"Stå som en häst!!!"

...sa ET-Maria flera gånger till Feykir då han efter en förflyttning blev stående med hovarna "där de råkat hamna"...

...vilket i hans fall t ex kan betyda detta: med bakhovarna placerade på en rak linje efter varandra...!

"Han är verkligen inte snäll med sin kropp" suckade hon och sa att med tanke på det så var det otroligt att han klarat sig utan behandling i 2.5 års tid. Enligt henne måste det bero på att han rids så regelbundet. Tack vare att han då får jobba med kroppen på rätt sätt motverkas det slitage som hans egen slarviga "kroppshantering" skulle kunna orsaka. "Hade han bara gått och skrotat i en hage - utan ridas - hade jag antagligen behövt komma och behandla honom för länge sedan!" sa hon.

Välkommen!

Den här snyggingen har precis kommit från Island - det är Sussies efterlängtade Bjarkur! (Med reservation för att jag inte har rätt uppgift om hans namn...) Han anlände till Mariebäck igår och ihopsläppet med vallackflocken har varit totalt odramatiskt.

När jag kom till stallet idag hade hästarna redan börjat hoppas på mat - så Feykir stod förståss posterad närmast grinden. Den här gången lät han Eydir stå där med honom. Men som ni kan se fick Bjarkur stå snett bakom. Och när jag hämtat Feykir ur hagen var det faktiskt Bjarkur som stod vid grinden - utan att någon av de andra försökte flytta på honom. Uppenbarligen är han alltså hög i rang. Men utan att hota Feykir - eftersom denne inte upplevt någon anledning att valla runt honom eller på andra mer tydliga sätt visa vem som bestämmer.

Det är verkligen helt fantastiskt att se en flock som fungerar så här bra! En ny häst - som i detta fall dessutom är islandsfödd och därmed expert på flockbeteende - behöver inte betyda något stök alls. (Då är det ju skönt med en renodlad vallackflock också - bara hästar utan hormoner som stökar till det... När vi hade blandad flock i somras var det endel "pip och liv" - med ett och annat litet sår som följd.)

Red Feykir knappt 40 min på ridbanan och under denna tid hann det vara mulet, snöa lite och dessutom vara solsken. Rena aprilvädret allts!!! Efter igångskrittning med snäva serpentiner jobbade vi med övningarna från senaste ridlektionen: rida med utåtställd häst på volt, stödet på ytter och sedan m h a ledande tygeltag på innern få hästen att runda sig i innersidan. Gjorde detta både i skritt och tölt. Sist hade vi stora problem med höger varv i tölten - men nu gick det hur bra som helst medan vänster varv var lite knepigare... Han är ombytlig min häst!

Red även längs spåret med "samma tänk". Försökte verkligen sitta på rumpan och hålla om med skänklarna - och resultatet blev tölt i låg form utan att Feykir en enda gång höll på att ramla över i trav. Alltså måste vi ju ha haft "rumpan med oss" hyfsat i alla fall! Undrar hur länge vi behöver jobba med att stärka överlinjen på detta sätt innan hans "tepåsetendenser" försvinner?

När vi rider i vänster varv har vi alltid haft problem på den bortre långsidan, eftersom det är lite utförsbacke där. I både tölt och galopp hamnar Feykir på bogarna... För ett tag sedan insåg jag att det har blivit lite av självuppfyllande profetia också - eftersom jag vet att han faller på bogarna så accepterar jag att tölten blir sämre... Bestämde då att jag måste göra precis tvärt om - jag måste förvänta mig vår allra, allra bästa tölt just där! Och då måste jag ju också prestera min allra, allra bästa ridning just där. Istället för att "följa med Feykir framåt" ska jag alltså sitta med vikten mer bakåt än någonsin förr, verkligen hålla om med skänklarna och göra MASSOR av halvhalter. Och tänk, det fungerar ju!!! Feykir samlar sig, kommer upp med bogarna och vi får börja nästa långsida med riktigt trevlig tölt i riktigt trevlig form!

Nu återstår bara den lilla "detaljen" att lyckas prestera samma ridning hela tiden, oavsett vår placering på ridbanan... Men att fixa en kortsida är väl bättre än att inte fixa det någonstans...?! Om hundra år kanske jag hunnit rida den där kortsidan så många gånger att jag "nött in" ridningen också...

I morgon ska Eva "tjuvrida" Feykir. Hon och Emelie får även låna Gabriel så de ska ge sig ut på en tur. Jag hoppas att dagens väder håller i sig - det var inte det minsta halt ens med Feykirs välnötta sommarskor.

Hyfsad present för 180 mkr!!!

Världens bästa dressyrhäst, Totilas, såldes direkt efter senaste VM (vilket han förståss dominerade totalt) till den tyske hästhandlaren Paul Schockemöhle. Spekulationernas vågor har förståss gått höga om vem som ska rida Totilas i fortsättningen. Man har ju antagit att Schockemöhle köpt honom på uppdrag av någon. Men nu har han kommit med ett pressmeddelande där han säger att han "köpt Totilas som en present till sig själv". Hyfsad present får man ju säga! Men det är klart, är man extremt förmögen så kan man ju definitivt göra mycket sämre saker med sina pengar än att köpa en av världens absolut finaste hästar! Fast nog tycker jag att han borde ha kostat på sig en islandshäst istället...!

Extreme makeover!

Min frissa fick som vanligt fria händer igår - och den här gången får man väl säga att skillnaden blev större än vanligt?! Efter färgning och klippning ägnade hon nämligen någon halvtimma åt att göra mitt hår rakt! Först fönade hon i evigheter och sedan använde hon plattång. Jag gillar verkligen att det blev så fantastiskt blankt! Det var dessutom kul att se Johans förvånade min "Vem är du och vad har du gjort med min fru??!" Innan han drog ut mig i garaget - förlåt fotostudion - för att dokumentera.

Tack vare den låga luftfuktigheten höll resultatet i sig till idag - så jag fick även se kollegornas förvånade miner! (Och en av dem tipsade om att jag skulle köpa en stor "torrboll" och bära med mig överallt för att undvika fuktig luft...!) Men effekten är förståss ytterst tillfällig... för några 30 minuter till att fixa håret på morgonen finns inte i min föreställningsvärld...så inom kort är förståss lockarna tillbaka. Men det var ju kul att testa livet med rakt, jätteblankt hår i alla fall!

Har dock inte bara ägnat mig åt att jobba och ha rakt hår idag - efter jobbet hann jag dessutom rida. Här kan man alltså snacka om simultankapacitet! ;-) Ett pass på ridbanan stod på schemat - och det gick riktigt bra! Det blev repetition av Atli-övningar: alltså skritt på volt och flytta ut bakdelen, samlad skritt längs spåret för att "spänna bågen från bakbenen och framåt" med övergångar till lååångsam tölt. Samt tölt i låg form på volt och längs spåret.

Av och till lyckades jag sitta på rumpan och titt som tätt även hålla om med skänklarna. Feykir pustade och stånkade - m a o han fick faktiskt jobba endel!

Halvering

Var hos min läkare idag. Jag har varit så nöjd över att nya medicinen faktiskt dämpar smärtan (även om den inte tar bort den) MEN den har endel biverkningar... Konstant trötthet (och med den en ganska rejäl släng av demens) har jag försökt hantera. Men nu har jag fått sådana synförändringar också... På håll har det inte varit några problem att se, men ögonen har haft problem att ställa in skärpan när jag ska läsa t ex...

Tidigare har upplägget varit att jag snabbt skulle trappa upp till maxdos (där jag är nu) och sedan ligga där några månader innan jag lååååångsamt skulle trappa ner för att hitta "lägsta effektiva underhållsdos". Men nu kom nya order: gå genast ner till halv dos och om synförändringarna kvarstår ta bort medicinen helt och hållet. Så var det med den saken. Nu får vi se hur det går.

Höstbilder!

Mobilkameran och jag hade lite kul nere vid färjeläget igår!

Söndagsridning som på fredag

Man ska inte lämna ett fungerande koncept - så idag satsade jag åter på fredagens koncept: repetera torsdagslektionen på ridbanan, med vanligt, tredelat bett.

I fredags fick jag ju verkligen "åka snålskjuts" på torsdagslektionen - på bara en halvtimme hade jag uppnått det resultat jag var ute efter. Idag fick jag dock jobba lite mer. Igår hade ju Feykir fått en påminnelse om att man kan komma undan med att fuska en hel del i tölten också...

Började att skritta på volt med utåtställd häst och stämma av att min ytterskänkel höll honom kvar på volten. Sedan ledande tygeltag på innertygeln, vilka möttes upp av en aktiv innerskänkel. I skritt var "torsdagseffekten" kvar fortfarande - nästan direkt började han böja sig i sidan och kom "mellan hand och skänkel". Trevligt!

Övergick till tölt och kunde konstatera att han nu lyssnade mkt bra på min ytterskänkel - bättre än både torsdag och fredag! Fast det där med att böja sig i sidan var ju alldeles för jobbigt... Blir så arg på mig själv också - för när det är ÄNNU viktigare än vanligt att verkligen "sitta bakåt" ordentligt och hålla om med skänklarna, så hittar jag hela tiden mig själv "hängande över halsen" på Feykir... Skulle behöva en rem från mina skulderblad bak till Feykirs svans, eller något sådant!!! Efter massor av ledande tygeltag på innern så kom tillslut den eftersträvade effekten även i tölt - i alla fall korta stunder.

Bytte till vänster varv och här krävdes det inte lika lång stund på volten för att han skulle "ramla på plats". Jag kanske borde börja med vänster varv nästa gång och sedan växla lite mellan?! I andra övningar brukar det ju funka att "ta med mig" lösgjordhet från vänster till höger varv om jag gör så... Ska definitivt testa!

Efter skrittpaus var det dags för tölt längs spåret istället. Började även här i höger varv. Längs spåret har jag liiite lättare att hålla ordning på sitsen, det är ju inte riktigt lika mycket att tänka på som på volten. Efter några korta sträckor med trevlig tölt bytte jag till vänster varv. Där innebär ju ställning utåt att "vår" problematiska högerbog kan kontrolleras ganska effektivt och jag fick ganska snart uppleva den trevliga känslan av att ha honom mellan hand och skänkel, töltandes i bra takt och med mkt trevlig form! Efter en stund bytte jag varv och lyckades bibehålla detta, så han töltade riktigt, riktigt trevligt även i höger varv!

Tvingade mig själv att avbryta medan både Feykir och jag fortfarande orkade prestera bra tölt - fast det var inte helt enkelt. Bara liiite till.... och liiiite till... ville jag ha! Men när jag sagt till mig själv på skarpen fick Feykir sträcka ut i trav en stund. När jag sedan gjorde en förhållning för att ta ner i skritt gjorde han istället halt direkt från traven! Tänk vad han kan när motivationen är tillräckligt stor! Matte var ju inte riktigt beredd på denna tvärnit - så det var nästan så att jag hamnade framme på halsen!

Nu ska duktiga hästen få ledigt i morgon. Men på tisdag hoppas jag på ridning igen - bara hälsan håller i sig. Har precis fattat principbeslutet att så länge nuvarande ridunderlag består så kommer jag att rida på ridbanan. Det är ju så mycket bättre än att halka omkring längs vägen/att han ska behöva trampa på vassa stenar längs vägkanterna.

Charmigaste ekipage!

Har vi någonsin kvalat in i den ligan så gör vi det definitivt inte nu längre... Olivia och Kippy är helt enkelt outstandig!!! När de är ute och kör är förståss Sylvia groom - men Kippy är så snäll att hemma på gården kan Olivia sitta ensam i vagnen!

Idag var det full aktivitet i skogarna runt Mariebäck - med älgjägare och deras hundar - så det var säkrast att hålla sig nere på bilvägen. (Jag tror att de sköt minst två älgar - en nära Avan och en uppe i skogen ovanför Mariebäck.) Efter flera pass med vanliga, tredelade bettet tränsade jag idag med halvstången för att fokusera på töltträning. Men när jag väl red så ångrade jag bettvalet... ledande tygeltag funkar ju inte med halvstång så jag kunde inte utnyttja de suveräna tipsen från senaste lektionen...

Dessutom var ju underlaget inte det bästa... vägen var hårdfrusen och därmed bitvis hal där bilarna hade kört. Och på sidorna istället stora, vassa stenar... Men älgjägarnas aktiviteter gjorde att jag inte vågade lämna vägen - så det var bara att hela tiden försöka hitta "minst dåliga" del av vägen att hålla sig på.

Att det är så här hårdfruset i marken påverkar ljuden också - det blir som en resonans i marken som förstärker alla ljud - och detta gör alltid Feykir väldigt "på tårna". Så det blev flera tvärstopp och ännu fler hopp åt sidan under dagens ridtur... Dessutom hade jag länge problem att ställa honom till vänster. Han verkade nämligen varje gång tolka detta som att jag ville göra honom uppmärksam på något farligt i diket på vänster sida...

Ja, vi hade mycket emot oss idag... när jag dessutom hade gårdagens härliga tölt på ridbanan i färskt minne. Men på hemvägen lyckades jag tillslut rida honom vänsterställd i långsam tölt och fick kontroll på högerbogen m h a stöd på yttertygeln. När "hästen ramlade på plats" fick jag äntligen uppleva tölt med lite av känslan från igår och i torsdags! Härligt! Efter en sådan sträcka satt jag av och gick med honom hem som belöning.

När Feykir ätit sitt kraftfoder och fick gå ut i hagen igen kunde jag säga: "Vi ses i kväll!" för då ska jag tillbaka och kvällsfodra.

Trevlig kväll!

...blev det igår med "hästkompisarna" på Musikomat. Vi fick sitta i ett eget rum i restaurangen och bakgrundsmusiken var på behaglig nivå. Perfekt när man kan umgås utan att behöva skrika - vilket tyvärr inte är helt ovanligt på många "uteställen". Riktigt god mat var det också! En riktigt trevlig 40-årspresent alltså! Så till er som var med och läser detta får jag säga: TACK för senast!!!

Fast när jag nu plötsligt åldrats 2 år över en natt så börjar jag ju känna mig lite gammal och sliten... ;-) Åldern till trots tänkte jag ändå åka till Feykir. Det är minusgrader fortfarande, men prognosen säger plusgrader till kvällen. Frågan är om jag ska föröka invänta mildare väder för underlagets skull, eller om jag ändå ska åka nu...

PS: TV4:s skämtprogram med Måns Möller, med tre vuxna män utklädda till hästtjejer går i repris kl 13.30 idag. Hög igenkänningsfaktor har utlovats - och det visar ju om inte annat att de insett att vi är MÅNGA i det här landet som ägnar/ägnat oss åt hästar och ridsport!

Lektionsrepetition

Vi hade -7 grader i Kyrkbyn i morse - brrr!!! Det känns alltid som kallast så här års... antagligen är det fukt från havet som är orsaken. Det känns alltid bättre sedan snön kommit - och det kan ju bero på att isen då hunnit lägga sig. Minusgrader är helt OK för mig - men så länge Feykir saknar vinterskor så hoppas jag att snön ska dröja! (Hörde Göran Everdahl på Spanarna säga att under hans uppväxt i Umeå brukade första snön komma 11 november, på hans födelsedag. Jag - som också är uppväxt i Umeå - har inte haft något sådant att "hänga upp" minnet på men jag utgår ifrån att han har rätt. Första snön i Luleå borde borde ju komma lite tidigare eftersom det är ca 30 mil längre norrut. Fast just själva Luleå ligger ju i princip ute i havet, men i alla fall Gammelstad och Mariebäck borde få snö lite tidigare.)

Idag var det i alla fall snöfritt, men ordentligt fruset i marken och en strålande sol när jag åkte till stallet. Hade bestämt mig för att repetera gårdagens ridlektion medan jag hade den i färskt minne. Det verkade Feykir också ha - för övningarna gick mycket bättre idag! När vi skrittade utåtställd på volt tog det inte alls lika lång tid att få Feykir att börja böja sig i innersidan och därmed komma till eftergift.

När jag övergick till att göra samma övning i tölt gick det också mycket bättre än igår. Vilket till stor del kan bero på att jag inledningsvis var mycket mer noggrann med att Feykir skulle lyssna på min ytterskänkel på volten. Började med några varv på volten då jag enbart red honom utåtställd och stämde av att jag kunde hålla honom på volten enbart m h a ytterskänkeln. Och när han försökte strunta i den förstärkte jag genast med pisken på bogen. Efter några sådana små korrigeringar lyssnade han mkt bra på min ytterskänkel i fortsättningen! Och då blev hela övningen så mycket lättare eftersom jag hade ett problem mindre att hantera!

I vänstervarvet gick det faktiskt riktigt bra att rida ihop honom så att han verkligen var "mellan hand och skänkel" - och det är en sådan härlig känsla när han plötsligt "kommer ihop från alla håll" och bär sig själv, helt lätt i handen! Bytte om volt till höger varv och kunde "ta med oss" samlingen så att det gick riktigt bra även där!

Min duktiga häst (och hans matte) fick en välbehövlig skrittpaus innan vi fortsatte med tölt längs spåret fast på samma sätt, d v s utåtställd med STADIG hand och ledande tygeltag på innertygeln. Fick uppleva flera sträckor med riktigt härlig "ihop-känsla" i båda varven och då tyckte jag det räckte med ridbaneridning för idag.

Som avslutning på ridpasset tänkte jag att Feykir skulle få sträcka ut i galopp längs skogsvägen bakom vägbommen. Det började så bra, med samlad trav och sedan galopp. Men sedan halkade Feykir till ganska rejält - och när vi saktat av till trav halkade han igen... Då fick han vända och skritta hem igen. Skritt på lång tygel - och det har vi ju tränat på i höst så nu gick det riktigt bra!

Nu börjar det vara dags att duscha och göra sig i ordning - för jag ska faktiskt på 40-årsfirande i kväll! Mitt eget t o m! Mina "hästkompisar" hade lovat att bjuda mig på middag som 40-årspresent. Initialt var tanken att vi skulle få en riktigt kulinarisk upplevelse på Kyrkbyns kök. Men denna gourmetrestaurang gick tyvärr i konkurs... Men nu blir det ett ställe inne i Luleå som heter Musikomat istället - och det blir säkert riktigt trevligt!

Ridlektion! "Mellan hand och skänkel"

Det kändes ganska spännande inför dagens ridlektion... hur skulle Feykir klara sig utan broddar? När jag senast var i stallet (måndag) var ridbanan till stora delar täckt av både is och snö. Men detta hade tydligen hunnit smälta undan redan i tisdags. Nu hade det frusit på, så den var riktigt hårdfrusen, men ytan var som riktigt grovt slippapper. Ingen risk för halka alltså! Fler än jag var glada för det - den enda häst på lektionen som faktiskt hade broddar var Lukka, som hovslagarn hann sko innan han fick revbensfrakturerna.

Dagens lektion handlade om att få hästarna mellan hand och skänkel. Vi fick börja skritta hästarna utåtställda på liten volt och stämma av att de tog ytterskänkeln. Vi var sju ekipage på banan och i denna övning var det på sätt och vis en fördel - man kunde helt enkelt inte slarva med att hästen verkligen lyssnade på ytterskänkeln för vips hade man råkat komma in på någon annans volt!

När man kunde skritta hästen utåtställd på volten var det dags för nästa steg. Fortfarande med utåtställd häst skulle vi göra stora, ledande tygeltag med innertygeln samtidigt som man mötte upp med innerskänkeln för att hästen inte skulle ramla inåt. Viktigast var dock att man hela tiden hade MKT stadig ytterhand - jag löste det genom att hålla handen mot mankammen. Här gällde det nämligen att hästen skulle hindras från att bara böja halsen - den skulle bli tvungen att verkligen böja sig i innersidan. Och det var denna böjning som skulle leda till eftergift.

När vi gjort övningen i båda varven fick vi göra samma sak i tölt. I skritt lyssnar Feykir bra på min ytterskänkel, men jag märkte att i tölt var det lite värre... Jag hade dock mitt spö i ytterhanden så att jag kunde förstärka med det på bogen när han låtsades att han inte kände skänkeln.

Det här var verkligen en svår övning - och jag fick göra oändligt många ledande tygeltag då Feykir tyckte det verkade alldeles för jobbigt att böja sig i innersidan... Men några korta glimtar kändes det som att det gick åt rätt håll i alla fall.

När vi sedan gick ut längs spåret gick det bättre! Vi började i vänster varv, töltade hästarna utåtställda längs spåret (med STADIG ytterhand) och använde ledande tygeltag med innertygeln. Dessutom skulle vi passa på att böja hästarna runt innerskänkeln i hörnen. När jag dessutom lyckades sitta ordentligt på rumpan och DRIVA kände jag hur Feykir "kom ihop" - det kändes verkligen som att hela han plötsligt "ramlade på rätt plats"! Som belöning gällde stilla hand - jag försökte bara sitta på rumpan och åka med lite. Fast jag kunde inte helt lämna drivningen - för han skulle ju hålla sig till tölt trots den låga formen och inte gå över i trav.

Vi fick dessutom börja göra halter, rygga till eftergift och starta igång i tölt igen. Sist vi red lektion blev ju Feykir så ARG när han måste rygga att han hotade med att stegra. Fast matte var ännu tjurigare och när han tillslut gjorde rätt fick han massor av beröm. Sedan har vi fortsatt repetera det här med ryggning - och idag gick det riktigt bra! Men i ridningen är det ju alltid något att "fila" på... så nu var det igångsättningarna - tanken var nämligen att det sista steget i ryggningen samtidigt skulle vara det första steget framåt i tölt. Som vanligt var vi för långsamma... men när Sylvia påpekat saken så att matte skärpte sig blev det defintivt bättre!

Gjorde sedan samma övningar i höger varv - och det var faktiskt svårare. När Feykir "ramlade på plats" och började söka sig nedåt var det nämligen MYCKET närmare till traven än i vänstervarvet. Det gällde alltså verkligen att sitta på rumpan och hålla om med skänkarna - mina två sämsta grenar m a o...!

Avslutningsvis fick hästarna sträcka ut framåt, nedåt i trav innan vi skrittade av dem. Oj, så fort tiden går när man har roligt!

Hovslagarhaveri...

Vår suveräne hovslagare har brutit ett par revben - så det lär dröja innan han kan börja sko igen... Och det just så här års när alla hovslagare är extra uppbokade... vilken otur! Det lär m a o dröja ett tag innan Feykir har fått sina vinterskor i år...

Hot stone-massage!!!

Finns det något mer underbart? Jag är tveksam! Fick ett presentkort av Eva i julklapp och för en månad sedan kom jag mig äntligen för att boka en tid. Som blev just i eftermiddag, när jag varit hemma från jobbet p g a värken. Tänk att få sin onda kropp försiktigt bearbetad med varma, sköna stenar!!! Trodde aldrig jag skulle kunna motivera mig att kliva upp igen!

Föresten tycker jag man ligger så skönt på en massagebänk - att bara ligga där på mage och verkligen kunna slappna av i axlar och nacke... bara det räcker långt!

Feykir har förståss ledigt idag. Och jag har lovat mig själv att göra om detta - SNART!

Feykir behöver vinterskor med broddar!!!

Åkte till stallet efter jobbet idag, med förhoppningen att jag skulle kunna rida. Det har varit + 7 grader så jag hoppades att snö och is skulle ha hunnit tina bort från marken i Mariebäck. Men ju närmare jag kom ju tydligare insåg jag att detta tyvärr inte stämde... Började undra om jag skulle kunna rida ö h t...! Väl framme tyckte jag i alla fall att jag måste göra ett försök om jag gick med Feykir bort till skogsvägen "bakom bommen" och satt upp där - det kanske inte var så halt på den vägen...

Och nu kära bloggläsare är det dags för ett klurigt test - så nu gäller det att ni är på allerten! Titta NOGA på de två bilderna nedan och försök lista ut vid vilken av dessa två skogsvägar det finns en skylt med texten "ALL ridning förbjuden!" och vid vilken det inte finns någon förbudsskylt (d v s ridning tillåten).

Kan det vara på denna sandiga och "ohalkiga" väg som ridning är tillåten?

Eller är det möjligen här, där det är både snö och ishalka, som man får rida?

Rätt gissat! Självklart är det på den snöiga och hala vägen på den nedre bilden som ridning är tillåten... Feykir och jag försökte i alla fall hålla oss ute på kanten mot diket där vi töltade på de bästa sträckorna och skrittade i övrigt.

Svängde in på den nästan igenvuxna skogsväg där vi brukar trava ibland. Den verkade inte hal så jag tyckte vi kunde trava idag också. Men Feykir hade en mycket bättre idé: han rullade över i en mjuk, lugn galopp. Det låga tempot gjorde att det kändes hur kontrollerat som helst - trots underlaget - så jag lät honom galoppera.

Vägen slutar tyvärr ute på en myr, så det var alldeles för snart dags att vända hemåt igen. Jag tänkte att vi ju kunde rulla på i långsam, kontrollerad galopp även på hemvägen. Men Feykir hade helt andra tankar - han sköt iväg som värsta katapulten!!! :-O Jag hann tänka att "Nu drar han med mig! Vi kommer att gå omkull i halkan!!!" men redan på min första förhållning saktade duktiga hästen av! Istället fick det bli kontrollerad trav på tillbakavägen. Fast först passade vi på att vända tillbaka några gånger och rida galoppintervaller på sträckan med bästa underlaget. Feykir hade ju tydligt visat att han gärna galopperade!

Det blev en sväng bort till vändplanen också. När vi åter vände hemåt var det bra underlag en bit och där hann Feykir prestera riktigt trevlig tölt i för oss högt tempo! Men sedan kom vi "ut på hal is" så matte såg till att ta ner tempot. Fortsatte tölta en stund till - men vi började båda spänna oss när det började vara halkigt och det gjorde ju inte underverk med takten direkt...

Tillbaka i stallet kunde jag ändå konstatera att Feykir faktiskt hunnit bli svettig - så uppenbarligen hade han fått jobba även om jag tyckte underlaget begränsat oss VÄLDIGT mycket.

Apartheid och Himlen brinner!!!

Denna syn mötte mig när jag kom till Mariebäck här om dagen: Tildra, Ljúfa, Lukka och Mysla sover i vindskyddet. Visst ser det mysigt ut?!! Men det är inte hela stoflocken - intressant nog är ingen av de bruna eller flockens fux med...!

...och så här häftig såg himlen ut när jag sedan körde hemfrån stallet igen! Efter en helmulen dag var det en glipa i molnen som släppte igenom detta vackra skådespel! Visst ser det verkligen ut som att det brinner där borta??!!

Länge leve mobilkameran!

En fin bild på Feykir som jag fotade igår!

ET-koll och Feykir är helt OK!!!

Idag kom ET-Maria tillbaka för uppföljning av behandlingen för drygt 3 veckor sedan. Hon gick igenom hela hästen och kunde till min glädje konstatera att han var OK!

Han hade en liiiten upphakning längst bak vid sadelläget, enligt henne det enda som fanns kvar att skadan. Och det lilla problemet kunde hon snabbt lösa. I övrigt alltså inget.

Och hon kommenterade särskilt att det inte fanns några som helst reaktioner från haslederna. De reaktioner hon fick sist hade alltså (precis som hon bedömde då) sin orsak i fläkskadan. Skönt att höra! Spatt är väl varje islandshästägares mardröm?!(Det är knappt så jag ens törs skriva ordet...)

Jag bad henne ändå "ge Feykir en omgång" med massage m m. Det är ju bra även i förebyggande syfte - och lika bra att passa på när hon ändå kommit ut!

För det mesta verkade Feykir definitivt inte misstycka heller - jag fick se mycket av "lång mule" under behandlingen. Fast ibland kom vitögat fram en kort stund också. Det är väl som när man själv får massage - väldigt skönt, fast ibland "skönt ont" också!

"Hoppas nu att vi inte behöver ses på länge, hälsade Maria innan hon gick, fast skicka gärna något sms och berätta hur det går för er!"

Under slutet av behandlingen visade Feykir tydligt att han var JÄTTELESS - för vad är egentligen vitsen med att vara inne i stallet om man ändå inte får mat???!!! När han tillslut fick komma ut till sin flock igen var han SÅ nöjd! ...och det var jag också eftersom jag fått bekräftat att Feykir är återställd från sin skada!

Snö!

"En morgon när jag vaknade var hela världen vit..!" ...och så här fint var det när våra "ägor" täckts av ett fint lager snö!

När det snöat är det ju jättebra med vinterdäck. Vilket tur att jag var på däckfirman och fick däcken skiftade igår! ...på Johans bil.... och han som för det mesta cyklar eller åker buss behövde faktiskt bilen idag, så jag fick glatt hålla till godo med sommardäck i alla fall. Men jag såg till att åka till jobbet i god tid och hålla lägre hastighet - och det gick ändå bra.

Dagens ridlektion blev inställd. Sylvia sms:ade att hästarna fick sådana styltor att det inte gick att rida. Klokt beslut - jag har fått nog av fläkskador!

Ridsällskap!

Fia, Lukka, Feykir, Krummi och Madde poserar så fint! Men tyvärr råkade jag ha kameran inställd på "lysrörsljus" så färgerna blev ju minst sagt mysko... men ni får hålla till godo ändå!

Det är sällan vi lyckas få ridsällskap... vi som har hästarna i Mariebäck brukar ofta bara hinna vinka till varandra då den ena kommer till stallet när den andra åker hemåt. Men idag var vi alltså TRE som red ut tillsammans- definitivt rekord! Och då vill jag ju ha med bildbeviset trots bristande kvalitet!

Jag såg chansen att få träna ökat tempo i tölten nu när vi hade draghjälp - så jag tränsade med halvstången och Feykir fick dessutom tunga boots som extra hjälp. Vi red bort till korsningen vid sjön och vände sedan hemåt. På hemvägen gasade vi på endel - och efter en stund, när Feykir fått upp ångan - hade vi ett par sekvenser när det både gick snabbt och dessutom var riktigt bra takt! Det slumpade sig så att varje gång Feykir "glimtade till" på detta sätt ropade Fia att hon behövde sakta av och börja om. Och det var ganska lyckat för då fick Feykir en skrittpaus som belöning när han varit så duktig! (Jag hade ju förståss kunnat sakta av och ge honom en paus ändå - men känner jag mig själv rätt så hade jag istället fortsatt rida tölt till dess det börjat gå dåligt igen...)

En rolig sak med att rida tillsammans med Fia är också att hon säger "sitt på rumpan, människa!" lite då och då. Hon säger det till sig själv - men eftersom jag hela tiden behöver påminnas om det så är det lite som att rida med en instruktör!

Feykir och jag var också lite malliga över att vi ett tag faktiskt var det ekipage som töltade snabbast - trots att dessutom Krummi med det ENORMA steget var med! (Fast i motsats till oss så jobbar Madde med att lära Krummi att det inte alltid måste gå fort - men det behöver vi väl inte låtsas om?!)

Män blir griniga gamla gubbar vid 52

How long can equine-loving wives expect their husbands to maintain a sense of humour over the cost of their horse-keeping?
Research in Britain indicates men could be well on track to being grumpy old men by the age of 52.

Källa: Horsetalk

OK - då har Johan i alla fall 10 år kvar med bibehållen humor! ;-)

+ 3 grader och regn...

...är väl inte det mysigaste vädret precis... Fast när jag kom fram till Mariebäck hade det slutat regna i alla fall - alltid något! Men jag valde ändå Woodfieldrocken - och det valet ångrade jag INTE.

Feykir och jag fick sällskap av Fia och Lukka idag. Det är ju alltid trevligt - och idag kom jag dessutom på att vi kunde ta hjälp av dem för att träna ökat tempo i tölten. Det är ju så mycket lättare (jag menar förståss mindre svårt) om man har draghjälp!

När vi på hemvägen hade "fräst på" ordentligt och sedan tog ner tempot igen så bjöd Feykir på riktigt, riktigt trevlig tölt där han satt på rumpan och kom upp med bogarna. Det handlade inte om så väldigt många meter - men var häftigt att få uppleva känslan!

Vi red bara en dryg halvtimma - för Fia och Lukka hade en hovslagartid att passa. Men jag tror det räckte rätt bra för Feykir också - eftersom han fått tölta mycket snabbare än vad han brukar. Vi ska definitivt försöka få med oss Fia och Lukka ut fler gånger - och då komma ihåg att det är ökad tölt vi ska träna!

Enligt väderprognosen ska det bli mer regn i natt - och sedan minusgrader fram emot morgonen. Så Feykir fick fleecefodrat regntäcke på sig när han gick ut i hagen igen efter ridturen. Det är ju runt nollgradigt och regn som det är risk att hästarna fryser, inte när det är -25.

"Frisk bris"

...påstår yr.no, jag säger "håll i hatten" för oj, vad det blåser i kväll!!! Det har varit en intensiv arbetshelg i helgen. Mina föräldrar har varit här så pappa och Johan har jobbat med att ta hand om resterna av den ca 100 år gamla och 18 meter höga björk som ett företag med skylift kapade ner åt oss i fredags. (Känns MKT bra att den blev nedkapad innan den ramlade på huset alt över någon människa - för den var i väldigt dåligt skick!)

Och mamma har jobbat som en duracellkanin i trädgårdslandet. Hon är verkligen som en målsökande robot när det gäller kvickrots-rötter!!! Och då talar vi ändå om en person som numera tyvärr är synskadad... Förutom ogräsrensning en masse hann hon även med att anlägga en ny rabatt vid lekstugan, inramad av en jättefin stenläggning. Samt ge mig och Johan massor av jättebra trädgårdstips. Själv har jag kunnat bistå med viss handräckning samt utfodrat arbetarna.... och hästarna. Igår hade jag lunchfodring i stallet, så jag fick träffa Feykir lite även om det inte blev någon ridning. Och ikväll har jag kvällsfodrat.

Innan kvällsfodringen red jag på ridbanan och repeterade övningarna från torsdagens Sylvialektion, medan vinden gjorde allt för att få oss att blåsa bort! Precis som i torsdags värmde jag upp med trav på volt - och då gäller det verkligen att jag håller honom böjd redan när vi startar traven. För får han börja trava rak spjärnar han emot våldsamt när jag försöker böja honom till höger - och den dragkampen kan jag gärna vara utan! Om jag håller innerhanden mot min överskänkel redan i skritten och behåller den där genom övergången till trav så blir det tydligare för honom "var han ska vara" för att få eftergift.

Jobbade även med töltövningarna från i torsdags: del att sidföra några steg in från spåret på långsidan och dels att vända snett igenom och sidföra över diagonalerna. F f a övningen på diagonalerna tycker jag gick mycket bättre idag. I torsdags var det lite svårt att på med bakdelen ordentligt. Men jag petade till ytter bak ett par gånger med pisken då - och det verkade som han mindes det ännu!

Nu är det dags att vika in hovarna, för att citera Linda.

Äääääntligen Sylvialektion igen!

Feykir och jag har ju missat två Sylvialektioner... men idag kunde vi ÄNTLIGEN vara med igen! Det var SÅÅÅÅ kul!

När vi skrittat igång fick vi börja rida bakdelsvändningar i skritt. Då skulle jag tänka på att bakbenen visserligen ska trampa runt - men att göra det på en liten volt - inte en stor!

Nästa steg blev trav på liten volt - och det funkade riktigt, riktigt bra idag!!! Vi började i höger varv. Där verkar dealen vara denna: om jag ser till att hålla drivningen så ser Feykir till att hålla traven! Det jag ska tänka på är att verkligen hålla böjningen i hans hals - för han vill så gärna räta ut sig!

Bytte till vänster varv och det funkade i princip lika bra! För att bibehålla böjningen i innersidan var det här extra viktigt att driva med innerskänkeln - för att han skulle ta i med vänster bak.

Nästa övning började med samlad skritt och sedan övergång till långsam tölt. På långsidorna skulle vi flytta in ett par steg (sitta bakåt, bromsa mkt, flytta in, krama loss och mjukna) rida rakt fram en sträcka och sedan flytta tillbaka ut på spåret igen. Om hästen blev tung i handen skulle vi göra halt, rygga och sedan börja om med samlad skritt. När jag skulle rygga tyckte Feykir INTE att det var en bra idé... Några steg gick bra, men sedan tyckte han att det räckte. Eftersom jag inte fått den eftergift jag eftersträvade var jag inte alls nöjd, utan talade om för honom att han skulle fortsätta. Då blev han ännu mer arg! Men matte gav sig inte heller! Vi hade börjat rygga mitt på ena kortsidan och hann passera hörnet och ut på långsidan... Feykir markerade sitt missnöje genom att då och då göra små ansatser till att resa sig... men när han TILLSLUT gav efter lite i nacken slutade jag genast kräva ryggning, gav STOOOR eftergift och MASSOR av beröm!

Efter en skrittpaus var det dags för mer tölt - men nu skulle vi vända snett igenom och sidföra på diagonalen. I början ville Feykir inte gå undan för ytterskänkeln... när jag förstärkte liiite med pisken blev det full sula framåt... men nästa varv tyckte han plötsligt att det var en ganska bra idé att lyssna på den där ytterskänkeln i alla fall! De andra hade redan jobbat med denna övning på en lektion, men för mig var det länge sedan sist, och jag hann väl inte riktigt få in timingen på att bromsa upp, flytta för skänkeln, ge eftergift o s v. Det här får vi (också) träna mer på!

Som avslutning fick vi trava längs spåret och lägga volter på kortsidorna. Här skulle jag tänka på att verkligen böja Feykir ordentligt på volten - han ville gärna vara lite för rak.

När jag sedan skrittade av testade jag att rygga igen och när Feykir efter lite inledande protester bjöd på några steg ryggning med eftergift gav jag MASSOR av beröm och satt genast av som extra belöning. Promenerade sedan med honom en stund - för han var rejält svettig.

OJ; så kul det var att rida lektion igen! Och roligt att Feykir jobbade så bra på travvolten - där borde ev kvarvarande besvär från bakdelen ha visat sig i utbrytningsförsök. Men det fanns inte någon antydan till "tjurrusning". Men det känns ändå bra att ET-Maria ska kolla upp honom igen nästa fredag - ifall det är något jag missat!

Feykir ger positiva besked!

Trots gårdagens töltande kändes Feykir så fräsch idag! Vi töltade på massor - utan att "släpa" vänster bak!

Men han har det lite jobbigt med vägkanterna, som hyvlats när de satt upp plogbils-pinnarna inför vintern... Stackars Feykir känner inte riktigt igen sig - potentiellt farliga jordhögar resp stenar finns plötsligt lite här och var!

I morgon vilodag - sedan rider vi förhoppningsvis lektion för Sylvia på torsdag! Tror matte behöver morgondagens vilodag mest...

Underbart är kort - även om det är tölt!

Det blev en kort och intensiv stallvistelse idag - för jag hade en tid att passa efteråt. Red bara 40 min - men mycket tölt under den tiden och även med krav på samling. Feykir kändes fin under ridturen - men det är väl först i morgon jag säkert vet om han orkade med detta ridpass eller om jag än en gång råkat anstränga hans vänster bak lite för mycket...

På fredag ska jag ringa ET-Maria igen och rapportera, samt meddela om jag vill att hon kollar på Feykir igen i slutet av veckan därpå. Jag kommer nog att vilja att hon gör det, oavsett om han verkar helt OK framöver, för att säkerställa att han inte har kvar någon skavank som jag missat.

"Morgonstund har guld i mund!"

...tänkte jag kl 06.30 när det var dags stiga upp för att åka till stallet och morgonfodra. Och man blir alltid lika välkomnad av hästarna! Här är det Sleipnir (e Berserkur) i morgondimman.

"Hit med käket!!!"

Två träningshästar i förgrunden och sedan Feykir på sin post, närmast grinden i vallackflocken. När hästarna fått sin frukost var det dags för mig också - bacon och äggröra i Josefshallen. Och när vi alla var mätta och belåtna var det dags för dagens ridtur.

Eftersom Feykir inte kändes helt OK i vänster bak igår ville jag ta det lugnt idag. Red upp bakom bommen och skrittade på lång tygel bort till vändplanen. Väl där jobbade vi lite på volt. Testade att flytta ut bakdelen - och han korsade bak utan protester. Varvade detta med att rida utåtställd på volten. Feykir var riktigt duktig och kändes mjuk och fin!

På hemvägen testade jag att tölta - och idag märktes inget spår av gårdagens "hackighet"! Eftersom vi var på hemväg ville Feykir förståss gasa på och jag lät honom hållas först - var ju så glad att tölten kändes OK! För att "provocera" lite testade jag efter en stund att samla ihop honom till relativt långsam tölt, men inte heller då märktes något av gårdagens problem. Härligt!

I morgon planerar jag att rida på lite tuffare igen - ungefär som i fredags - förhoppningsvis är han redo för det nu!

Grå lördag

Vi har haft så många soliga, härliga höstdagar - men idag har himlen varit helgrå... Älgjägarna var i farten i alla fall - det satt ett gäng runt en eld och fikade alldeles vid vägen när jag körde till stallet. Alltså bestämde jag direkt att jag skulle rida mot Alviksträsk - för att inte riskera att komma i jägarnas väg när de fikat färdigt!

Eftersom Feykir kändes så bra igår hade jag bestämt mig för att rida ett töltpass idag - med lite mer press på bakbenen. När jag red började jag dock fundera om gårdagens ridtur kanske var lite för ansträngande för honom - för det var "hoppigt" i tölten och väldigt tydligt att han inte riktigt ville ta i med vänster bak...

Red därför ingen längre sträcka utan vände redan innan vi kom till korsningen vid sjön. På hemvägen brukar det vara väldigt mycket lättare att få honom att ta i bak - men idag kändes det inte så... Tog långa skrittpauser mellan våra "töltförsök" och sista gången blev det tillslut bra tölt - kanske för att han var riktigt varm i musklerna? Avslutade med att låta honom sträcka ut framåt - nedåt i trav och det gjorde han gärna!

De har satt ut stolpar i vägkanterna för plogbilen och samtidigt hyvlat av dikeskanterna närmast vägen. På ett ställe hade det kommit upp en stor sten och dessutom bildats en stor jordhög vid den. Detta "monster" skrämde verkligen Feykir ordentligt! Det var under en av våra skrittpauser som han fick syn på det, tvärstannade och började "snarka". Jag pratade med honom och lyckades steg för steg få honom att komma ganska nära stenen. Han var stel i hela kroppen, fixerade stenen med blicken och snarkade och snarkade... Jag tyckte ju att han ganska lätt borde inse att det faktiskt bara var en sten - om än med stor jordhög - men efter en stunds stirrande kastade han sig istället runt och skulle fly.

Det slutade med att jag fick sitta av och gå före honom ända fram till stenen. Även då var han ytterst tveksam och det tog en bra stund innan han vågade komma riktigt nära. En godis placerad på stenen kunde han dock inte motstå. "Ska man ändå dö kan man väl lika gärna äta en sista godis" kanske han resonerade?! Efter det slappnade han tillslut av och insåg att faran faktiskt var över. Han kan ju vara lite fånig och hoppa åt sidan när han ser konstiga saker i diket - men den här gången blev han ju faktiskt ordentligt rädd. Tur att han har en modig matte som inte är rädd ens för stenmonster! ;-)

I morgon har jag morgonfodringen. Hade förståss planerat att rida sedan, men med tanke på hur Feykir kändes idag så kanske det vore bäst med en vilodag? Vi skulle ju i o f s kunna fortsätta träningen av skritt på lång tygel - det är ju säkert bara bra för honom!

Favorit-Feykir!

En avkopplande timme ute i den höstvackra naturen med favorithästen - och så tyst att det enda som hördes förutom hovarna mot marken var någon enstaka fågel. Så fantastiskt välgörande för kropp och själ att det definitivt borde finnas med i Fass!!!

Har känt mig som en duracell-kanin varje dag jag gått från jobbet den här veckan... men nu säger jag bara: "Har jag verkligen jobbat idag?!"

Feykir och jag har ju legat i hårdtträning i den oerhört svåra grenen: avslappnad men energisk skritt på lång tygel. (Konstigt nog har jag inte hört att de ska tävla i detta nu i Kentucky... men de kanske inte vill att det ska vara FÖR svårt - inte ens på ett VM?!) Under våra hårda träningspass har vi haft oerhört hjälp av att vi redan på vår första Atlikurs fick träna in signalen för "sänk huvudet".

Idag var det så dags för examen - vilket förståss innebär något extra svårt - så vi skulle skritta på lång tygel från stallet nerför backen och över bäcken (där Mariebäckus odjurus håller till). Och vi klarade det! Uppmuntrade av framgången fortsatte vi i samma avslappnade men energiska skritt på lång tygel längs vägen mot Avan. Eftersom bäcken rinner parallellt med vägen en bit och det inte är ställt utom allt rimligt tvivel att Mariebäckus odjurus också kan jaga på land var detta självklart en uppgift som krävde sin häst. Men uppenbarligen hade vi lyckats "toppa formen" för även detta fixade Feykir galant!

Under resten av ridturen varvade vi längre skrittsträckor med trav, tölt och lite galopp. När vi red en av våra travslingor i skogen passerade vi en stor myrstack som var söndergrävd. Var det en björn som varit i farten?! För säkerhets skull sjöng jag högt till dess vi var tillbaka ute på bilvägen igen. Varför det nu skulle vara tryggare på bilvägen... just i de krokarna såg en joggare en björn uppe på vägen för några veckor sedan - men det kändes tryggare i alla fall! Jag har föresten inte ridit där inne i skogen den senaste månaden p g a älgjakten, så det kan ju faktiskt vara flera veckor sedan myrstacken grävdes sönder.

Avslutade ridturen som vi började den: med en lååång sträcka skritt på lång tygel. Och Feykir skrittade lika avslappnat som om vi haft Fia och Lukka med oss! Jag testade att be honom korsa mer ordentligt bak - utan att han kom med några protester. Skönt!

Först när vi var tillbaka inne i stallet upptäckte jag denna gren som trasslat in sig i Feykirs svans när vi red där borta i skogen och följt med hela vägen hem. Med skimmeln i mitt hjärta hade det garanterat inte handlat om någon skritt på lång tygel i ett sådant läge...! Men på det sättet är ju Feykir faktiskt väldigt cool!

Red nästan som vanligt idag - förutom att jag inte vågade kräva så mycket bakben i tölten - och jag märkte inga tendenser till att Feykir skulle känna av sin skada. Det blir spännande att se hur han verkar i morgon. Det kan ju ändå ha varit så att han tagit i lite för mycket idag men att det visar sig först då.... Men vi håller tummarna att han är helt återställd nu!