Sadelgjordsåtdragare!

Någon frågade om min suveräna sadelgjordsåtdragare. Så här ser den ut...

...och härifrån köper man den!

(Nej, jag är inte sponsrad - men jag kanske borde bli snart, så många som jag tipsat om denna?! Min börjar dessutom vara lite sliten i "stoppningen" efter flera års flitigt användande...)

Utökad repertoar!

Idag har Feykir och jag travat också! (Jo, jag erkänner liiite galopp blev det också! Feykir kunde inte låta bli och han bjöd på så rund, fin galopp att jag bara inte kunde avbryta på en gång...!) Pratade med ET-Maria innan ridningen idag och eftersom han varken protesterat när jag kortade tyglarna eller när jag bad honom korsa bak igår så tyckte hon inte att vi behövde hålla oss till skritt längre. Det är ju lite svårt att veta hur väl "mjukdelsskadorna" (eller vad det nu kallades) på insidan av Feykirs bakben hunnit läka - men jag ska nu succesivt börja rida övriga gångarter och se hur han reagerar.

Bad honom korsa bak några gånger - med större krav än igår - och ingen av gångerna reagerade han på något sätt som indikerade att det gjorde ont eller var obehagligt. Det bådar gott!

Även idag red jag upp bakom bommen - och ridturen gick ju betydligt snabbare den här gången eftersom vi inte bara skrittade. Men jag tyckte det var lika bra med en kortare sväng. Nu får han vila i morgon och känns han helt OK på fredag så tar vi en lite längre ridtur då. För andra veckan i rad missar vi alltså Sylvialektionen. Men förhoppningsvis kan vi vara med igen redan nästa vecka!

Korsa bak - no big deal!

Ännu en dag med skritt -fast inte som på bilden utan ute i den vackra höstskogen! Vi har verkligen underbara dagar nu!!! Red upp bakom bommen, till vändplanen. Även om Feykir stökade liiite - var det ändå inte några otäcka monster där inne i skogen/ute på hygget?! - så ägnade han större delen av ridturen till avslappnad skritt på lång tygel. Duktig häst!

På vändplanen började vi med stora volter men efter en stund vågade jag mig på att be honom korsa bak. Inga stora krav förståss, bara "lite försiktigt", och till min stora glädje gick han undan för skänkeln HELT utan protester! Jätteskönt - då går det ju åt rätt håll! I morgon ska jag ringa ET-Maria och rapportera, så får vi höra hur vi ska fortsätta.

"Stå som en häst!!!"

Här står ju Feykir faktiskt som en häst! Men det är INTE alltid fallet, vilket ET-Maria blev varse när hon undersökte och behandlade honom i onsdags. "Stå som en häst... inte som en gunghäst!" var en av kommentarerna hon fällde här hon än en gång fick flytta honom till något som i alla fall liknade ergonomiskt korrekt. "Han har verkligen ingen som helst känsla för vad som är bra för hans kropp - han bara "står som han hamnar!" konstaterade hon. Helt rätt igen!

Det mest extrema jag sett är nog när han står med båda bakhovarnas tår pekande tvärt ut åt SAMMA håll... Det har jag sett flera gånger - en av dem hade han dessutom framhovarnas tår pekande ut åt andra hållet... Kanske tyckte han att det jämnade ut sig på det sättet??! Det verkar som om han inte alls stannar kontrollerat... Och på Marias fråga kunde jag bara bekräfta att det är precis lika slumpartad hovplacering när jag rider och försöker göra halt...

Hon sa att med tanke på hans oförsiktiga sätt att hantera sin kropp så är det konstigt att han klarat sig 2,5 år nu helt utan fysiska problem. Men att det antagligen beror på att han rids så regelbundet. Då får han jobba med och stärka "rätt muskler" - vilket har kompenserat för hans egen "slarviga kroppshantering".

Feykir bättre!

Andra dagen i rad med helt FANTASTISKT höstväder - så KUL för alla dem som rider Atlikurs! Ja, det var förståss kul för oss som bara fick titta på också - väldigt mycket trevligare att sitta vid en ridbana och titta när höstsolen värmde än om det regnat och blåst! Nyttigt att titta på också - de andra fick ju jobba med övningar som även Feykir och jag får ägna oss åt på Atlikurserna och det var ju bra att få repeterat vad man ska tänka på!

Efter en stunds kurs-tittande var det så dags att provrida Feykir, enligt Marias instruktioner. Skritt på lång tygel är knappast Feykirs bästa gren, så jag får erkänna att jag var en aning skeptisk när vi skrittade iväg på skogsvägen bakom vägbommen. För det vore ju riktigt trist om Feykir skulle göra sig mer illa genom att kasta sig undan för något monster i diket eller så... Men han skötte sig faktiskt exemplariskt! Sträckte ut halsen framåt, nedåt och skrittade på med långa, lugna steg!

Vid vändplanen var det dags för dagens test: att korta tyglarna. Innan Marias behandling medförde alla sådana försök att han ville stegra sig. Men nu var det helt odramatiskt! Skrittade runt en stund på stooora volter, så att han skulle få böja sig lite, men utan att belasta vänster bak allt för mycket.

När vi skulle skritta hem igen var det som om Feykir plötsligt kom ihåg hur han brukar bete sig när vi skrittar - han blev spänd, satte "huvudet i vädret" och såg sig stressat omkring på spaning efter de monster som säkert låg och lurade någonstans. Men jag uppmanade honom att söka sig framåt, nedåt och efter bara en liten stund slappnade han åter av och sedan bjöd han på avslappnad skritt hela vägen hem!

Det var Ia som förklarade så bra på deras hemsida hur man ska hantera hästar som är stressade och spända. Man ska hjälpa dem att slappna av genom att uppmana dem att söka sig framåt nedåt. Och Ia vet ju definitivt vad hon pratar om! (Har någon missat deras suveräna hemsida ska ni kolla iaodenni.nu!)

Bank-Anna goes equestrian

Denna VRÅLSNYGGA jacka köpte jag idag! Suktade efter den redan i våras... men en VIT ridjacka, hur praktiskt är det? Det blir väl "mörkvit" i samma stund man är mindre än 50 meter från närmaste stall?! MEN idag när jag stod där i provhytten på Häst & Fritid kom jag på det: jag ska naturligtvis ha den istället för kavaj på jobbet! Ett tuffare alternativ till kavaj och uniformsinspirationen (den har axelklaffar med silverrevärer) är dessutom helt enligt höstens mode. Priset var i nivå med en kvalitetskavaj - och till skillnad från en sådan kräver den inte kemtvätt heller.

Tjejen på bilden har DESSUTOM på sig världens snyggaste ridbyxor (om ni frågar mig i alla fall): Pikeur Calista - mörkt marinblå med dubbla silverrevärer längs benen. Tyvärr har jag inte kommit på någon tillräckligt bra anledning att investera i sådana också... ännu i alla fall...

God morgon!

Igår erbjöd sig bussiga Lale att hon kunde promenera Feykir åt mig idag om jag ville. Hon skulle nämligen vara i stallet tidigt och morgonfodra, för att sedan inte rida lektion förrän kl 11 - så hon behövde något att sysselsätta sig med där emellan. Jättebussigt! Och idag fick jag denna trevliga morgonhälsning via mms! Uppenbarligen går det ingen nöd på Feykir!

Fumlig... :- (

I flera år har jag varit fumlig på morgonen, p g a att jag är så stel då. Men de senaste veckorna har jag fortsatt att tappa saker "åt höger och vänster" hela dygnet. Har tyckt det var konstigt... men så läste jag i biverkningslistan för min nya medicin och hittade just fumlighet där. Skönt att ha en förklaring i alla fall - även om det fortfarande är lika irriterande!

Ibland är det bara besvärligt, som när man tappar ut ett mjölkpaket på köksgolvet t ex... Ibland är man rädd att det ska bli dyyyrt, som när jag tappar mobilen i golvet för jag vet inte vilken gång i ordningen. Och ibland är det bara så tragiskt - som alldeles nyss, när favoritkoppen gick i kras... :- (

"Vilken lattjo liten pryl!!!"

Ja, det råder ju ingen som helst tvekan om vem som är sötast i stallet nu! Sylvias dotter Olivia fick en egen shetlandsponny idag! Hon har i o f s haft egen häst tidigare, först Igór och sedan Eydir, men nu har hon fått en häst i sin egen storlek. Och hade inte nya medicinen totalhavererat mitt minne så hade jag kunnat berätta vad han heter också... Det är inte lätt när man går på droger... ;-)

Feykir fick gå på promenad med matte idag - rask promenad "rakt fram" på stabilt underlag var ordinerat. Han verkade ganska nöjd med det.

...och här stretchar han lite! Efter promenaden masserade jag insidan av vänster bak - även det enligt Marias ordination.

"Vilken lattjo liten pryl!!!"

Liten fläkskada?!

I kväll kom equiterapeuten Maria Öhman och undersökte Feykir. Efter att hon sett honom skritta och trava vid hand, både på rakt och böjt spår och sedan gjort en grundlig undersökning kunde hon konstatera vad jag misstänkt: han var inte OK. Men det var inte som sist, för 2,5 år sedan, då han hade upphakningar i SI-lederna. Nu var han visserligen öm runt SI-lederna, men han hade också "mjukdelsreaktioner" på insidan av vänster bak m m vilket fick henne att tro att han fläkt sig lite i hagen. Hon hittade också att han hade låsningar i halsen och undrade om han möjligen hade protesterat när jag kortade tyglarna? Och när jag tänkte efter så var det faktiskt så de häftiga reaktionerna började - först protesterade han väldigt när jag ville korta tyglarna och sedan när jag ville att han skulle korsa bakbenen. Till vår lättnad märkte hon inte av några reaktioner runt haslederna bak - så det var inte därifrån problemen kom.

Maria gav honom laserbehandling, mobiliserade och masserade. Att han svarade på behandlingen kunde hon konstatera genom att då och då be honom skjuta rygg. Första gångerna kunde han inte göra det rakt, utan blev som en ostkrok i sidled. Sedan blev det succesivt bättre.

Avslutningsvis fick vi skritta några vändor fram och tillbaka i gången - så att hon kunde konstatera att han hade full rörlighet i ryggen. Först hade hon tänkt be mig gå ut med honom på gården - men när såg hur mörkt det hunnit bli ute verkade det inte optimalt ställe att försöka se en svart häst på!

Nu ska jag promenera honom tre dagar, samt massera insidan av vänster bak enligt Marias instruktioner. Sedan kan jag börja sitta på honom igen, men första dagen ska jag bara stämma av hur han reagerar när jag kortar tyglarna och sedan bara skritta runt lite "snällt". Andra dagen kan jag även testa att be honom korsa bak - för att se hur han reagerar. Efter det ska jag ringa Maria och stämma av med henne hur vi går vidare.

Detta innebär att det inte blir någon Atlikurs för oss i helgen... Självklart JÄTTETRÅKIGT - men jag är mest bara lättad över att det inte verkar vara något allvarligare fel på Feykir, även om det förståss inte går att säga redan nu hur lång tid det tar för honom att bli bra. Är så TACKSAM över att Maria kunde komma redan denna vecka! (Hon var egentligen fullbokad, men tog av sin administrativa tid för att kunna hjälpa oss!)

Avslutningsvis: Om någon tycker att vad jag skrivit ovan låter konstigt så vill jag betona att allt är MINA tolkningar. Alla ev anatomiska tokigheter får stå helt för mig - jag kan säkert ha missförstått eller så minns jag inte exakt hur Maria sa.

Equiterapeut på ingång!

Ringde Maria Öhman, den duktiga Equiterapeut som hjälpte oss med Feykirs problem i korset för ett antal år sedan. Till min stora glädje kan hon komma och undersöka honom redan nu på onsdag! Det blir på förmiddagen - så jag måste gå ifrån jobbet ett par timmar - men min bussiga chef sa att det är helt OK att jag jobbar igen den tiden sedan. När man inte har flextid är det verkligen guld värt med en förstående chef! Håll nu tummarna att Maria hittar felet - och att det är något som går lätt att rätta till!

Farlige Feykir - som kanske har ont...

Misstänker att Feykir kanske inte är helt OK... När jag i fredags bad honom gå undan för skänkeln och därmed korsa bakbenen reagerade han med att stegra sig. Jag antog då att han hade träningsvärk efter torsdagens Sylvialektion. Men idag hände samma sak igen - och det är INTE likt honom! Vi gör ju denna övning i början av varje ridpass - och det har aldrig förekommit någon sådan här reaktion... Bestämde mig ändå för att skritta runt en stund i terrängen - ifall det ändå är träningsvärk som håller i sig. När vi kom tillbaka upp på vägen satt jag av för att gå hem. Kunde då konstatera att Feykir hade en STOR kvist som fastnat i svansen och släpade efter honom. Det hände några gånger med skimmeln i mitt hjärta också... jag kan intyga att det INTE gick så här lugnt till då!!!

Är det ett monster??? Nej, det är ju bara Feykir! upptäcker stoflocken till sin lättnad. När vi skrittade runt i skogspartiet som angränsar till ett par av hästhagarna höll vi verkligen på att "skrämma skiten ur" de hästar som är på träning hos Sylvia f n. När vi skrittade runt där i skogen hördes plötsligt hur någon av träningshästarna varnade för fara genom att blåsa kraftigt. För att visa dem att det bara var vi red jag fram till en liten glänta där de skulle kunna se oss. Feykir var liiite tveksam först , han hade ju hört den andra hästen varna för fara, men gick ändå dit jag ville efter lite övertalning. Men det hjälpte inte - för när vi kom ut i gläntan vände hästarna och galopperade iväg i full karriär! Även stoflocken, i angränsande hage, smittades av oron och när vi passerade deras hage stod de och kikade fram lite försiktigt mellan träden... Men så snart de såg att det var Feykir lade sig lugnet hos dem.

En bild från hemfärden med färjan över Luleälven. Nu gäller det att få tag i vår equiterapeut och höra om hon kan komma och kolla Feykir. Vill ju verkligen inte rida honom så länge jag inte är säker på att han inte har ont! Det är ju dessutom Atlikurs redan till helgen - tänk om jag inte kan vara med då...

Orkidéblogg, forts

Hm...jag "råkade" gå på orkidéutställning igår, när Feykir och jag hade vilodag. Där fanns ju hur mycket fina orkidéer som helst! Allra vackrast är - enligt mig - en sort som heter Vanda. Den växer hängande - med rötterna fritt i luften - och behöver därför duschas varje dag. Oj, vad jag suktar efter en sådan så snart jag ser en!!! Men där råder förstärkt köpstopp - med sådana krav på skötsel skulle den knappast bli långvarig hos mig!

Kunde dock inte låta bli att köpa den brudorkidé (phalaenopsis) som ni ser på bilden ovan. Jag har en sådan med tre stänglar sedan tidigare, men den här har ju FYRA blomstänglar! Nytt rekord skulle man kunna säga! Inför besöket på utställningen hade jag bestämt att jag BARA fick köpa phalaenopsis-orkidéer, eftersom det är dessa som jag vet att jag kan sköta så att de blommar om och om igen. (Jag förstod ju att jag inte skulle kunna åka hem därifrån tomhänt!)

Inte heller det löftet kunde jag hålla... när jag hittade denna: en blå orkidé som inte är en vanda! Till mitt försvar får jag säga att den är en korsning mellan phalaenopsis och doritis - en doritaenopsis. (Att den är nära släkt med brudorkidén kan man ju ana när man ser bladen.) Och den ska ha samma skötsel som en phalaenopsis, så det ska jag ju klara. Det är en av mkt få orkidéarter som har blå blommor. (Orkidéexperten jag pratade med - och fick massor av bra skötseltips av - sa att det är nästan bara här uppe i Norden som vi har blå blommor. I tropikerna finns de i princip inte.)

Ytterligare en phalaenopsis som följde med hem från utställningen. I brist på blå blommor brukar jag alltid köpa vita. Men den här gången blev det faktiskt en vit med röd botten i alla fall! Tänkte att den skulle passa bra i vardagsrummet, där vi har en röd rullgardin som fondvägg bakom soffan och dessutom endel andra röda detaljer. Men när jag kom hem påmindes jag om att vi faktiskt tapetserat om och det är inte alls säkert att det blir någon röd fond bakom soffan igen. Förhoppningsvis blir det en jätteförstoring av någon av Johans bästa bilder istället! Nåja, det var väl i alla fall duktigt av mig att i alla fall köpa en blomma som inte var helvit?!

Nej, nu har jag nog "fått igång" kroppen tillräckligt för att åka till Feykir. På morgonen har jag ganska ont, är jättestel och har mkt dålig motorik, men när jag varit igång ett tag börjar det släppa. Smärtan lättar först, det andra tar längre tid... men jag tror faktiskt att nya medicinen hjälper! För jag tycker jag har mindre ont nu. Däremot är det som om alla kablar till hjärnan inte är inkopplade... men om det är vad som krävs för att slippa den värsta smärtan så är det väl OK.

Orkidéblogg

För några veckor sedan fyndade jag så söta miniorkidéer på blomsteraffären mitt emot banken. Ordinariepriset var 149 kr/styck - men då de flesta blommat över slumpades de bort för 15 kr/styck!!! Jag som har köpstopp på orkidéer gick in i butiken "bara för att titta" - men ett sådant kanonpris kunde jag förståss inte motstå! Krukorna är bara ca 5 cm höga, så de är verkligen otroligt söta!

Som ni ser är det blommor på två av dem - och idag såg jag att det faktiskt börjat bildas nya knoppar också!!! De växer i mossa vilket innebär att man inte bör "bada" dem, som jag alltid gör annars med orkidéerna för då kan det bli FÖR blött för dem. Istället håller man dem under kranen en kort stund och låter dem sedan rinna av innan de placeras i ytterkrukan igen.

Så kan man visst också träna hästen!

Tölt utan boots

Hade egentligen tänkt rida på banan idag och repetera övningarna från gårdagens lektion, men Sylvia hade precis en privatlektion så jag planerade om och red ut istället. Bestämde mig för att träna tölt, med halvstång fast utan boots. (Har ju annars haft en boots-period nu, för att hjälpa honom att hitta och befästa rörelsemönstret i snabb tölt.)

Det visade sig att vi hade endel problem med framåtbjudningen... tror Feykir var lite mör i kroppen efter gårdagen för så snart jag började samla ihop tyglarna lite började han resa sig fram...! För hans del var det nog VÄLDIGT bra att ridbanan var upptagen! För att få honom på bättre humör började jag med att rida ner i skogen vid stohagen och rida massor av serpentiner och volter runt träden för att m h a terrängen få honom lösgjord. Sedan töltade vi nerför backen och över bäcken - tölt i utförsbackar är också lösgörande, har Sylvia lärt mig. Efter detta verkade han också uppmjukad - både i kroppen och mentalt!

Red sedan tempoväxlingar i tölt - först bara korta, korta intervaller för lösgörande effekt och sedan med högre krav på samling resp tempo. När vi vände hemåt lyckades vi få till en sträcka hyfsad ökad tölt, trots avsaknaden av boots. Resten av hemvägen fokuserade vi på arbetstempo.

Som avslutning brukar Feykir få sträcka ut i trav - enligt Atlis instruktioner. Idag tyckte matte dessutom att vi skulle rida "nästan öppna" i trav (till vänster) eftersom vi hade sånt problem med det på lektionen igår. Det gick betydligt bättre idag - antagligen för att vi befann oss på den sträcka på hemvägen där Feykir är "travprogrammerad".

Satt sedan av och gick tillbaka hem - Feykir sträckte tacksamt ut och stretchade ryggen när han slapp bära på matte!

Sylvialektion!

I kväll var det äntligen dax - höstens första Sylvialektion! Nu blir det varje vecka framöver - suveränt och välbehövligt! Precis som jag gissat kom lektionen att innehålla en hel del trav på liiiiten volt - nyttigt men SVÅRT!!!

När vi skrittat igång hästarna fick vi börja med att skritta på en liten volt och "tänka öppna" - d v s vi skulle ha hästen böjd inåt samtidigt som vi flyttade ut bakdelen. Viktigt var då att samtidigt hålla koll på ytterbogen - för att hästen verkligen skulle korsa bak! Efter en stund fick vi sedan övergå till att rida på en liten åtta - fast hela tiden i öppna för vänster skänkel. När vi skulle göra volt åt höger innebar det alltså utåtställd häst - så där fick vi hjälpa till med ledande tygeltag för att "visa vägen". Helst skulle båda volterna vara lika stora också. Feykir och jag var faktiskt riktigt duktiga i den här övningen - vi fick en hel del beröm. Kändes förståss bra att vi inte gjorde bort oss direkt så här efter sommaruppehållet!

Sedan fick vi skritta på volt med hästen böjd i innersidan och i låg form. Ifall hästen blev hög i nacken eller gick emot handen skulle vi genast övergå till att sidföra på volten -med MASSOR av tvärning - till dess eftergiften kom tillbaka. Här blev Feykir ganska irriterad ett tag - så ONÖDIGT jobbigt att korsa bakbenen så där mycket!!! Men när vi åter skrittade på volten bjöd han framåt på ett helt annat sätt - tack vare att inner bak verkligen "var med" igen!

Nästa steg blev att trava på liten volt. Vi började i vänster varv och först gick det riktigt bra. Men så sa Sylvia att det var dags att jag minskade volten ytterligare - och därmed böjde Feykir ännu mer. Det tyckte han var onödigt jobbigt - testade att gå över i tölt så jag fick böja ÄNNU mer och driva massor till dess han valde att trava igen UTAN att samtidigt räta ut sig. Sylvia påpekade att han har lätt att bara vika halsen åt sidan i detta varv, så jag måste vara uppmärksam på att han verkligen böjer sig i sidan också.

I höger varv hade vi också delade meningar om hur mycket man egentligen behöver böja sig i trav. Ganska liten volt gick bra - men ville jag böja honom ytterligare gick han över i tölt i ett försök att övertyga mig om att det var för svårt. Men när jag inte gav mig fick han tillslut ge upp och trava på riktigt liten volt också.

Sedan skulle vi trava längs spåret i vänster varv i öppna. SVÅÅÅÅÅRT!!! tyckte Feykir och försökte trava fort rakt fram istället. Men när jag tillslut lyckades bromsa upp på yttertygeln och böja i innersidan så blev formen riktigt trevlig! I höger varv var det lättare förståss.

Vi fick även jobba med tölt på liten volt och här hade Feykir och jag verkligen inte gemensamma åsikter...han tyckte att jag fick hålla till godo med grisepass... Sylvia sa att jag måste ha mycket bättre koll på yttersidan, böja mer i innersidan och driva mycket mer med innerskänkeln... Då lyckades jag få till några töltsteg här och där i alla fall... Kan bara konstatera att vi INTE rider lektion i onödan - vi behöver verkligen detta!!!

Något MKT positivt var att trots allt jobbigt arbete på liiiten volt både i trav och tölt gjorde Feykir inte en enda tjurrusning ut från volten, även om han blev ganska arg. Och detta trots att jag red på vanliga tredelade bettet, vilket jag nästan alltid gör på Sylvialektionerna.

Hade ju föresten för första gången tränat i bassängen på City Rehab innan jag red och det var nog ingen nackdel. Tog det ännu lugnare i bassängen än vanligt - för att jag även skulle orka rida. Och tack vare att jag var så mycket mjukare (eller rättare sagt mindre stel) än vanligt så kände jag att jag hade bättre sits i sadeln.

Efter lektionen trodde jag att jag skulle orka prata med Fia om Reykur - så jag började berätta om hans fina sista dygn då han fick gå och äta äpplen direkt från träden. Men det blev alldeles för jobbigt...

Lektionsförberedelse och vilodag

Lukka, Mysla (e Berserkur) och Ljúfa (e Berserkur, u Lukka) tycker att det borde vara matdags snart!

Ni kanske tror att jag ägnade hela gårdagen till att frottera mig med skådespelareliten (och jobba) men jag hann faktiskt rida också! Det blev ett lite kortare ridpass på ridbanan - med fokus på trav.

Skrittade igång med massor av snäva serpentiner. Hösten hade plötsligt kommit tillbaka med kyliga vindar och det märktes på Feykir - han hade väldigt mycket mer energi än igår t ex! Tack vare att han verkligen "tänkte framåt" av sig själv i skritten (något som verkligen inte är självklart...) behövde jag bara fokusera på att böja honom ordentligt och ge stooora eftergifter på tygeln.

Började trava på "normalstor" volt i höger varv - som vi fick värma upp på senaste Atlikursen. Här böjde han sig fint i sidan och sökte sig framåt nedåt - duktig kille! När jag bytte till vänster varv däremot blev han genast hög i formen och ville räta ut sig... Däremot gjorde han inga försök att byta till tölt - alltid något! Varvade höger och vänster volt och tillslut kunde vi "ta med oss lösgjordheten" från högervolten och byta till vänstervolt med bibehållen form.

Efter skrittpaus var det dags för riktigt små volter i trav - något man kan misstänka att vi får jobba med under lektionen för Sylvia på torsdag. Högervarvet gick även här riktigt bra - och det gjorde vänstervarvet också till att börja med! Bytte volt vart annat eller vart tredje varv. Efter en stund, när Feykir antagligen började bli lite trött i vänster bak, försökte han räta ut sig i vänster varv. Men det räckte med att jag skulle bli mer aktiv med innerskänkeln för att han skulle ta i bättre och åter bli mjuk i innersidan.

Han snubblade ett par gånger - också ett tecken på att han inte riktigt ville ta i med bakbenen - så jag fick öka drivningen framåt på volten. Men eftersom han uppenbarligen började bli trött avbröt jag snart för ny skrittpaus.

Som avslutning gjorde vi några galoppfattningar också i båda varven. Feykir upptäckte till sin förvåning att matte kunde mena höger galopp ÄVEN vid galoppfattning från skritt. Märkligt!

Idag, onsdag, har både Feykir och jag vilodag. Framöver kommer vi att få rida lektion för Sylvia på torsdagarna - YIPPIE! Hade därför planerat in en vilodag idag. Kommer att testa ett nytt upplägg i morgon: först varmvattenbassäng på CityRehab och sedan ridlektion. Hittills har jag aldrig kombinerat mina båda träningsformer samma dag - blir intressant att se hur det funkar. När vi ska rida lektion på torsdagar (istället för onsdagar som vi haft tidigare) är det lite knepigt att få ihop mina träningstider på CityRehab... därför ska jag nu testa den här varianten så får vi se. Idag är det ruggigt väder... riktigt blåsigt och dessutom regn. Ändå mår jag förvånansvärt bra i kroppen - kanske nya medicinen fungerar ändå?!

Rolf Lassgård och jag!

Idag har jag varit med på en filminspelning - bredvid kameran, skulle man kunna säga. (Alltså varken framför eller bakom.) Filmen är Jägarna 2 - och huvudrollsinnehavaren är Rolf Lassgård som ni ser på denna bild tillsammans med några ur filmteamet.

Bagage-tagen på hans väska höll på att lossna - så här lagas den med lite tejp. Hur hamnade jag då i detta sällskap? Jo, det började med att min mobil ringde när jag satt på jobbet. Det var en representant för Norrvidden, som äger parkeringshuset där jag parkerar när jag jobbar. Min första tanke var att min bil blivit vandaliserad. Men som tur var handlade det om något helt annat! Hon berättade att det skulle vara filminspelning i parkeringshuset och att min bil tyvärr stod i vägen. Kunde jag möjligen komma och flytta på den?

Här är regissören och tillika norrbottningen Kjell Sundvall, på stolen längst till höger.

Jag ilade förståss till parkeringshuset och flyttade min bil. Hann även prata lite med den trevliga kvinnan som ringt mig - och hon kunde berätta att det var filmen Jägarna 2 det handlade om. Parkeringshuset skulle föreställa ett polisgarage och då passade uppenbarligen inte min bil riktigt in. Fick också veta att man när som helst väntade huvudrollsinnehavaren Rolf Lassgård, men jag tyckte inte jag hade tid att vänta på honom. Behövde återvända till jobbet.

De hade lånat in både riktiga polisbilar och riktiga poliser. Ja, en riktigt polishund var på plats också - fast den kom inte med på den här bilden. När jag jobbat klart för dagen återvände jag för att hämta bilen. Jag träffade kvinnan från Norrvidden igen och fick komma in "backstage" för att kunna följa filminspelningen. Fick även en autograf av Lassgård, som tack för att jag kommit så snabbt och flyttat bilen.

Här stod tidigare min bil. Men nu hade de lagt ut "kameraräls" där. Man kan även ana två polisbilar på parkeringsdäcket 1/2 våning ner. Vi fick besked att det var helt OK att använda kamera - så därför kunde jag ta dessa bilder. Observera att det är mobilkameran som jobbat - riktigt bra gjort tycker jag!

Fick även möjlighet att använda kamerans videofunktion och filma en av tagningarna med Lassgård. Så här kommer en MKT tidig förhandsvisning från filmen Jägarna 2. Kom ihåg var ni såg den först!

Töltträning i värmen

Om man töltat duktigt trots 18 grader i skuggan så får man gott kraftfoder - och då gäller det att städa upp allt man råkat spilla utanför hinken!

Helt otroligt vilken härlig värme vi har! Hade gärna ridit en låååång skogstur i det härliga vädret, men med tanke på älgjakten vågade jag inte utan höll mig längs bilvägen. Någon jättelång ridtur blev det inte där heller, utan ca 45 minuter med fokus på tölten.

När vi ökar tempot måste jag komma ihåg BÅDE att driva och att göra förhållningar, så Feykir inte blir alldeles för lång. Låter så självklart när jag skriver det, men när jag rider är det en HELT annan sak...!!!

Nu måste jag vila en stund så jag orkar hjälpa Johan med tapetseringen sedan. Ser verkligen fram emot när vårt hem inte längre är ett renoveringsobjekt utan ett sådan där ställe där man bor!

Morgon 2 i stallet

Feykir kan tänka sig att dela frukosten med Krummi. Ännu en dimmig morgon - både utomhus och i mitt huvud. "Ögonen öppna, men inte vaken" skulle jag beskriva mitt tillstånd. Hoppas det blir bättre när kroppen vant sig vid medicinen. Fast på tisdag ska jag höja dosen ytterligare...

Det blev ingen ridning för mig idag - när hästarna fått sitt åkte jag hem igen. Nu ska jag vila och sedan ska vi förhoppningsvis ÄNTLIGEN börja tapetsera vardagsrummet! Nu har vi kommit till det stadium i renoveringen där även jag kan vara delaktig - att skära till tapetvåderna är min "nisch" och något som funkar även när det gör ont överallt.

Har skickat lite trädgårdsbilder till min trädgårdsintresserade (dagens understatement) mamma och tänkte att även ni kunde få njuta av New Dawn-rosens vackra blommor!

Tidig morgon i stallet

Bara 4 grader i morse vid 06.30 och i Mariebäck var det dimma - effektfullt!

Frukost i vallackflocken. Det är så små flockar nu, när alla verksamhetshästarna flyttat...

Har lyckats få morgonfodringen BÅDE idag och i morgon... Inte helt lätt när medicinen ger rejält med extra "dimma" i huvudet på morgonen... Men när man väl är på plats i stallet är det ju ganska mysigt! Och där behöver inte heller ögonen klara av att fokusera blicken, som den måste när jag sitter framför datorn på jobbet. Tog en tepaus i Josefshallen medan hästarna åt sin frukost. Sedan hade solen jagat bort all dimma och temperaturen hade också stigit till 17 grader!

På torsdag börjar våra veckolektioner för Sylvia, så nu gäller det att vara seriös! Alltså red jag på banan idag. Först massor av skritt-serpentiner (där jag efter en stund kom ihåg att inte bara eftersträva böjning utan även att han verkligen "går fram" i skritten). Sedan trav på små volter, där jag bytte volt ofta för att "ta med mig" lösgjordhet från ena varvet till det andra.

Efter en stund tyckte Feykir att det räckte med böjning i vänstervarvet - han bet tag i bettet, rätade ut sig, monterade järnspett i vänstersidan och drog iväg över ridbanan. Men jag lyckades efter en stund böja hans hals aningen till vänster - då kunde han inte längre vara lika stark och jag kunde göra ett one rein-stop. Sedan verkade han tycka att det var lika bra att ändå göra som matte vill - för det gick alldeles utmärkt att trava på liten volt igen. ÄVEN i vänster varv!

Efter en skrittpaus fortsatte jag travarbetet, men nu på mer "normalstora" volter. Målet var centrerade volter med hästen hela tiden mellan hand och skänkel. TROTS att jag rider islandshäst - där det annars lätt blir "sitta och hålla andan så länge hästen travar". Men jag hade Atlis ord i minnet om att inverka lika mycket på hästen i trav som i tölt. Nu när Feykir inte behövde böja sig fullt lika mycket, eftersom volten var större, var varken gångarten i sig eller formen något större problem. Men det var ju det där med att hålla volten centrerad - och i lika stor hela tiden... Han ville väldigt gärna "rinna iväg" utåt mot staketet, eller också "ramla" inåt. Insåg efter ett tag att voltspårets enorma dragningskraft minskade om vi höll oss närmare mitten på ridbanan. Då kunde vi faktiskt hålla oss på precis samma voltspår varv efter varv - med böjning i innersidan och trevlig form. Vad kan man mer begära?!

Inget mer, kom jag fram till, i alla fall inte på ridbanan. Men bestämde att dagens ridpass skulle få ett litet "PS". Alltså övertalade jag en först något motsträvig Feykir att vi skulle tölta från gården, svänga vänster nere på bilvägen och sedan ta vänster igen vid vallackernas gamla sommarbete för att galoppera tillbaka till gården via kyrkan. Den sista delen, med galopp, tyckte Feykir i alla fall var en bra idé!

"shabby chic"

...är en populär inredningstrend. Och just nu den trend som råder i vårt vardagsrum - kolla in väggarna så får ni se! Jag lääängtar till dess vi fått upp tapeterna och jag fått "mitt liv" tillbaka. D v s den hörna i vardagsrummet där jag brukar sitta i min däckstol och vila, dricka te, surfa och blogga!

Trav och galopp

De senaste dagarna har förståss inte varit de mest muntra i mitt liv... men man måste försöka fokusera på de fina minnen man har och gå vidare. Som tur var har jag ju ändå min fina Feykir!!! Han har fått ett par vilodagar - men idag blev det ridning igen.

Stubbar är bra! När jag rider i vår lilla galoppbacke (inte särskilt lång men riktigt brant) brukar jag sitta av och gå ner igen. Nackdelen med det är att det blir en stor påfrestning på SI-lederna varje gång jag ska sitta upp igen. Men i brist på pall brukar jag använda en stubbe - som den som skymtar i förgrunden på bilden. Och Feykir brukar INTE få äta när han är tränsad - men nu skyndade han sig att passa på när matte var upptagen med mobilkameran...

Var så TRÖTT idag så det blev ingen lång ridtur. Det var därför jag valde galoppbacken, för att Feykir ändå skulle få jobba lite. Längre in i skogen än så vågade jag mig inte eftersom älgjakten precis börjat...

Efter några vändor uppför galoppbacken travade vi en kort sväng mot Avan och sedan tillbaka hem igen. Feykir tyckte att han inte behövde trava i form, men med massor av högerskänkel fick vi tillslut högerbogen "på plats" och då kom formen också.

När jag kom hem somnade jag faktiskt - så trött var jag! Men nu när jag både fått sova, äta middag och dricka te är jag lite piggare igen. Så nu ska jag väl orka heja på Johan när han fortsätter ånga ner tapeter.

Reykur

Den allra, allra vackraste, vitaste hästen töltar nu i Trapalanda... Hans nya matte Anna hade lovat honom att han aldrig skulle behöva lida - att han skulle få sluta sina dagar medan han var vacker och fin. Hon har hållit det löftet. Efter en riktigt bra exemsommar fick han plötsligt stora, variga sår och - inte minst - livsgnistan försvann ur hans ögon... Det var helt enkelt dags.

Jag är bara SÅ tacksam över att Reykur fick så fina sista år hos någon som tyckte så enormt mycket om honom. Och att Anna orkade ta det tuffa beslutet direkt när Reykur själv sa att det var dags. TACK Reykur för alla fantastiska minnen du lämnar efter dig!

Den 17:e juni - islands nationaldag - 1994 kom Reykur in i mitt liv. Då var han fortfarande grå på kroppen, men helsvarta ben. Sommaren innan hade han fått sitt exem och kliat bort all man och svans, så jag hade ingen aning om att det var en riktig "herr Hårfager" jag köpt.

De första två bilderna i detta inlägg har Lena Furberg fotat - hon som även ritar serier i Min Häst (Mulle t ex). Bilden ovan var faktiskt tänkt som framsida just på en Min Häst-tidning. Men förlaget sa nej, med motiveringen "Det syns att tjejen inte är 13 år!" Hm...

Så länge Reykur bodde hos mig hade han exemtäcke på somrarna och var då ganska besvärsfri. Efter några år hade därför hans man och svans växt ut igen. Nu hade han blivit nästan helt vit och med manen som räckte ända ner på frambenen var han verkligen en riktig sagohäst!

Vad krävdes då för att få bli medryttare på sagohästen? Ja, inte bara att man är väldigt duktig på att rida - dessutom måste man vara flygledare med dokumenterad förmåga att behålla lugnet i alla situationer. ÄVEN om det t ex dyker upp en livsfarlig stubbe, en hästätande sten eller att vägen plötsligt visar sig vara asfalterad...!!! Hur man enklast gör en slide stop? Enkelt! Det är bara att rida Reykur i full fart längs en grusväg till det ställe där vägen övergår i asfalt!

Men han förstod också i vilka situationer det gällde att lägga allt vad flyktinstinkt var åt sidan och ta ansvar för sin ryttare. Som när Johan red honom t ex. Allra mest imponerande i den vägen var en gång medan vi bodde uppe i Kiruna. Jag var rejält sjuk men ville ändå försöka rida trots att jag knappt höll mig kvar i sadeln i skritt... Vi passerade tätt förbi en bil där föraren precis då lyckas lägga sig på tutan.... och Reykur fortsätter skritta rakt fram i sakta mak som den mest fantastiska handikappridhäst!

Har SÅ många fantastiska minnen av Reykur... inte minst den häftiga känslan att kunna göra halt från ökad tölt utan att ta i tyglarna! Mycket roligt hade vi också på tävlingsbanorna under åren! Tack vare Reykur red jag bara öppen klass under mina första 10 år som islandshästryttare. En gång lyckades vi t o m slå Elisabeth Särenfors och Grima i V1! (Grima är en av Sveriges högst bedömda fyrgångsston - med bl a 9,5 för galopp och tölt.) På samma tävling lyckades vi även slå Sylvia och hennes dåvarande tävlingshäst Eydir i T1!

Men lika rolig som Reykur var att rida på ridbana och tävling - lika underbar var han i terrängen. Tack vare sin isländska uppväxt fanns inte orden "snubbla" eller "halka" i hans vokabulär. Och han älskade verkligen att ge sig ut i terrängen! Ett av mina finaste minnen är självklart fjällturen den sista sommaren vi hade tillsammans! Och det råder väl ingen tvekan om att han är i sitt esse här??!!

Alla mina tre favoriter med på samma resa! Den här fjällupplevelsen slår t o m besöket på Kinesiska muren, om ni frågar mig!

När Reykur flyttat ner till Örnäs fick han äntligen den uppmärksamhet han förtjänade! Han fick nämligen vara med på Stockholm International Horse Show - och synas i både TV och tidningar! Jag undrar just hur många flaskor pälsglans som gått åt till den manen?! Och hur i all världen de lyckats få spraya hans pannlugg???!!! Han var ju faktiskt skimmel - och en sådan är MYCKET medveten om alla faror i omvärlden. Visste ni t ex att man kan dö av att bli sprayad på med sprayflaska?! ;-) Bilden har Eva Spegel tagit, mamma till hans ryttare på bilden Julia Lindmark, som tagit många SM-medaljer med sin fina Svipur. Men den här gången fick hon t o m rida Reykur!

Här är Feykir och Julia "in action" på Globen - när de illustrerar "Det dekadenta Berlin på 30-talet". De deltog även i luciatåget - och Reykur lyckades då lura till sig ett extra varv inne på arenan genom att helt enkelt hoppa undan från ingången när det var meningen att de skulle rida ut - och sedan helt enkelt fortsätta ett varv till. Helt rätt, tyckte både Eva och jag! Vi var förståss där och nu fick vi ju njuta av vackraste hästen i ett helt varv till!

Sista sommaren Reykur bodde på Örnäs var jag där och hälsade på honom. Här myser vi med blå kammen - Reykurs favorit! Det var mysigt att träffa honom - men fortfarande väldigt känslosamt för mig...

En härlig bild på Reykur från i julas - när han stortrivs i sin hage hos nya matte Anna i Västerås. Det är hon som tagit både denna bild och nästa.

TACK Reykur för alla fina minnen och all glädje du gett både mig och så många andra!

Vad var det första Reykur gjorde när han kom till Trapalanda? Jag vet...!!!

Anna H:s fina avskedsord till Reykur och fler fina bilder hittar ni här:

Ni som läser detta: om ni träffar mig de närmaste veckorna så snälla prata inte om Reykur för det tror jag inte att jag orkar.