Rooooooligt att träna!!!

Hamingja poserar upprymt i nytt träns!

...eller var det möjligen förväntan inför dagens ridtur som lyste igenom...?!! Matte var i alla fall nöjd med att ha monterat ett par storhästtyglar på tränset - så att jag inte behövde hålla tyglarna med enhandsfattning nere vid manken för att hon skulle kunna sträcka ut halsen ordentligt i skrölten.

Vi red mot Avan idag och det blev lite kortare skröltuppvärmning än igår för redan inför första lilla backen växlade jag till trav för att förbereda för en galopp. Traven blev lugn och sansad från start och vi kunde därför också göra en riktigt kontrollerad galoppfattning. Efter en skröltpaus med riktigt lång hals var det dags för ny galoppfatting.

Nu testade jag för första gången att göra en galoppfattning med Hamingja från skritt - och det gick riktigt bra! Jag misstänker nämligen att en viktig orsak till att vi har lite problem med galoppfattningarna är att jag fortfarande inte hittat balansen riktigt i hennes STORA trav och därför har svårt att få till timingen i galoppfattningen... Och när vi redan galopperat en gång under ridturen är det dessutom mycket svårare att få till en hyfsat lugn trav att fatta galopp ifrån... Så då är det ju toppen om vi kan fatta galoppen ur skritt istället!

Töltträningen sparade vi till hemvägen idag. Då började jag med att rida med mycket högerböjning och handen ute i ytterläget. I o m att jag aldrig ens provade med ledande tygeltag innan hade Hami inte heller hunnit börja rusa, så vi kunde redan från start rida övningen med riktigt trevlig längd på halsen.

Det visade sig vara MKT bra att börja töltträningen med denna övning! För när jag sedan övergick till att rida skänkelvikningar fram och tillbaka över vägen - vilket jag f f a gjorde för att träna på att kunna lägga till skänkel utan att få reaktionen att hon direkt ökar tempot - så fick jag dessutom den härliga effekten att bärigheten i tölten direkt ökade! Igår hade jag omvänd ordning på dessa övningar - men nu vet jag hur jag ska göra i fortsättningen!

Något jag tog med mig från gårdagen var däremot upplägget att lägga det högsta tempot under vägen bort från stallet och lugnare tempo på hemvägen. Och precis som igår innebar det att Hamingja kunde avsluta med ett riktigt lugnt tempo i skrölt/tölt på hellånga tyglar. Duktiga, duktiga tjejen!!! Vi har verkligen SÅ mycket att träna på - men det är ju det jag tycker är så ROLIGT!!!

Jag hade bestämt att jag INTE skulle rida Lára - idag heller - utan fortsätta ta det lite försiktigt så att jag inte får nya bakslag från bihålorna. Men efter dagens träningspass med Hamingja var jag så oerhört peppad och var på väg att ändra mig och sadla Lára också. Fast så kom jag ihåg att jag så sent som i tisdags blev lite sämre igen när jag ridit och lyckades ändå besinna mig. Och "den som väntar på något gott...!" 

Jag rekommenderar riktigt bra norrmän!!!

Så här ser dagens bästa norrmän ut!

Så här mitt under brinnande skid-VM i Falun lyckades jag ha riktigt bra timing med ridningen idag! När herrarnas stafett började plockade jag in Hamingja ur hagen och innan vi red ut hann jag höra på radion om Johan Olssons FANTASTISKA upphämtning för Sverige. För att sedan komma tillbaka till stallet igen lagom till den rafflande spurtduellen mellan Halvarsson och Northug. Synd bara att norrmännen knep guldet...!

Men våra grannar i väster är ju faktiskt GRYMT bra på skidor...och även på skidkläder har jag upptäckt ! Handskarna på bilden ovan, är ett par skidhandskar av märket Björn Dählie som jag köpte i höstas för att ha som ridhandskar. Jag tänkte att förhållandena vid ridning på vintern på många sätt liknar skidåkningen - man behöver smidiga handskar som är tillräckligt varma men som också klarar att man svettas i dem utan att bli blöta och kalla.

Och detta är definitivt de bästa vinterridhandskar jag haft!!! De tunna och smidiga, men vindtäta och tillräckligt varma för att funka ner till -15 i alla fall. Och andas OTROLIGT bra så inte ens efter ett riktigt svettigt ridpass har jag känt mig blöt och kall om händerna! Kan definitivt rekommenderas!!!
Den vindtäta funktionen hos handskarna fick föresten ett extra tufft test idag - för det blåste storm ute...

Alla hästmänniskor vet ju att hårda vindar tyvärr brukar plocka fram flyktreflexen i hästarna... Jag har hört detta förklaras med att hästarna i vanliga fall förlitar sig väldigt mycket på sin oerhört goda hörsel för att undvika faror, men att de inte kan lita på hörseln i blåsten och att det är därför de brukar bli så spända och stressade. Och det låter ju logiskt! Och Hamingja är ju en häst som verkligen inte är särskilt trygg i sig själv tyvärr... Därför blev jag verkligen glatt överraskad när hon trots detta var riktigt cool idag!

Hon var faktiskt så avslappnad att hon gick med nosen i backen både när vi skrittade ut från gården och när jag sedan bad om skrölt nere på bilvägen! När vi red mot Alviksträsk hade vi motvind - men inte ens vindbyarna förmådde att rubba hennes cirklar idag - verkligen skönt att hon kunde känna sig så trygg!!!

Från skrölten gjorde jag övergång direkt till tölt i ett lite högre tempo genom att bara öka drivningen - och eftersom jag aldrig började "plocka" med tyglarna kortade hon aldrig upp halsen utan höjde bara huvudet tillräckligt för att kunna öka tempot. Vi tränade på att gå undan för skänkeln några steg då och då - UTAN att samtidigt höja tempot och det gick förvånansvärt bra! Fast vi var ju inte på hemväg förståss...!

Vid världens ände (korsningen vid sjön) böjde vi igenom högersidan ordentligt på volt innan vi vände hemåt igen. Jag brukar låta henne skritta på lång tygel den första biten hemåt - för att stämma av att vi har en "off-knapp". Idag trodde jag nog att det skulle vara svårt, men även nu var hon tillräckligt avslappnad sträcka ner mulen till marken så jag passade på att låta henne skritta ganska länge.

Men lite mer måste vi ju tölta - och eftersom vi redan tränat en hel del sidförande valde jag vår andra viktiga "grundövning": att rida med mkt böjning på halsen och samtidigt förbereda henne för att överleva de ledande tygeltagen, genom att hålla högerhanden stilla ute i ett ytterläge. I början innebar detta som väntat några riktiga katapult-starter från frökens sida... men sedan kunde vi enas om ett lugnt tempo. Och även om jag höll handen stilla i samma läge så kunde små kramningar på tygeln tillslut få henne att slappna av tillräckligt för att länga halsen igen!

Och när det var dags för nedvarvning lyckades vi faktiskt prestera vad som måste vara vår långsammaste nedvarvningstölt/skrölt ute på vägen hittills - TROTS stormvindarna!!! Men det kanske hjälpte till att jag aldrig låtit henne "gasa på" under hemvägen, som jag annars ofta brukat göra?! Det enda ökade tempo vi red idag var sista biten bort mot korsningen vid sjön - så vi hade ju redan hunnit "trycka på off-knappen" och skrittat avslappnat på lång tygel efter det. Jag ska i alla fall definitivt testa detta upplägg fler gånger för att se om det fungerar lika bra i fortsättningen! (Och spontant känns det ju som att när det funkar i storm borde det funka alltid!) Det är verkligen spännande och roligt det är att lära känna en ny häst!!!

För Láras del blev det bara pyssel idag - inkl klippning av svansen - IGEN! Den växer verkligen "som gräs" och jag måste titt som tätt plocka fram saxen för att hon inte ska riskera att trampa på den när man rider. Synd bara att det jag klipper bort inte går att "överföra" till Hamingjas tunna svans på något sätt...

Hamingjas STORA hjältemod!!!

Idag red jag Hamingja på ridbanan för att repetera övningarna från lektionen för Sylvia i tisdags. Min målsättning/förhoppning för dagen var att kunna genomföra ridpasset utan att en av oss (gissa vem?!) skulle behöva bli hysterisk och tappa styrning och broms i tron att hennes sista stund var kommen...

Det började bra - med avslappnad skritt längs spåret, nosen i backen och belåtna frustningar! Och fortsatte bra i skritt på volt då Hamingja både böjde högersidan väldigt mycket lättare än senast och dessutom tack vare sitt stora hjältemod faktiskt överlevde mina ledande tygeltag på innertygeln! Jo, men så är hon ju jättemodig också!!! ;-)

Skrölt på volt gick riktigt bra till dess jag såg till att sabotera allt genom att "attackera" med ledande tygeltag... Stackars Hami var ju HELT oförberedd på detta aggressiva beteende från min sida och visade först hur oerhört välutvecklade flyktreflexer hon har. Men när jag undvek att falla framåt med vikten och dessutom direkt vände in henne m h a ytterhjälperna så bibehöll vi ändå viss funktion på både styrning och broms!

Och när jag övergick till att istället för de ledande tygeltagen hålla innerhanden stilla i ytterläget så tog det bara en liten stund för henne att åter hitta sitt STORA hjältemod, slappna av och runda sig fint i innersidan (även i högervarvet) och bibehålla ett lugnt tölttempo!

När det var dags för våra mikropauser i skritt gjorde jag precis som på lektionen: försökte rida så att det första steget i skritt också var det första steget i en skänkelvikning - som första steget i vår träning på att jag ska kunna inverka på henne med skänklarna utan att hennes första reaktion är att springa framåt. Även detta gick betydligt bättre idag - precis som efterföljande övning med långsam tölt längs spåret då jag omväxlande sidförde några steg in från spåret och tillbaka ut igen.

Det här är verkligen Hamingja i ett nötskal: hon kan vara alldeles för speedad och överambitiös vid ett ridpass för att riktigt kunna göra det jag ber henne om, för att redan nästa ridpass behålla lugnet mycket bättre och göra samma övningar utan större problem!

I tisdags, när Sylvia konstaterade att jag behövde jobba mycket med skänkelvikningar till och från spåret framöver (och motsvarande övning fast ute längs vägen), sa hon också att jag borde träna på skänkelvikning över diagonalerna. Fast hon konstaterade samtidigt att vi den dagen INTE var mogna för den övningen...! Men eftersom allt kändes mycket mer odramatiskt för Hamingja idag bestämde jag mig för att testa.

I o m att mitt huvudfokus idag var att hålla allt så odramatiskt som möjligt krävde jag inte alls särskilt mycket tvärning de första gångerna och ökade sedan kraven bara liiiiite. Och det gick faktiskt riktigt bra! F f a att sidföra undan för vänster skänkel förståss - när hon börjat förstå vad som förväntades av henne räckte små kramningar på högertygeln för att hålla högerbogen ungefär där den skulle vara och hyfsad längd på halsen medan hon korsade bakbenen ganska bra. (Jag kom dessutom ihåg Sylvias tips att låta hennes hals vara ganska rak åt detta håll.)

Att flytta för högerskänkeln var förståss svårare, men bitvis kändes det som att hon korsade hyfsat där också även om båda bogarna gärna levde sitt eget liv och hon aldrig blev lika avslappnad... Jag hade också svårt att få till det hela... I o m att jag behövde ha hennes hals mer böjd från rörelseriktningen här (och hon hellre rätade ut den för att kunna skjuta ut högerbogen) behövde jag hela tiden ha kontakt även på högertygeln. Efteråt har jag tänkt att jag med en mer rörlig/vibrerande högerhand kanske hade fått henne att slappna av mer och länga halsen... Dessutom borde hon bli mer avslappnad när det successivt blir mindre jobbigt att korsa med höger bak. Bara att träna vidare alltså!!! :-)

Nu gäller det bara att jag får börja vara frisk så att jag kan rida henne så regelbundet som jag vill! Så att hon också kan få tid att vänja sig vid och bli trygg med att ha mig på ryggen istället för Sylvia! I höstas, när jag bara fick rida henne på kurserna, var det väldigt tydligt att vi fick börja om med att bygga förtroende under första lektionen på varje kurs. Och samma sak har det varit varje gång hon fått vila en period p g a min hjärnskakning, bihålebesvär resp Indiensemester... Vad vi behöver allra mest just nu är nog verkligen regelbunden ridning! För i stallet märker jag ju att hon börjar känna sig ganska trygg med mig numera.

Även Lára fick röra på sig idag - Adina red ut på henne! Tyvärr stämde det inte riktigt så att vi kunde rida ut tillsammans - men det kommer förhoppningsvis framöver! 

Det är Láras tur nu - vinden har vänt!!!

Adina och Lára!

Igår var Hamingja på hugget när jag skulle hämta henne till ridlektionen och skyndade till mig i hagen, med öronen lätt bakåtstrukna som ett tecken till övriga hästar att hålla sig undan. Men hon hade bara precis hunnit fram till mig när Lára kom farandes i full fart med öronen ilsket bakåtstrukna mot huvudet och jagade undan Hamingja från mig... Det var ingen tvekan om att the Queen var MKT frivillig till att vara med på lektionen! Men hon accepterar trots allt mig som ledare - så när jag ropade tillbaka Hamingja igen gjorde Lára ingen ny ansats att skrämma bort henne utan nu var det spetsade öron som gällde igen! 

Trots detta drog Lára det kortaste strået - det var Hami som fick vara med på lektionen.  Men idag var det tvärt om: Adina red Lára medan Hamingja fick skrota i hagen. (Jag hade egentligen tänkt rida jag också, men var så oerhört trött efter jobbet och för att inte riskera att bihålorna blir sämre igen blev det en vilokväll.) 

Adina rapporterade sedan att de tränat på ridbanan.  Lára hade varit jättepigg och det krävdes en hel del övertalning från Adinas sida innan damen ville kännas vid att man faktiskt kan skritta lugnt och avslappnat också...! Sedan hade de repeterat övningarna från lektionen för Sylvia i torsdags - f f a att rida henne utåtställd och vända in m h a ytterhjälperna i tölt. En OERHÖRT effektiv övning - även med Lára!!! När man får till det har jag alltid en känsla av att hästens alla "bitar" "ramlar på plats" och plötslig är hon helt mellan hand och skänkel! 

Oj, vad jag blir sugen på att rida Lára när jag skriver detta...!!! Men eftersom problemen med bihålorna fortfarande sitter i vågar jag inte annat än att begränsa ridningen - och i dagsläget behöver jag definitivt prioritera Hamingja. Verkligen tur att vi har Adina!!! Och ibland har även Carro haft möjlighet att rida Lára!

Den lektionen behövde vi verkligen!!!

Idag fick Hamingja och jag rida lektion för Sylvia tillsammans med Elisabeth och Démantur - en helt perfekt "rivstart" efter vår semester! Och det var verkligen INTE i onödan...!!! Självklart märktes det ju att vi inte ridit lektion sedan i början på december, så vi var stela och lite ringrostiga båda två. Men f f a märktes det att Hamingja vilat... och det lugna fokus hon överraskade mig med i söndags var som bortblåst...

Överskottsenergin nästan rök ur öronen på henne - och förvandlade mina ledande tygeltag till nära döden-upplevelser för lilla fröken... När vi skulle sidföra på volt i högervarvet och hon först inte ville korsa ordentligt med höger bak fick galningen på hennes rygg dessutom för sig att peta till med pisken på inner bak - och då visste ju Hami att hennes sista stund var kommen...!!! :-O

Plötsligt hade jag varken broms eller styrning (hästar är ju flyktdjur) och för att "montera tillbaka" dessa fick jag först göra några halter - med snabba eftergifter på tyglarna så snart hon stannade. Och sedan återta kontrollen m h a vändningar för ytterhjälperna - d v s göra igångsättning i långsam tölt på volt och sedan vända in henne på en ännu mindre volt m h a ytterhjälperna direkt som hon försökte dra iväg i tempo.

Nästa steg blev att rida på böjda spår "kors och tvärs" över ridbanan och hela tiden vända henne åt olika håll m h a ytterhjälperna. Viktigt att jag INTE faller framåt i vändningarna utan bromsar upp henne genom att lägga vikten lite bakåt! När vi kunde byta riktning med bibehållet avslappnat tempo var det åter dags att introducera de ledande tygeltagen. Jag har ju flera gånger tidigare försökt förklara för henne att "de ledande tygeltag som inte dödar härdar" - men nu hade hon ju uppenbarligen glömt detta igen...

Därför fick jag börja med att rida på en liten volt i tölt och hålla innerhanden stilla i "ytterläget" ända till dess hon insåg att det inte gick att springa ifrån problemet utan var lika bra att gilla läget och slappna av. Efter att ha gjort detta i båda varven fungerade det ganska bra även med små, ledande tygeltag. Men här har vi definitivt något att - fortsätta - träna på!!!

Något annat vi verkligen måste träna på är skänkelvikningar - för att träna bort hennes tendens att direkt reagera med att öka tempot så snart jag lägger till skänkeln. Jag fick först träna detta på volt, men det gick bättre när vi sedan fick rida längs spåret istället. När vi varvade mellan att flytta in några steg från spåret och tillbaka ut igen blev det hela ganska snart lite mer avdramatiserat!

Men jag måste tänka på att behålla henne rak när jag flyttar åt höger! "Den lilla böjning vi vill ha kommer automatiskt när du ber henne gå undan för vänsterskänkeln!" sa Sylvia. Fast när jag ska flytta undan för högerskänkeln är det tvärt om - då behöver jag böja halsen ganska mycket för att få tillräckligt bra kontroll på högerbogen.

Hamingja är ju precis som Lára en häst som bara går på och aldrig visar att hon är trött, så det gäller att vara uppmärksam så man lägger in tillräckligt många micropauser och inte jobbar för länge - särskilt inte som hon ju vilat i princip sedan jag fick hjärnskakningen 18:e december. Så när vi lyckats prestera skrölt på ganska långa tyglar i bara lite för högt tempo fick det räcka för idag. Och nu behöver jag ju verkligen inte fundera på vad vi ska träna på framöver!!!

To the end of the World - and beyond!

Igår kom vi hem från vår resa till Indien och jag såg till att bota den värsta hästabstinensen på en gång genom att åka till stallet så snart Johan och väskorna lämnats av hemma! Flygresorna Goa-Mumbai-Paris-Stockholm-Luleå samt tidsomställningen gjorde dock att jag kände mig ganska groggy, så ridningen fick vänta till idag.

Helt hästfri har resan dock inte varit - hästen på bilden ovan var med på en av de hinduistiska bröllop som ägde rum på hotellet i Goa medan vi var där. (Brudgummen kom ridande till vigselcermonin.) Det var en MKT cool häst - att det samtidigt spelades på trummor på ett som vi tyckte oerhört skränigt sätt verkade inte beröra honom det minsta! Fast jag tyckte det var synd om honom som behövde ha skygglappar... Placeringen av hästarnas ögon gör att de inte har något synfält rakt framåt - så m a o kan ju häststackarn knappt kunnat se något alls...!!! :-O Tur att skygglappar inte används längre i Sverige!

"Den som väntar på något gott..." heter det ju - och talesättet stämde MKT bra in på dagens ridtur med Hamingja! Hon var pigg och glad - förståss - men omgivningen var inte alls så där farlig som den kan vara när hon inte är riden på ett tag. Istället kunde hon faktiskt slappna av tillräckligt för att frustande skritta med nosen i backen - skönt!!! Även om vi inte hunnit lära känna varandra så bra ännu så kanske hon börjar känna sig lite tryggare tillsammans med mig i alla fall?!

Förutom några kortare travintervaller red vi mest tölt idag. Först långsamt på hellånga tyglar med nosen i backen och sedan övergång därifrån till ett lite högre tempo med bara aaaaningen kortare tyglar - för att hon inte skulle korta upp halsen i onödan utan fortsätta att sträcka fram pannan ordentligt.

När jag red lektion för Sylvia innan vi åkte fick jag jobba en hel del med att "få loss" högersidan och inte oväntat behövdes en hel del av detta även nu efter att även Hamingja haft semester. I korsningen vid sjön passade jag på att böja henne ordentligt i skritt - och det märktes att hon är van att arbeta på volt där för direkt böjde hon utan problem ihop sig på en riktigt minivolt i högervarvet! Det var ju i o f s i skritt - men ändå ett första steg till att uppnå lösgjordhet i högersidan även i tölt!

Jag brukar ju kalla korsningen vid sjön för "Världens ände" eftersom den i princip varit det för Hamingja hittills i hennes liv. Men nu när jag precis varit till Indien passade det ju bra att även hon fick vidga sina vyer lite - så vi fortsatte en bit bort längs vägen mot skoterklubben. Och m h a övningen öppna fick jag henne mer och mer lösgjord i högersidan även i tölten.

På hemvägen roade vi oss med lite tempoväxlingar i tölt och när hennes vänstra bakben aktiverades lite extra av detta blev förståss högersidan ytterligare ett "snäpp" mjukare! Samtidigt som hon alltså var så härligt "avspänd i själen" under hela ridturen! Inte ens en kamouflageklädd jägare som plötsligt kom ut ur skogen en bit framför oss kunde rubba hennes cirklar idag - skönt!

Det var alltså stort fokus på högersida under dagens träningspass - och nedvarvningen blev inget undantag från detta. Jag har ju en vision om att vi med tiden ska ha monterat in "off-knappen" så pass bra att hon kan tölta lika långsamt på hellånga tyglar och med nosen i backen sista biten hem, som i början av ridpasset. Vi har en bit kvar dit... men när jag nu använde böjning i högersidan för att ta ner tempot fungerade det som en riktigt effektiv broms - utan att jag behövde korta upp tyglarna i övrigt och därmed orsaka att hon kortade halsen. Lite semester hade uppenbarligen gjort även Hamingja gott!

Så det är bara mina eländiga bihålor som inte förbättrats i någon större utsträckning av den här ledigheten... trots både värme och en tredje penicillinkur, vilken avslutades först här om dagen. Att flyga var ingen höjdare förståss... och när vi först kommit ner till Goa var jag betydligt sämre under de två första dagarna. Sedan blev det successivt bättre igen, för ny svacka när vi flugit till Goa-Delhi t o r (för att besöka Taj Mahal). Och så kom alla flygresorna under vägen hem vilka gjort att jag är i en ny svacka... Därför motstod jag frestelsen att även rida Lára idag. Men tack vare att Adina ridit henne medan vi varit borta behövde jag inte ha så dåligt samvete för att jag valde bort henne idag. För Lára har ju faktiskt sluppit ha semester!!!

Jag har föresten hunnit få lite förfrågningar från bloggläsare om var jag hållit hus när det varit så "tyst" här på bloggen. Men nu är jag alltså hemma igen och jag lovar att det ska bli mer "livat" här igen! Förutom uppdatering om hästarna så ska det komma rapporter från Indienresan också - och f f a då några av Johans FANTASTISKA bilder!!!

Lara styr upp det hela!

The Queen i fokus - som sig bör - medan Kronprinsessan skymtar bakom snöhögen!

Idag hade Adina tänkt rida ut på Lara, men The Queen visade sig ha andra planer! När Adina gav lång tygel för att skritta ut från gården styrde Lara istället med bestämda steg in på ridbanan! "Vi behöver träna!!!" Och Adina tyckte budskapet var tillräckligt tydligt för att genast ändra sin plan för dagen. 

Man KAN ju inte annat än älska Laras FANTASTISKA entusiasm inför all ridning - även den på ridbanan!!! 

Och detta kan väl ändå sägas ligga i linje med mitt allra första Atli-citat, från år 2000 när vi nyss flyttat till Luleå och jag första gången hade möjligheten att träna för honom. "Du ska alltid ha en plan för din ridning, men också alltid vara beredd att ändra planen!" Och det senare på samma tema: "Lyssna på hästen - den talar om vilken ridning den behöver!" Fast jag tror ju inte att Mäster Atli riktigt tänkte sig att hästen kunde visa så här "handgripligt"!!! 

Från den där första Atlikursen minns jag också - förstås - att han blev väldigt imponerad över potentialen i min Reykur! Men ingen som kände "Sir Reykur" blir väl förvånad av det?! Någonstans har jag också en gammal videofilm när Atli rider Reykur i riktigt fint arbetstempo tölt! Har ingen aning om var tyvärr... Annars hade det ju varit roligt att se och bli nostalgisk!!!

Men nu kommer ju salig Reykur här och stjäl hela showen när det var Lara det skulle handla om...!!! :-O Kan riktigt se framför mig hur arg The Queen skulle bli om hon visste! Det är ju illa nog att hon måste dela mattes uppmärksamhet med den där snorvalpen Hamingja... 

OK Lara, åter till dig! Damen tog alltså initiativ till töltträning på ridbanan. Och efter endel arbete hade de också hittat en trevlig längd på halsen med "muskelbyggartölt" och frustningar i mängd som resultat. Duktiga tjejer!!!

Takskottning

Idag var det takskottning som gällde - på alla håll i Luleåtrakten. Medan Johan tog sig an hustaket med en fiffig takskrapanhan fått låna av vår gadgeteer-granne gav jag mig på taket till hästtransporten. Lite orättvis fördelning kan tyckas... Men det  var definitivt jag som dragit nitlotten... För att ta mig fram till hästtransporten behövde jag nämligen tillryggalägga en sträcka på minst 50 meter meterdjup snö... Med stege och skottningsverktyg dessutom! Och sedan skulle jag ta mig tillbaka samma väg... Jag borde ha ridit sträckan några gånger fram och tillbaka med Lara först! Men det kom jag inte på förrän senare... Men nu ska i alla fall både huset och transporten klara sig även om snön fortsätter falla över Luleå!

Bakslag på hälsofronten... :-(

Så här underbart var det ute idag!!! Verkligen som gjort för en HÄRLIG ridtur på någon av mina hästar - tycker ni inte det?!! Men det tyckte tyvärr inte mina bihålor... Redan natten till igår vaknade jag av vad jag först trodde var en VÅLDSAM tandvärk - i hela överkäken på höger sida. Snart insåg jag dock att det var mina bihålor som "spökade" igen... Just på den sida där besvären varit värst och jag fick "hålet i huvudet"...

Efter att ha suttit en lång stund och andats in varm vattenånga, druckit några koppar hett te m m släppte besvären tillslut så att jag kunde somna om. I natt kom de dock tillbaka... samma åtgärder hjälpte även nu - men redan idag på förmiddagen var de tillbaka igen... :-(  Så det var bara att påbörja den TREDJE penicillinkuren för året... På nätet förekommer ju ett antal "utmaningar" av typen "100 träningspass innan midsommar" - jag hoppas verkligen INTE att detta är min variant...

Istället för att njuta av hästarna och det underbara vintervädret ligger jag alltså hemma och tycker synd om mig själv. Förutom att påbörja ytterligare en penicillinkur samt vila har jag dessutom gjort en aioli av sådan kaliber att jag förhoppningsvis borde vara REJÄLT avskräckande inte bara för vampyrer utan också för bakterier och virus... Om det samma gäller min käre make - som väntas hem från Övik sent i kväll - återstår att se... Men för en gångs skull är det nog en stor fördel att han nästan saknar luktsinne!

Hamingja skor sig på mattes bekostnad...

I kväll hade vi besök av hovslagaren. Det var första gången sedan jag köpte Hamingja så jag visste ju inte riktigt hur hon skulle bete sig. Fröken visade sig ha en lite egen strategi för detta: hon backade hela tiden så långt bak i kedjorna det bara gick! Det såg inte särskilt bekvämt ut att stå så med halsen utsträckt... Men själv verkade hon mkt nöjd med upplägget för hon stod så stilla hela tiden. Hovslagaren - som tydligen senast kom från en häst vilken efter en massa stök tillslut sprängt kedjorna - konstaterade nöjt att Hamingja alltid är så trevlig att sko!

Han berömde hennes hovkvalitet också - vilket också gladde mig. "Inga hovar - ingen häst!" säger man ju inte utan anledning...!!! Jag berättade om att hon trampat av sig vänster framsko vid sin "katapultstart" här om veckan. Och när han tog av den skon sa han: "Jag förstår att skon flög - hon har ju försökt trampa av en bit av hoven t o m...!!!" Men den flik som delvis var lös var inte tjockare än att han nu kunde verka bort den och efter det såg hoven fin ut konstaterade han. Skönt!!!

Nu fick hon snösulor till skorna också - för att både slippa styltor i hagen och vid blidväder. Och förhoppningsvis inte bara då! Den senaste tiden har det nämligen varit så konstig snö att hästarna fått lite styltor och halkat även vid -10... För Láras del dröjer det minst två veckor innan det blir "date" med hovslagaren - så hon måste klara sig utan snösulor till dess.

Hästar i höga klackar!

Hästarna har verkligen rejäla styltor i hovarna när man tar in dem från hagen nu... Men i morgon ska det bli ändring på den saken för Hamingja i alla fall - hon ska skos och då blir det snösulor på för hennes del! Lára får vänta några veckor till på att få hovarna verkade och sulorna "monterade". Det är kortare tid sedan hon skoddes sist och man vill ju ge tillräckligt med tid för hovarna att växa ut emellan så att de nya spikhålen inte hamnar för nära de gamla - för då kan ju hovarna försvagas och i värsta fall gå sönder.

Janne hade skottat ridbanan igen, så jag passade på att rida Hamingja där ikväll. Men tyvärr lyckades jag inte tända belysningen... Belysningsstolpen (där också strömbrytaren sitter) står ett par meter utanför ridbanan mitt för ena långsidan och i vanliga fall brukar jag krypa ut under den övre tråden i staketet för att tända lampan. Men nu var den övre tråden täckt av mer än två dm snö och jag bedömde snödrivan ungefär lika hög som jag är - d v s 170 cm!

Jag skulle alltså ha behövd gräva en tunnel för att ta mig bort till stolpen... Så jag fick rida med pannlampa på ridbanan istället! Kändes lite lustigt - och Sylvia kommenterade också senare att hon först undrat vad det var för konstigt ljussken som for runt på ridbanan...!!! Men det blev ju samtidigt ett tillfälle för lilla Hami att träna på pannlamperidning - och sådana tillfällen behövs fortfarande!

Förutom träningen på att överleva ridning med pannlampa repeterade lite töltövningar från Sylvialektionen i lördags. Men Hamingja halkade endel så det gick inte att rida vändningar och böjda spår riktigt på samma sätt i kväll... Istället kompletterade träningen med att jobba mer i trav också. Gjorde först många igångsättningar på volt där vi bara travade några varv i taget så att hon aldrig hann få upp farten. Och som avslutning av ridpasset travade vi även längs spåret en stund längs spåret.P g a halkan hade jag aldrig satt särskilt mycket tryck på henne i tölten och när on-knappen alltså inte var så ordentligt intryckt gick det också lättare att hålla ett hyfsat lugnt travtempo även ute på spåret. Där brukar hon annars få VÄLDIGT bråttom.

Men "hyfsat lugnt" var alltså med Hamingja mått mätt - för mig innebar det ändå ett effektivt konditionspass! Även Hami var svettig efteråt - så det var uppenbarligen inte bara jag som fått anstränga mig! Och då passade det ju bra att inviga ett nytt fleecetäcke! När jag här om dagen letade bland mina hästprylar i källaren hemma gjorde jag nämligen några riktiga fynd! Dels ett fleecetäcke med hals som jag köpt till Feykir men som han aldrig hann använda. Och dels ett jättefint ylletäcke (också med hals) som han bara använt ett par gånger. Båda har varit för stora för Lára så jag har lagt dem nere i källaren och glömt bort dem. Men nu fick alltså Hamingja två nya täcken på en gång! Jättekul - som att fynda på rea fast bättre eftersom det är så länge sedan jag betalade dem att det kan anses preskriberat!!!

Hjälp med drömtydning önskas!!!

Hrissla (lillasyster till Hamingja) sover så gott - undrar om hon drömmer (om mat)?!!

Under i alla fall 10 års tid har jag haft en hästrelaterad dröm som återkommit då och då. Temat är alltid detsamma, bara mindre detaljer kan variera lite. Det handlar om att jag plötsligt upptäcker att jag lämnat hästen/hästarna utan mat i flera dygn och självklart blir det oerhört traumatiskt när jag inser detta... I början var det alltid Reykur som var den drabbade, under senare år har både Reykur och Feykir varit med i drömmen. 

De utsvultna hästarna brukar (av någon outgrundlig anledning) återfinnas i garaget till mitt barndomshem, där mina föräldrar inte bor kvar längre och trots att jag nu ägt Lára i 3.5 år så har hon aldrig varit med, så det verkar ju som om min hjärna hela tiden "jobbar i dåtid" när den kokar ihop den här drömmen.

Fast här om natten drömde jag faktiskt för första gången om Lára och då var även Hamingja med. Men däremot varken Reykur, Feykir, garaget på Skymningsvägen eller någon hästsvält. Istället hade jag fått stalla upp mina tjejer i gäststallet på en ridklubb, där vi skulle vara med på en tävling eller kurs. Allt var helt normalt och alla hästar mådde bra - så det var verkligen en helt annan typ av dröm!

Jag drömmer ö h t väldigt mycket - ibland kan det t o m vara rena filmmanuset! Men oftast är det ju konstiga och f f a oerhört osammanhängande drömmar... Så när jag för ett antal år sedan läste att den del av hjärnan som sköter det logiska tänkandet är helt inaktiv när man sover blev jag ganska lättad!    

Men jag skulle väldigt gärna vilja höra vad en drömtydare har att säga om min "svälta häst-dröm"...!!! Eftersom den går på repeat i min hjärna år efter år kan man ju tänka sig att den borde ha något budskap, eller?! Lustigt också att när Lára tillslut dyker upp i en dröm så handlar den inte alls om någon svält - hon som är den minst matintresserade häst jag träffat... Men i o f s skulle The Queen aldrig tillåta att jag lät henne svälta - inte ens i drömmen!!! Och Hamingja då...?! Ja, hon är ju faktiskt Kronprinsessan, så även hon vet förståss att ställa (rättmätiga) krav?!!

Mattelycka i kubik!!!

Idag tog Hamingja fjäskandet för matte till en ny nivå: Hon kom SPRINGANDE när jag ropade på henne!!! Underbart att även hon tycker det är så roligt att vara ridhäst!!! (Fast inte helt riskfritt förståss - mattehjärtat var ju nära att stanna av lycka...!!!)

Båda damerna fick förståss komma med in i stallet, men Lára fick bara "tröstäta" idag. När Hamingja och jag gav oss iväg efter bilvägen var det första gången sedan i december som jag red med pannlampan - och Hami hade uppenbarligen hunnit glömma/förtränga hur det funkar så i början var det VÄLDIGT spännande både med ljuskäglan som rörde sig framför henne på marken och de skuggor som den framkallade här och var...

Även soptunnan - som stått på exakt samma plats nere vid bilvägen under HELA hennes liv - var tydligen mkt hotfull i pannlampans sken... tur att hon är så modig att hon vågade gå förbi trots allt! Däremot blev det ingen dramatik p g a reflexerna på plogningsstolparna den här gången. Till att börja med doldes alla stolpar under de extrema plogvallarna, men längre fram längs vägen stack det upp en stolpe här och där - men rovdjursögonen (=stolparnas reflexer) störde henne inte alls!

Efter de senaste dagarnas hejdlösa snöande i Luleåtrakten är det fortfarande bara den mest nödvändiga plogningen som hunnits med. Vilket bl a innebär att bilvägen förbi Mariebäck fortfarande bara är plogad till en bilbredd. Bara att hålla andan - och tummarna - när jag körde till och från stallet idag också m a o! Normalt brukar det kännas ganska spännande att rida innan det är färdigplogat, eftersom man riskerar att möta plogbilen... Och när plogvallarna är så extremhöga som nu finns det verkligen inte en chans att ta sig från vägen någonstans... Men med tanke på alla andra vägar - med betydligt högre prioritet - som också bara är provisoriskt plogade så kändes risken inte så stor att någon plogbil skulle ha tid att ta sig an denna lilla grusväg i kväll!

Efter uppvärmningen i skrölt fortsatte jag jobba med tölten i en lite högre form. Använder mig numera av Sylvias tips att göra övergången direkt från vårt "framstupa sidoläge" i skrölt till tölt, utan skrittpaus mellan. När jag på det sättet bara ökar drivningen något samtidigt som jag kortar tyglarna liiiiite (ibland kan ett uppresande tygeltag behövas också) så fortsätter hon att sträcka fram pannan och bibehålla en riktigt lång överlinje även i det högre tempot.

Flyttade undan för skänkeln några steg här och där (när jag flyttar för vänsterskänkeln behöver jag ligga kvar lite med skänkeln sedan för att hon ska fortsätta på rakt spår och inte sidföra tillbaka till vänster igen på eget initiativ.) Försökte också tänka på Sylvias tips från i lördags att jag hela tiden ska vara vaksam på att Hamingja känns helt avslappnad i nacken så att hon bara följer med helt utan motstånd ifall jag böjer henne lite åt sidan - och då alldeles särskilt i högersidan.

Borta vid världens ände "as Hamingja knows it" (korsningen vid sjön) vände vi hemåt igen. Som vanligt började vi då med att skritta - eftersom det är så oerhört mycket fart i henne vill jag vara noga med att hela tiden underhålla hennes "off-knapp"! Och den knappen funkade bra - hon sträckte frustande ut sig så att nosen nuddade backen och slappnade verkligen av!

Efter mer töltträning var det sedan dags för mattes "spinningpass" - d v s att träna trav! Numera har jag faktiskt börjat hitta balansen trots hennes ENORMA kliv och GRYMMA "tryck" från bakbenen! Och det är ju en trevlig början att inte vara nära att kastas ur sadeln i varje steg! Däremot är det en fantastiskt jobbig konditionsträning att rida lätt i takt med henne...!!!

För Hamingja blev det också nyttig träning att trava någorlunda lugnt... eller inte jätte-, jättefort i alla fall! Får hon välja är det ju en seriös satsning mot Solvalla som gäller... och det var dessutom alldeles uppenbart att hon mindes - och mer än gärna skulle upprepa - förra veckans galoppförsök på hemvägen, där hennes katapultstart gjorde att hon trampade av sig en framsko...

Men i det stora hela är vi definitivt inne i en god cirkel i traven, för tack vare att jag börjar hitta balansen tillräckligt för att ha något slags kontroll över min kropp så kan jag också i större utsträckning undvika att falla framåt (vilket annars signalerar till henne att ÖKA tempot) utan istället lägga vikten bakåt och inverka bromsande.

Dessutom vågar jag släppa ordentligt på tyglarna efter varje gång jag kramat dem lite snabbt - och därmed funkar Sylvias inprogrammerade tygelbroms också! (Innan jag vågade släppa tyglarna när hon drog iväg så blev Hamingja bara stressad och sprang ÄNNU fortare.) Så även om det känns som att jag knappt hunnit rida henne sedan hon blev min så har vi lyckats byta en ond cirkel mot en god cirkel i traven! Trevligt!!!

Och när vi travat färdigt fungerade faktiskt off-knappen över förväntan! Det brukar inte vara helt lätt att få henne att varva ner tillräckligt för att rida skrölt på hellånga tyglar sista biten hem... Men när vi väl kommit överens om ett lugnt tempo började jag successivt ge henne mer tygel och istället för att ta chansen att öka tempot igen sträckte hon ut halsen på max, frustade belåtet och "lullade på" hemåt!

Tillbaka i stallet upptäckte jag att jag fortfarande var lite andfådd efter mitt "spinningpass"...!!! Ändå var det nära att jag sadlade Lára för att även rida henne,  men med tanke på hur min hälsa verkar balansera på en skör tråd fortfarande lyckades jag tillslut besinna mig. Det är ju ändå säkrast att hushålla med krafterna ett tag! Och förhoppningsvis dröjer det inte så länge innan Adina har tid att rida Lára nästa gång! 

SNÖ!!!

Detta känns som en passande bild idag, även om det väl kommit nästan en meter snö till sedan Johan fotade bilden för en vecka sedan...!!! Tidigare i veckan har det varit nästan vindstilla när snön vräkt ner, men idag är det snöstorm dessutom... Elisabeth hade visst inte lyckats ta sig till Mariebäck i morse när hon skulle morgonfodra, så Sylvia hörde av sig och meddelade att hon även kunde ta min lunchfodring så att jag inte behövde ge mig ut i det här vädret. Skönt - grusvägen man kör de sista ca 3 km var ju redan i går för smal för att två bilar skulle kunna mötas...!

Fast lite frustrerad blir jag ju över att vädret hindrar mig från att rida - nu när kroppen äntligen verkar ha slutat sätta sig på tvären... Vi får hoppas att det är bättre väder i morgon och att snösvängen hunnit komma ikapp lite bättre - för det vet ju alla vilka oerhörda risker ridabstinens innebär!!!