Härlig låt - med härlig tjej!

Keep on walking!

"Feykir är ALLTID snäll mot mig!!!" sa Olivia.

Och han är ju faktiskt nästan alltid snäll med mig också! Idag blev det promenad med bästa Feykir-hästen, lite pyssel och spray med insektsmedel. Det sistnämnda är dessutom HELT odramatiskt. Tänk att något som absolut kan döda en skimmel är helt ofarligt för svarta hästar!!! Men då har svarta hästar istället Mariebäckus odjurus som de alltid måste akta sig för - så det kanske går på ett ut ändå?!

Mmmmmmmmyyyyyyyyys!!!

Äääääntligen - en LCHF-yoghurt!!!

Jag har verkligen varit en yoghurtoman! Under minst 25 år av mitt liv åt jag yoghurt till frukost VARJE MORGON. När vi under våra många resor ibland hamnat på hotell som inte erbjudit yoghurt till frukosten har Johan fått ta en morgonpromenad till närmaste närbutik för att köpa yoghurt till sin fru. En yoghurt som sedan lite diskret smusslats in i frukostmatsalen. (På Aruba t ex, tömde han närbutikens hela yoghurtlager!!!) De allra flesta av dessa år har det varit naturell yoghurt med 0,5 % fetthalt som gällt för mig. När jag sedan gick över till LCHF byttes denna istället mot turkisk yoghurt. Men eftersom jag numera är av inställningen "10 % fett är bara för nybörjare" så ersattes yoghurten efter ett övergångsår av ägg och bacon till frukost.

När jag så för en vecka sedan plötsligt såg annonserna om den ryska yoghurten med härliga 17 % fett trodde jag knappt det var sant: "De har tänkt på mig!!!" En vild jakt på yoghurten utbröt (även här blev förståss Johan inblandad) och efter besök i fem butiker kunde jag ääääntligen lägga vantarna på två hinkar! Andäktigt avnjöts sedan den första provsmakningen - MMMMMMMUMS!!! Krämig som lättvispad grädde och tack vare fetthalten härligt mättande!

Såg också att man kunde anmäla sig som testpilot - och det kändes ju klockrent! När jag väl hunnit täcka upp mitt enorma uppdämda behov av yoghurt till frukost (vilket i o f s kan ta ett tag) ser jag fram emot att testa alla möjliga andra användningsområden för denna yoghurt!

Hittills är min enda fråga: VARFÖR är hinkarna så SMÅ???

Du kan också bli testpilot! Anmäl dig HÄR.

Nedräkning - och tävlingsförberedelser

Har ridit Snarfari idag - och nu blir det inte så många fler chanser att göra det. Han är "min" i helgen, men till veckan ska Sylvia avsluta med att intensivträna honom innan han sedan åker till sitt nya hem. Jag kommer förståss att sakna honom!

Precis som senast hade jag värmt upp inför ridturen genom att promenera Feykir. Red ett kort pass även idag, tänker att jag bara ska rida så länge som jag klarar att vara riktigt aktiv. För att förhoppningsvis "nöta in" att det är så man rider! Idag blev det mest tölt - och då massor av vändningar och "ta med åt sidan". Innan dess hade jag även ridit vändningar i skritt - och så förstärkt med pisken på ytterbogen några gånger för att han verkligen skulle vara "på hugget" för de vändande hjälperna.

När jag sedan erbjöd trav fick jag kvitto på att jag verkligen fått honom att jobba ordentligt med sina bakben, för han bjöd på en mycket trevlig trav i låg form med rejält "tryck" bakifrån och kändes jättemjuk och fin!

Medan jag ägnade mig åt Feykir resp Snarfari pågick febril aktivitet med tävlingsförberedelser i stallet. Det känns verkligen konstigt att jag INTE ska med till Skellefteå och tävla - det brukar ju vara vårens höjdpunkt! Nu gäller det istället att hålla tummarna för de Mariebäckare som ska tävla: Sylvia på Démantur och Sleipnir, Elisabeth på Tildra och Adina (som tävlingsdebuterar!!!) på rutinerade Fúni! Och förståss även hålla tummarna för övriga Miduriter som ska vara med!

(Skrev tidigare att datorn äntligen börjat samarbeta igen. MEN tyvärr inte helt smärtfritt. Av någon anledning verkar den ha fattat agg mot just bloggprogrammet... Nu går det visserligen att logga in igen - men jag får göra det om och om igen för jag blir hela tiden utloggad... Övriga program verkar däremot fungera hur bra som helst. Mysko... )

Röj i stohagen

KG avlägsnar några allt för kli-vänliga grenar i stohagen m h a motorsågen. Hästarna verkar mest nyfikna - kan väl betecknas som ganska stresståliga?!

Idag har "mina" hästar haft vilodag. Och jag har bastat ångbastu på simhallen och streeeetchat. SKÖNT!!! Jag missar ju inte bara Vindurtävlingen i helgen - utan även boendet på hotell Aurum med ångbastu och bad i poolen. Så jag försökte kompensera för det på simhallen idag.

I´m back!

Verkligen hotande moln på himlen idag... men trots det fick Feykir och jag en riktigt härlig promenad! Det var uppehållsväder hela tiden och riktigt skönt i skogen!

Skriver detta inlägg i efterhand. Har fått höra av trogna bloggläsare att de hunnit notera min frånvaro från bloggen den här veckan - och det värmer ju ett bloggarhjärta! Frånvaron berodde på samarbetsproblem mellan mig och datorn. Eller, jag samarbetade förståss lika bra som vanligt, men det var värre med datorn... Flera omstarter hjälpte inte - jag kunde fortfarande inte logga in på bloggprogrammet... Men nu när jag även rensat casheminnet kan äntligen datorn samarbeta igen!

Gäss och hästar

Oj, vad det BLÅSER idag! Det gick massor av gäss på havet i Södra hamn när jag passerade på eftermiddagen. Och även i Mariebäck blåste det rejält. Feykir blev upplivad av vinden så vi gick vår längsta promenad hittills - utan att det tog längre tid än vanligt. På hemvägen fick jag bromsa honom endel och när jag tog ett litet försiktigt skutt över en vattenpöl tog han det som signal för att det var dags att springa och busa! Men då var ju den där glädjedödaren till matte genast där och bromsade... Tillbaka i stallet blev det sedan JÄTTESPÄNNANDE med ett rep som fladdrade i vinden, men efter en lång stunds "snarkande" vågade han tillslut passera tillbaka till sin hage.

När jag sedan hämtade Snarfari märkte jag genast en stor skillnad i kynne - han tittade inte åt det där fladdrande repet ö h t. Tror faktiskt han är den enda häst jag träffat på som inte alls verkar påverkas det minsta ens av starka vindar! Red på ridbanan, ett kort och intensivt pass. All vind och regnet (d v s lågtrycken) är INTE snälla mot min kropp. Samtidigt är det bra att röra på sig för då kan värken lindras lite, så det får bli en liten avvägning där emellan. Atli sa ju dessutom att både jag och Snarfari behövde bli mer aktiva - så ett kort med intensivt ridpass är väl dessutom precis vad vi behöver!

Till helgen är det Vindurs tävling i Ragvaldsträsk - vilket brukar vara en av vårens stora höjdpunkter! I år ska jag förståss inte dit... men just nu känns det faktiskt ganska skönt. Har varit så risig i kroppen den sista tiden så det känns som att promenader med Feykir och en och annan ridtur på Snarfari är alldeles lagom. Fast ångbastun på vårt tävlingshotell är ju något att längta efter förståss!!!

Prunus Padus 'Reykur'

Luleälvens vatten låg alldeles spegelblankt i morse - och om ni har extremt bra syn kan ni möjligen utskilja bläsandshanen på bilden också! Hade morgonfodringen idag och hann därför njuta av stillheten innan det sedan började blåsa ganska rejält. Det blev bara pyssel med Feykir idag, ingen promenad med honom och ingen ridning av Snarfari heller. Har tyvärr rejält ont i kroppen nu - kanske är det all blåst eller lågtrycken som gav oss regnskurarna igår?

Här är en bild på den Prunus Padus 'Reykur' som vi planterat framför huset istället för en risig buske som stod där tidigare. Det är en hägg som vi för 6-7 år sedan fick gräva upp hos Malena och Pelle i Gäddvik (Kolskeggur och Aris matte & husse). Den vackra formen på kronan har den fått tack vare att Reykur kliade sig på den när den var nyplanterad. Då såg den helt demolerad ut, men vi lät den ändå stå kvar där nere vid tomtgränsen mot ängen. Och med åren har den alltså blivit så här fin - så nu har den därför fått ny placering till vänster om vår entré! Det finns ju något gammalt talesätt om att man inte ska ha bocken som trädgårdsmästare... men hästen funkar bevisligen alldeles utmärkt!

Matte med fång?

Termometern visade hela 17 grader i skuggan i eftermiddag när Feykir och jag tog vår promenad längs skogsvägen "bakom vägbommen". Större delen av vägen är väldigt mjuk och snäll mot hans hovar - och det var bara på hemvägen när han råkade kliva på en lite större, ganska vass sten som han visade någon hovömhet. Matte blev desto mer "hovöm" dock... Det här var vår längsta promenad hittills, vi gick drygt 20 minuter innan vi vände hemåt. Och det visade sig vara för mycket för mina fötter, trots det mjuka underlaget och sköna skor. Så på hemvägen var Feykir definitivt den fräscha av oss!





Under hela promenaden tränade vi på "Inte bita i tyglarbna - inte ens lite..." en SVÅÅÅR kurs, enligt Feykir! Men vi ska ju promenera fyra veckor, så han har ju tid på sig att träna.





När fräsch Feykir och hovöm matte kom tillbaka till stallet var det Snarfaris tur att få lite uppmärksamhet. Var väldigt glad att inte han också skulle promeneras - och det var mina fötter också! Rida är ju väldigt mycket mer "fotsnällt". Det blev ett pass på ridbanan där jag försökte lägga in mycket aktivitet och som trots att det inte var så långt innehöll "ta med hästen åt sidan" i både skritt och tölt, vändningar i tölt resp galopp på volt. Sedan gjorde jag misstaget att hoppa av lite oförsiktigt - hade lyckats förtränga mina onda fötter medan jag red - och det var INTE skönt... Nästa gång jag promenerar Feykir måste jag se till att ha ÄNNU skönare skor än idag.





De som tidigare ägde stall Åberget (där Nina och Andreas, Axjón m fl nu bor) kom förbi för att se om Sylvia var hemma. Vi fick en trevlig pratstund och jag fick veta att efter flera hästlösa år börjar de nu sakna "hästeriet" igen. Jag förstår dem - det här med islandshäst är ett beroende som sitter djupt!





Har faktiskt möjlighet att rida Snarfari en tredje gång denna vecka - då Sylvia är bortrest fre-sö och han inte behöver så många vilodagar. Men min kropp har känts så mörbultad hela veckan - antar att det är alla lågtrycken som "spökar" så jag får se hur det blir med den saken.

Ridning och promenad

Idag blev det en både avkopplande och energigivande stund i stallet! Träffade inte en enda människa - och det kan faktiskt vara riktigt skönt ibland, efter en dag i kontorslandskapet omgiven av kunder och ringande telefoner. Skulle verkligen inte vilja vara utan mina trevliga stallkompisar - men någon gång ibland så här är ensamheten riktigt rogivande.

Började med att rida Snarfari en stund på ridbanan. Efter igångskrittning med mycket "ta med hästen åt sidan" gjorde jag det enkelt för mig och lösgjorde honom m h a galopp på volt i båda varven. Vill ju dessutom passa på att "ladda" kroppen så mycket som möjligt med detta. Så att jag förhoppningsvis ska kunna "ta med mig Feykir" i galopp på volt sedan. Atli sa ju att man kan jämföra ridningen med dans - och det är ryttaren som ska föra hela tiden.

Sedan töltade vi - och för att försöka framkalla den lätthet som Atli saknade i vår tölt såg jag till att "ge honom något att göra" genom vändningar, volter och "ta med åt sidan". Tycker det kändes riktigt bra faktiskt! Red ingen lång stund - ville sluta medan det kändes bra och inte fortsätta till dess vi tappade energin och lättheten.

Sedan var det dags för promenad med Feykir. Gick samma sväng upp längs skogsvägen bakom bommen - men en lite längre sträcka den här gången. Kollade honom när vi passerade några mer grusiga partier, men till min lättnad visade han inte minsta tendens till att vara hovöm. Däremot hade vi delade meningar om huruvida det är OK att tugga på tyglarna eller inte... han tror ju uppenbarligen att han är en hundvalp! Fick säga ifrån MÅNGA gånger - så här har vi absolut något att träna på under våra promenader!

Under vår första promenad, i förrgår, blev det en väldigt fart på honom så snart vi vände hemåt. Och hela hemvägen verkade han vara på gränsen till att börja springa och försöka bocka. Men idag var han lika avslappnad och lugn som på vägen bort. En gång ökade han tempot och var på väg att gå förbi mig, men det räckte att sätta handen lätt mot bogen för att han skulle sakta av igen. Jag hade träns även idag, för säkerhets skull - men fortsätter han att vara lika lugn som idag kan vi nog snart nöja oss med grimma och grimskaft.

Medan vi var ute och promenerade stod Snarfari utanför stallet för att äta kraftfoder. Jag brukar låta honom göra det och sedan gå till höbalen för att äta extra hö. Men de senaste gångerna har han faktiskt verkat föredra hö - och lämnat kraftfoderhinken halväten. När Feykir och jag kom tillbaka stod Snarfari som väntat vid höbalen och mumsade. "Jag hoppas du ätit upp kraftfodret först!" sa jag till honom. Då går han från höbalen bort till hinken och börjar pliktskyldigt äta upp det som han uppenbarligen lämnat! Jag förstår absolut det isländska ordspråket att en islänning aldrig ljuger när hans häst hör på!

Feykir fick en rejäl omgång med pälsskrapa på kroppen och ryktsten på huvudet. Innan jag började såg han så rolig ut för päls som var på väg att lossna över ögonen gav honom buskiga ögonbryn! Tyvärr glömde jag mobilen hemma i morse - annars skulle ni ha fått se bild!

Hur många regnskurar...

...kan det komma på en enda dag? Jag har i alla fall tappat räkningen av hur många det varit idag... Delar av himlen är fortfarande täckt av MÖRKA, hotfulla moln, så mer kan det säkert bli dessutom... Det lågtryck som uppenbarligen härjar här i trakten känns i min kropp också - så hästarna får "Annaledigt" idag. Men i morgon hoppas jag orka vara tillbaka i stallet igen. Feykir borde få en liten promenad (även om han blir gladast när vi vänder hemåt igen) och Snarfari borde få en ridtur!

Edit: idag hade det varit PERFEKT med träning i varmvattenbassängen på CityRehab! Men, tyvärr har de inga träningstider efter kl 15 på tisdagar... Det bästa med Feykir (och Snarfari) är att man inte behöver passa några tider hos dem!

Vitsippan ute i Kyrkbyn står!!!

Tänk att vi inte såg den i helgen, när min trädgårdsfanatiker-mamma var här... Men ett bildbevis får hon i alla fall! Nu fattas bara att blåsippan, som jag planterade för 10 år sedan, återuppstår!

Ääääääääntligen!!!

Här har ni bildbevis på att Feykir idag för första gången på tre månader fick lämna sin sjukhage - och gå ut på promenad! Det kändes verkligen som en härlig milstolpe under denna låååånga konvalecens! Mycket glädjande var också att han inte visade minsta tendens till hovömhet ens när vi passerade de mest grusiga partierna!

Vi tog en promenad upp längs skogsvägen bakom vägbommen och som ni ser valde jag träns för säkerhets skull - ifall han skulle bli allt för upplivad av utflykten. Vore ju inte kul om jag skulle tappa honom och han sprang runt så att han fick mer ont igen... På vägen bort var han dock hur lugn som helst - men så nyfiken på omgivningen att han måste stanna titt som tätt och titta på allt möjligt.

När vi sedan vände hemåt blev det ett helt annat driv i hans steg. Och jag såg också på honom att det inte hade behövts särskilt mycket för att han skulle börja springa och busa. Här skulle han alltså ÄNTLIGEN få komma ut och se något annat än utsikten från sjukhagen. Men det som verkligen livade upp honom var att få vända hemåt igen! Jag kunde inte låta bli att dra parallellen till salig Sómi som när han äntligen fick komma ut på prommenad efter sin låååånga konvalecens slet sig från matte - och sprang tillbaka hem till stallet! Hästar är allt bra roliga djur!

Orken räckte inte till ridning, så Snarfari fick bara lite pyssel av mig idag. Vi hoppas på nya tag i morgon!

God morgon!

Idag hade jag morgonfodringen och blev härligt välkomnad av en gnäggande Feykir! Även många av de andra hästarna "huckrade" välkomnande - då känner man sig uppskattad!!! Efter fodringen blev det visitation av "mina hästar" och spray med insektsspray. Mockade Feykirs hage och kollade vattnet. Sedan bar det av hemåt igen - vi har besök av mina föräldrar i helgen så det blir inte så mycket "hästeri" för mig förrän på måndag.

Utkikstorn och helikoptrar

Igår hade hästarna ledigt från mig. Snarfari veterinärbesiktigades inför försäljningen (helt u a) och blev även vaccinerad. Och p g a det sistnämnda borde jag alltså rida lugnt idag. (Veckans andra ridpass fick bli redan idag - för vi får gäster i morgon, som stannar ända till måndag varför jag inte kommer att hinna rida i helgen.)

Värmde upp Snarfari med skritt och "ta med hästen åt sidan" m h a vikten. Det är verkligen intressant hur detta sätt att värma upp gör honom så mycket mer "på allerten"! Efter en stund skrittar han på med mycket mer energi. Och när vi sedan övergick till trav på volt så var det med rejält "tryck" från bakbenen, vilket gjorde det mycket lättare att jobba honom i bra form.

Övergick sedan till att träna samlad skritt. Och tycker att vi lyckades riktigt bra med det - riktigt långsam, samlad skritt utan något i handen! Varvade med att låta honom sträcka ut framåt-nedåt och slappna av i musklerna. Samtidigt som jag fick vila mina benmuskler. För det krävs en hel del drivning om jag ska få med bakbenen ordentligt.

Avslutade med två varv tölt - då jag både "tog med hästen åt sidan" och gjorde vändningar. Alltså "gav honom något att göra" som Atli sa. Sedan blev det bara lite trav på volt som avrundning på det hela.

Medan Snarfari mumsade kraftfoder ägnade jag mig istället åt Feykir. Han verkar MKT nöjd med att ha större hage! I den nya delen hade han nästan presterat ett "hingsttorn" med skit, så uppenbarligen har han tillbringat mycket tid där! Lite mys blev det med honom och sedan sprayade jag insektsmedel för första gången i år. För tyvärr är ju inte allt positivt med våren... Det är så vackert när löven precis spruckit ut - men de där myggorna i "helikopterstorlek" hade jag kunnat vara utan! Och det hade garanterat hästarna också - men nu fick i alla fall Feykir och Snarfari var sin dusch med insektsmedel i förebyggande syfte.

Internationella fibromyalgidagen

...är det idag. Hade hoppats kunna se två intressanta föreläsningar på ämnet via webben - men det verkar inte fungera tyvärr... Hoppas man kan se dem igen senare! Rubriken på det första var: När smärtan är sjukdomen, av en docent på Sveriges enda reumatikersjukhus.
Låter MKT intressant!!!

To be continued...!!!

I samråd med Sylvia (och efter Pernillas tillåtelse) har vi kommit fram till att jag fortsätter rida Snarfari två gånger/vecka! KUL!!! Och det var väl lika bra att börja idag?!

Det blev ett kort och intensivt (för att vara jag) pass på ridbanan - då jag försökte rida som på den sista Atli-lektionen. Atlis ord "Om hästen är för tung måste du hela tiden ge honom något att göra - då kommer lättheten tillslut!" ringde i mina öron och jag försökte jobba så. Först "ta med hästen åt sidan" i skritt och sedan samma övning varvat med vändningar i tölt. Och det blev verkligen mer energi i tölten - det smattrade "black&decker, black&decker, black&decker" så det stod härliga till! Avslutade med trav på volt i båda varven och sedan tyckte jag vi varit så duktiga att de fick räcka för idag.

Sedan var det Feykirs tur - med betoning på TUR! För han fick byta sin "etta med kokvrå" mot en "tvåa med kök"! Mha lite nya stolpar och eltråd förvandlades hans "sjukruta" till sjukhage när han fick ta även en liten bit av vallackhagen i anspråk. Den nya delen var omockad efter vintern, men tack vare en hjälteinsats från KG löste det problemet sig väldigt snabbt!

Först var Feykir VÄLDIGT misstänksam - han visste ju så väl var tråden brukade gå - så det blev mycket "snarkande" innan han tillslut följde mig över i den utökade delen. Sedan blev han så upplivad att han "drog en repa" och slog bakut innan han som tur var lugnade ner sig igen. Det är ju inte meningen att han ska springa runt en massa ännu!

Idag tar vi det lugnt

...och tar igen oss efter Atlikursen. (Ja, Feykir tar det ju lugnt varje dag f n.) Bilden är fotad på söndag - efter tre dagars intensivt "nötande" med mirakelskrapan. Innan jag började var han en riktig "raggsocka". Nu ser han mer ut som en släthårig variant! Men jag ser verkligen fram emot när alla rester av blekt vinterpäls är borta och jag får min SVARTA häst tillbaka! Fast ännu mer ser jag förståss fram emot att RIDA på min häst - oavsett vilken färg han har för tillfället!!!

KANON lektion!!!

Oj, vilken bra lektion jag red för Atli idag!!! Efteråt sa han att det var min bästa ridning för honom någonsin! Nu ska jag "lämna ifrån mig" Snarfari och det känns förståss tråkigt, men vi fick ju verkligen avsluta med flaggan i topp!

Och "nyckeln" till den lyckade lektionen började redan i uppvärmningen. Snarfari kan, precis som Feykir, bli alldeles för seg - och jag får alltid höra att jag måste bli mer aktiv i min ridning. Verkligen lättare sagt än gjort... men idag lyckades Atli "skrämma igång" både mig och Snarfari! Jag skrittade på volt när Atli ropade att jag skulle "slänga mig åt höger". Så fick jag sedan göra gång på gång: bromsa upp och snabbt "ta med mig hästen" utåt m h a kroppsvikten för att sedan direkt ge stor eftergift på tyglarna. Gjorde sedan samma sak i andra varvet också. Och detta visade sig bli början på en god cirkel! Snarfari blev nämligen på en gång mycket mer allert och fick en helt ny framåtbjudning. Och när jag inte behövde använda all drivning bara för att han skulle gå fram så kunde jag använda den till att samla o s v.

Fick rida samlad skritt - vilket idag gick mkt bra utan att Atli hjälpte till med drivningen. Och sedan övergång till tölt. I tölten fick jag också "ta med mig hästen åt sidan" på samma sätt som i skritten varvat med vändningar och volter. Atli sa att om hästen känns tung åtgärdar man det genom att ge den något att göra - d v s vara aktiv som ryttare. Det kändes verkligen riktigt bra i tölten idag! Fick även testa att rida ett högre tempo - men då lyckas jag inte behålla den låga formen utan han sätter upp huvudet och tappar bakdelen helt - så där har vi mycket kvar att jobba med. Eller, där har hans nya matte något att jobba med.

Det var verkligen en jättehärlig känsla att rida idag - det kändes verkligen att Snarfari och jag "fick till det"! Och när jag sedan fick så mycket beröm av Atli blev jag ju ännu gladare! Det känns som att jag fått så mycket med mig från de här månaderna med Snarfari som jag kommer att ha glädje av när jag får rida Feykir igen - även om de vid första anblicken är så oerhört olika. Men båda behöver de aktiveras mer. Och på Snarfari har jag äntligen fått ordning på mina skänklar i tölt - jag hoppas verkligen att jag kan behålla det när jag börjar rida Feykir igen!

Ååååååh, vad jag längtar efter att få rida Feykir!!! Men nu är det ju inte så oändligt länge kvar... fem veckor om jag räknar rätt. Sylvia tipsade om att jag ju faktiskt har saker jag kan träna på redan när vi bara skrittar: nämligen samlad skritt, halter, ryggningar o s v för att stärka hans bakdel och få honom att komma upp fram. Allt sådant lägger ju mer vikt på bakbenen och avlastar frambenen - så det är ju bara bra för honom att få träna. Lääääääängtar!!!

Vilken härlig morgon!!!

Frukost vid soliga stallväggen: äggröra, bacon och Earl Grey-te, till ljudet av fågelkvitter och hötuggande hästar. Kan det bli bättre?! Knappast!!! Idag hade jag morgonfodringen på riktigt - och det var en riktigt härlig morgon! Det var 8 grader varmt redan kl 07 och i Mariebäck var det så tyst och lugnt att det nästan kändes magiskt!

När först hästarna och sedan även jag fått frukost var det dags för Feykir-pyssel. Och då fick jag sällskap av lilla Olivia!

När jag skulle mocka "sjukrutan" ropade Olivia att hon kunde hjälpa till - och så hämtade hon sin egen grep.

Kolla in handlaget - den här tjejen kommer definitivt att gå långt!!!

Pratade med Sylvia om i vilket läge man kan våga släppa ihop Feykir med hans flock igen. När det är dags att börja skritta honom ska ju hovarna vara tillräckligt stabila för att tåla lite mer påfrestning. Men frågan är hur Sleipnir, som är stf flockledare nu när Feykir är borta, kommer att reagera när Feykir kommer tillbaka... Risken är ju att Feykir kommer att behöva sätta honom på plats - och det vore ju antagligen inte så lämpligt för Feykirs hovar...

Vi kom i alla fall fram till att jag tills vidare ska utöka hans "sjukruta" så att den snarare blir en sjukhage. Fr o m nästa vecka ska jag kunna börja promenera honom och då känns det ju lämpligt att han får lite mer utrymme att röra sig på även i hagen.

Atlikurs dag 2 - samlad skritt

Dagen började inte så lysande... steg upp TIDIGT för att morgonfodra - och väl i stallet visar det sig att det är i morgon jag har morgonfodringen... Lyckades alltså sabotera helgens enda sovmorgon... :-( (På första versionen av periondens fodringsschema hade jag morgonfodring idag. Sedan har det kommit några ändringar - men jag hade missat att jag fått flytta från lördag till söndag....) Men det är ju bara att bryta ihop och gå vidare! Och jag fick ju trevligt frukostsällskap i Josefshallen av Sussie - som hade morgonfodringen "på riktigt"!

Det hade regnat under natten så ridbanan var fortfarande fuktig när jag började värma upp inför vår lektion. Alltså syntes det precis var jag red - vilket jag utnyttjade genom att försöka skritta på volt i vänster varv och hålla exakt samma voltspår varv efter varv. Och det skulle vara vikt och ytterskänkel som skulle hålla Snarfari på volten - inte innertygeln! MYCKET nyttigt! Insåg ganska snart att jag behövde flytta pisken till ytterhanden för att förstärka lite på bogen när han inte riktigt ville ta min ytterskänkel. Men sedan gick det riktigt bra! Avslutade med samma övning i höger varv och det var betydligt lättare. Jag har en tendens att slarva med ytterskänkeln i vänster varv, samtidigt som både Snarfari och Feykir gärna skjuter ut högerbogen. M a o behöver jag träna MYCKET mer på detta! Men jag märkte redan idag att jag hade nytta av detta även när vi travade på volt!

Fick rida mer vändningar i skritt idag. Men när jag igår fick instruktionen att bromsa upp Snarfari mer inför vändningarna så fick jag idag rida mer framåt - för att han verkligen skulle korsa bak och inte bara trampa på stället. Fick sedan tölta längs spåret och vända runt "vid behov".

Dagens höjdpunkt var samlade skritten. Fick lite hjälp av Atli med drivningen i början och tillslut trampade Snarfari verkligen ordentligt med bakbenen samtidigt som han var helt lätt i handen och gick med trevlig eftergift! En häftig känsla! Tänk om jag en dag klarade att överföra den känslan även till tölten!

I tölten fick jag uppmaningen att rida på lite snabbare. Länge var det bara i microtempo som jag kunde få honom lösgjord, så jag hade väl fastnat lite där... Men nu fick jag först rida på lite snabbare - och lösgöra honom i det tempot - för att sedan tillföra ännu mer energi utan att tempot fick öka.

Vi jobbade på samma sätt under dagens båda lektioner och efteråt sa Atli att Snarfari nu går i en trevlig form i alla gångarter och att det ser bra ut. Men att det kan bli ännu bättre om jag kan tillföra mer energi och "power". Men då krävs snabbare reaktioner från min sida. Han sa att för att kunna rida en övning riktigt bra får man inte behöva tänka - för då kan reaktionerna aldrig bli tillräckligt snabba. Utan man måste träna på övningen till dess man gör den "med ryggmärgen" - då kan det gå tillräckligt snabbt. Bara att fortsätta öva m a o!

Var verkligen HELT slut efter dagens lektioner. Det blir att "vika in hovarna" riktigt tidigt i kväll. Som tur är rider vi bara en lektion i morgon - det är nog ganska precis vad jag orkar!

Schemat för morgondagen

...i alla fall som det såg ut när jag lämnade Mariebäck. Jag kan inte garantera att det inte blivit några ändringar efter det.

Atlikurs!

Fortfarande ganska rejält mörbultad efter gårdagens läkarbesök... men den "pillercocktail" Johan ordinerade igår hjälpte mig faktiskt att sova hyfsat i natt. Som tur var hade han rätt: att framprovocerad smärta kan lindras med värktabletter även om min vanliga smärta inte kan det.

När vi under läkarbesöket gick igenom de olika diagnoskriterierna och alla olika prover jag tagit genom åren tog min läkare även upp sådant som visat sig kunna lindra fibro-värk, som träning i varmvattenbassäng och lågintensiv träning. Och det sistnämnda har jag ägnat mig åt idag tillsammans med Snarfari. Kanske var det t o m i lugnaste laget för att räknas som lågintensiv träning (som jag förstått saken ska man bli rejält varm i kroppen för att få den smärtlindrande effekten) för vi fick mest jobba i skritt. Det handlade om att finslipa våra vändningar. Först genom att jag måste bromsa upp honom mer inför vändningen. Och sedan det riktiga finliret: hur jag skulle krama på tyglarna i vändningen och SNABBT ge STOR eftergift när han mjuknade i munnen.

Hittills har mitt huvudfokus varit på att använda vikthjälperna i vändningen och jag tyckte att jag "nött in" der riktigt bra. Men så snart jag började fokusera på tygelhjälperna så glömde jag bort de där vikthjälperna... Men Atli påminde mig förståss och tillslut lyckades jag ha Snarfari helt lätt i handen genom hela vändningarna!

Vi fick tölta lite som avslutning också. Efteråt sa Atli att Snarfari nu har en trevlig grundform i tölten, så nu är det lättheten vi ska börja jobba för. "Och den kommer aldrig att komma från honom - den måste du komma med!" sa han. Förra kursen började han använda liknelsen med att dansa - att det är ryttaren som ska föra och hästen som ska följa. Och nu sa han att jag ska framkalla lätthet genom att jag dansar fortare. Blir intressant att se hur han utvecklar det i morgon!

Konstaterade sedan att vi verkligen har supersnälla och okomplicerade hästar! Snarfari och Penni (den senare flyttade till Mariebäck nu i påsk så de känner ju inte varandra så väldigt väl ännu) behöver båda äta lite extra och jag lät dem stå vid rundbalen samtidigt. Där stod de och åt på var sin sida - hur snällt som helst!



Här har ni Penni, Snarfari och i bakgrunden Feykir. Det hände ibland att Penni eller Snarfari hade "ätit sig runt" mot den andres sida av balen. Men då var reaktionen bara: "Jaha, här står du." varpå han genast backade tillbaka till sin egen sida igen.

Feykir och jag hade mega-mys idag! Hade bestämt mig för att borsta honom så länge han släppte päls - och jag fick verkligen borsta! Eller rättare sagt skrapa, för jag använde mirakelskrapan från Lillhästen. Och Feykir, som aldrig brukar lyckas stå stilla när jag ska försöka kolla pulsen, stod som i trance! När två nya träningshästar blev insläppta i hagen bredvid honom och sprang runt och blåste och pep så blev han först tvungen att gå bort till staketet och kolla in dem. Fast efter bara någon minut var han tillbaka hos mig och budskapet var tydligt: "Snälla matte, fortsätt skrapa!!!"

När jag kom hem från stallet åkte jag till simhallen och bastade ångbastu läääänge - så just nu känner jag mig inte alls lika mörbultad efter gårdagen längre. Hoppas effekten håller i sig!

Sjukrute-massakern

...en psykologisk thriller i två (?) delar.

Rek från 15 år. ;-)

Ja, så här går det när Feykir får roa sig med den uppenbarligen så "tuggvänliga" plastborsten...!!! Tuggleksakerna jag köpt till honom verkar dock fortfarande orörda...

Aj, aj....AAAAAAAJ!!!

Försäkringskassan har underkänt mina senaste sjukintyg... Inte så roligt precis att behöva uppleva att all min värk och all min trötthet inte tas på allvar... :-( Var till min läkare i em för att han skulle komplettera intygen. För att vara tydlig om vad min sjukdom innebär så gick han igenom de diagnoskriterier som finns. Där ingår bl a så kallade triggerpunkter, 18 till antalet, och minst 11 av dessa ska redan ett måttligt tryck framkalla smärta. För att stämma av detta tryckte han JÄTTEHÅRT på alla dessa 18 punkter! Ja, enligt honom var det hela tiden bara ett måttligt tryck, men för mig gjorde det så ont att jag skrek. På alla 18... Sedan testade han de flesta större muskler också - med samma plågsamma resultat.

Så här efteråt känner jag mig VÄLDIGT mörbultad... Nu får vi verkligen hoppas att Försäkringskassan inser hur illa det faktiskt är med mig - så att jag i alla fall får ut något för all den här extra smärtan. Har dock vissa förhoppningar att värktabletter ska kunna lindra. I vanliga fall fungerar de tyvärr inte på mig... men nu handlar det om "framkallad smärta" säger Johan och det är visst viss skillnad. Har just tagit den kombination av tabletter som han ordinerat med förhoppningen att de ska lindra under natten. Det känns MKT bra att jag tagit ledigt i morgon - då kan jag ju vila hela förmiddagen ifall det bli en ännu sämre natt än vanligt.

Hästarna fick förståss Annaledigt idag - orken räckte inte alls till dem. Men vi hoppas på nya tag i morgon.

Alla hästar hemma?!

Idag var Snarfari faktiskt riktigt, riktigt fånig! Efter många ridpass på ridbanan tänkte jag ge honom en rolig och omväxlande ridtur ute i skogen... men det blev inte alls så bra som jag hade tänkt...

Skogsvägen bakom bommen har äntligen torkat upp efter snösmältningen så jag red där för första gången på JÄTTELÄNGE. Och för att göra det hela ännu mer omväxlande svängde jag in på en ännu mindre skogsväg som är väldigt igenväxt av sly. Där brukar Feykir och jag roa oss med att trava "i kringelikrokar", över grenar som ligger tvärs över stigen och hoppa någon liten stock.

Men Snarfari blev istället jättespänd och stressad... Efter en stund insåg jag vad det måste bero på: när vi banade oss väg genom allt sly så tog ju kvistar hela tiden mot hans kropp. Och han misstog detta för att vara jag som använde ridpisken! Jag tänkte att han väl skulle vänja sig efter en stund - men istället började han springa. Först stressad trav - men snart övergick han till galopp. Och ju fortare han sprang detso mer snärtade förståss kvistarna... Allt medan jag bara satt och höll i mig - för jag förstod att varje försök att bromsa bara skulle sluta med en dragkamp jag aldrig kunde vinna.

I en glänta saktade han så ner och stannade. Jag gjorde ett försök att fortsätta framåt, trodde att han skulle ha förstått vid det här laget. Men icke - det blev en rejäl åktur i racerfart igen... Stackarn trodde alltså att jag helt enkelt gick lös på honom med pisken hela tiden! :-O

När han tillslut stannade en andra gång bestämde jag att det var dags att vända. Fast jag satt av och gick med honom tillbaka längs "slyvägen" - då hade han antagligen sprungit i full galopp hela vägen hem!

Tillbaka ute på bilvägen fortsatte jag i tölt bort till vändplanen. Där konstaterade jag att vi kan rida riktigt små åttor i tölt m h a vikthjälper och skänklar. Så duktiga vi är! Vägen tillbaka hem red vi öppna i tölt för vänster skänkel - och Snarfari var riktigt duktig på att länga halsen! Det blev ingen längre ridtur idag - men tyckte det fick räcka för oss ändå.

Om Feykir finns inte så mycket att rapportera - annat än att han verkligen släpper päls nu. I helgen ska mirakelskrapan få göra en ordentlig insats. Så kanske han har sommarpäls sedan?! Nja, kanske inte riktigt, men nära på...!!!

Att vara katt

Bam-bam smyger på ett byte...

I nästa liv tror jag att jag skulle vilja vara katt! De verkar ha ett härligt liv! Väldigt mycket ligga och vila - gärna på en varm och solig plats. Och ibland busa till det med att jaga en reflex eller något som blåser längs marken!

Har varit och pysslat med hästarna idag. Ändå ganska mysigt, trots att det bara var 4 ynkliga plusgrader. Nu längtar jag efter att vårvärmen ska komma tillbaka!

Har konstaterat att om Feykir nu ändå var tvungen att drabbas av fång så var det ändå ett ganska väl valt tillfälle i o m att jag verkligen inte varit i toppform det senaste halvåret (eller är det året?!) Det har varit ganska lagom för mig att ha lånehäst - särskilt en som ska sättas igång efter en lång vila. För korta ridpass har passat bäst både för mig och Snarfari. Och jag har inte behövt ha allt för dåligt samvete alla de dagar jag inte orkat rida.

Annalediga

Ännu en bild från senaste Atlikursen. Det var ju rätt lerigt... Förutom alla hästar blir det alltid en massa hundar också när det är ridkurs. Och jag kan säga så mycket att när de busat runt i denna lera hela dagen var jag VÄLDIGT glad att jag inte var hundägare och behövde ta med någon av dem in i bilen och/eller huset!

Har ni sett att Feykir och jag har samma frisör - med förkärlek för guldiga slingor på mörk botten?! ;-) Som ni ser på den här bilden - som också är från senaste Atlikursen - så var det rejält lerigt även i Feykirs sjukruta. Det rann i princip en bäck genom den, i ena änden. Men fascinerande nog så var den helt torr redan helgen efter!

Jag har varit hästledig idag - eller om man ska säga att hästarna varit Annalediga. Men jag ser fram emot att åka till stallet igen i morgon för att pyssla med "mina killar"!

Såg föresten en väderprognos för helgen (när det är Atlikurs igen). Tyvärr verkar det bli "woodfieldväder" på fredag: 2 plusgrader och regn...BRRR!!! Men däremot soligt och 10 grader på lördag samt molnigt och 8 grader på söndag.

Uppe med tuppen - nej, jag menar hönan!!!

Hade morgonfodringen idag - och dessutom skulle jag iväg på annat redan kl 10 så det gällde att vara tidig. Fast det kunde ha kört ihop sig rejält... för det hade blivit fel när jag ställt mobilen på väckning... (Har precis börjat använda den som väckarklocka och glömde att den är så avancerad att den skiljer på veckodagarna...) Som tur var vaknade jag ändå av mig själv. Och när jag kollade klockan insåg jag att mobilen borde ha larmat för en kvart sedan! :-O Det blev rivstart, bara kastade mig ur sängen, på med stallkläder och iväg. Men jag hann ändå med den färja jag hade räknat ut att jag behövde hinna med för att inte schemat för resten av dagen skulle haverera.



Och när jag sedan körde grusvägen till Mariebäck träffade jag på den här damen - en ståtlig tjäderhöna! Har sett henne flera gånger senaste veckorna och fått komma riktigt nära med bilen, men när jag öppnat rutan för att fota henne har hon varje gång flugit till skogs. Nu fotade jag först genom framrutan - och då satt hon ju kvar!

...sedan provade jag även att föööööörsiiiiiiktigt sticka ut mobilen genom sidorutan och ta några bilder. Vågade inte sticka ut huvudet också - så jag kunde ju inte sikta eller tala om för kameran var skärpan skulle vara... men den här bilden blev ju ändå rätt hyfsad efter omständigheterna!

Det var en härlig, solig morgon och när ljudet av hötuggande hästar succesivt spred sig över Mariebäck var stämningen fullkomlig! Frukost vid stallväggen hade varit perfekt m a o! Istället blev det snabb mockning hos Feykir (MKT praktiskt att han numera nästan bygger "hingsttorn" av skiten!!!) innan jag vände hemåt igen.

Träffade faktiskt på tjäderhönan även på hemvägen! Hade hoppats att hon skulle vara kvar på samma sida av vägen, så att jag nu skulle ha henne på rätt sida för ett foto genom sidofönstret. Men nu hade hon bytt sida och när jag stannade bilen flög hon direkt in i skogen. Uppenbarligen tyckte hon att hon att det fick räcka med paparazzifasonerna för idag! Men jag kanske skulle ta med mig en riktig kamera till stallet några dagar, ifall jag har turen att träffa på henne igen?!