillinchock och i värsta fall dö... :-O :-O
MEN viss avtrubbning har det ändå inneburit att göra detta - de senaste dagarna har jag "bara" tyckt att det varit extremt otäckt, men jag har inte behövt bli lika illamående som tidigare. Och idag var det ääääääntligen dags för de sista två sprutorna - PUST!!! Och det var med en STOR suck av lättnad jag kunde konstatera att både Lára och matte överlevde även dessa två! (Chansen för överlevnad var definitivt större för henne!)
I kväll ska vi fira hemma med riktigt god middag! Johan tror att det beror på att han fyller år idag - men den STORA anledningen är förståss att jag f r o m i morgon kan åka till stallet utan sprutångest! (Lára ska visserligen äta kortison fem dygn till - men detta får hon blandat i maten.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar