Oj, vilken bra lektion jag red för Atli idag!!! Efteråt sa han att det var min bästa ridning för honom någonsin! Nu ska jag "lämna ifrån mig" Snarfari och det känns förståss tråkigt, men vi fick ju verkligen avsluta med flaggan i topp!
Och "nyckeln" till den lyckade lektionen började redan i uppvärmningen. Snarfari kan, precis som Feykir, bli alldeles för seg - och jag får alltid höra att jag måste bli mer aktiv i min ridning. Verkligen lättare sagt än gjort... men idag lyckades Atli "skrämma igång" både mig och Snarfari! Jag skrittade på volt när Atli ropade att jag skulle "slänga mig åt höger". Så fick jag sedan göra gång på gång: bromsa upp och snabbt "ta med mig hästen" utåt m h a kroppsvikten för att sedan direkt ge stor eftergift på tyglarna. Gjorde sedan samma sak i andra varvet också. Och detta visade sig bli början på en god cirkel! Snarfari blev nämligen på en gång mycket mer allert och fick en helt ny framåtbjudning. Och när jag inte behövde använda all drivning bara för att han skulle gå fram så kunde jag använda den till att samla o s v.
Fick rida samlad skritt - vilket idag gick mkt bra utan att Atli hjälpte till med drivningen. Och sedan övergång till tölt. I tölten fick jag också "ta med mig hästen åt sidan" på samma sätt som i skritten varvat med vändningar och volter. Atli sa att om hästen känns tung åtgärdar man det genom att ge den något att göra - d v s vara aktiv som ryttare. Det kändes verkligen riktigt bra i tölten idag! Fick även testa att rida ett högre tempo - men då lyckas jag inte behålla den låga formen utan han sätter upp huvudet och tappar bakdelen helt - så där har vi mycket kvar att jobba med. Eller, där har hans nya matte något att jobba med.
Det var verkligen en jättehärlig känsla att rida idag - det kändes verkligen att Snarfari och jag "fick till det"! Och när jag sedan fick så mycket beröm av Atli blev jag ju ännu gladare! Det känns som att jag fått så mycket med mig från de här månaderna med Snarfari som jag kommer att ha glädje av när jag får rida Feykir igen - även om de vid första anblicken är så oerhört olika. Men båda behöver de aktiveras mer. Och på Snarfari har jag äntligen fått ordning på mina skänklar i tölt - jag hoppas verkligen att jag kan behålla det när jag börjar rida Feykir igen!
Ååååååh, vad jag längtar efter att få rida Feykir!!! Men nu är det ju inte så oändligt länge kvar... fem veckor om jag räknar rätt. Sylvia tipsade om att jag ju faktiskt har saker jag kan träna på redan när vi bara skrittar: nämligen samlad skritt, halter, ryggningar o s v för att stärka hans bakdel och få honom att komma upp fram. Allt sådant lägger ju mer vikt på bakbenen och avlastar frambenen - så det är ju bara bra för honom att få träna. Lääääääängtar!!!
Och "nyckeln" till den lyckade lektionen började redan i uppvärmningen. Snarfari kan, precis som Feykir, bli alldeles för seg - och jag får alltid höra att jag måste bli mer aktiv i min ridning. Verkligen lättare sagt än gjort... men idag lyckades Atli "skrämma igång" både mig och Snarfari! Jag skrittade på volt när Atli ropade att jag skulle "slänga mig åt höger". Så fick jag sedan göra gång på gång: bromsa upp och snabbt "ta med mig hästen" utåt m h a kroppsvikten för att sedan direkt ge stor eftergift på tyglarna. Gjorde sedan samma sak i andra varvet också. Och detta visade sig bli början på en god cirkel! Snarfari blev nämligen på en gång mycket mer allert och fick en helt ny framåtbjudning. Och när jag inte behövde använda all drivning bara för att han skulle gå fram så kunde jag använda den till att samla o s v.
Fick rida samlad skritt - vilket idag gick mkt bra utan att Atli hjälpte till med drivningen. Och sedan övergång till tölt. I tölten fick jag också "ta med mig hästen åt sidan" på samma sätt som i skritten varvat med vändningar och volter. Atli sa att om hästen känns tung åtgärdar man det genom att ge den något att göra - d v s vara aktiv som ryttare. Det kändes verkligen riktigt bra i tölten idag! Fick även testa att rida ett högre tempo - men då lyckas jag inte behålla den låga formen utan han sätter upp huvudet och tappar bakdelen helt - så där har vi mycket kvar att jobba med. Eller, där har hans nya matte något att jobba med.
Det var verkligen en jättehärlig känsla att rida idag - det kändes verkligen att Snarfari och jag "fick till det"! Och när jag sedan fick så mycket beröm av Atli blev jag ju ännu gladare! Det känns som att jag fått så mycket med mig från de här månaderna med Snarfari som jag kommer att ha glädje av när jag får rida Feykir igen - även om de vid första anblicken är så oerhört olika. Men båda behöver de aktiveras mer. Och på Snarfari har jag äntligen fått ordning på mina skänklar i tölt - jag hoppas verkligen att jag kan behålla det när jag börjar rida Feykir igen!
Ååååååh, vad jag längtar efter att få rida Feykir!!! Men nu är det ju inte så oändligt länge kvar... fem veckor om jag räknar rätt. Sylvia tipsade om att jag ju faktiskt har saker jag kan träna på redan när vi bara skrittar: nämligen samlad skritt, halter, ryggningar o s v för att stärka hans bakdel och få honom att komma upp fram. Allt sådant lägger ju mer vikt på bakbenen och avlastar frambenen - så det är ju bara bra för honom att få träna. Lääääääängtar!!!
.jpg)
Inlägg
3 kommentarer:
Hej Anna! Har läst allt från helgens kurs :) Alltid lika roligt att det gått bra och jag är jätteglad över att du tagit hand om gossen nu ett tag:) Men som jag sa till Sylvia så får du ju rida honom 1-2 ggr i veckan ändå:) Du får göra upp med Sylvia det :) Det r väl klart du inte behöver sluta rida honom helt :)
Krama honom från mig..
Jättekul att läsa om vad du lärt dej på kurserna. Jag är lite avis att du fått rida kurs för Atli igen. Han är ju bara helt suverän.
Det är roligt att läsa om allt du skriver.
Hälsn. Karin
Pernilla: det blir två dagar/vecka för mig i fortsättningen. JÄTTEKUL! Kommer verkligen att sakna honom när han sedan flyttar - men hoppas att han kommer att trivas i sitt nya hem!
Karin: Jätteroligt att du läser och uppskattar min blogg!!! Atli är verkligen FANTASTISK! Inte bara en otroligt skicklig ryttare och hästtränare utan dessutom så superpedagogisk! Är SÅ glad att jag haft möjligheten att rida för honom nu trots att min häst är skadad. Och har nog faktiskt lärt mig extra mycket tack vare att jag ridit en ny häst!
Skicka en kommentar