...och tar igen oss efter Atlikursen. (Ja, Feykir tar det ju lugnt varje dag f n.) Bilden är fotad på söndag - efter tre dagars intensivt "nötande" med mirakelskrapan. Innan jag började var han en riktig "raggsocka". Nu ser han mer ut som en släthårig variant! Men jag ser verkligen fram emot när alla rester av blekt vinterpäls är borta och jag får min SVARTA häst tillbaka! Fast ännu mer ser jag förståss fram emot att RIDA på min häst - oavsett vilken färg han har för tillfället!!!
.jpg)
Inlägg
3 kommentarer:
Förstår dig verkligen, att få rida sin egen älskade häst är ju bara bäst!
Jag själv har fått igång min vackra svarta nu och har börjat rida för en tränare. Vi har värsta problemet med tölten, min kära häst vill BARA gå i sin pass.... Men jag tycker mest om honom i hela världen i alla fall, trots den där attans passen!!
Håller tummarna att du snart får rida din lilla häst igen!!!
Hälsningar från Ystad.
Fredrika och Mökkvi!
Päls, päls all denna päls. Ibland fattar jag inte hur den får plats på hästkroppen ens en gång. Det är ju ändå en begränsad yta :-)
Hej Fredrika! Roligt att höra att du kunnat börja rida igen. Håller tummarna för att du ni får till tölten m h a tränaren! Grisepassen är ett gissel!!!
Emma: ja det undar jag också! Det känns som att all päls man borstar bort nästan motsvarar volymen av en hel häst! Feykir började faktiskt släppa päls redan i januari - och fortfarande har han mycket kvar! Och då helklippte jag ändå i september! Helt otroligt!!!
Skicka en kommentar