Dag 2 e Hr: Lára för hela slanten!!!

I fredags hade ju jag ett minst sagt omvälvande ridpass på fantastiska Hremsa - och här är det Lára som istället har en "nära Atli-upplevelse"!!!

Igår var stallet fullt av folk när jag var där - f f a för att massören var på plats för att behandla ett antal hästar. Kontrasten mot idag blev därför stor - när jag var helt ensam. Medan jag gjorde i ordning Lára förklarade jag för henne vilken TUR hon har som inte är tävlingshäst på hög nivå inom dressyren. I SVT:s "Ryttareliten" (jag har gjort ett litet uppehåll i min 8-åriga TV-bojkott för att följa denna serie) ser man hur särskilt dressyrhästarna ständigt "putsas och fejas". Extremkittliga Lára som blir så arg bara man tar i henne skulle definitivt krevera!!! Tur för henne att hon har en matte som kan tänka sig att begränsa "tortyren" till bara det nödvändigaste...!

Precis som igår valde jag att rida vägen bort till Avan. Eftersom vi de senaste dagarna haft mycket "tryck" i tölten när vi tränat, för att utveckla bärigheten, inledde jag idag med en riktigt lång uppvärmning i skrölt och tölt med lååång hals. För att stämma av att hon inte blev "speedad" så snart det handlade om tölt och för att ev stela muskler skulle bli mjuka. Det sistnämnda fick ett par galoppsträckor hjälpa till med också.

Sedan fortsatte vi vår träning av samlad skritt och dito tölt. Vis av erfarenheten från igår valde jag inte samlad skritt när vi precis vänt hemåt utan lät henne "springa av sig" lite i tölt först - då var det betydligt lättare att få henne med på noterna i samlade skritten sedan!

Dagens största svårighet kom istället under senare delen av hemvägen. Atli påpekar hela tiden att för varje ny nivå man kommer till i tölten så måste man "börja om" arbetet med lösgjordheten. När man precis börjat tänja på gränserna lite mer så krävs mycket arbete för att hitta tillbaka till en lösgjord häst, men ju mer man tränar desto lättare går det. Men man måste göra arbetet just i det läget - om man istället släpper lite på pressen kommer man aldrig att få en lösgjord häst på den nya nivån.

Under senaste Atlikursen fick vi börja "nosa" på en sådan ny nivå och även på ridbanan, med hans instruktioner, krävdes det en hel del för att komma till lösgjordhet. Så det var väl inte förvånande att det var en ännu större utmaning att ta sig dit på egen hand...?! Men det är bara att träna vidare - om det successivt ska kunna bli lättare och lättare! (Note to self: nästa gång borde jag rida ÄNNU mer öppna i detta läge!)

Det stod några jägare vid skjutbanan när vi skulle passera, men de var bussiga och lät gevären vila medan vi passerade. Hästarna är ju vana vid att höra skotten från skjutbanan, så bara man inte är alldeles nära när de skjuter brukar det gå bra. I Láras fall gäller också att hon inte ska befinna sig i stallet utan möjlighet att se sin flock...

Men idag hamnade vi i det läget att det sköts när vi kommit in i stallet igen och som vanligt blev hon JÄTTESTRESSAD... Jag satte henne i en box och gav kraftfodret för att distrahera henne - det är ju faktiskt mat som tar polishästarna genom eld t o m! Men det fungerade bara en stund. När hon ätit drygt halva givan lämnade hon krubban och visade väldigt tydligt att hon ville gå ut istället. Detta trots att det inte var något ihållande skjutande utan bara något skott då och då (antar att de var där för att justera in vapnen.) Jag lät min fiolsträng till häst få sin vilja igenom, tog med det kvarvarande kraftfodret ut och så snart hon kommit utanför stallet och såg flocken var hon fullständigt avslappnad igen och mumsade ivrigt i sig resten av maten.

Skönt när man i alla fall vet vad hennes reaktioner beror på och vad man ska göra åt dem! Första gången jag var med om detta var det värre... det var första gången hon skulle skos sedan jag köpt henne och eftersom vi är vana att ha skjutbanan vid stallet hade jag inte ens reflekterat över att det sköts där. Trodde därför nästan att Lára blivit galen när hon plötsligt bara stod på bakbenen! När jag sedan släppte in henne i en box rusade hon runt hysteriskt och gjorde flera försök att hoppa ut över boxväggen! :-O Vad var det för monster jag hade köpt??!!

Även hovslagaren var överraskad. I början när han skodde henne hade hon visserligen varit jättearg och behövt bremsas, men sedan flera år tillbaka hade det fungerat hur bra som helst... Som tur var kom Sylvia till stallet och kunde lugna Lára tillräckligt för att hovslagaren skulle kunna göra sitt jobb. Och när vi började lägga märke till att det hördes skott från skjutbanan blev vår förhoppning att det var detta som orsakade reaktionerna - inte något nyuppblossat hovslagarhat. Under alla sina år som verksamhetshäst hos Sylvia hade hon väl nästan aldrig varit i stallet om inte också hennes flock varit där. När det var dags att sko henne nästa gång kom därför Sylvia till stallet och var med i början, men då var Lára sitt vanliga jag igen som tur var! Men vi får alltså en liten flashback från detta då och då, om det skjuts på skjutbanan när hon råkar vara i stallet. 

Ny tideräkning: dag 1 e.Hr

Det är en ny tideräkning nu - idag är första dagen efter Hremsaridningen! När jag kom till Mariebäck stod faktiskt Hremsa framme vid grinden i stohagen, men när Lára fick syn på mig var hon snabb att gå fram och tränga sig före. Ingen risk att jag skulle ta fel häst av misstag m a o! Min härliga häst!!!

Massör-Thomas var i stallet och gick igenom hästar idag, men Lára hade inte fått plats den här gången utan det blir hennes tur först om några veckor. Det blir bra att få henne kollad igen - så att hon är OK. Islandshästarna har ju så´n extremt hög smärttröskel så de kan ju "mörka" det mesta... I vanliga fall avskyr ju Lára att man tar på henne - även om jag försöker ta i ORDENTLIGT när jag borstar henne verkar det kittla oerhört obehagligt. Men Thomas använder tydligen tillräckligt rejäla tag - för hans behandling har hon accepterat hittills.

Istället för att bli masserad och stretchad fick Lára rida ut i det soliga vårvädret. Idag red vi mot Avan - där underlaget faktiskt är riktigt bra nu! Vägens yta har tinat och mjuknat medan det fortfarande är fast under. Red med halsring och tränade på att göra förhållningar m h a balansen. Något vi verkligen ska fortsätta träna på, för som det mesta annat så gäller att bara jag gör rätt så gör Lára rätt. Och en vacker dag kanske det sitter i ryggmärgen att jag ska rida främst med balansen, så att jag gör det även utan halsring?!

De senaste dagarna har det funkat så bra att hitta bärighet i den samlade skritten även fast vi ridit ut, men idag hade jag mer problem... Kanske berodde det lite på att jag plötsligt hade Hremsas samlade skritt att jämföra med och inte bara den Lára haft tidigare... Men jag tror ändå det främst berodde på att jag idag började rida samlad skritt direkt när vi vände hemåt - när Lára bara SÅÅÅ gärna ville använda all den där energin till att springa fort istället för att "bara" lyfta upp rygg och bogar medan hon gick jääääätteeeeeesaaaaaktaaaaa framåt. Visserligen har vi ridit samlad skritt på hemvägen tidigare i veckan också - men när jag tänkte efter insåg jag att vi inte gjord det direkt vi vänt hemåt utan Lára hade då fått "tölta av sig" lite först.

Dagens upplägg innebar att Lára hann vara REJÄLT arg en stund - men när hon TILLSLUT ändå fick tölta så var hon verkligen mellan hand och skänkel och tölten blev riktigt trevlig! Men i fortsättningen ska jag återgå till upplägget tidigare i veckan - man kan ju välja sina strider!!! Tillbaka i stallet fick Lára ändå lite stretching. Sedan Thomas tidigare hittade en skevhet i hennes kors har jag stretchat hennes bakben efter varje ridpass. I början märktes det då väldigt tydligt att hon hade svårare att sträcka ut musklerna i vänster bak - men efter några veckor blev hon mer jämn. Jag har ändå fortsatt med denna stretching eftersom vi jobbat mycket med bärigheten. Vi stretchar mycket i ridningen också, men inte mer än detta från marken. I o m att hon är överrörlig kan ju stretching faktiskt göra mer skada än nytta. 

Hridit HÄFTIGA Hremsa - och en ny värld öppnade sig!!!

Lára är inte nöjd med sakernas tillstånd... om ni läser vidare får ni veta varför!

Jag har haft en uuuuunderbar eftermiddag i stallet - i vårsolen!!! Först red Lára och jag en sväng in till byn (Alviksträsk). Värmde upp med trav och galopp på vägen dit. När vi sedan vände hemåt igen och töltade nerför "galoppbacken" mindes jag hur oerhört många gånger Feykir och jag försökt göra det men hela tiden fått kämpa med passtakten... På Lára gav backen istället en möjlighet till extra samling i tölten. Så stor är skillnaden mellan en femgångare och en fyrgångare!!!

Fortsatte jobba med bärigheten, både i samlad skritt och tölt och försökte hela tiden tänka mig att Atli stod bredvid - så att jag inte slarvade med detaljerna. Svårt - men roligt när man sakta men säkert märker att träningen börjar ge resultat!

Tillbaka i stallet satte jag mig ute vid solväggen medan Lára mumsade sitt kraftfoder. Då kom Sylvia och undrade om jag ville prova att rida Hremsa. Vilken fråga - så klart jag ville!!! Har ju sett hur de andra som fått förmånen att prova henne bara tindrat med ögonen efteråt! Och hört två kompisar, vilka jobbat hos var sin landslagsryttare och där fått rida riktiga topphästar, ändå vara HELT lyriska över fina Hremsa!

Det är väldigt länge sedan jag red en annan häst än Lára och Hremsa är dessutom ett par storlekar större än min lilla dam, så det var verkligen en omställning bara att sitta på hennes rygg. Hennes lååååånga hals fick huvudet att upplevas så långt fram - och redan i skritt på lång tygel var kliven riktigt rejäla!

När det var dags att värma upp i skrölt förklarade Sylvia att Hremsa är av den sorten som alltid grisepassar en stund innan hon blir ren i takten - så jag fick en stunds Feykir-flashback. Fast ändå inte, för med Hremsas STORA rörelser ville jag nästan rida lätt i grisepassen och den känslan hade man aldrig på Feykir...

Efter detta öppnade sig en helt ny värld för mig: en värld av tölt med RIKTIGT bra bärighet!!! Jag har aldrig upplevt något som ens kommit i närheten! Jag var faktiskt tvungen att fråga Sylvia först om detta verkligen var tölt!!! Och sedan satt jag bara och skrattade lyckligt!!! Vilken makalöst häftig känsla!!! Vi red vägen in mot Avan och jag föreslog att vi kanske skulle rida ända hem till Kyrkbyn, eller varför inte ännu längre?! Jag ville rida den här tölten i all evighet!

Nästa AHA-upplevelse kom när jag fick känna hur samlad skritt med riktigt bra bärighet ska kännas - även det som en helt ny gångart för mig! På hemvägen fick jag även testa hennes galopp och trav. De hade förståss riktigt bra tryck båda två, men i traven tog hon t o m så stora kliv att det var riktigt svårt att hålla balansen på hennes rygg...hon gav mig sådan skjuts uppåt i lättridningen att jag hela tiden tappade kontakten med stigbyglarna... Sylvia berättade också att hon alltid brukar korta stiglädren när hon ska träna traven - just av denna anledning.

Efter att ha fått njuta ytterligare en stund av den HÄFTIGA tölten förklarade jag för Sylvia att i o m detta har mina förväntningar på Litlamin (Láras avkomma) höjts REJÄLT! Jag hoppas ju få köpa henne om ett antal år när Sylvia både hunnit rida in och träna henne ett tag. "Jag förväntar mig att du gör henne till en Hremsa!" sa jag nu! Och det är klart att om Sylvia innan dess, av någon outgrundlig anledning, skulle ledsna på Hremsa så kan jag definitivt tänka mig att plocka fram plånboken. Känns inte så sannolikt att man kan ledsna på en sådan häst, men hon sålde ju faktiskt Démantur till Elisabeth så kanske, kanske, kanske...!

När vi red förbi stohagen stod dock Lára vid staketet och blängde missnöjt på mig... Och jag såg nog hur hon tänkte: "Varför sa du inte till mig att du ville rida en gång till idag???!!!!" 

Riktigt bra samlad skritt - fast vi red ut!!!

Utomhusbilder har verkligen "kort hållbarhet" så här års... Den här bilden togs för bara en vecka sedan, men man skulle snarare kunna tro att den har en månad på nacken när man ser all snö på marken! Men snö eller inte - som vanligt var det en otålig Lára som tog emot mig i Mariebäck - jag verkligen ÄLSKAR hennes inställning till ridningen!!! 

Vi red längs bilvägen mot Alviksträsk och jag kunde konstatera att bort till korsningen vid sjön bestod vägen omväxlande av snömodd och djup lera - beroende på om den legat i sol eller skugga. Efter uppvärmningen tränade vi tölt och jag kunde konstatera att efter helgens träning med halsring lyssnar Lára oerhört bra på mina vikthjälper - bara jag kommer ihåg att använda min balans på rätt sätt!!!

Från korsningen vid sjön red vi in till byn och jag kunde konstatera att vägen där verkligen var ett perfekt ridunderlag! Den tidigare så hårdfrusna leran var nu inte längre hård, tack vare det varma vädret, men inte heller blöt eller för mjuk. I morgon borde jag alltså satsa på att rida trav och galopp som uppvärmning fram till korsningen och sedan träna tölt på vägen in i Alviksträsk!

På hemvägen red vi flera omgångar samlad skritt - och det gick faktiskt riktigt, riktigt BRA!!! Tidigare har jag varit så nöjd när jag lyckats få henne att skritta riktigt, riktigt sakta och att vi haft bakdelen med oss tillräckligt för att längden på halsen varit bra. Men nu kom hon verkligen upp ordentligt med rygg och bogar också - som när vi lyckats som bäst på ridbanan!!!

Jag vågade mig t o m på att smacka försiktigt i det läget - och självklart hoppade hon till (det är ju Lára vi pratar om!) Men hon körde inte upp huvudet i vädret utan gjorde bara något slags jämfotahopp med bibehållen längd på överlinjen för att sedan landa med ÄNNU bättre samling och bärighet!!! Min fina gumma - vem bryr sig om hon bits och sparkas "ibland"?!

Förutom direkt efter detta "skutt" var bärigheten allra bäst när jag tänkte rida öppna (åt vänster) - och Lára gick i sluta. Då fick vi högerbogen ordentligt på plats och därmed hela hästen "mellan hand och skänkel" - det var förståss förklaringen. Var SÅ nöjd med min duktiga häst när hon fick sträcka ut i trav för att varva ner. 

Halkig halsring och goda råd från hovslagaren

Vi varvar ner i trav - bild från i söndags.

Tisdagar brukar vi rida lektion för Sylvia, men idag hade hon inte möjlighet. Men vi hade ju ändå mycket att öva på efter helgens träningar för Atli! Jag passade dessutom på att inviga den halsring jag gjort av en bit klättringsrep som jag köpt. Inte alls lika klumpigt som att ha ett helt grimskaft - men jag tyckte det var lite för halkigt så jag ska kolla i morgon om jag får tag på ett rep vars yta ger lite mer friktion.

Efter sedvanlig uppvärmning började vi med att repetera halt, rygga, skritt - där jag var noga med att hon inte stressade iväg utan inväntade mina signaler. Inte alltid så lätt med en överambitiös speed-Lára...!!! Först när hon  kändes lugn övergick vi till halt, rygga, tölt. Och "Atli-effekten" kändes fortfarande tydligt: hon reagerade mycket snabbare på mina signaler än tidigare!

Red först i höger varv men fick aldrig riktigt till det... men när jag bytte till vänster varv och kunde hålla högerbogen på plats med yttertygeln var det precis som så många gånger förr den senaste tiden: allt "ramlade på plats" och plötsligt fick jag njuta riktig "Atlitölt" där Lára verkligen bar upp sig med överlinjen och samtidigt kändes HELT lösgjord!!! Lyckades dessutom bibehålla den häftiga känslan en lång stund, genom att då och då tillföra ny energi samt vända henne för ytterhjälperna för att fortsatt hålla högerbogen på plats. 

Lyckades dessutom ha viljestyrka nog att avbryta INNAN det börjat gå sämre - men av hennes flåsanden att döma ändå tillräckligt länge för att det skulle innebära ordentlig träning för de muskler som hon behöver stärka för att förbättra tölten ytterligare. Precis som jag fick göra igår avslutade jag sedan träningspasset med samlad skritt längs spåret - och vi fick faktiskt till en riktigt bra känsla där på en gång!

När Lára fått varva ner ordentligt i långsam tölt resp trav var jag SÅ nöjd med min duktiga häst!!! Men jag påminde mig själv om att jag i fortsättningen inte borde "nöta på" så länge i höger varv i tölten utan snabbare gå även till vänstervarvet där vi verkar ha det lättare att få "allt att ramla på plats". Kanske t o m vara så "wild and crazy" att jag BÖRJAR med vänster varv?! När jag tänker efter fick jag faktiskt göra så flera gånger i helgen - inte alls alltid höger varv, som Atli tyckt tidigare. M a o tänker jag kanske inte helt fel i det här fallet?!

Sedan passade jag på att rådfråga hovslagaren, som kom för att sko några hästar, om Láras hovar. Innan han skodde henne senast hade hon fått hovsprickor, både på höger fram och bak. Det är 14 veckor sedan nu och jag har med flit väntat längre än de vanliga ca 12 veckorna för att hovarna skulle hinna växa ut ordentligt. Annars hamnar de nya sömhålen så nära de gamla och det är en onödig risk när hovarna redan är lite försvagade av sprickorna. Men nu tyckte han att det kunde vara lämpligt att sko henne till veckan. Så skönt att ha möjlighet att visa upp hovarna för honom - så behöver jag inte chansa på vad som är bäst! 

Söndag 2 - avslutning på Atlikursen

Till söndagens andra lektion dök Johan upp igen, med kameran i högsta hugg! JÄTTEKUL med fler bilder tyckte jag förståss!!!

När jag värmt upp Lára red Atli henne en stund med fokus på halt, rygga, tölt, halt, rygga, tölt. Och han krävde förståss SNABBA reaktioner - inte något halvsegt som när hon har matte på ryggen...! När jag sedan skulle ta över igen ville han först sadla om. Något han gör med ALLA hästar - men som han numera oftast hoppar över med Lára sedan han både fått se och känna på  hennes huggtänder... Men nu tyckte han ändå att det skulle göras, medan jag fick hålla i henne och jag klarade mig faktiskt relativt oskadd. Bara en gång lyckades hon komma åt mig - och då fick hon inget bra grepp med tänderna. Atli han bara skrattade åt hennes ilskna utbrott - och det är verkligen det enda man kan göra i hennes fall... för inga tillsägelser biter ändå på henne.

Efter sin "nära Atli-upplevelse" var hon förståss jättetaggad även när jag satt på ryggen igen. Jag fick verkligen jobba! Först fokus på att hon skulle lyssna på mina förhållningar och inte rusa runt i racerfart och sedan att hitta tillbaka till lösgjordheten med denna höga energinivå. Precis som Atli brukar säga: "Vid varje ny grad av samling eller energi måste man lösgöra hästen igen!" I slutet presterade vi en tölt som Atli var riktigt nöjd med och det var en riktigt häftig känsla att få uppleva en stund när all den där energin kanaliserades rätt!

Precis som igår fick jag avsluta träningspasset med att rida samlad skritt längs spåret - för att "nöta in" den känsla som jag ska leta efter när vi tränar "halt, rygga, tölt". Målsättningen ska vara att "spänna pilbågen" där på samma sätt som när hon bär upp sig riktigt bra i samlade skritten. Lára fick varva ner ordentligt efter detta - både i tölt och trav - för att verkligen vara nedvarvad psykiskt också. Efter lektionen konstaterade Atli att jag och Lára sakta men säkert utvecklas hela tiden och att jag ska fortsätta på samma sätt som hittills - för att vi successivt ska lära oss att "dansa fortare" tillsammans.

Jag längtar redan till nästa träning för Atli - tur att det bara är knappt fyra veckor till dess!!!

Atlikurs - dag 3: inleds med dressyr på hög nivå!

Här är det dressyr på hög nivå: d v s Lára ger TYDLIGA instruktioner till matte om att hennes frukosthö ska serveras OMGÅENDE!!!

Jag hade morgonfodringen idag och behövde verkligen all uppmuntran jag fick av hästarna när jag dök upp vid resp hage med högrepen i högsta hugg - för jag sov VÄLDIGT dåligt i natt... Annars har jag faktiskt i princip bara känt av jetlag-problem på dagtid denna gång. När man rest västerut och vänder hem igen brukar problemen BÅDE vara att man är jättetrött på dagtid OCH att man ändå inte kan sova på nätterna för att kroppen/hjärnan tror att man ska vara vaken då. Första gången vi varit i USA tog det flera veckor innan jag kunde sova som vanligt på nätterna. Men nu har jag sovit hyfsat tre nätter innan detta "bottennapp" - jag hoppas att det var en tillfällig svacka!

När hästarna avslutat frukosten var det dags att göra i ordning Lára för ridning - hon och jag resp Sylvia och Haminja var nämligen första paret ut denna kursdag. Inför uppvärmningen påminde Atli mig om att när jag behöver inverka på Lára så ska jag se till att göra "ordentligt" - t ex böja henne MYCKET så att hon svarar med att sträcka ut sin överlinje riktigt ordentligt. För då kommer jag att kunna ge eftergift under längre stunder innan jag behöver inverka igen - och det är när man ger eftergiften som hästen lär sig. "Sträva alltid efter att få ge eftergift och därmed lämna hästen ifred allt längre stunder!"

Efter uppvärmning i skritt, trav och tölt på volt var det dags att åter greppa halsringen och (efter lite repetition av halt, rygga, gå fram m h a förflyttning av balanspunkten) börja träna samlad skritt - först på volt och sedan längs fyrkantspåret. Först gäller det då att ta ner tempot tillräckligt, genom tydliga förhållningar m  h a balanspunkten, för att sedan SNABBT återgå till neutral sits och ge stoooor eftergift på tyglarna. När jag kontrollerar tempot är nästa steg att också kontrollera formen - för att även där vara SNABB med den stoooora eftergiften! "Du får aldrig försöka hålla henne kvar i en form!!!" Och det är verkligen tydligt att ju snabbare och större eftergift jag ger desto bättre bär hon upp sig med överlinjens muskler!

Fick göra ett par övergångar till tölt under Atlis överinseende och successivt bar Lára upp sig allt bättre i tönten. Sedan skulle jag jobba med detta själv en stund, medan Atli fokuserade på Sylvia och Haminja. Och vårt första försök gick verkligen SÅ bra!!! Först en energifull samlad skritt, med helt lösa tyglar och när jag gjorde övergången till tölt kortade hon visserligen upp halsen i de första två-tre stegen, men jag behövde bara påminna om formen m h a kramning på tyglarna en gång för att längden på halsen skulle vara tillbaka. Och då bjöd hon på en härligt fjädrande tölt i arbetstempo där hon verkligen bar upp sig bra och var helt lätt i handen!

Jag tänkte först ropa på Atli att han skulle se åt vårt håll - men vågade inte riskera att tappa lite fokus och därmed kanske tappa lite av den häftiga känslan... Det var knappt så jag vågade andas när vi liksom "svävade" fram!!! Efter en stund var jag i alla fall tvungen att avbryta för att ge henne en micropaus. Gjorde några försök till men lyckades inte riktigt hitta tillbaka till den häftiga känslan... När jag beskrev detta för Atli sa han att det naturligtvis är ansträngande för henne varje gång vi uppnår en ny nivå på detta sätt - och att hon antagligen blivit lite för trött i musklerna för att orka prestera på topp mer än under den första sekvensen. Som ju också blev ganska lång, eftersom jag ville njuta så länge som möjligt...! Men genom att fortsätta träna på detta sätt kommer hon ju fortsätta bygga upp sin muskelstyrka och därmed orka längre och längre stunder! Bara att träna vidare alltså!

Men hjälp - den här kursen är ju snart slut... :-O  Bara ett ridpass kvar i em, jag som hade velat fortsätta en dag till (minst)!!! Tur att det bara är en månad till dess vi får träna för Atli nästa gång - det är ju gravt beroendeframkallande!!!

Atlikurs dag 2: vi rider m h a halsring och balans.

Idag fick vi rida med halsring! Det var ett bra tag sedan sist - och jag hade glömt hur BRA det är! Vid ridningen ska man ju sträva efter att f f a inverka på hästen m h a sin "balanspunkt". Genom att förflytta balanspunkten bakåt säger man åt hästen att bromsa, genom att flytta den framåt säger man "gå fram" och genom att flytta den i sidled att svänga eller sidföra. Tyglarna lägger man bara till om detta inte räcker. (Att jag har innerskänkeln så långt bak på denna bild beror på att Lára ville flytta bakdelen innanför spåret och jag behövde parera detta så att hon ryggade på rakt spår.)

Vi använde ett ihop knutet grimskaft som halsring och direkt jag fick ringen i handen kände jag hur jag fick ett helt annat fokus på min balans än vanligt - ett fokus som jag förståss alltid borde ha! Vi fick börja helt lugnt med att skritta längs spåret, göra halt m h a förflyttning av balanspunkten bakåt samtidigt som halsringen tryckte mot hästhalsens undersida. När hästen stannar ska man snabbt återgå i neutral sits så att man belönar genom att sluta inverka både m h a balansen och halsringen. Samma "tänk" gäller när man ryggar - och i början skulle vi dessutom låta hästen stå stilla en stund mellan varje steg bakåt - för att det hela skulle bli så avslappnat som möjligt.

Atli påminde även om att man i ryggningen INTE ska "sitta tyngre" i sadeln - utan behålla sina lårmuskler aktiva så att man INTE trycker hästryggen nedåt när man flyttar bak balanspunkten. Något jag verkligen behöver tänka på!!! Ett par gånger skulle Atli förstärka halsringens inverkan i ryggningen genom att trycka ett finger mot undersidan på Láras hals - varpå hon varje gång ilsket nafsade efter honom. Nejdå, inte pinsamt alls…!!!

När detta "flöt på" lugnt och fint fick jag först ta bort pauserna mellan varje ryggningssteg och sedan först göra övergång "nästan till tölt" när jag red fram igen och sedan till tölt. Dock inga långa töltsträckor utan hela tiden nya halter och ryggningar. Någon gång fick vi även göra igångsättningen i tölt samtidigt som det andra ekipaget som red samtidigt - och dessutom i bredd. MYCKET nyttig träning för Lára på att jag ändå skulle vara den som bestämmer tempot!!!

Sedan fick jag göra allt snabbare övergångar halt, rygga, fram i tölt, halt, rygga… "Dansa fortare!!!!" som Atli brukar beskriva saken. Upplägget var ungefär detsamma under dagens båda lektioner. Men den andra lektionen fick jag avsluta med att rida samlad skritt. "Det är den känslan av att spänna en pilbågen från bakbenen och upp över ryggen du ska sträva efter i de snabba övergångarna. Behåll den känslan inför morgondagen!" Och jag ser förståss fram emot att få fortsätta då!!!

Edit: Dagens övningar var verkligen MKT nyttiga - men särskilt fotogeniska var de tydligen inte... För Johan, som dök upp och fotade under min andra lektion sa efteråt: "Jag har ungefär 1000 bilder på dig och Lára - men alla är ju nästan likadana..."

"Landslagsträning" för Atli - dag 1

Sóley skulle vilja smaka…men även om det inte var ett elstängsel i vägen skulle Lára förståss inte dela med sig. Även med elstängslet såg hon till att ge Sóley (och de andra som inte syns i bild) "onda ögat" då och då. De hundar som råkade komma i närheten låg förståss också farligt till. Höätande hundar är visserligen inte så vanligt...men Lára tar INGA risker! Intressant att hon som är så extremt ointresserad av mat för att vara häst ändå är så "matond". Fast det där med ilska är ju i o f s hennes bästa gren i alla sammanhang!

Idag var våren här - trots att dagen började med snöoväder - för det var årets första Atlikurs! "Spara på förhållningarna" var Atlis första tips för dagen. Han menade att när man börjar värma upp hästen ska man undvika att göra förhållningar - utan istället använda böjning och sidförande ifall man behöver bromsa upp hästen. Dessa kommer att göra hästen mjuk - och en mjuk häst slappnar av och blir lugn. (Att försöka bromsa med båda tyglarna riskerar istället bara att göra hästen mer spänd och stressad.) Detta tips fick jag också stor användning av då Lára - förståss - var rejält taggad efter sin "vintersemester" och gärna ville börja springa direkt!

Men genom att bromsa upp henne på yttertygeln - för att kontrollera ytterbogen - och flytta undan för innerskänkeln så att hon korsade bakbenen slappnade hon av och började sträcka ut överlinjen. I början fick jag upprepa detta ofta, men succesivt blev hon mer och mer avslappnad. Fick sedan göra samma sak i skritt och trav till dess hon frustade belåtet.

Efter detta ville Atli rida henne lite för att "känna på statusen". Han konstaterade sedan att hon "kändes bara behaglig" och först var jag lite fundersam vad han menade eftersom jag inte hört honom använda det uttrycket tidigare. Men sedan förstod jag att det var ett gott betyg!

När jag åter satt i sadeln sa han att eftersom Lára böjer sig så mjukt i innersidan i båda varven ska jag gå vidare genom att lösgöra för ytterhjälperna. Genom att minska volten för ytter tygel och skänkel får jag kontroll på ytterbogen och får en häst som är lösgjord i en högre grad av samling. Och denna grad av samling ska jag bibehålla genom att bara använda de stora eftergifterna någon gång ibland - istället ska jag bara mjukna i handen när hon lättar fram.

När vi tränat på detta en stund fick vi lägga grunden inför morgondagens lektioner genom att rida samlad skritt. "Tänk på att det är två olika hjälper: en som bromsar upp tempot och en annan som påminner om formen!" sa Atli medan han gick snett framför oss för att demonstrera hur låååångsamt vi skulle skritta. När Lára sedan fick sträcka ut i skritten igen fick hon vääääldigt bråttom - men då fick jag lägga volter för att ta ner tempot istället för att bromsa upp med båda tyglarna. Utifrån samma tänk som i början av lektionen m a o!

Atli avslutade med att konstatera att Lára utvecklats fint i vinter och att vi har en bra grund att bygga vidare ifrån. Roligt att höra!!! När hon sedan ätit sitt kraftfoder fick hon stå en stund vid höbalen utanför stohagen och äta extra hö medan jag tittade på dem som red. På andra sidan staketet stod de andra i flocken och hade SÅ gärna velat ha mer mat de också. Det kändes lite taskigt mot dem att hon fick stå där och äta mitt framför ögonen på dem - men samtidigt verkade det trigga henne till lite extra bra aptit. Som att hon åt på pin tji, alltså! 

Äääääntligen är matte hemma igen!!!

Lunchhö i solskenet.

Det var VÄLDIGT tydligt att Lára blev glad över att jag kommit hem från utlandsresan - härligt att få känna sig så välkommen tillbaka! Två hela veckors vila är verkligen bortkastad tid om man frågar den här damen! 

När planet från Cancun landade på Kallax idag hade vi bara sovit knappt 3 timmar under natten och kände oss ganska groggy, men med 7 timmars tidsomställning var det förmiddag här hemma. Och det gällde att hålla sig vaken ända fram till kvällen för att börja vrida dygnet rätt igen… Så jag var inte hemma lång stund innan jag skyndade mig till stallet, för att få kombinerad Lára- och ljusterapi genom en ridtur i solskenet! 

När jag hämtat en mkt entusiastisk Lára i hagen överraskade hon ändå med att vara riktigt sansad under sadlingen och vid uppsittningen. När hon hunnit längta riktigt mycket efter att bli riden tenderar hon annars att bli extra aggressiv och ibland har vi nästan hamnat tillbaka i läget vi hade i allra första början när jag red henne och hon knappt släppte upp mig på ryggen… Men idag var det faktiskt inte värre än vanligt - inte har hon väl tänkt börja bli mer sansad med åren??!!!

Det var med ivriga steg hon sedan skrittade ut från gården och ner till bilvägen. Jag var som sagt ganska groggy och kände mig lite yr, så jag hade inga större ambitioner för dagens ridpass än att Lára skulle få komma ut och röra på sig en stund. Men för den skull kan man ju inte rida hur som helst - så vi inledde med uppvärmning i skrölt med öppna för att hon skulle länga överlinjen. När jag sedan succesivt ökade drivningen svarade hon med en mer energirik tölt UTAN att korta upp sig - trevligt!

Trevligt var det också att hon sedan tog högergaloppen på första försöket - och detta med bibehållen lång hals! Och TREVLIGT tyckte Lára förståss det var att få galoppera! Vi hann även med en stunds vänster galopp innan vi kom till korsningen vid sjön. Där hade jag tänkt fortsätta för att hon skulle få galoppera mer. Men när det visade sig att att snö och is tinat bort så att vägen nu bara bestod av hårdfrusen lera var det förståss inget alternativ… Efter en kort stund på små volter i skritt i korsningen vände vi istället hemåt igen. 

Testade att utifrån tölt med riktigt lång hals öka tempot - utan att hon skulle korta upp sig - och det gick riktigt bra! När jag lyckas hålla henne lösgjord även i ett högre tempo så är takten SÅ mycket mer stabil! KUL!!! Och Lára höll förståss med om det för hon fick ju springa fort!!! När vi avslutat med trav i grundform verkade vi båda rätt nöjda! 

På fredag är det dags för årets första "landslagsträning" för Atli Gudmundsson - det ska förståss bli kul! Vår "uppladdning" inför denna har dock varit lite besynnerlig… Först red jag en tredagarskurs för Sylvia och utan att hinna rida mer reste jag sedan till Mexico. Och hinner sedan bara med dagens "uppmjukningsridtur" innan det är dags för Atlikurs. Men om man inte rider mellan kurserna så hinner man väl inte förstöra något heller?! ;-)

Edit: Lyckades hålla mig vaken till ca 19.30 denna dag - sedan sov jag i 14 timmar och hade antagligen sovit ännu längre om inte Johan väckt mig! :-O

Mexico!!!

Om ni undrat varför det varit så låg aktivitet här på bloggen den senaste tiden är det för att Lára haft två veckor ledigt - och då passade Johan och jag på att åka till Mexico! (Direktflyg från Luleå dessutom!)

 Den första av två veckor tillbringade vi på ön Isla de Holbox, i Mexicanska golfen.

 Andra veckan tillbringade vi på det mexicanska fastlandet, vid Karibiska havet, på den s k Mayarivieran.

 På denna strand i Tulum (en del av Mayarivieran) lägger jättesköldpaddorna sina ägg. Svårt att tänka sig ett vackrare ställe för ungarna att kläckas på! Uppe på klippan skymtar ruinerna från ett Maya-tempel. Om man går genom tempelområdet kan man via trappor nå vad som anses vara en av världens vackraste stränder!

 Vi såg resan som ett tillfälle att fira vår 20-åriga bröllopsdag, vilken infaller i sommar. 

 El Castillo på Chichén-Itzá, ett av världens sju nya (e Kr) underverk och det bäst bevarade området med Mayatempel.

 El Dorado resort, i Acumal - med de härligaste solsängar vi varit med om (som stora dubbelsängar med tjocka resårmadrasser, tak och sänghimmel)!

 Deras koncept "Gourmed Inclusive" - en upplevelse för matintresserade! Åtta olika restauranger med olika teman att välja mellan (inga bufféer utan à la Carteservering på samtliga9 där man utifrån omfattande menyer kompletterade sin egen måltid med upp till 8 rätter ("bara" 5 rätter på luncherna). Fast det blev liiite komiskt när Johan till en frukost beställt yoghurt med musli och frukt - och serverades en tallrik med olika frukter vackert upplagda där yoghurt droppats och musli strösslats på bara som dekorationer! Han hade ju förväntat sig lite andra proportioner, om man säger så…!!!  På bilden ser ni en efterrätt.

 Häger i kvällsljus på Isla de Holbox. 

 Tea time på stranden!

Mexico har inte bara spännande kultur, god mat och vackra stränder utan även världens näst största korallrev - m a o ett perfekt resmål för snorklingsfantaster som vi! Visserligen har vi sett betydligt mer av både vackra (och ibland farliga) fiskar och koraller på annat håll i världen. Men här fick vi snorkla med jättesköldpaddor! Dramaturgin hade dessutom kunnat komponeras av producenterna till Mitt i naturen - för vi snorklade i över en timme vid Acumal beach utan att se en enda sköldpadda… Tillslut gav vi faktiskt upp och började simma tillbaka mot stranden - men då kom plötsligt sköldpaddorna "seglande" genom vatnet under oss! Fascinerande att se hur graciöst dessa stora och till synes klumpiga djur rörde sig! Tyvärr har vi inga bilder från detta dock… vår "snorklingskamera" drunknade tyvärr på Maldiverna 2008 - men nu fick vi verkligen en påminnelse om att det vore dags att skaffa en ny!

"Skyll aldrig på hästen!"

"Skyll aldrig på hästen - dess prestation är resultatet av ditt arbete. Antagligen hade du för bråttom igår, eller så red du ofokuserat i förrgår och därför gick det inte som du tänkt dig idag. Respekten för hästen uteblir i samma stund som vi lägger skulden på den för att vi gjort ett dåligt jobb."

Kloka ord av Jens Fredricsson - landslagsryttare i hoppning

Sylviakurs - sista lektionen: Lára överväger bojkott

När jag kom till Mariebäck idag visade Lára tydligt att hon tyckte jag varit onödigt besvärlig under gårdagen... Hon som annars alltid kommer till grinden så glatt när hon ser mig stod nu bara och glodde på mig inifrån skogen. "Vill du rida får du allt komma hit och hämta mig... Så går det om man håller pisken mot MIN rumpa...!!!"Det hjälpte inte heller hur mycket jag än ropade - the Queen of Mariebäck stod där hon stod... Men när jag väl gått bort till henne stoppade hon ändå huvudet i grimman lika glatt som vanligt.

Då jag misstänkte att gårdagens ansträngningar kunde kännas lite i hennes muskler idag hade jag bestämt mig för att rida ut längs vägen och värma upp en stund innan lektionen. Väl nere på bilvägen frågade jag henne om det kanske var så att hon behövde galoppera lite? Och mycket riktigt - det var PRECIS vad hon behövde! Under härliga frustanden blev det därför några lösgörande galoppintervaller. Och efter detta låg jag nog på + igen hos min häst!

Till min glädje konstaterade jag dessutom att styrkan hon byggt upp i vinter även märks i galoppen. För nu kan hon forma sig lite mer även i högergaloppen - och jag kunde t o m samla henne i några språng! När vi så skrittat tillbaka till gården var det dags för vår lektion och eftersom vi redan värmt upp fick vi börja direkt med "det egentliga arbetet" (som Atli brukar kalla det.)

Vår första uppgift blev en lydnadsövning som vi inte använt på ett tag: att rida på en liten åtta och på ena volten rida "vanlig" öppna och på den andra öppna på utåtställd häst. I början gjorde vi förståss för mycket både Lára och jag... men när Sylvia förklarat hur lååååångsamt vi skulle rida skulle minska böjningen och dessutom slappna av själv så gick det bättre.

Och när "polletten" dessutom trillade ner för mig att det i den utåtställda öppnan faktiskt var den inre tygeln som var "yttertygel" i denna rörelse (eftersom hästen var ställd FRÅN denna sida) och det var med denna jag skulle hålla stödet och reglera tempot så att den yttre tygeln - som var rörelsens "innertygel" - kunde vara lös. Ja, då märktes det direkt att Lára tänkte: "ÄNTLIGEN!!!"

När vi gjort denna övning i tölt i båda varven var det dags att ge oss på "öppna-sluta-övningen" som vi kämpat med de tidigare lektionerna. Nu gjorde vi den i tölt på en gång och jag skulle rida med mer energi utan att det gick fortare. Men med tillägget att om nedtagningen inte riktigt fungerade inför hörnpasseringen kunde jag lägga in en volt så att Lára hann lugna ner sig innan det var dags att vända in på kvartslinjen igen. Efter en av nedtagningarna sa Sylvia: "Där var hon riktigt fin - så där ska du rida arbetstempo på tävling!!!"

Övningen flöt på så bra att vi ganska snart fick tölta längs spåret istället - fortsatt med instruktionen: "MYCKET energi men inte fortare!!!" Och sedan höjde vi ribban ytterligare genom att samla i skritt så att hon vinklade in bakbenen under sig ordentligt och sedan övergång till lååååååångsam tölt med massor av drivning, tydliga förhållningar följt av korta men STORA eftergifter för att bibehålla den samlade och energiska tölten.

Det var en riktigt häftig känsla med denna samling, när det kändes som att jag satt uppe på en fjädrande pilbåge! Men riktigt svårt att få henne att samtidigt länga halsen lite... "Det är inte så lätt när man gått i ridskola hela livet..." sa Sylvia. Men sedan föreslog hon att jag skulle prova att hålla ganska tydlig tygelkontakt och samtidigt driva henne fram emot bettet - och efter en stund började det faktiskt komma tendenser till att hon längde halsen igen.

Efter en skrittpaus provade vi igen - och nu kom det lite längd på halsen betydligt snabbare. Då fick det räcka för dagen och duktiga hästen fick sträcka ut sig i trav. Tanken var förståss att börja varva ner henne, men jag hade ju verkligen aktiverat hennes bakben i tölten så inledningsvis travade med sådan kraft bakifrån att hon nästan kastade mig ur sadeln! Efter att traven blivit lugn och avslappnad lämnade vi ridbanan och skrittade en sväng ner till vägen - för att hon verkligen skulle få varva ner ordentligt.

Tillbaka i stallet sa några av Gällivareborna på kursen: "Så HÄFTIG din häst är - vilken tölt!!!" Och matte var förståss så stolt att hon höll på att spricka! Nu ska mattes HÄFTIGA häst få en liten vilopaus innan vi fortsätter träningen.

Sylviakurs - lektion 3: Oooops, Lára sprang visst över instruktören...

Så här såg det ut när en inte ont anande, besökande hund råkade nosa på Bambam som låg och sov... Om blickar kunnat döda hade den hunden inte blivit långlivad...!!!

Kursens tredje lektion skulle bli den lektion då även Lára blev ARG - d v s JÄTTEARG!!! När vi värmt upp och töltade så avslappnat och fint på en volt tyckte Sylvia nämligen att det var dags att höja kraven ett steg till. Samtidigt som jag skulle försöka jobba bort hennes våldsamma reaktioner på minsta lilla pet från pisken. Vi fick därför vara kvar på volten medan jag skulle låta pisken vila lätt mot hennes inner bak UTAN att hon för den skull fick rusa iväg.

Resultatet var ju det väntade: en VANSINNIG Lára som stegrade sig, hoppade och sprang... Här handlade det ju om PRINCIPER: och en piskspets hade verkligen INGET på hennes bak att göra!!! Detta är ju också en strategi som fungerade alldeles utmärkt under åren i ridskolan, för de flesta av eleverna undvek nog att använda pisken igen efter en sådan reaktion... Men nu var det hennes jobbiga matte på ryggen och hon hade fräckheten att bara hålla kvar pisken!!!

Man kan inte med bästa vilja i världen påstå att vare sig fartkontroll eller styrning fungerade i det här läget och jag hade fullt sjå att försöka sitta emot, hålla stödet på yttertygeln och driva henne fram emot bettet samtidigt som en rörlig innerhand uppmanade henne att slappna av och länga halsen igen. Och någonstans i det tumultet hann Sylvia inte hoppa undan när Lára kom farande... Som tur var gjorde Sylvia inte illa sig - och Lára tyckte nog bara hon fick skylla sig själv eftersom det faktiskt var Sylvia som uppviglat mig att utmana Láras heliga princip...

Efter en stund kom vi i alla fall långsamt in i en god cirkel då jag kunde ge fler och tydligare eftergifter på innertygeln och Láras hals började åter länga sig i takt med att den värsta ilskan gått över. Men hon var fortfarande ARG när jag fick rida ut på spåret och försöka tölta låååångsamt i vänster varv. "Riktigt fin, riktigt, riktigt FIN tölt!!!" ropade Sylvia. "Bara liiite för fort för att vara arbetstempo, men JÄTTEFINA rörelser!!!" Och när vi efter en skrittpaus bytt varv lyckades jag faktiskt ta ner tempot ytterligare så att vi verkligen red arbetstempo på rikigt! Oj, så häftigt det kändes!!! "Nätta Lára ser riktigt grov och MAFFIG ut!!!" ropade Sylvia!

Efter detta fick vi övergå till trav - men inte för att varva ner utan först skulle det ridas tävlingstrav. Jag fick därför hålla ihop henne mer, böja i innersidan så att hon verkligen sträckte ut överlinjen och sedan med ett stadigt stöd på yttertygeln ställa henne inåt och driva henne fram emot bettet. Tillslut vet jag inte vem som flåsade mest - jag eller Lára (antagligen jag) - men av Sylvias superlativer att döma var det värt all ansträngning!

"Det blir VÄLDIGT spännande att höra vad Atli säger om henne!" sa Sylvia igen när jag lät Lára varva ner och sträcka ut sig i skrölt. Men jag vet ju redan att hon är världens finaste häst!!! I o m att hon var riktigt löddrig efter denna ansträngning (antagligen f f a för att hon varit så ARG) tog vi en sväng ner på bilvägen så att hon fick jobba mjölksyran ur musklerna i skrölt och skritt. När hon sedan fick gå ut i hagen igen till sin flock såg hon SÅ nöjd ut! Och det har hon också anledning att vara, för sedan Hera flyttade till nytt stall tidigare i veckan är Lára åter ledarhästen som ingen skulle drömma om att utmana! D v s den roll hon haft i nästan hela sitt liv.

Sylviakurs - lektion 2: "Att kunna inverka utan att det skiter sig...!"

Stallkatterna Bambam och Melker är förståss i tjänst även när det är ridkurs!

Idag var det "på´t igen": efter sedvanlig uppvärmning på volt i skritt och tölt skulle vi åter ge oss på övningen vi hade så´nt problem med här om dagen. Och vi öppnade (!!!) urstarkt - genom att rida perfekta öppnor i skritt längs kvartslinjen. "Det är väl inget svårt alls?!!" tyckte svarta damen och Sylvia konstaterade är det var så typiskt Lára - så´nt som är "HELT omöjligt" vid första försöket är hur lätt som helst redan nästa gång...

Övergick till att rida hela övningen från igår: öppna in på första kvartslinjen och sedan sluta ut på spåret, tölt fram mot nästa hörnpassering, nedtagning till skritt och vända in igen på första kvartslinjen... Redan efter ett par gånger fick jag övergå till att göra hela övningen i tölt.

Igår hade vi en hel del med nedtagningen och den efterföljande hörnpasseringen i höger varv medan det gick jättebra i vänster varv. Idag var det av någon anledning precis tvärt om... "Man är ju inte det minsta förvånad - inte med den hästen...!!!" konstaterade Sylvia. Men i det stora hela flöt det på riktigt fint och avslappnat!

Därför tyckte Sylvia att det var dags att höja kraven: jag skulle rida betydligt långsammare, men med mer drivning, genom övningen för att sedan på den korta sträckan längs spåret fram mot hörnpasseringen sänka kraven igen och låta Lára slappna av igen innan jag åter vände in på kvartslinjen och ökade både drivning och förhållningar.

"Man ser när ni värmer upp och varvar ner att du lyckats lära Lára att slappna av riktigt bra i de situationerna, så nu gäller det att gå vidare och försöka lära henne att växla mellan "on och off" även under träningspasset." sa Sylvia. Just "on-delen" är ju inget problem på Lára, det räcker med en lätt smackning för att hon ska hoppa rätt upp i luften och sedan kasta sig framåt... men i det läget känns off-knappen sannerligen avlägsen - när jag som allra bäst skulle behöva den...!!!

Vi har en hel del att träna på m a o...!!! Sylvia sammanfattade den stora utmaningen i att rida Lára på ett mycket bra sätt: "Att kunna inverka på henne utan att allt skiter sig...!" Och om vi nu efter 2,5 år tillsammans lyckats hitta en fungerande off-knapp under uppvärmning och nedvarvning så kanske vi om 2,5 år till även har en som fungerar när som helst under ridpasset?! Ja, man måste ju ha höga ambitioner om man ska komma någon vart!

Innan nedvarvningen fick vi tölta lite längs spåret också och när jag "tänkte lite sluta" presterade vi en tölt som fick Sylvia att berömma oss riktigt ordentligt! "Det blir spännande att höra vad Atli säger när han kommer hit om tre veckor - för Lára har verkligen utvecklats JÄTTEMYCKET i vinter! Hon har blivit riktigt, riktigt fin!!!" Jag var redan "hög" av att rida min härliga häst och den euforiska känslan minskade ju inte av att få höra dessa berömmande ord!!!