Lösgörande skritt i terrängen

Efter två välförtjänta vilodagar var det idag dags för lite ridning igen! (Välförtjänta för Feykir, men nog ÄNNU viktigare för mig! Har faktiskt varit så trött att jag tagit en tupplur efter jobbet både måndag och tisdag. Och sedan ändå somnat vid 22, sovit hela natten och knappt tagit mig ur sängen 06,30.... Tävling två helger i rad var definitivt i tuffaste laget för en skröpplig typ som mig!)

Lösgörande skritt i terrängen stod på dagens schema. När jag hämtat in Feykir ur hagen kunde jag konstatera att han fortfarande var lite "svampig" över vänster kota fram. Det var han efter tävlingen i söndags så då smorde jag med liniment. Hade förståss hoppat att det skulle vara borta nu, men så var inte fallet... Det var i o f s väldigt, väldigt lite - men jag är så bortskämd med torra fina hästben! En skrittur skulle i alla fall definitivt vara bra - och sedan fick jag väl smörja med liniment igen.

Skritt på halvlång tygel brukar oftast inte vara någon "hit" med Feykir - för han får alldeles för gott om tid till att hitta på hyss och upptäcka monster... Men idag verkade han uppskatta upplägget - sträckte tacksamt ut framåt, nedåt och inte ens passagerna över bäcken kunde rubba hans lugn! Riktigt härligt hade vi det i solskenet!

När vi kom tillbaka till stallet efter ca 45 minuter konstaterade jag till min glädje att jag inte längre kunde känna någon "svampighet" över framkotan. Men jag smorde ändå lite liniment, för säkerhets skull.