Ääääääääntligen!!!

Här har ni bildbevis på att Feykir idag för första gången på tre månader fick lämna sin sjukhage - och gå ut på promenad! Det kändes verkligen som en härlig milstolpe under denna låååånga konvalecens! Mycket glädjande var också att han inte visade minsta tendens till hovömhet ens när vi passerade de mest grusiga partierna!

Vi tog en promenad upp längs skogsvägen bakom vägbommen och som ni ser valde jag träns för säkerhets skull - ifall han skulle bli allt för upplivad av utflykten. Vore ju inte kul om jag skulle tappa honom och han sprang runt så att han fick mer ont igen... På vägen bort var han dock hur lugn som helst - men så nyfiken på omgivningen att han måste stanna titt som tätt och titta på allt möjligt.

När vi sedan vände hemåt blev det ett helt annat driv i hans steg. Och jag såg också på honom att det inte hade behövts särskilt mycket för att han skulle börja springa och busa. Här skulle han alltså ÄNTLIGEN få komma ut och se något annat än utsikten från sjukhagen. Men det som verkligen livade upp honom var att få vända hemåt igen! Jag kunde inte låta bli att dra parallellen till salig Sómi som när han äntligen fick komma ut på prommenad efter sin låååånga konvalecens slet sig från matte - och sprang tillbaka hem till stallet! Hästar är allt bra roliga djur!

Orken räckte inte till ridning, så Snarfari fick bara lite pyssel av mig idag. Vi hoppas på nya tag i morgon!