På flykt undan bremsarna!

Den här dagen går i det jagades tecken, skulle man kunna säga. Har nyss kommit hem från stallet efter en ganska kort men mycket intensiv ridtur på flykt undan en stor svärm bremsar - modell småfåglar... (Nja, kanske inte riktigt så stora - men nästan!)

Och nu skriver jag detta blogginlägg i vild panik medan åskan hotande mullrar i fjärran - snart borde jag nog stänga av datorn! Annars tror jag att midsommardagen är en av Sveriges sömnigaste dagar! När jag körde till stallet strax innan kl 10 mötte jag en enda bil på hela den halvtimmeslånga färden - och den bilen kom faktiskt från Mariebäck! Resten av landets innevånare hade uppenbarligen satsat på lång sovmorgon idag. Utom de som jobbar förståss - som Johan t ex.

På bilden ovan ser ni Feykir och grabbarna i vallackflocken signalera att de tycker det är matdags. I Mariebäck har det alltid varit uppdelat i en vallackflock, en stoflock och en unghästflock. Det har ju alltid varit så mycket hästar! Men nu när nästan alla verksamhetshästarna flyttat till nya hem och unghästarna åkt till Ersnäs på sommarbete är det bara några få ston kvar och något fler vallacker. Så när de fått börja gå på sommarbete får därför ston och vallacker gå tillsammans. Som vanligt går de i sommarhagen på natten och uppe vid stallet under dagtid, för att hålla betet på en lagom nivå.

När jag hämtade in Feykir för dagens ridtur var det lugnt i den nya flocken, men han hade ett litet sår högt upp på ena frambenet, så lite stök hade det nog varit under natten. Tränsade med halvstången för jag ville träna tölt idag, trots den kvava värmen. Det fläktade i alla fall endel, som tur var, vilket både gjorde det lite svalare för Feykir och dessutom höll de myggen på trevligt avstånd. MEN det hindrade inte bremsarna att gå till attack - vilket de gjorde! En STOR svärm ENORMA bremsar slog följe med oss när vi kommit ner på bilvägen. Jag föreslog Feykir att vi skulle tölta - och han nappade direkt på förslaget. Och vilket tempo han drog upp! Det måste vara den snabbaste tölt Feykir och jag någonsin presterat! Med en så oerhört motiverad häst som verkligen tog i med bakbenen gick det inte bara snabbt - takten var riktigt bra också!

Bremsarna styrde helt enkelt upplägget på dagens ridtur så att det mycket tölt i högt tempo, varvat med bara korta skrittpauser. Ingen av oss ville ha några längre skrittpauser - för direkt cirklade ett stort antal "helikoptrar" runt oss och bara väntade på att gå till anfall - så istället blev det riktigt korta pauser, men ofta.

När vi kom tillbaka till stallet hade vi bara varit ute 35 minuter, men både Feykir och jag var rejält svettiga ändå! Nu hördes en hel del "pip och liv" från den nya, blandade hästflocken. Feykir blev VÄLDIGT störd av detta - det är ju faktiskt hans jobb att vara där och styra upp det hela! Han hade faktiskt riktigt svårt att koncentrera sig på kraftfodret!

När jag så släppte ut honom i flocken igen började han genast ta tag i situationen genom att lugnt men målmedvetet gå runt och "valla" de andra framför sig. Det är ju så hästar gör för att visa vem som bestämmer - den som är högst i rang flyttar på de andra. Hans taktik verkade oerhört effektiv - redan efter en kort stund verkade lugnet vara återställt!

Nu är det nog bäst att jag slår av datorn - åskans muller kommer allt närmare - och även om det fortfarande är soligt så hotar regnmolen vid horisonten...