Feykir-hög och Anna-knep!!!

De som läste Midurbloggen igår känner igen bilden - men jag har BRÅTTOM så jag hinner inte leta fram en annan! (Är bjudna på middag i Evas stuga - så jag ska bara skriva några snabba rader innan jag måste kasta mig i bilen och åka!) Och bilden passar dessutom bra till dagens inlägg!

Är alltså riktigt Feykir-hög! Oj, vad han var rolig att rida idag!!! Han var pigg på ett så trevligt sätt, d v s ändå med fokus på mig. För det mesta har pigg Feykir betytt jobbig Feykir med allt fokus på möjliga monster överallt... Men så här får han gärna vara VARJE dag!!!

Tränsade med halvstången, för jag ville träna tölt, och red längs bilvägen mot Alviksträsk. Började värma upp i tölt med sidförande m m. Svängde upp vid soptippen och galopperade två vändor uppför backen, både höger och vänster galopp. Tyvärr är den riktigt branta galoppbacken förstörd av erosion... men den lite flackare (som vi förut använde till att rida ner igen) får duga istället.

Tillbaka nere på bilvägen återgick jag till töltträningen. Jag måste hela tiden jobba med min sits i tölten - för att verkligen sitta ordentligt på rumpan och hålla om med skänklarna. Skulle väl egentligen behöva någon som HELA tiden påminde mig om detta när jag rider! I brist på sådan hjälp testar jag nu en egen variant: jag har kortat upp stiglädren ett extra hål. Detta gör att det känns lite konstigt att sitta i sadeln och jag KAN helt enkelt inte glömma sitsen utan påminns hela tiden om att hålla koll på den. Det här var andra dagen jag testade detta och hittills tycker jag i alla fall att det hjälper!

Här är det - som så många gånger förr - läge att citera Linda: "När man sitter rätt börjar hästen plötsligt göra en massa bra saker!" Så sant, så sant! Och det stämde även idag: jag lyckades långa sträckor verkligen sitta som man ska - och då kändes också takten i tölten riktigt, riktigt bra! Styrkt av detta jobbade jag med kort tempo och "tänkte öppna" omväxlande åt höger och vänster. Någon stadig form kan jag inte skryta med - det var fortfarande en hel del "tepåse" över honom - men han "doppade" längre stunder åt gången!

I korsningen vid sjön vände vi hemåt igen. Red först riktigt samlad skritt. Först kändes han ganska spänd, men när jag ställde höger-vänster några gånger blev han mycket mer avslappnad i samlingen. Gjorde övergång till riiiiiiktigt lååååååångsam tölt, ställde höger-vänster några gånger och han töltade riktigt samlat och helt lätt i handen! Sedan lyckades vi även prestera en riktigt riktigt bra "tydlig steglängdsökning" med bibehållen takt och riktigt bra tempo! Följt av en riktigt, riktigt bra nedtagning där han hela tiden var helt lätt i handen! WOW!!!

Vän av ordning (hej mamma!) undrar kanske varför jag har en travbild i inlägget som hittills nästan bara handlat om tölt...? Jo, anledningen är att vi avslutade ridpasset med ett längre "travarbete". Traven på bilden ovan är från Midurtävlingen förra hösten. När vi tävlade i vår hade vi enbart fokuserat på tölten i över en månad - för att kunna prestera något som i alla fall påminde om tempoväxlingar. I o m detta hade övriga gångarter blivit lidande... Men nu när vi i alla fall kommit förbi den värsta uppförsbacken när det gäller ökat tempo i tölten har vi tid att åter ägna oss även åt övriga gångarter!

Feykir hade hunnit bli rejält svettig och antagligen ganska trött, men det gick ändå riktigt bra att driva honom fram mot bettet i traven. M h a mycket högerskänkel så fick jag bogen på plats och då kändes traven riktigt bra!

Tillbaka i stallet fick min svettiga häst duscha i spolspiltan. Jag tvättade såret på frambenet med vatten och såpa och smorde med sårsalva. Håller tummarna för att det ska fortsätta läka bra!

Nu ska vi åka till Evas stuga - over and out!