Först så går det bakåt...men sen så går det framåt!

Idag blev det "kort och intensiv" töltträning längs vägen mot Alviksträsk. Det började lite trevande när vi kom ner på bilvägen och Feykir plötsligt planterade alla fyra hovarna i backen och INTE ville gå framåt. Han stod som en staty och lyssnade uppmärksamt efter något. Var det kanske älgar? Jag sjöng högt en stund för att skrämma iväg en eventuell skogens konung och sedan tyckte jag att vi kunde fortsätta. Det tyckte inte Feykir... när jag drev på började han backa istället... Jag provade att vända honom mot Avan istället för att han förhoppningsvis skulle börja tänka framåt, men han backade i alla fall. "OK, då backar vi väl till Alviksträsk!" sa jag och lät honom fortsätta backa åt det håll jag från början försökt rida. Efter ca 10 meter provade jag att vända honom igen och då passade det uppenbarligen att gå framåt igen.

När vi började tölta kändes han ganska mjuk och fin på en gång. Jag körde lite "kast med liten häst" resp ställa höger-vänster och utan att jag gjort några egentliga försök att samla honom kände jag hur han trampade under sig mer bak och liksom lättade i bogarna. Samling i tölten kändes så enkelt för honom idag! När jag känner den där känslan av att sitta i uppförsbacke inser jag att det är så det ska kännas - men att jobba sig dit är verkligen inte lika lätt... Men idag fick jag det i princip "gratis" - TACK snälla ET-Maria för att du kan "trolla" så här med min häst!

Red öppna i skritt åt båda hållen en ganska lång stund innan vi vände hemåt och gjorde samma övning i långsam tölt. Till vänster gick det mkt bra!!! Till höger var det svårare och han försökte komma ifrån arbetet genom att öka tempot. Det är i o f s bra att vi nu får jobba mer med högersidan och inte vänstersidan som det varit tidigare - det innebär ju att vi inte fastnat i något utan att det ändå är någon sorts utveckling!

Ville avsluta med en bra känsla, så jag bytte tillbaka till öppna för vänsterskänkeln igen. Just då verkade det som att Feykir fick "vittring" på något farligt i skogen för han gjorde ett hopp åt sidan och när han landade lyckades han snubbla så att vi nästan gjorde en kullerbytta! Men vi höll oss på benen som tur var. När vi hämtat andan en liten stund gjorde vi nytt försök med öppna för vänsterskänkeln och det funkade lika bra som tidigare! Avslutade med en kort sträcka trav och sedan lite skritt UTAN att han fick slänga sig ner på bogarna. Det kändes riktigt bra så jag satt av och gick resten av vägen hem. Tog en liten omväg förbi kyrkan också, för att titta till min hästtransport som står parkerad där.

Feykir var rejält svettig, dock inte vitskummig mellan bakbenen. Men så var det nästan 10 minusgrader också, vilket svalkade endel förståss. Masserade "högra bakdelen" efter Marias instruktioner. Tidigare han han reagerat som att det var lite obehagligt, men nu verkade han bara tycka att det var skönt. Bra, då håller förhoppningsvis det sista spänningarna i musklerna där att släppa! Eftersom han fortfarande var fuktig i pälsen fick han ha täcke på när han gick ut i hagen igen. Jag vill ju inte riskera att han blir kall över korset så att musklerna blir stelare igen!

Voltarbete och galoppfattningar från skritt

Skyndade från jobbet 15.35 idag och exakt en timme senare satt jag i sadeln på Feykir. Idag stod träning på ridbanan på schemat. Efter uppvärmning började vi skritta på volt och flytta ut bakdelen. Det gick bra - han trampade under sig med inner bak, slappnade av och sökte sig nedåt i båda varven. Duktig! Idag fungerade dessutom övergångarna skritt-tölt i båda varven! Sist ville han inte riktigt ta innerskänkeln i höger varv utan drog iväg ut från volten, men idag räckte det med att påminna med skänkeln ibland! Försökte också tänka på att bara rida korta töltintervaller. Som Atli sa, det är själva övergångarna som bygger upp, så jag ska inte "fastna" i att rida varv på varv i tölt, som jag annars har så lätt för att göra...

Ville inte nöta på allt för länge, när det nu gick så bra på volten, utan jag övergick till att träna galopp längs spåret istället. (Hade boots på - det har jag alltid när vi galopptränar för att inte riskera att han ska slå sig.) I början hade jag lite problem att få en lugn och sansad trav att utgå ifrån... Feykir hade mycket överskottsenergi efter tre vilodagar och ville bara busa och rusa iväg i galopp direkt eller också tölta jättefort... När han tillslut travade ordentligt så att jag kunde fatta galopp fortsatte buset - flera gånger körde han ner huvudet mellan frambenen och jag väntade bara på att han skulle komma på att han kunde bocka... Men det gjorde han aldrig som tur var! Red galoppintervaller med trav mellan och gjorde hela tiden galoppfattningen på samma punkt på ridbanan. Sedan fick han pusta en stund i skritt innan vi började göra galoppfattningar ur skritt, vid samma punkt som vi fattat galopp tidigare. Det gick jättebra - i båda varven!

När jag saktat ner i skritt igen bytte jag spöhand och vips hade jag en väldigt trevlig skritt, där han trampade under sig och var oerhört lätt fram! Normalt är han väldigt lätt i handen, utom just i skritten då han gärna vill "dyka ner". VEM kan ha lärt honom det??? Hm.... Men matte försöker skärpa sig!!! Och det behövs alltså inte så mycket - att byta spöhand då och då kortar upp den här hästen med någon meter känns det som!

Feykir var rejält svettig när vi kom tillbaka till stallet. Men så hade han fått jobba på ganska bra i galoppen också. Förutom att det var väldigt nyttig träning borde det göra att han är mer sansad när vi rider ut i morgon - han hade ju endel energi att göra av med efter tre vilodagar i rad.



"- Vad gör du i foderrummet matte???!!! Visst kommer du snart med mat till mig???!!!"

(Det är väldigt skönt med hästar som INTE rymmer bara för att boxdörren står öppen!)

ET-Maria på återbesök

ET-Maria gjorde återbesök ikväll för att kolla Feykir, eftersom jag tyckte att det kändes som att det fanns liite problem kvar i höger bak. Hon kunde snabbt konstatera att det stämde - men det som var kvar satt i mjukdelarna, f f a runt SI-leden och vid överkanten på virveln på högersidan. Än en gång fick jag bekräftat att jag ska lita på min känsla! Hon hittade även lite reaktioner i musklerna runt höger bog också, men inte mer än att hon hon med att det skulle ge med sig när problemen i korset är lösta så att han kommer att arbeta mer liksidigt.


Efter undersökningen av hela kroppen fick Feykir laserbehandling på korset och vid höger bog. Här är några bilder med Maria "in action". Som ni ser var Feykir väldigt avslappnad!


Sedan var det dags för massage och av någon anledning var Feykir snart inte alls särskilt avslappnad längre... Han brukar stå och njuta, men idag verkade det istället krypa i kroppen på honom! Han trampade och for runt så att jag blev tvungen att hålla honom i grimman. Tillslut lyfte han på svansen och la en stor hög på stallgången. Han brukar INTE vilja skita där, så jag antog att det var därför han varit så orolig. Men tyvärr blev han inte lugnare. Var han kanske pinknödig också...? Men vid det laget var Maria nästan klar med behandlingen så vi bestämde att han fick hålla sig en liiiten stund till.

När han sedan var färdigbehandlad fick han gå in i en tom box och jag hade förväntat mig att han skulle pinka direkt, men det gjorde han inte. Däremot fortsatte han att fara runt där också med stressad blick... Det var visserligen liv och rörelse i stallet när ridskoleryttarna kom och gjorde i ordning sina hästar... men så var det även i går och då stod han helt lugnt i en box och vilade... Men i kväll var det först när han fick gå ut i hagen igen som han verkade slappna av ordentligt. Maria sa att om han busat mycket med kompisarna i hagen idag så att han han var allmänt trött i musklerna och lite öm så skulle det kunna förklara att han tyckte det var lite jobbigt med massagen.

Upprättelse för Feykir!

I torsdags tänkte jag lägga ut Feykir på Blocket eftersom han var så jättefånig och försökte springa hem till stallet igen flera gånger i början av ridturen. Bara för att det blåste lite och han hade haft en vilodag. Eller, det var vad jag trodde i alla fall, för jag såg inte något som kunde tänkas orsaka sådana häftiga reaktioner. Men nu har jag fått höra att det just där gått älgar flera gånger de senaste dagarna - och Feykir är verkligen JÄTTERÄDD för älgar!!!

Medan jag hade hästarna i Gäddvik träffade Feykir och jag på älg en gång i en vägkorsning. Feykir började tidigt stressa upp sig över att det var något på den korsande vägen, men det var lite träd som skymde sikten och jag trodde att det bara var en människa som gick där. Men när jag övertalat honom att fortsätta framåt ser även jag att det är en älg - bara 50 meter framför oss! Jag började ropa, för att skrämma iväg älgen. Då brakar det till i skogskanten precis bredvid oss - tydligen stod det en älg där också som varken Feykir eller jag hade sett! Jag hann aldrig uppfatta att Feykir kastade sig runt, för det gick så fort, utan märker bara att vi plötsligt galopperar i full karriär tillbaka åt det håll vi kommit ifrån! Då var jag väldigt glad för min Childericsadel med rejäla knästöd - det måste vara tack vare den som jag fortfarande satt kvar på hästryggen!!!

Även senare har Feykir blivit väldigt rädd när vi sett älgar på långt håll... Men när jag berättade om det för Nina K blev hon väldigt förvånad. En vinter medan Feykir bodde nere på Örnäs hade det nämligen varit några älgar som bosatt sig i unghästhagen och mumsat i sig av hästarnas hö. Det kom t o m några från en kvällstidning för att fota och skriva om det hela. Dessa personer var uppenbarligen inte så vana vid älgar... för de bad personalen från Örnäs att hämta älgarna så att de stod närmare hästarna när de skulle fota!!!

Synd att Feykir aldrig hann träffa på några älgar när vi var ute tillsammans med Reykur - det borde annars ha haft en mycket lugnande effekt. Reykur är nämligen inte alls rädd, utan snarare väldigt nyfiken på älgarna. Han sträcker upp halsen så att han liknar en giraff och vill helst gå närmare! Ja, jag har sagt det förut... mina hästar är verkligen totala motsatser i det mesta!

Powerwalking!

Hade redan tidigt i veckan bestämt att jag idag skulle göra ett andra test med att jobba på volt på ridbanan för att se om Feykir var samarbetsvillig eller inte. Underlaget var inte direkt det optimala idag dock... det hade kommit ca 1 dm snö, vilket skulle göra det betydligt jobbigare för honom. Men å andra sidan, om han inte protesterade i det läget var det ju ett ännu tydligare bevis på att han blivit bättre av ET-behandlingen! Fia red på ridbanan idag också. Hon hade först ridit ut en sväng, men bilvägen var ännu oplogad så risken att möta plogbilen gjorde att hon valde att mest rida på banan.

Jag började att skritta igång medan jag ibland gjorde halt och flyttade bakdelen några steg innan vi fortsatte framåt igen. När han skulle flytta för högerskänkeln och alltså trampa under sig med höger bak var det uppenbarligen jobbigare nu. Men det räckte i princip med att flytta ridspöt till höger hand för att han skulle flytta lika bra för den skänkeln.

Sedan började vi på volten i skritt med att flytta ut bakdelen. Jag brukar börja i höger varv, eftersom Atli sa på senaste kursen att han tyckte det var bäst för oss. Men nu kände jag tydligt att det var svårare för Feykir att slappna av där - så jag bytte till vänster varv istället. I alla fall för min del är det bättre att börja i det lättare varvet, så att jag hinner känna ordentligt hur det ska kännas innan jag börjar med det svårare varvet. Att skritta på volt på det här sättet är jobbigt och inte blev det väl lättare för honom när han hade en dm snö att trampa i... måste väl vara "powerwalking" för häst! I vänstervarvet gick det i alla fall mycket bra - han tog innerskänkeln, slappnade av och sökte sig nedåt. Efter en stund gjorde jag övergång till tölt genom att lägga till lite mer skänklar - noga med att inte samtidigt ta honom i munnen utan han fick behålla sin låga, avslappnade form. Red så många övergångar skritt-tölt-skritt och var noga med att flytta ut bakdelen direkt efter varje nedtagning till skritt för att behålla honom lösgjord. Gick jättebra - han var så DUKTIG!!!

I höger var var det sedan svårare... På senaste Atlikursen fick en förvånad Anna lära sig att det är innerskänkeln och yttertygeln som ska hålla hästen kvar på volten - jag som alltid trott att det var tvärt om! Min hjärna har haft väldigt svårt att acceptera detta - men jag har verkligen ansträngt mig för att rida så ändå, för att överbevisa den! Nu blev det väldigt tydligt att anledningen till att Feykir i högervarvet gärna ville dra utåt och utöka voltens storlek var för att han inte riktigt tog innerskänkeln. Såg jag till att korrigera detta så blev han avslappnad och jag kunde hålla honom på mitt voltspår! Det var väl detta Ia menade på clinicen i Boden förra vintern också - när hon lät Sylvia visa den nya övningen från Julio Borba. Att om hästen skjuter ut ytterbogen på volten så är det ett symptom på det verkliga problemet: att hästen inte vill trampa under sig med sitt inre bakben. Så om man korrigerar bakbenet hamnar bogen rätt av sig själv!

Avslutade ridpasset med att trava en stund i båda varven innan vi skrittade av. Feykir ville gärna fatta galopp i hörnen (enligt honom har man bara traven till att fatta galopp ur) men efter en stund lugnade han ner sig och höll traven. Det var en mycket nöjd Anna som gick tillbaka till stallet med sin duktiga häst! I morgon ska jag ringa ET-Maria och rapportera om att hon än en gång gjort underverk med min häst!

Fiffiga mojänger!!!

Idag friskade vinden i ordentligt och hetsade minusgraderna att anfalla. Trots bara ett fåtal grader under noll på termometern bet det rejält i kinderna, så köldfaktorn måste ha varit låg. (Fast söderut har det visst t o m blåst orkan och det gjorde det inte på långa vägar här!)

Innan ridturen stod jag länge i hagen och borstade lös päls från Feykir. Det har blivit riktiga mysstunder för oss när jag gör det - han står helt lös men ändå blick stilla och ibland vänder han på huvudet och buffar på mig med mulen. När jag borstar runt frambenen kan han stå med mulen mot mitt öra. Jag börjar äntligen få min härliga goshäst tillbaka!!! (Han var ju sådan när han var liten, sedan förstörde jag det när jag fick hem honom mitt i exemperioden då jag hade hur mycket pyssel som helst med Reykur. Med Feykir hann jag inte så mycket annat än att tvätta hans variga ögon, vilket han INTE gillade och då lärde han sig snabbt att det bara är obehagligt när matte kommer nära huvudet... Innan hade han helst velat att man skulle hålla hans huvud i famnen hela tiden - och jag ÄLSKADE det eftersom Reykur alltid tyckt att människor är rätt obehagliga och definitivt INTE varit någon goshäst...)

Red ca 1,5 timme tillsammans med Fia och Lukka. Vi red lite här och var - för att försöka undvika en traktor med jättestort timmersläp - och vi lyckades faktiskt med det också! Tack vare Lukkas sällskap behövde inte Feykir bli "på tårna" - trots vinden. Istället visade det sig vara en stor fördel att det blåste så kallt: Feykir kyldes ner så han inte behövde bli så våldsamt svettig som han annars blivit under ridturerna den sista tiden.



Det har varit lite ont om bilder på sista tiden, men här kommer några på mina favoritmojänger just nu:







Den beroendeframkallande pälsskrapan från Lillhästen! Den är oerhört effektiv och "går varm" just nu! (Bilden har jag lånat från Lillhästens hemsida.)










Min suveräna sadelgjordsåtdragare - en lysande uppfinning! (På bilden ser man även supervarma fårskinnsöverdraget till ääääälsklingssadeln.)


Trä sadelgjordsstroppen genom hålet i åtdragaren och fäst piggen i ett av stroppens hål...

...och hävstångseffekten gör det lätt att dra åt sadelgjorden, hur ont du än har i dina händer! Även de som är svaga i händer och/eller handleder har stor glädje av denna uppfinning!

Annonsen borttagen från Blocket

Idag skulle jag rida på ridbanan för första gången efter ET-behandlingen, testa att jobba honom på volt och kanske, kanske redan nu känna att han verkligen var bättre. Spännande! Det hade kommit några cm snö idag och ridbanan var inte skottad, så spåren efter att Sylvia longerat en häst tidigare under dagen såg ut att vara en perfekt "voltmall" att följa.

Efter lite uppvärmning började vi skritta på volt i höger varv samtidigt som jag flyttade ut hans bakdel. Det som de senaste gångerna vi ridit på ridbanan inneburit att han börjat bråka jättemycket och tillslut försökt springa iväg med mig. Men nu slappnade han av fint, sökte sig nedåt och längde överlinjen. Efter en stund började jag rida övergångar skritt-tölt och lät honom jobba i en låg form även i tölten - det kändes fortfarande bra! Bytte till vänstervarvet, som brukat vara jobbigare, men det var faktiskt ännu bättre idag! F f a i tölten kändes det som att han hade ännu lättare att slappna av och böja sig i innersidan. Han är DEFINITIVT mycket bättre efter behandlingen!!! SÅ GLAD JAG BLIR!!!

Red lite galoppintervaller längs spåret också - i båda varven. I början blev han busig, började skutta och hoppa så att det tillslut blev korsgalopp, men när han skärpt till sig kändes galoppen väldigt bra! Gjorde en övergång till tölt också. Först i ökat tempo där han dundrade på rätt bra. Sedan kort tempo där jag fick honom att sätta sig på rumpan och komma upp med bogarna - oj, oj, jag hade kunnat rida hur länge som helst i kväll!!! Men ville inte "straffa" honom när han var så duktig genom att rida för länge utan lyckades behärska mig och skrittade av istället. Min duktiga kille! Bara matte kan se till att han slipper ha ont...

Totalt red vi bara 35 minuter inkl uppvärmning och avskrittning. Han var ändå alldeles vitskummig mellan bakbenen... Det är ju definitivt alldeles för varmt för hans päls - i kväll var det fortfarande någon plusgrad medan han är "klädd" för 25-30 minus... Jag gnor allt jag orkar för att bli av med vinterpälsen så snabbt som möjligt - och dessutom ger jag B-vitaminer.

För den som undrar kan jag meddela att annonsen är borttagen från Blocket - och det spelar ingen roll för ni hade ändå inte haft råd att köpa honom! ;- )

Annonsera på Blocket?

Under de veckor jag är utlånad till bankens kontor i Gammelstad får jag inte börja sent på tisdagarna, som jag gör normalt. Fast den här veckan fick jag faktiskt börja sent idag istället - vilket gav mig möjlighet att rida på morgonen! Det var dock på håret att jag tog mig iväg... hade riktigt mycket värk... Ridturen blev ingen höjdare heller...

Feykir hade vilat igår och idag blåste det rejält, vilket inte var någon bra kombination... Dessutom var jag väldigt stel i kroppen, något han säkert tolkade som att jag var jättespänd och detta spädde på hans redan livliga fantasi ytterligare... Redan innan vi lämnat gården tvärvände han och försökte springa tillbaka till stallet! Jag är rätt van att han tvärstannar eller plötsligt kastar sig åt sidan. Men han brukar inte försöka springa hem! När jag fått stopp på honom ville han INTE vända tillbaka igen... Mitt tålamod var väl inte det bästa heller eftersom jag hade ont överallt, så jag orkade inte bråka utan gav jag upp och satt av. Jag började leda honom ut från gården och till att börja med hade jag stora problem att få honom med mig. En gång till vände han och försökte springa till stallet, men jag kunde stoppa honom. Sedan följde han i alla fall med, fast till en början var det med ytterst tveksamma steg! Jag bestämde mig för att fortsätta leda honom till dess det var dags att börja tölta. Då kan jag lättare hålla honom sysselsatt än i skritt, dessutom skulle förhoppningsvis jag hinna bli lite mindre stel också.

När vi sedan började tölta var omvärlden fortfarande spännande - det behövdes bara att en liten fågel flög upp för att Feykir skulle tvärstanna och jag började funder på om jag skulle lägga ut honom på Blocket... Hoppas jag orkar rida i morgon också - han behöver definitivt ingen fler vilodag! I så fall ska vi föresten rida på banan, jobba på volt för att se om han verkar OK i korset. Håll tummarna!

Budskap från Japan?!

Såg en artikel om ett japanskt företag som ger ut bilderböcker för vuxna - på temat heminredning. Massor av vackra bilder, med korta texter till. Två av böckerna visar faktiskt inspirerande miljöer från Sverige! De går visst att köpa här också - dock enbart med japansk text. Men eftersom det är bilderna som är i fokus gör det nog inte så mycket. I artikeln fanns i alla fall bilder på några uppslag ur böckerna och jag fastnade särskilt för ett av dem. Det var ett trendigt vardagsrum som totalt dominerades av en rullgardin med texten: Hur kunde du gå och sälja hästen???!!!

Kunde inte låta bli att undra om det var ett budskap till mig... Finns det t o m i Japan personer som ifrågasätter hur jag kunde sälja min hjärtehäst Reykur?! ;- )

Ridit med instruktör!

Jo, det kan man på sätt och vis säga för fr o m idag är Fia en av instruktörerna på ridskolan i Mariebäck! Hon ska hålla i en lektion/vecka - för rena nybörjare. Då jag klarade att sadla, tränsa och sitta upp på hästen själv, samt dessutom starta, stanna och svänga - så fick jag med beröm godkänt! Riktigt bra instruktioner fick jag av henne under ridturen också. "Sitt ordentligt på rumpan!" sa hon. Visserligen till sig själv, men det var precis vad jag behövde höra också!

Vi red längs bilvägen bort till Avan, ca 50 minuter tog det inkl en lååång skrittpaus innan det var dags att vända hemåt. Vi galopperade uppför de små backarna men annars töltade vi mest. Jag krävde inte mer samling av Feykir än att han just så pass töltade - har ju order att ta det lugnt med honom några dagar till. Det hade börjat skymma när vi red ut och Feykir tyckte att omvärlden var ganska så spännande... tur att han hade Lukka med sig som moraliskt stöd!

Trots att vi red så pass lugnt var Feykir REJÄLT svettig när vi kom tillbaka till stallet - t o m vitskummig mellan bakbenen! Lukka, som faktiskt väger väldigt många fler kilo och dessutom är helt oklippt var också svettig, fast inte alls som min kille... Men när jag tänker efter har jag hört att människor med riktigt bra kondis svettas mer - hoppas att detsamma gäller hästar!

Nu när jag kommit hem igen känner jag mig sååå harmonisk! Det är verkligen välgörande för både kropp och skäl att rida! Den thailändske munk jag citerat ute i vänstermarginalen har helt rätt om att ridning är som meditation! När jag tänker på harmoni tänker jag genast på Reykur efter ett ridpass där han fått springa av sig ordentligt - då blir han så harmonisk så att det nästan går att ta på! Han står stilla där jag ställt honom - lös i stallgången eller i boxen med öppen dörr - med härligt fridfulla ögon och bara njuter. Hur länge som helst! Precis som på alla andra områden är Feykir helt annorlunda här... Efter en ridtur vill han SNABBT ha mat för han tror att han ska svälta ihjäl! Och sedan vill han SNABBT ut i hagen - i boxen har han oftast svårt att hitta lugn och ro.

Fantastiskt väder!!!

Idag hade vi alldeles fantastiskt väder: strålande sol någon plusgrad och takdropp! Rena vårvintern redan i februari! Det behövdes några timmar att få igång min kropp och jag fick preparera med extra värktabletter, men kunde sedan inte motstå att åka till stallet.

Borstade Feykir ute i hagen. Det är en inarbetad vana sedan alla år med Reykur - att borsta hästen utomhus när de släpper vinterpälsen. Reykur har känsliga luftrör och när pälsen började yra åt alla håll mådde han bättre om man var utomhus. En sådan här dag hade det dessutom känts som slöseri med det fina vädret att vara inne i onödan! Medan jag borstade stod Feykir och åt hö - och han lät den tidigare så stöddiga nykomlingen äta från samma höbal. Uppenbarligen har den nye tillslut accepterat att Feykir är ledaren och därför blivit insläppt i flocken.

Av gammal vana hade jag tagit på mig både thermoridbyxor och långa, svarta teamjackan - så när jag stått i solen och borstat Feykir var jag jättevarm! Det hade varit mer lagom att ha på den fina softshell-jackan jag beställde från Lillhästen nyligen. Fast den hade jag inte räknat med att kunna använda ännu på minst en månad så den låg hemma... Som tur var hade jag i alla fall vanliga ridbyxor i Josefshallen så jag kunde byta ut täckbyxorna innan vi red iväg.

Vi fick trevligt sällskap att Fia och Lukka idag! Har order från ET-Maria att bara rida Feykir lugnt nu den första tiden efter behandlingen. Men att rida ut ensam på honom när han vilat flera dagar brukar inte gå så bra om man inte håller honom rejält sysselsatt genom att hålla högt tempo... Men med sällskap av en annan häst är det en helt annan sak! Vi varvade skritt och tölt längs vägen bort mot Alviksträsk. När vi fick möte av en skoter hände det otroliga: de stannade och slog av motorn så att vi fick passera! Vi tackade dem förståss ordentligt! En stund senare kom två ytterligare skotrar i hög fart mot oss, men de vände plötsligt på vägen och försvann bortåt igen. Vi funderade om det kanske är med skotrar som med björnar: att de är mer rädda för oss än vi för dem?! ;- )

Oj, vilken härlig ridtur!!! Men trots att det blev betydligt mycket längre sträckor i skritt än vad Feykir och jag brukar rida när vi rider själva (det är ju så trevligt att hinna prata också!) så blev Feykir REJÄLT svettig. På hemvägen påpekade Fia att han var vitskummig både på halsen och på insidan av bakbenen! Det måste ju bero på det varma vädret i kombination med hans tjocka päls... Det är bara att nöta på med skrapan så att vi blir av med den snabbt!


Här kommer ytterligare en av Johans Mariebäckbilder. Här finns inte bara en kyrka, utan även St Vincents kapell, som ni ser ovan. Rimfrosten på väggarna avslöjar dock att bilden inte togs idag utan för ett par veckor sedan när det var betydligt kallare...

Vill ni se bilder på det vackra vintervädret idag kan ni istället gå in på svt.se/nordnytt och kolla in dagens nyhetssändning från kl 17,55. Mot slutet av sändningen får ni se vackra bilder från isarna utanför Luleå, inkl en av hästarna från vårt stall som passade på att töltträna där!

Vinterpälsen yr åt alla håll

Ingen rolig dag idag... ont, ont, ont... Åkte till Feykir en sväng på eftermiddagen för att få något roligt i alla fall! "Borstade" honom i hagen med den tandade sidan på en svettskrapa. Vinterpäls yrde åt alla håll medan han slutade tugga hö och bara njöt! Sedan fick han komma in och äta en näve uppblött betfor "spetsad" med både b-vitamin och linfröolja - för att han ska tappa vinterpälsen SNABBT och istället få blank, fin sommarpäls!

När jag släppt ut honom i hagen igen stod vi ytterligare en stund och gosade innan jag lovade att om jag bara mår lite bättre i morgon så ska vi ut och rida en sväng. ET-Maria sa att jag skulle vänta två dagar efter behandlingen med att sitta på honom, men i morgon är det tillåtet igen.

Innan jag åkte hemåt igen fick jag en rejäl dos underhållning av unghästarna! Sylvias man hade kört in en container i deras hage för att kunna tömma gödselstacken, som ligger där bakom. Unghästarna blev MYCKET upplivade av detta - de provade att hoppa in i containern (som var öppen på två sidor) och verkade tyckta det var kul med ljudet som uppkom ifall de skrapade med hovarna mot metallbotten. Sedan började de galoppera omkring som galningar i hagen - ibland sprang de något varv runt containern och där emellan blev det några race ut i skogen. Kyndill, den ende killen i gänget, verkade väldigt nöjd med denna "action". Han tycker nog det är lite tråkigt med tjejerna i vanliga fall, för det är inte så ofta de är på lekhumör...

Feykir undersökt och behandlad av ET-Maria

Idag var det äntligen dags att få Feykir undersökt av ET-Maria. Jag var förståss väldigt spänd på att få svaret på om något verkligen är fel eller om jag bara inbillat mig - och nu har jag ju hunnit gå och fundera på det i två veckor. När Maria kom hade Feykir hunnit stå inne i stallet ca 30 minuter. Då var han faktiskt alldeles fuktig i pälsen, även på den klippta halsen! Det är klart, han har väl päls som klarar minst 30 minus och nu är det bara ett par minusgrader ute och flera plusgrader i stallet. Inte så konstigt heller att han svettas så mycket när vi rider om han blir svettig bara av att stå stilla inne!

Jag fick börja med att beskriva hur han fungerat sedan hon behandlade honom sist (i september) samt hur problemen som nu uppstått hade yttrat sig. Sedan började hon sin undersökning. Ganska snabbt kunde hon konstatera att han INTE var OK i korset - det var återigen problem i SI-lederna och det satt på båda sidorna. Det var faktiskt så tydligt att även jag kunde se - när hon tryckte på vissa punkter ramlade han nästan åt sidan! Precis som han gjort när hon undersökte honom första gången i mars förra året. Men när hon undersökte vidare kunde hon konstatera att den här gången hade det inte alls hunnit resultera i problem i musklerna utan han kändes mjuk och fin. "Han är verkligen hur mjuk och smidig som helst, den här hästen!" sa hon.

Efter en grundlig undersökning av hela hästen fick han laserbehandling av korset innan hon började massera. Hon hittade även att han hade ett ömt område framme på bogen, mot höger framben. Först trodde hon att det kunde komma ifrån att han försökt avlasta bakdelen, men spänningarna släppte så oerhört snabbt när hon masserade så det var nog mer troligt något han fått alldeles nyss, t ex i måndags när han blev tvungen att sätta nykomlingen i flocken på plats.

Nu ska jag vänta två dagar med att sitta på honom, sedan några dagar rida lugnare turer utan för mycket samling (ungefär som jag gjort den senaste tiden) innan jag provar att rida på banan igen för att se hur han reagerar på att jobba på volt. Om han börjar protestera igen ska jag inte pressa på utan prova igen nästa dag. Det kan ju vara så att han först protesterar därför att det gjorde ont sist. Men om han fortfarande protesterar när jag rider på banan en tredje gång så behöver han antagliten ytterligare behandling. I så fall kan det även vara idé att kolla hans tänder, tyckte Maria, för när hon masserade honom på högra sidan av huvudet började han tuggade ganska mycket och blev allmänt orolig i munnen. Jag kan ju testa att rida på hackamore några gånger och se hur det fungerar. Det gjorde jag på Reykur när han var stel i högersidan för att utesluta att problemet satt i munnen. I så fall ska jag definitivt börja på ridbanan - om Feykir är på det humöret springer han ju t o m iväg med mig där!

Maria tyckte i alla fall att han svarade väldigt bra på hennes behandling. Även jag kunde ju se att när hon som avslutning tryckte uppe på korset, som hon gjort i början, fick hon inte alls den där "falla omkull"-reaktionen utan han stod helt stilla. Ändå tryckte hon tydligen mycket, mycket hårdare nu. Fast när hon gjorde något där uppe på korset började det knaka så våldsamt att jag blev alldels förskräckt! Men det visade sig som tur var komma från pallen hon stod på - inte från hästen!

Så här med facit i hand är jag jätteglad åt att jag tog ut Maria så här snabbt: jag ringde henne redan efter att han en andra gång protesterat på ridbanan. Man ska helt enkelt lita på sin känsla! Förra året slösade vi bort minst ett halvårs träning på att han gick med skevheter i korset och det misstaget vill jag inte göra om!

Feykir har fullt upp med att vakta sin flock!

Det har kommit två nya hästar till vallackflocken. De har samma ägare, så de är vana att gå tillsammans. En av dem är väldigt hingstig och han satte genast igång att utmana Feykir om rollen som flockledare. En roll Feykir definitivt inte ville lämna ifrån sig... Efter en del bråk, som inte resulterat i några blesyrer som tur är, verkar nu vapenvila råda. De har tre rundbalar i vallackhagen och utifrån dessa har formats två "revir": Feykir har samlat hela sin flock vid den rundbal som är längst in i hagen och nykomlingen får hålla till med sin "flock" (alltså sin kompis) närmast grinden.

När jag kom ut i hagen kom Feykir direkt fram till mig - och det har han faktiskt gjort varenda gång den senaste veckan! Men när han idag fått sin godis och grimman var på ville han inte så gärna följa med mig ut ur hagen... han ville väl inte lämna sin flock ensam med nykomlingen! Efter lite övertalning fick jag honom med mig tillslut i alla fall.

Vi fick trevligt ridsällskap av Anna M och Lisa, vilka båda praktiserar hos Sylvia den här veckan. De red båda sin åttonde häst för dagen! För mig är det ganska lagom att rida en häst... Anna berättade att hon ridit hela nio hästar igår så i morse hade hon haft rejäl träningsvärk. Trots att hon går ridgymnasium rider de visst bara en gång/vecka så då är det ju inte konstigt om en sådan dag känns i kroppen t o m på en ungdom som hon! (Försöker genast förtränga hur min skröppliga kropp skulle kännas efter nio hästar...)


Vi red mot Alviksträsk och töltade mycket. Jag fokuserade på att hålla Feykir så lösgjord som möjligt, bl a genom "kast med liten häst" och inte samla mer än vad som krävdes för att han skulle hålla tölten. Ifall han nu inte är OK i korset vill jag inte kräva för mycket utan bara låta honon röra på sig så han (förhoppningsvis) håller vikten.

När jag kom hem pratade jag med ET-Maria i telefon och fick bekräftat att hon kommer på torsdag för att undersöka honom. Skönt att få veta om han är OK eller inte och att få en problem åtgärdade så snabbt som möjligt! Förra åren slösade vi bort minst ett halvårs träning p g a att han inte var OK i korset, det vill jag INTE göra om!

Måste föresten se till att köpa B-vitamin i morgon så att jag kan börja ge honom i fodret. Han har nämligen börjat släppa vinterpälsen nu och jag vill att han ska tappa den SNABBT så att han är fin i sommarpäls när det blir dags för årets första tävling i slutet av maj!

stallet & vinterhagarna

Här är en bild på stallet i Mariebäck. Som ni ser är det byggt i vinkel. Fönstret direkt till vänster om stalldörren går till foderrummet. Mitt emot detta finns sadelkammaren och i båda vinklarna ligger sedan boxarna, på var sida om en bred stallgång. De flesta boxarna är stora, för två hästar. I och med att det är byggt i vinkel så här känns det inte alls så stort som det faktiskt är - och det är väldigt praktiskt med sadelkammare och foderrum "i mitten" - då känns allt nära. Till vänster om stallet ligger unghästhagen.

Till höger om stallet ligger vallackhagen resp stohagen. Det är stora, härliga hagar som går långt ner i skogen. Bakom de vita "bollarna" finns även en konvalecenthage. Alla hagarna, inkl konvalecenthagen har vattenkoppar som inte fryser. MYCKET praktiskt!

Idag var livet väldigt spännande för Feykir igen... F f a under de första tio-15 minuterna på ridturen. Unghästarna busade i sin hage och så snart det kom något ljud från dem tvärstannade han och lyssnade, alldeles stel i hela kroppen. Sedan började han höra ljud från bäcken och ville vända hemåt igen redan när vi var 100 meter ifrån den... Det fortsatte med farliga snöklumpar i plogkanterna och ännu farligare skoterspår i dikeskanterna.... Många tvärnitar blev det...SUCK!!! Han var betydligt mer ofokuserad idag än när vi red ut ensamma i mörkret tidigare i veckan... Vi kanske bara skulle rida i mörker?! ;- ) Fast då måste han ju vila hela sommarhalvåret när det aldrig blir mörkt på nätterna...

Det var en hel del skotrar ute och körde idag också. I början, när han bara hörde dem på långt håll, var de ytterligare en anledning till ett tvärstopp. Fast senare under ridturen, när de kom närmare brydde han sig faktiskt inte alls. Riktigt nära kom de dock aldrig och det var skönt, tycker jag. Många hästar är rädda för skotrar och tydligen beror det på ett skarpt ljud från deras motorer vilket hästarna tycker är väldigt obehagligt. Ljud har en sådan frekvens att människor inte hör det.

Totalt red vi en timme och eftersom det var 0-gradigt blev han rejält svettig. När vi kom tillbaka till stallet hade det börjat skymma lite ute och i stallet var det alldeles mörkt för strömmen hade gått! Som tur var hade jag en liten pannlampa så jag kunde ändå orientera mig rätt bra där inne. (Det var särskilt bra när jag behövde lokalisera de två svarta stallkatterna innan jag skulle hem - de är annars experter på att bli inlåsta i sadelkammaren...) Det blev ingen Atkins-bantning för Feykir idag utan han fick bara 2 dl betfor utblandat med ganska mycket betforvatten som en liten "gest" efter ridturen. Tack vare vattnet tog det honom några minuter att slurpa i sig godsakerna i alla fall.

Har varit lite i valet och kvalet ifall jag alls ska rida Feykir i väntan på att vår ET kommer i slutet av nästa vecka. Å ena sidan känns det inte bra att rida honom ifall han har ont. Å andra sidan känns det inte bra att låta honom vila i onödan nu när de har fri tillgång på hö i hagen... Han har ju så lätt att lägga på sig onödiga kilon... Har tillslut kommit fram till att jag rider, men utan större krav på samling. Min utgångspunkt är att han ska få röra på sig och hela tiden kännas mjuk i kroppen. Så länge han känns mjuk och lösgjord är min tolkning att det inte gör ont och då borde inte ridningen vara av ondo heller.

Feykir satsar på Atkins-bantning...

Slutade jobbet till lunch och åkte då till stallet. Härligt att få rida när det är ljust! Det här var dock sista vardagen jag kunde göra det på ett tag... jag är utlånad till ett annat av våra bankkontor resten av februari och då kommer jag varken att få sluta tidigt på fredagar eller börja sent på tisdagar, som jag gör i vanliga fall. Nåja, det handlar ju bara om tre veckor.

Feykir och jag fick sällskap av Lisa och Humor idag. Lisa, som går naturbruksgymnasium, har praktik hos Sylvia i två veckor. Eftersom ridskolehästarna precis ska sättas igång efter sin vintervila handlar det om att rida och rida och rida hela dagarna för henne. Ingen dum praktik!!! Vi red mot Alviksträsk och det blev mycket tölt. Feykir kändes stel och passaktig i början, men sedan blev det bättre. På hemvägen fick Feykir trava bakom Humor en stund - det är effektivaste sättet att få honom att trava sakta. Helst vill han nämligen hålla Solvallatempo och om jag försöker bromsa honom blir det lätt grisepass istället. Men om han får bromsa själv, för att det är en annan häst i vägen så håller han traven, även om tempot går ner.

När vi kom tillbaka till stallet fick Feykir gå in i en tom box medan jag hängde undan utrustningen. Sedan tänkte jag ge honom dagens "gest" av kraftfoder, d v s 2-3 dl betfor. De har nämligen fortfarande fri tillgång på hö i hagen och han hör INTE till de magra... Men så upptäcker jag att han redan står och mumsar på något i krubban - och det visade sig var något han INTE borde ha fått äta... Kylja hade nämligen stått i den boxen innan för att äta sitt kraftfoder. Hon behöver stödutfodring för att få bättre hull, men eftersom hon haft fång så kan hon inte äta så stora mängder kraftfoder så i det hon ändå får blandas en rejäl dos olja. Fast nu verkar hon ha kommit upp i sådan stor andel olja att hon inte längre tycker det är gott för hon lämnar maten. Och dessa rester hittade förståss Feykir... Stora mängder olja var definitivt inget problem för honom, tyvärr! Klantigt av mig att inte kolla krubban innan jag satte Feykir i den boxen, jag hade ju sett Kylja stå där innan vi red ut!!! (I Mariebäck har bara ridskolehästarna fasta boxar, övriga sätter man helt enkelt i någon box som är ledig för tillfället.) Hm... får väl låtsas att han bantade enligt Atkins-metoden idag, den går väl ut på att man ska äta en massa fett om jag förstått saken rätt?!

Feykir har föresten börjat släppa vinterpäls så smått. Till Midurs tävling i maj förra året var Feykir fortfarande ganska raggig medan Sylvias Krummi hade blank, fin sommarpäls... Hemligheten var att Krummi fått b-vitamin hela våren. Då bestämde jag att Feykir skulle få b-vitamin i år och det börjar väl vara dags att köpa hem det nu. Fast idag fick jag tips om att man kan ge det som spruta också. Kanske ska testa det istället...?

Fokuserad häst i mörkret

Igår hade jag en riktig svacka och trodde att den positiva "Vietnameffekten" i mina leder var över. Men idag mår jag MYCKET bättre igen - skönt!!! Skyndade lite tidigare från jobbet idag och fick en riktigt härlig ridtur, trots mörker och underkylt regn! Det var första gången på länge som Feykir och jag skulle rida ensamma i mörker och jag undrade lite hur det skulle gå - omvärlden kan ju vara tillräckligt spännande för honom redan i fullt dagsljus... Men det visade sig gå alldeles utmärkt. Hade boglampan på och nu när Johan förlängt batterisladden och bytt ut kontakterna så fungerade den klockrent igen!

När vi red ut från gården såg vi en stor traktor med snöslunga som skottade en av timmervägarna ovanför gården. Vi red åt andra hållet, tog oss levande förbi farliga Mariebäckus odjurus och ut på bilvägen. Jag gissade att traktorn kom från Alviksträsk så jag red åt andra hållet för att inte behöva träffa den på nära håll när den var på hemväg igen. Efter en stund såg jag dock tydliga traktorspår längs vägen och insåg att den måste ha kommit från det här hållet... Med meterhöga snödrivor och snöfyllda diken på var sida om den smala vägen var det bara att hoppas att vi skulle hinna tillbaka hem innan traktorn vände hemåt igen. Feykir är egentligen ganska van vid traktorer, men när det är riktigt stora traktorer, eller stora lastbilar, som kommer väldigt nära så tycker han det är otäckt. Och på den här smala vägen skulle den onekligen behöva komma väldigt nära...

Efter några kortare galoppsträckor kändes Feykir riktigt lösgjord och töltade på så bra! Jag brydde mig inte om att försöka samla särskilt mycket, utan bara njöt av känslan att rida så okomplicerad tölt på min "gummibandhäst"! Överhuvudtaget skötte han sig MYCKET bra idag! Visst blev det ett par hastiga undanmanövrar när han såg något farligt i dikeskanten, men jag har varit med om betydligt mer av den varan i dagsljus så jag var glatt överraskad! Det verkade faktiskt som att han fokuserade mest på arbetet idag och inte hade så mycket tid över till "monsterskådning" - trevligt! Det får han gärna göra till en vana!

När vi kom tillbaka till stallet igen var traktorn fortfarande kvar uppe i skogen - så vi behövde aldrig möta den längs vägen. Skönt! Godisstretchade innan Feykir fick lite kraftfoder. Han "går på diet" nu när de har fri tillgång på hö, så han fick bara 3 dl betfor - mest som en gest. Vet inte riktigt vilken diet han följer - inte GI i alla fall för jag gav honom några nävar torkat bröd som Fia tagit med på sitt jobb. Hästarna älskar det där brödet - och det doftar jättegott av timjan när de äter av det!

När jag kom hem hittade jag en paketavi i brevlådan - mitt paket från Lillhästen hade kommit! Jag hade beställt en softshell-jacka, tycker det är ett perfekt material i stallet för det blir inte fullt i hästhår och spån som en fleecejacka blir. Det är väl inte direkt säsong för den jackan i Norrbotten just nu, men det var så bra pris att jag passade på. Dessutom hade jag beställt en tröja + vantar från Back on track. Har redan både tröja och vantar som jag sover i - jättebra för att lindra värk! Nyss fick jag dock tipset att även använda sådana vantar under ridhandskarna så därför behövde jag ett par till.

Över 3000 träffar på bloggen!!!

...och detta bara sedan mitten av oktober. TACK alla som läser!!!

"Stressigt värre" i unghästflocken

Väderomslag igen... igår -15 grader och idag nollgradigt... Det var ingen rolig morgon men tillslut tog jag mig ur sängen i alla fall... När jag kom till stallet satsade jag på en ridtur som skulle vara MYCKET jobbigare för Feykir än för mig - d v s han skulle få pulsa i djupsnö. Det var en energisk, men fokuserad häst som skrittade längs skogsvägen utan minsta tanke på ev monster i dikeskanterna. Vi red samma sträcka som med Fia och Lukka i lördags - om vi "nöter på" så blir det väl en ordentligt upptrampad stig tillslut! (Bara det inte hinner komma nya snöstormar förståss).

När vi vänt hemåt igen och åter kom ut på den plogade skogsvägen antog jag att Feykir var rejält trött i musklerna och borde få skritta tillbaka till stallet. Men han, som uppenbarligen var av en helt annan uppfattning, körde först ner huvudet mellan frambenen och sedan satte han iväg i full galopp hemåt! Tack vare att jag redan tänkt tanken att korta upp tyglarna reagerade jag ovanligt snabbt och fick stopp på honom ganska snart. Efter en längre skrittpaus fick han ändå galoppera av sig lite i alla fall.

Jag tyckte inte att vänstergaloppen var riktigt så bra som den brukar... eller är det bara jag som är nojig för att han inte vill jobba på volt? Känner mig lite kluven inför att rida honom nu när jag inte är helt säker att han är 100 % OK... men det är ju bara när vi jobbar på volt i höger som han protesterar - inte när vi rider ut. Dessutom har han börjat gå upp i vikt igen och då vill jag ogärna låta honom vila...

Nedan är en av de bilder som vi lyckats rädda från vår kraschade hårddisk. Men många andra är tyvärr förlorade, eftersom den kraschade mitt i en säkerhetskopiering... Den här bilden har även publicerats på tidningen Ridsports hemsida.


Halvsystrarna Hremsa f -06 och Haminga f -07, e Berserkur resp Mökkur (båda u Hamradis) samt Ljufa f -06, e Berserkur u Lukka och Mysla f -06, e Berserkur u Merja. Bakom Haminga gömmer sig Kyndill f -06, e Berserkur u Kylja.

På önskelistan: en dator som kurrar som en katt!

Ingen bra dag idag... vaknade med ont i hela kroppen, så Feykir har "fått ledigt". Efter gårdagens "styrketräningspass" tror jag inte det skadar honom direkt! Själv har jag tillbringat dagen i en fåtölj framför vår täljstenskamin, med att lyssna på ljudbok.


Nu sitter jag också framför kaminen, med vår gamla bärbara dator i knät. Sedan Johan tömt den på alla program och bara installerat vad som behövs för att surfa har det här gamla tröskverket faktiskt blivit funktionellt igen. Den är varm och skön att ha i knät också - nästan som en katt! Det enda jag saknar är ett program som även får den att kurra som en katt!

Idag har föresten vår stationära dator kraschat... Men tack vare att Johan i går kväll fixade mejl på nätet till mig, så att jag har tillgång till mejlen även från denna surfdator, är jag ändå inte helt isolerad från omvärlden! Datorn kraschade medan vi höll på att göra backup på hårddisken - håll tummarna för att inte allt för många fina foton gått förlorade!!!

Nu är det snart dags att se världscupen i hästhoppning på TV. Det är de enda TV-sändningar jag ser nu för tiden. Eftersom det inte är särskilt många sådana sändningar per år sparar jag massor av tid -som jag t ex kan använda till att sitta här vid datorn istället. Idag gäller det för Malin Baryard att rida ihop tillräckligt många poäng för att ta sig till WC-finalen i Göteborg senare i vår. Ja, i verkligheten reds den här deltävlingen redan i går kväll men jag har lyckats undvika att läsa om resultatet på nätet så att det ska vara spännande att titta på SVT:s eftersändning i eftermiddag.

Skivstång och bänkpress...

• 
  ...blev det för Feykir och Lukka idag. Ja, inte bokstavligen förståss, men att pulsa i snö som når upp till knäna (ibland t o m upp till magen) motsvarar definitivt ett rejält pass i en styrketräningshall! Vi gjorde nämligen ett tappert försök att rida bort till "galoppvägen" men än en gång var vi motarbetade av vädrets makter...
  
  För två veckor sedan red Eva och jag dit och även då fick hästarna pulsa i djupsnö, men man kunde urskilja traktorvägar under snön så den största svårigheten var egentligen att välja rätt traktorväg så att vi tillslut kom fram dit vi ville. Efter det hade jag bestämt att jag SNART skulle rida samma väg igen, för att hålla spåret upptrampat. Men redan efter några dagar kom en rejäl snöstorm som effektivt "sopade igen" våra spår. Så när Eva och jag red samma sträcka igen förra helgen fick vi än en gång trampa upp nytt spår, men man kunde fortfarande urskilja traktorvägarna under snön så det gick bra att hitta. Eva åkte iväg på en tre veckors semester till Vietnam och Kambodja och jag lovade att hålla spåret öppet till dess hon kom hem igen. Men igår var det ännu en snöstorm... och när Fia och jag gjorde vårt tappra försök idag så var det så mycket snö att man inte längre kunde urskilja traktorvägarna...
  
  Synd bara att Eva inte var där och såg Feykirs ambitiösa attackerande av djupsnön - han var verkligen energisk i början. Nästan i klass med Sillen! (Hon håller honom som en ganska slö och otränad häst - bara för att han alltid haft fullt upp med att hålla jämna steg med Reykur resp Sillen. Men det är faktiskt MÅNGA hästar som har fullt upp med att hålla jämna steg med dem!)
  
  När hästarna stod med snö upp till magen och varken Fia eller jag längre kunde urskilja någon traktorväg insåg vi att det bara var att ge upp och rida hemåt igen. Tillbaka i stallet kunde vi förvånat konstatera att vi ändå ridit i en timme - det kändes som en jätte, jättekort ridtur! Men det var väl antagligen för att vi inte alls på långa vägar hade kommit så långt som vi hade tänkt.
  
  Så Eva, om du mot förmodan läser detta på något internetcafé i Asien: Kom hem och trampa upp stigen åt oss igen!!!
  
  Tillbaka i stallet testade vi Ia och Dennis metod att mäta hästarna för att uppskatta vikten. (Se gårdagens inlägg här nedan.) Enligt den metoden väger Feykir just nu 400 kg. Enligt mitt viktmåttband väger han 420 kg, så det var ju ganska lika. Som minst har han enligt viktmåttbandet vägt 370 kg. Tur att det ännu är lååångt till den jättetjocka magen som han har på bloggens startbild, från i maj förra året! Jo, vi mätte Lukka också men man ska ju inte prata om damers vikt så jag säger inte mer än att även på henne gav "Iaodennimetoden" ungefär samma resultat som viktmåttbandet.

Bra tips från Ia och Denni!

För er som inte redan hittat den vill jag tipsa om Ia och Dennis hemsida: www.iaodenni.nu

Där hittade jag följande tips om hur man kan uppskatta vikten på sin häst:

Mät hästens omkrets genom att lägga ett måttband precis där manen slutar vid manken samt just bakom frambenen. En normalviktig islandshäst brukar vara 160-165 cm i omkrets, vilket motsvarar 350 kg. Varje 10 cm utöver detta = 50 kg extra.

För en överviktig häst som rids rekommenderar de, förutom grovfoder, endast 4-5 dl betfor samt mineraler.

I morgon ska jag testa att mäta Feykir på detta sätt och jämföra med vad mitt viktmåttband visar. Han har tyvärr börjat lägga på hullet nu igen, så han får bara lite betfor och mineraler utöver allt hö han trycker i sig i hagen.

"Scary stuff" - Feykir är INTE värst!!!

Hittade att Malin S har en blogg på Svenska Islandshästförbundets hemsida. Där hade hon lagt in en länk till en hysteriskt rolig hemsida där en stackars häst beskriver alla faror som finns i hans närhet. Tack för tipset Malin!!!

Här är ett exempel på hans "scary stuff":

"Quicksand: Found on the paddock after a little rain. Don't be fooled by the fact a human walked across it, they can do that. We can not. If you even try you will find yourself up to your nostrils in deadly horse eating sand that will suffocate you. "

Det finns inte alls lika många "scary stuff" i Feykirs omgivningar som i den där hästens liv, men ovanstående kan han definitivt relatera till! Fast i hans fall gäller det inte vattenpölar i allmänhet utan ett geggigt dike, för brett att hoppa över, längs vägen till "galoppbacken". Där det fortfarande är blött och geggigt trots att det är snö och fruset i övrigt. Men inte ens där är Feykir värst, det är flera andra hästar i stallet som inte heller vill passera där och en av de andra t o m tvärvände och galopperade hela vägen hem till stallet! Feykir har som värst stegrat sig lite när jag försökte övertala honom att våga kliva ner i geggan...

Sedan var det då det här med osynliga monster:

"What's around the corner? What's hiding in the trees? They are going to get me, they are waiting, I am running, the other way. Ohh this is all too much for me!!!"

För fler "scary stuff" kolla in http://www.bazzyboy.net/page4.php