Ridlektion! "Mellan hand och skänkel"

Det kändes ganska spännande inför dagens ridlektion... hur skulle Feykir klara sig utan broddar? När jag senast var i stallet (måndag) var ridbanan till stora delar täckt av både is och snö. Men detta hade tydligen hunnit smälta undan redan i tisdags. Nu hade det frusit på, så den var riktigt hårdfrusen, men ytan var som riktigt grovt slippapper. Ingen risk för halka alltså! Fler än jag var glada för det - den enda häst på lektionen som faktiskt hade broddar var Lukka, som hovslagarn hann sko innan han fick revbensfrakturerna.

Dagens lektion handlade om att få hästarna mellan hand och skänkel. Vi fick börja skritta hästarna utåtställda på liten volt och stämma av att de tog ytterskänkeln. Vi var sju ekipage på banan och i denna övning var det på sätt och vis en fördel - man kunde helt enkelt inte slarva med att hästen verkligen lyssnade på ytterskänkeln för vips hade man råkat komma in på någon annans volt!

När man kunde skritta hästen utåtställd på volten var det dags för nästa steg. Fortfarande med utåtställd häst skulle vi göra stora, ledande tygeltag med innertygeln samtidigt som man mötte upp med innerskänkeln för att hästen inte skulle ramla inåt. Viktigast var dock att man hela tiden hade MKT stadig ytterhand - jag löste det genom att hålla handen mot mankammen. Här gällde det nämligen att hästen skulle hindras från att bara böja halsen - den skulle bli tvungen att verkligen böja sig i innersidan. Och det var denna böjning som skulle leda till eftergift.

När vi gjort övningen i båda varven fick vi göra samma sak i tölt. I skritt lyssnar Feykir bra på min ytterskänkel, men jag märkte att i tölt var det lite värre... Jag hade dock mitt spö i ytterhanden så att jag kunde förstärka med det på bogen när han låtsades att han inte kände skänkeln.

Det här var verkligen en svår övning - och jag fick göra oändligt många ledande tygeltag då Feykir tyckte det verkade alldeles för jobbigt att böja sig i innersidan... Men några korta glimtar kändes det som att det gick åt rätt håll i alla fall.

När vi sedan gick ut längs spåret gick det bättre! Vi började i vänster varv, töltade hästarna utåtställda längs spåret (med STADIG ytterhand) och använde ledande tygeltag med innertygeln. Dessutom skulle vi passa på att böja hästarna runt innerskänkeln i hörnen. När jag dessutom lyckades sitta ordentligt på rumpan och DRIVA kände jag hur Feykir "kom ihop" - det kändes verkligen som att hela han plötsligt "ramlade på rätt plats"! Som belöning gällde stilla hand - jag försökte bara sitta på rumpan och åka med lite. Fast jag kunde inte helt lämna drivningen - för han skulle ju hålla sig till tölt trots den låga formen och inte gå över i trav.

Vi fick dessutom börja göra halter, rygga till eftergift och starta igång i tölt igen. Sist vi red lektion blev ju Feykir så ARG när han måste rygga att han hotade med att stegra. Fast matte var ännu tjurigare och när han tillslut gjorde rätt fick han massor av beröm. Sedan har vi fortsatt repetera det här med ryggning - och idag gick det riktigt bra! Men i ridningen är det ju alltid något att "fila" på... så nu var det igångsättningarna - tanken var nämligen att det sista steget i ryggningen samtidigt skulle vara det första steget framåt i tölt. Som vanligt var vi för långsamma... men när Sylvia påpekat saken så att matte skärpte sig blev det defintivt bättre!

Gjorde sedan samma övningar i höger varv - och det var faktiskt svårare. När Feykir "ramlade på plats" och började söka sig nedåt var det nämligen MYCKET närmare till traven än i vänstervarvet. Det gällde alltså verkligen att sitta på rumpan och hålla om med skänkarna - mina två sämsta grenar m a o...!

Avslutningsvis fick hästarna sträcka ut framåt, nedåt i trav innan vi skrittade av dem. Oj, så fort tiden går när man har roligt!