Ridning och promenad

Idag blev det en både avkopplande och energigivande stund i stallet! Träffade inte en enda människa - och det kan faktiskt vara riktigt skönt ibland, efter en dag i kontorslandskapet omgiven av kunder och ringande telefoner. Skulle verkligen inte vilja vara utan mina trevliga stallkompisar - men någon gång ibland så här är ensamheten riktigt rogivande.

Började med att rida Snarfari en stund på ridbanan. Efter igångskrittning med mycket "ta med hästen åt sidan" gjorde jag det enkelt för mig och lösgjorde honom m h a galopp på volt i båda varven. Vill ju dessutom passa på att "ladda" kroppen så mycket som möjligt med detta. Så att jag förhoppningsvis ska kunna "ta med mig Feykir" i galopp på volt sedan. Atli sa ju att man kan jämföra ridningen med dans - och det är ryttaren som ska föra hela tiden.

Sedan töltade vi - och för att försöka framkalla den lätthet som Atli saknade i vår tölt såg jag till att "ge honom något att göra" genom vändningar, volter och "ta med åt sidan". Tycker det kändes riktigt bra faktiskt! Red ingen lång stund - ville sluta medan det kändes bra och inte fortsätta till dess vi tappade energin och lättheten.

Sedan var det dags för promenad med Feykir. Gick samma sväng upp längs skogsvägen bakom bommen - men en lite längre sträcka den här gången. Kollade honom när vi passerade några mer grusiga partier, men till min lättnad visade han inte minsta tendens till att vara hovöm. Däremot hade vi delade meningar om huruvida det är OK att tugga på tyglarna eller inte... han tror ju uppenbarligen att han är en hundvalp! Fick säga ifrån MÅNGA gånger - så här har vi absolut något att träna på under våra promenader!

Under vår första promenad, i förrgår, blev det en väldigt fart på honom så snart vi vände hemåt. Och hela hemvägen verkade han vara på gränsen till att börja springa och försöka bocka. Men idag var han lika avslappnad och lugn som på vägen bort. En gång ökade han tempot och var på väg att gå förbi mig, men det räckte att sätta handen lätt mot bogen för att han skulle sakta av igen. Jag hade träns även idag, för säkerhets skull - men fortsätter han att vara lika lugn som idag kan vi nog snart nöja oss med grimma och grimskaft.

Medan vi var ute och promenerade stod Snarfari utanför stallet för att äta kraftfoder. Jag brukar låta honom göra det och sedan gå till höbalen för att äta extra hö. Men de senaste gångerna har han faktiskt verkat föredra hö - och lämnat kraftfoderhinken halväten. När Feykir och jag kom tillbaka stod Snarfari som väntat vid höbalen och mumsade. "Jag hoppas du ätit upp kraftfodret först!" sa jag till honom. Då går han från höbalen bort till hinken och börjar pliktskyldigt äta upp det som han uppenbarligen lämnat! Jag förstår absolut det isländska ordspråket att en islänning aldrig ljuger när hans häst hör på!

Feykir fick en rejäl omgång med pälsskrapa på kroppen och ryktsten på huvudet. Innan jag började såg han så rolig ut för päls som var på väg att lossna över ögonen gav honom buskiga ögonbryn! Tyvärr glömde jag mobilen hemma i morse - annars skulle ni ha fått se bild!