Atlikurs!

Fortfarande ganska rejält mörbultad efter gårdagens läkarbesök... men den "pillercocktail" Johan ordinerade igår hjälpte mig faktiskt att sova hyfsat i natt. Som tur var hade han rätt: att framprovocerad smärta kan lindras med värktabletter även om min vanliga smärta inte kan det.

När vi under läkarbesöket gick igenom de olika diagnoskriterierna och alla olika prover jag tagit genom åren tog min läkare även upp sådant som visat sig kunna lindra fibro-värk, som träning i varmvattenbassäng och lågintensiv träning. Och det sistnämnda har jag ägnat mig åt idag tillsammans med Snarfari. Kanske var det t o m i lugnaste laget för att räknas som lågintensiv träning (som jag förstått saken ska man bli rejält varm i kroppen för att få den smärtlindrande effekten) för vi fick mest jobba i skritt. Det handlade om att finslipa våra vändningar. Först genom att jag måste bromsa upp honom mer inför vändningen. Och sedan det riktiga finliret: hur jag skulle krama på tyglarna i vändningen och SNABBT ge STOR eftergift när han mjuknade i munnen.

Hittills har mitt huvudfokus varit på att använda vikthjälperna i vändningen och jag tyckte att jag "nött in" der riktigt bra. Men så snart jag började fokusera på tygelhjälperna så glömde jag bort de där vikthjälperna... Men Atli påminde mig förståss och tillslut lyckades jag ha Snarfari helt lätt i handen genom hela vändningarna!

Vi fick tölta lite som avslutning också. Efteråt sa Atli att Snarfari nu har en trevlig grundform i tölten, så nu är det lättheten vi ska börja jobba för. "Och den kommer aldrig att komma från honom - den måste du komma med!" sa han. Förra kursen började han använda liknelsen med att dansa - att det är ryttaren som ska föra och hästen som ska följa. Och nu sa han att jag ska framkalla lätthet genom att jag dansar fortare. Blir intressant att se hur han utvecklar det i morgon!

Konstaterade sedan att vi verkligen har supersnälla och okomplicerade hästar! Snarfari och Penni (den senare flyttade till Mariebäck nu i påsk så de känner ju inte varandra så väldigt väl ännu) behöver båda äta lite extra och jag lät dem stå vid rundbalen samtidigt. Där stod de och åt på var sin sida - hur snällt som helst!



Här har ni Penni, Snarfari och i bakgrunden Feykir. Det hände ibland att Penni eller Snarfari hade "ätit sig runt" mot den andres sida av balen. Men då var reaktionen bara: "Jaha, här står du." varpå han genast backade tillbaka till sin egen sida igen.

Feykir och jag hade mega-mys idag! Hade bestämt mig för att borsta honom så länge han släppte päls - och jag fick verkligen borsta! Eller rättare sagt skrapa, för jag använde mirakelskrapan från Lillhästen. Och Feykir, som aldrig brukar lyckas stå stilla när jag ska försöka kolla pulsen, stod som i trance! När två nya träningshästar blev insläppta i hagen bredvid honom och sprang runt och blåste och pep så blev han först tvungen att gå bort till staketet och kolla in dem. Fast efter bara någon minut var han tillbaka hos mig och budskapet var tydligt: "Snälla matte, fortsätt skrapa!!!"

När jag kom hem från stallet åkte jag till simhallen och bastade ångbastu läääänge - så just nu känner jag mig inte alls lika mörbultad efter gårdagen längre. Hoppas effekten håller i sig!