Morgon i stallet

När jag kom till stallet i morse låg Feykir och sov... "God morgon Feykir, vill du ha frukost?!" frågade jag och fick en gnäggning till svar! Så då var det ju bara att servera!

När hästarna fått frukost satte jag mig i solen utanför stallet och åt frukost jag med. Härligt!

Sylvia kom ner till stallet för de sista förberedelserna inför hennes och Démanturs långa resa ner till Wången (65 mil enkel väg...) för avelsbedömning och tävling på Norrlandsmästerskapen. Jag fick hjälpa henne att tvätta Litla-Min i rumpan, den stackarn har fått diarre och det gäller att tvätta henne ren för det kan snabbt fräta bort både päls och t o m ge sår! Jag höll henne medan Sylvia tvättade. Först var hon lite tveksam till behandlingen - men sedan var det uppenbarligen skönt för hon började tugga på mig för att "klia tillbaka"!

När Sylvia och Démantur en stund senare rullade iväg från gården var det dags för min och Feykirs ridtur. Det var 19 grader i skuggan och jag var redan rätt trött efter att ha haft "morgontjänsten" i stallet i värmen - så jag bestämde att det fick bli en ridtur av typen "kort och intensiv" - på temat "tölt". Hade valt halvstången av den anledningen och red upp bakom bommen.

Efter att ha sidfört åt båda hållen - med så mkt tvärning att det kändes som att Feykir skulle välta omkull var det dags att börja tölta. Vilken skillnad det var mot senast - när jag red med vanliga bettet! Då insåg Feykir så oerhört snabbt att han utan problem kunde komma ifrån alla krav på samling genom att vräka sig så tungt i handen att matte inte hade en chans... (I grundgångarterna däremot var han hur lätt och fin som helst!)

Men idag fanns ingen antydan till sådana tendenser i tölten - han visste uppenbarligen PRECIS vilka förutsättningar som gällde för dagen! D v s INTE hänga i munnen utan ta i med bakdelen och TÖLTA! Red ett ganska högt tempo bort till vändplanen - sidförde lite och ställde lite höger-vänster, men i det stora hela behövde jag inte göra så mycket för att han skulle hålla takten!

När vi skrittat en stund på vändplanen (och blivit attackerad av stora bremsar!!!) vände vi hemåt igen. Passade på att rida riktigt, riktigt långsam och samlad tölt. Feykir pustade och stönade men var riktigt duktig! Sedan red vi tempoväxlingar. Ökade tempot gick även nu riktigt bra för att vara vi! Första nedtagningen försökte han ignorera - men sedan funkade även de riktigt bra! Avslutade töltträningen med riktigt, låååångsam, samlad tölt och uppenbarligen hade jag lyckats få med hans bakdel ordentligt för han rollade inte en enda gång i det långsamma tempot!

Han fick sträcka ut i skritt en stund som belöning. Och eftersom vi nu nästan var hemma igen vände jag tillbaka längs vägen för en avslutande trav i lång, låg form. Jag brukar ofta göra så när vi rider den här vägen - så han har lärt sig att ju snabbare han presterar riktigt trevlig trav i riktigt trevlig form desto snabbare får han avbryta och skritta hem. Det funkade i dag också!

Trots att vi bara ridit knappt 40 minuter var vi ganska svettiga båda två, så han fick duscha i spolspiltan innan han fick gå ut på gården, äta kraftfoder och beta lite gräs. När jag sedan släppt honom i hagen igen gick jag snabbt därifrån utan att vända mig om - för jag räknade med att han direkt skulle slänga sig ner och rulla. För att riktigt gnugga in jord i sin fortfarande blöta päls. Men så hörde jag ljudet av hovar och tittade över axeln - det var Feykir som "gick fot" med mig på andra sidan av staketet!