Equiterapeut-behandling nr 2

I går kväll var det 14 grader efter kl 22 och i morse var det lika varmt före kl 07 - under dagen blev det 22 grader i skuggan inne i Luleå, som ligger med kylande havsvatten "åt alla håll". Härligt! Och hoppfullt - eftersom det bara är 2,5 vecka till min semester.



Equiterapeuten kom och behandlade Feykir en andra gång idag. Hon tyckte absolut att han var MYCKET bättre än sist, även om han inte är riktigt återställd. Skönt att jag inte inbillat mig! Jag såg också en skillnad när hon behandlade honom, för sist så visade han vitögonen ibland när hon just började med en viss muskel, innan han slappnade av och njöt. Men nu var det njutning, nöjda grimaser och avslappnade gäspningar hela tiden!



Hon visade mig hur jag kan använda underarmar och armbågar till att massera på vissa ställen - och vilka områden som är absolut prio 1 för mig som är för skröpplig för att massera egentligen. Det ställe jag prioriterat efter förra gången var "inre baksidan" av vänster bak, där en muskel var så spänd att den nästan kändes som en varmkorv som låg ovanpå de övriga. Har själv tyckt att det blivit svårare och svårare att hitta den där muskeln och hon bekräftade nu att den var så mycket bättre att den knappt kändes alls.



Sist fick jag tips om hur jag kunde utveckla min "godisstretch" och nu fick jag ytterligare tips på området. Hon tyckte också att det märktes att vi stretchat en hel del under dessa tre veckor.



Nu får jag inte sitta på honom på två dagar och sedan ska jag rida lite lugnt de första dagarna. Så det dröjer nog nästan en vecka innan jag vågar träna galopp på banan - då jag verkligen får se om det blivit skillnad. Vi preliminärbokade en ny behandling under midsommarveckan, så får jag ringa och avboka veckan innan ifall jag tycker att han är så bra att det inte behövs.



Inte bara Feykir fick "service" idag, utan även hästtransporten. Eller i alla fall lämnade jag in den idag - får hämta den om några dagar. Förra året fick jag ombesiktning p g a bromsarna och när jag då lämnade in den för justering av dessa fick jag veta att jag varit alldeles för dålig på att sköta underhållet som t ex att "smörja i nipplarna". Så nu tänkte jag bli en bättre människa och lämna in den på service en gång/år i fortsättningen! Nästa år, när den ska besiktas igen, ska jag lämna in den INNAN besiktningen så slipper jag förhoppningsvis betala för en ombesiktning!

Mina boots är här!!!

Idag kom mina boots! Hann dock inte rida... I morgon kommer equiterapeuten och behandlar Feykir och är det som sist får jag inte rida igen förrän på fredag. Får helt enkelt stå ut - även om abstinensen förståss blir svår... ;- )

Reykur-Eva ringde och berättade att hon INTE ska göra debut på islandshästtävling i Gällivare. Däremot kanske hon och en annan tjej åker med mig upp och agerar hästskötare. Det vore jättekul! Jag som aldrig haft hästskötare tidigare på tävling - nu skulle jag plötsligt få TVÅ! Har Malin Baryard så många? ;- ) Nu ska vi bara se om de kan komma ifrån tillräckligt tidigt på fredagen - det är en låång resa och det hade varit trevligt att hinna provrida ovalbanan ett par varv på fredagkvällen. Det blir ju första gången vi är på en ovalbanan sedan början av september! Boende måste vi fixa också. För oss människor alltså, Feykir har blivit lovad att få "bo" i en hage tillsammans med Sylvias hästar. (En kompis till henne har stall mycket nära tävlingsbanan.)

Det känns som att det är tvära kast - var ju på väg till Skellefteå men så blev den tävlingen inställd mindre än ett dygn innan vi skulle åka. Nu hade jag hunnit räkna bort Gällivaretävlingen för jag trodde inte jag skulle få någon med mig - men kanske blir det tävling i alla fall! Har ju dessutom nya boots att tävla i! :- )

Feykir har rabies!

Ja - så måste det helt enkelt vara! Han uppfyller nämligen båda de sympom på sjukdomen som jag känner till:















1. Han tuggar fradga (se bild)

2. Han har vattuskräck. När vi är ute och rider studsar han så snart det porlar vatten någonstans. Trots att det alltid är på precis samma ställen som det porlar vatten...

Tölttränade i kväll och red då "björnvägen" för den är så plan och bra. Någon björn såg vi dock inte, men många farliga ställen med vatten samt ett antal farliga fåglar. Red mycket öppna åt båda hållen för att han skulle söka sig nedåt och slappna av i tölten. När han gör det blir takten bra. På hemvägen tränade vi lite tempoväxlingar. De första gångerna gick det riktigt bra att öka tempot! Fast sedan blev det svårare, jag tror att han var för trött för att jag riktigt skulle kunna samla honom innan ökningarna... Avslutade med trav då jag ställde honom till vänster. Det var inte lätt att få honom att ta vänsterskänkeln - jag fick verkligen jobba för att vi inte skulle hamna nere i vänstra diket! Vi behöver verkligen träna trav på volt!

I morgon hoppas jag att mina boots kommer! De skulle ha kommit i fredags, men postens utlämningsställe skyllde på flygstrejken... Jag tycker det var lite konstigt, för enligt deras hemsida hade mitt paket på torsdag morgon kl 03,20 kommit till Ånge och jag kan inte tänka mig att det åkt flyg varken dit eller därifrån! Har i alla fall aldrig hört talas om någon Ånge flygplats! När jag ÄNTLIGEN får bootsen ska vi träna trav och galopp på banan igen. Det ser jag verkligen fram emot!

Död och elände...

Några kompisar har fått tre föl i vår - ett var dödfött och de andra två dog strax efter födseln... Orsaken var ett herpesvirus s k virusabort. Så tragiskt! Tänk att ha gått och väntat på fölen så länge och när de äntligen föds så dör de! Nu är deras stall isolerat i fyra veckor, för viruset är tydligen mycket smittsamt. Hoppas bara att det inte redan spridit sig till Mariebäck - Sylvia har ett sto som väntar ett föl efter Mökkur. Stoet heter Hamradis, ska föla i juli men är redan så tjock att man tror hon ska spricka!


Vi har tre halta hästar i stallet nu också... Två av stona som fölade förra sommaren är nu halta. En är halt på tre ben! Hon är en sådan häst som verkar kunna leva på luft, så hon hann bli rejält överviktig innan fölen avskildes och hon fick börja gå på diet. Antagligen är väl vikten en del av orsaken i alla fall, eftersom det förståss blir en stor belastning på benen.


Det andra stoet hade varit halt och fått otaliga behandlingar drygt ett år innan hon betäcktes. När hon tillslut var symptomfri bestämdes att hon skulle få gå med föl för att få en extra lång viloperiod "för säkerhets skull". När hon skulle börja sättas igång igen märkte hennes ägare att något inte verkade riktigt OK. En ny koll på klinik gjordes och den nya diagnosen blev att hon har fång. En lindrig fång, men som hon har haft riktigt, riktigt länge trodde veterinären. Röntgen visade en viss hovbensrotation. Hon skulle alltså ha kunnat ha fång hela tiden utan att man upptäckt det vid något av alla klinikbesök...


Den tredje halta hästen är en av Sylvias ridskolehästar, som verkar vara särdeles arbetsskygg för nu har hon sett till att hon varit halt i över 1,5 år! Först var ett gaffelben av. När det hade läkt blev det en ny, lååång konvalecens p g a en hovbensfraktur. Nu hade hon precis satts igång igen när blir hon sparkad i hagen.





Jag får vara glad över att det enda som verkar ha drabbat Feykir hittills är en skevhet i korsbensleden! Nu på tisdag kommer equiterapeuten för en ny behandling. Hon sa förra gången att om han inte skulle vara bättre då skulle veterinär kopplas in. Men han är ju definitivt så mycket bättre! Eller... inbillar jag mig bara...??? Nej, nu känner jag att jag blir alldeles nojjig - måste tänka på något annat än skadade hästar ett tag! (Dessutom är det faktiskt ca 30 hästar i Mariebäck nu - så rent statistiskt ska det väl vara några som inte är helt OK. )



TÄVLING måste jag ju tänka på! Det är sista anmälningsdag till Gällivaretävlingen idag och jag hade bestämt att jag skulle åka om jag fick sällskap och någon att dela körningen upp med. Hade en kompis på gång - men hon har nu bestämt sig för att stanna hemma. Föreslog då att Reykur-Eva skulle följa med. Det skulle garantera en riktigt rolig helg! Och skulle hon ändå åka med upp kunde hon ju tävla också - på Gabriel som nyligen tävlingsdebuterade 18 år ung! Eva måste dock ev jobba - och kan inte få besked om det förrän på måndag. Jag bestämde mig för att vänta med en ev anmälan till dess jag vet hur Eva gör - om hon följer med får jag efteranmäla i så fall.


Väntar föresten med spänning på mina nya boots från Lillhästen! Fick kolli-id:t på mejlen och kunde under första dygnet följa hur paketet förflyttade sig från Stav, via olika stationer till Ånge dit det anlände kl 03 på torsdag morgon. Sedan kom inga nya rapporter på över ett dygn! (Johan berättade att så brukar det vara - han har köpt kameratillbehör många gånger via nätet och det verkar som att Posten slutar uppdatera när paketen kommit till Ånge. Tror de att Sverige slutar där??!!) I morse kom så ny rapport, att paketet ankommit till Luleå och att avi skickats ut till mottagaren, d v s mig. Ingen avi kom dock med posten (fick inte någon post alls idag) och när jag, utrustad med kolli-id:t vid 17-tiden besökte butiken där vi hämtar våra postpaket så hade det inte kommit fram dit. De sa att många paket är försenade p g a flygstrejken, men enligt Postens hemsida så har ju mitt paket åkt tåg! Nåja, det blir ju ingen tävling i helgen så det är ju inte längre någon jättepanik med dessa boots.

Tävlingstrauma och björnfrossa!

När jag var på väg till stallet ringde Sylvia och meddelade att helgens tävling är inställd p g a flygstrejken!!! Domarna kan helt enkelt inte komma upp från Stockholm och Göteborg... Vilken besvikelse!!! Som jag har sett fram emot den här tävlingen, planerat, börjat packa - och t o m tagit ledigt från jobbet i morgon för att kunna förbereda mig genom att vila ordentligt. Vi har ju så lite tävlingar här uppe ändå! Man kan säga att vi har två "tävlingssäsonger" per år: en vårsäsong med 2-3 tävlingar och en höstsäsong med 2 tävlingar. Nu kanske jag ändå måste tänka om avseende Gällivaretävlingen, även om det är långt att åka... Tyvärr är sista anmälningsdag redan i morgon, så jag får inte mycket betänketid!



Yvonne, som äger Gabriel, brukar gå långpromenader i Mariebäck med sin hund och Sylvias lilla Olivia i vagnen. Det hade hon även gjort idag. När hon var på hemväg tyckte hon att hunden började uppföra sig lite konstigt... Sedan fick hon se något stort, brunt som låg på en gräsmatta vid sidan av vägen. Var det en älg? Nej, det var en BJÖRN!!! Försiktigt smög hon förbi med barnvagnen och skyndade tillbaka till Sylvias gård. Väl där tog hon bilen tillbaka och björnen var fortfarande kvar, men började nu lunka iväg upp mot skogen. En björn bara en knapp km från Mariebäck...


Här låg björnen!!!



Jag hade planerat att låna läderboots av Sylvia idag igen och rida igenom träningsprogrammen på banan. Men när jag fick veta att tävlingen var inställd kom jag av mig alldeles... Bestämde mig tillslut för att rida ut istället, men när jag kom ner till vägen tog jag vänster istället för höger för att inte behöva rida förbi stället där björnen varit. Fånigt, jag vet, en björn kan färdas långa sträckor så jag kunde ju lika gärna träffa på den var som helst, men det kändes ändå bättre att rida åt motsatt håll.



När man rider åt det håll vi gjorde idag är vägen ganska krokig, med många små backar upp och ner. I varje liten uppförsbacke fattade jag galopp ur samlad trav - mest vänster galopp och det gick riktigt bra att behålla formen i galoppen. Ibland kunde jag även ställa lite vänster, men oftast blev han spänd då. Det blev inga långa galoppsträckor, eftersom jag inte vill galoppera honom på rakt spår och plan mark ännu. Men jag har hört någon gång att det är själva galoppfattningen som är effektivast för att bygga upp hästens styrka, så förhoppningsvis var det lite nyttigt ändå.

412 kg, myggor och beslutsångest

I fredags slog löven ut och i måndags kom äntligen vårvärmen till Luleå! Idag kom de första myggen... Feykir hade fått en del bett i skapet. Jag smorde med Skillingarydssalva och han grimaserade belåtet! Efter alla år med exemhäst känns det skönt att inte behöva dela Reykurs ångest över insekterna den här sommaren. (Och skönt att veta att även hans nya ägare tar exemet på stort allvar.)

Hade planerat att träna på banan idag - trav och galopp. Men visste inte om jag vågade göra det utan boots... Ville inte riskera att han skulle råka slå sig så här nära inpå tävlingen och bli jättespänd i galoppen sedan.... Sylvia tyckte inte heller att jag skulle ta risken, men hon var bussig att låna ut ett par läderboots till mig så att vi ändå kunde träna som planerat!

Efter uppvärmning i skritt och lite tölt på volt med framdelsvändningar i "hörnen" gav vi oss i kast med dagens egentliga uppgift. Började med höger varv som han har mycket lättare för. Vi kan galoppera ett helt varv avspänt, men sedan vill han bli stel i innersidan och jag får jobba för att böja honom ordentligt i hörnen. När vi sedan testade vänster varv var det tydligt att det var mycket jobbigare: galoppen var bara avspänd ett halvt varv - sedan ville han ställa sig utåt. Sylvia tränade på banan samtidigt och hon sa att han blir spänd för att han blir trött - så det är bara att "nöta på" för att han succesivt ska bli starkare.

Efteråt tvättade jag och smorde karlederna för att såren där ska läka ordentligt. Har läst i två böcker om mugg - i den ena stod att man ska tvätta och smörja varje dag. I den andra stod att man absolut inte ska tvätta utan hålla torrt och bara borsta med mjuk borste. Verkligen inte lätt att veta vad som är bäst! Jag har i alla fall valt att tro på bok nr 1.

De senaste månaderna har Feykir tappat mycket av sin "vintermage" så jag tycker han börjar se ganska trevlig ut, även om det förståss finns en hel del kvar att ta av ännu. Jag letade fram mitt viktmåttband för att se vad det innebär i kilon. Har faktiskt aldrig mätat honom i vinter, men förra vintern vägde han (enligt måttbandet) 366 kg - det gjorde han faktiskt hela första året jag hade honom. Gissa om jag blev förvånad när måttbandet nu visade på 412 kg??!! HUR tjock har han egentligen varit i vinter???

Innan jag hunnit avverka tävlingen till helgen måste jag bestämma mig om nästa - Bifrost i Gällivare har tävling 9-10/6 och sista anmälningsdag är nu på fredag. Sedan blir inte nästa tävlingstillfälle för oss förrän i slutet av augusti. Hade ändå bestämt att jag INTE ska åka till Gällivare, eftersom hälsan inte är den bästa just nu... Får varken äta antiinflammatorisk medicin eller extra starka värktabletter längre heller, då läkarna tror att alla mediciner jag ätit de senaste fyra åren medfört blödningar på magslemhinnan... Lyckades faktiskt överleva nästan 6 veckor på bara Panodil, men sedan några dagar tillbaka har jag känt mig tvungen att ta till i alla fall de antiinflammatoriska tabletterna igen. Har nu lovat mig själv att jag ska få äta dem till efter helgens tävling. Tack vare tabletterna mår jag så mycket bättre (eller i alla fall inte alls lika dåligt) och då blir jag ju väldigt sugen på att anmäla mig även till Gällivare... Fast efter den här helgen ska jag ju sluta med dem igen och jag vet ju inte hur det går... Ibland blir jag så LESS på att en dum sjukdom ska bestämma en massa i mitt liv - jag vill faktiskt bestämma själv! :- (

Kris och panik!!!

Till helgen är det tävling - och Feykir har fått skav i karlederna av sina boots!!! (Har hittills alltid haft vanliga "gummiklockor" med kardborrstängning.) Hur ska jag kunna tävla min lilla passaktiga svarting utan boots???!!! Har länge tänkt att jag borde köpa ett par Magic Boots från Top Reiter istället för "klockorna", men det har inte blivit av... Hade jag haft sådana hade det inte varit något problem nu - eftersom de sitter nedanför karleden. Varför insåg jag inte detta förra veckan???



En kompis hörde att jag snabbt behövde få tag på ett par 280 grams Magic Boots och berättade att hon bara här om dagen hade försökt få tag på sådana - men misslyckats... Hon hade googlat på "Magic Boots" och hittat flera företag som sålde dem, men vid kontakt visade det sig att alla hade slut (det fanns lättare varianter, men inte 280 gram). Ännu mer kris och panik alltså - för ska jag köpa så pass dyra boots vill jag inte gärna kompromissa och köpa några som är onödigt lätta, bara för att jag inte får tag på dem jag vill ha...





Men, när nöden är som störst är hjälpen som närmast, heter det ju. Och det stämmer! Jag ringde nämligen Madde på Lillhästen och fick veta att de säljer dessa boots!!! Senare på kvällen kom ett mejl som bekräftade att ett par 280-grams skulle skickas med paket i morgon och hon skulle mejla paketets kolli-id så att jag kunde följa det på nätet!!! Pust! Nu är det bara att hoppas att Posten sköter sitt!





Har ridit idag också - vi tränade tölt. Först länga överlinjen och bli mjuk i sidorna. Sedan tempoväxlingar. Vi red längs vägen och i ökningarna saknade jag ridbanans möjlighet att rida åttor, för han blir väldigt spänd i vänstersidan emellanåt. Försökte vara riktigt noggrann idag (sådär som man alltid borde vara...) och direkt göra halt ifall han inte tog halvhalterna, samt direkt lägga på pisken om han inte tog vänsterskänkeln. Sammantaget var jag nöjd med ridturen, men ska rida minst ett pass på ridbanan innan tävlingen. Egentligen borde jag rida bara trav och galopp på banan en dag samt träna alla gångarter på banan en annan dag. Fast jag vet inte om jag törs träna galopp utan boots, ifall han slår sig...





Jag har drömt om helgens tävling - att Sylvia vann T1 med ridskolehästen. Men när jag berättade det för henne fick jag veta att hon bestämt sig för att lämna henne hemma denna gång. Tävlingshästen är frisk från sin hovböld (som TILLSLUT gav sig till känna) och hon har bestämt sig för att åka med bara en häst. Lilla Olivia följer ju med också.

Ingen inavel!

I dag har de två ettårshingstarna fått flytta ifrån sina jämnåriga halvsystrar till Feykirs flock istället. De hade nämligen kommit på att de var hingstar... Valackhagen har förstärkts med en tredje eltråd. Och stofölen får abortspruta i morgon för säkerhets skull. Tvåårshingsten, som går i vallackflocken, verkar MYCKET upplivad över sina nya kompisar. "Äntligen några som inte är med i PRO!!!" tänker han nog.

Här kan ni se de två skyldiga... Bilden dock tagen för några månader sedan - nu har vi inte snö längre!

För Feykir och mig blev det en timmes töltträning idag. Hade än en gång turen att lyckas rida i "pausen" mellan två regnväder. Första halvan av ridturen jobbade vi med att länga överlinjen, enligt Atlis instruktioner. På hemvägen tränade vi tempoväxlingar. Upptäckte att det var väldigt effektigt att vinkla ut pisken lite, när jag ville att han skulle öka. Tidigare, innan han blev behandlad av equiterapeuten, resulterade det i hopp, skutt och viksling. Men nu resulterade det istället i att han ökade tempot i tölten! Kombinerade med ett litet "sch"-ljud som han förhoppningsvis kan lära sig betyder att han får öka tempot. Var riktigt nöjd efter ridturen!

När jag kom hem var Johan ute på gården och fotograferade med sin nya kamera. Först var det soligt och fint...

...men på några minuter blåste svarta, hotfulla moln in och innan vi visste ordet av kom det ett rejält åskväder där himlen verkligen öppnade sig!!!

Hoppas bara att allt detta regnande betyder att det kan bli uppehållsväder nästa helg när vi ska tävla. På tävlingsplatsen finns nämligen ingenstans där man kan vara inomhus och det blir så kallt och ruggigt om det regnar... Fick föresten ryttarbrevet idag. Första klassen börjar kl 10. oo men de har veterinärbesiktning redan kl 8.00 - 8.30. ONÖDIGT tidigt, tycker jag som numera sover alldeles för dåligt för att vara morgonpigg...

Arg Anna rider bättre!!!

I dag har det ösregnat nästan hela dagen och blåst så att trädgårdsmöblerna åkt runt på altanen... Inget höjdarväder för en reumatiker precis! På kvällen när jag skulle rida gjorde dock regnet ett uppehåll. Däremot blåste det fortfarande väldigt mycket. Feykir hade vilodag igår - INTE en bra kombination med dagens kraftiga vindar...





I vanliga fall har jag en mycket lång stubin (alldeles FÖR lång kan jag tycka ibland) men nu hade vi inte ens hunnit ner på bilvägen innan jag var riktigt ARG! Feykir var nämligen helt hopplös, hoppade och kastade sig... När vi sedan skulle passera på vägen över bäcken (som vi gör varje gång vi rider) fick han för sig att den var jättefarlig. Han kastade sig runt så att det blev djupa spår i grusvägen och försökte springa hem i full karriär...





När jag fått stopp på honom och kunnat vända tillbaka konstaterade jag, med ilskan rykande ur öronen på mig, att idag gällde det verkligen att hålla honom rejält sysselsatt så han inte hade tid att hitta på mer dumheter! Alltså jobbade vi med samlad tölt där bakbenen hela tiden måste vara mycket, mycket aktiva. Ingen mesridning här inte, utan arga matte jobbade på med mycket drivning och halvhalter. På hemvägen red vi tempoväxlingar i tölt istället. Det var inga problem att öka idag - han ville bara springa och springa. Kunde konstatera att han töltade RIKTIGT bra idag - trots att vi lämnat bootsen hemma. Jag borde nog vara arg lite oftare!!! ;- )



Kvällsfodrade innan jag åkte hem.










Kvällsmat i vallackhagen.

Härlig, härlig galopp!!!

Idag kunde jag inte hålla mig längre - nu måste jag testa att ge Feykir ett rejält träningspass på ridbanan. Det är ju i alla fall en vecka sedan behandlingen.

Skrittade igång med mycket flytt av bakdelen åt båda hållen. Sedan jobbade vi på volt enligt Atli-metoden: låg form, länga överlinjen och flytta ut bakdelen. Kändes riktigt bra! Töltade längs spåret också, provade att samla mer och bitvis kände jag hur han "satte sig" bak och kom upp med bogarna - härligt! Han kändes verkligen betydligt mjukare i kroppen än tidigare!

När vi sedan testade traven så kändes det även där att han är mycket mjukare i kroppen igen och han sökte sig självmant nedåt för att hitta balansen. På samma sätt gjorde han i galoppen! Tidigare har det varit naturligt för honom att hitta balansen så, men sista tiden har han istället varit spänd i kroppen och hög i formen. Så härligt att få sin vanliga Feykir tillbaka! Även i vänster varv börjar han rätt, genom att galoppera med mjuk innersida och i form. Men efter en stund vill han istället gå utåtställd, blir stel i innersidan och hög i formen. Där har vi något att jobba på! Men varje gång vi gjorde ny galoppfattning började han jättebra, även i vänster varv. Avslutade med lite galopp i höger varv för att få njuta av känslan! Sedan var han jättetrött och flåsade som en blåsbälg! Skrittade av honom en låång stund. I början kändes det verkligen som att "bensinen tagit slut" - han skrittade med så korta steg så jag trodde aldrig att vi skulle ta oss hela varvet runt ridbanan. Men sedan hämtade han sig och skrittade på bättre.

Framöver borde vi rida trav- och galopparbete på ridbanan en gång i veckan för att på så sätt bygga upp hans kondition. (Vi behöver fortfarande böjda spår för att hålla galoppen avspänd så jag undviker att galoppera ute. ) Dessutom vore det nog idé att rida ytterligare en gång/vecka på banan, men då träna alla gångarterna. I morgon ska jag föresten få rida lektion för Sylvia!

Sylvia har bokat boende till oss för Skellefteåtävlingen. Vi ska bo på Skellefteå Golfklubb. Det gjorde vi en gång för ett par år sedan också - det känns som att vi tagit tävlandet till en ny nivå när vi ska bo så ståndsmässigt! ;- )

Nu ska vi inte bli diskade p g a broddar i alla fall!

Ilade till stallet från jobbet, för hovslagaren skulle komma redan kl 16.30. Hann precis hämta in Feykir från hagen och spola hans leriga ben rena innan hovis kom. Feykir fick nya sommarskor runt om. Det var bara 6 veckor sedan sist (vi brukar egentligen sko var 10:e vecka) men broddarna hade blivit för nötta för att kunna skruvas ur och vi ska tävla igen om två veckor. Vill INTE riskera att bli diskad för broddarnas skull!

När de nya skorna satt på plats red jag 45 minuter på några mindre skogsvägar där vi inte ridit på riktigt länge. Kul med variation! Det blev mycket tölt och precis som igår fick jag bromsa en hel del för nu vill han verkligen springa! Provade att låta honom länga överlinjen och tölta i låg form - då blir han väldigt avslappnad och takten blir MKT bra! På hemvägen fick han trava lite och när jag lyckats bromsa upp honom med rösten så var både takt, tempo och form riktigt bra!

I morgon får han en vilodag - jag ska träna i bassängen och passa på att stretcha ridmusklerna ordentligt också. På onsdag ska jag rida igen. Då har det gått en hel vecka sedan behandlingen så då måste det nog bli ridbanan - är så nyfiken på att testa hur det fungerar med samlad tölt på volt nu när han är behandlad i korset. Och galopp förståss!!! Tänk om hans härliga galopp är tillbaka!!!

Sylvia har lovat att boka boende till oss för Skellefteå-tävlingen. Hennes lilla Olivia ska följa med också - vid fyra månaders ålder är det väl hög tid att man åker på sin första islandshästtävling?!

Feykir är definitivt bättre!!!

Red ca 1 timme och även idag började jag med att värma upp i skogen där han fick lyfta benen ordentligt och böja runt träden. Varvade sedan tölt, trav och lite galopp på vägen. Två gånger när vi travade tog han själv vänster galopp – den galopp han haft så svårt för! På hemvägen töltade vi mest och då kändes en tydlig skillnad mot innan behandlingen. Det har känts som att han ”haft handbromsen i” när man töltat, han har inte alls velat gå fram. Men nu fick jag mest sitta och bromsa! Så glad jag blir!!! Längtar redan till nästa ridtur som förhoppningsvis blir i morgon ifall jag hinner rida innan hovslagaren kommer.

Bus i hagen:

Krummi och Mai busar. I bakgrunden Hamradis, dräktig med Mökkur.

Första ridturen efter behandlingen i onsdags

Equiterapeuten sa att hästarna reagerar så olika efter behandlingen, vissa blir jättevingliga och på andra märks ingenting alls. Feykir kändes inte alls vinglig – däremot väldigt busig… men han hade faktiskt vilat från ridning fem dagar så han hade väl samlat ordentligt med överskottsenergi.

Började med att skritta i skogen en liten sväng och sedan ut på vägen för att testa tölten. Han var fortfarande busig, försökte hoppa ut i skogen o s v… så jag fick säga till på skarpen. Varvade tölt med trav samt galopp uppför några små backar. Var det önsketänkande eller kändes han verkligen mycket bättre??? Red en runda i skogen som vi inte ridit på flera månader. Det är en perfekt travträningsrunda med en stig som sakta slingrar sig uppför en höjd. När vi kom ner på andra sidan och ut på vägen igen ville Feykir INTE gå hem utan bara vända tillbaka in i skogen! Jag bestämde att vi ändå skulle rida hemåt, ville ju inte anstränga honom hur mycket som helst så här på en gång efter behandlingen.

På hemvägen blev det mycket tölt och jag krävde både lite mer samling och mer tempo. En gång vikslade han när jag viftade med pisken, men sedan jobbade han på jämt bak! Det är nog inte inbillning – jag tror verkligen att han känns bättre! Tillbaka i stallet äppelstretchade vi, med extra fokus på höger bog. ”Bodybuilder-bogen”. Jag är så sugen på att träna galopp på ridbanan för att känna hur det fungerar nu, men det är ju väldigt jobbigt så jag får nog försöka behärska mig några dagar till först. Kvällsfodrade hästarna innan jag åkte hem.

Massage, promenad och stretching

Riktigt ”mysigt” väder när jag åkte till stallet på morgonen – bara två plusgrader och snöblandat regn… BRRR!!! Var tog våren vägen??? Det var ju varmare i mars!

Morgonfodrade i hagarna samt tog in Feykir så att han fick äta sitt morgonhö inne och samtidigt torka lite i sitt fleecetäcke. Sedan var det dags att massera. Equiterapeuten rekommenderade 15-20 minuters massage, var annan eller var tredje dag, men det orkar inte mina onda händer med. Fast en liten stunds massage blev det i alla fall. Sedan skulle vi ut och promenera. Valde att gå ut i skogen bland blåbärsriset – kändes betydligt trevligare än att gå längs leran på vägen i det här vädret. Tillbaka i stallet igen godisstretchade vi. Fick igår tipset att jag på högersidan ska se till att han först sträcker halsen ordentligt ut från kroppen innan han böjer in mot bogen. På så sätt sträcker han ut de stumma musklerna på högersidan av bog och hals ordentligt.

Hästen Gabriel – som Reykur-Eva brukar rida ibland – har stått i Mariebäck de senaste månaderna för att en av hans medryttare skulle kunna träna inför deras tävlingsdebut på Midurtävlingen under helgen som var. Nu fick jag höra att det bestämts att han kommer att stå kvar i Mariebäck. KUL! Skojade om att han genom tävlingsdebuten i helgen ”kvalade in” till Mariebäcksstallet! ;- )

En tjej som jobbar som instruktör på Örnäs fotade Reykur här om dagen och har lagt ut bilderna på Bukefalos så att jag skulle få se dem. De är fotade när han går i hagen och myser med ett lila exemtäcke på sig. Han lyckas vara vacker även i exemtäcke!

Equiterapeut-behandling

Feykir har fått två välförtjänta vilodagar efter tävlingen och idag var det dags för honom att bli undersökt av en Equiterapeut (kiropraktor för hästar). Hon var MYCKET grundlig – undersökning och behandling tog drygt 1,5 timme. Hon hittade en skevhet uppe i korset på vänster sida (korsbensleden?). Han kan ha haft den länge, men att den blivit värre när han härjat runt i hagen under vintervilan. För att komma undan obehaget från vänster bak har han belastat höger fram och hon visade mig hur mycket mer muskler han har på högra bogen jämfört med den vänstra. Han är stel i musklerna på höger bog ”som en body-builder” sa hon. Själva behandlingen gjorde hon först med laser, sedan stretchade hon, "kotknackade" och gav honom rejäl massage som avslutning. ”Oj vad han pratar med mig hela tiden” sa hon – och han var verkligen uttrycksfull! Gjorde alla möjliga olika ”miner”, gäspade, ålade sig och ibland visade ett vitöga när hon kom åt på något extra känsligt ställe. Men på det stora hela verkade han tycka att det var skönt.

Nu ska vi vänta två dagar innan jag sitter på honom igen – jag ska massera och promenera med honom. När vi går ska jag ett par gånger låta honom svänga åt höger medan jag håller handen mot hans högra bog så att han inte skjuter ut den utan verkligen böjer runt. På lördag får jag börja rida igen.

Den 29:e maj kommer hon tillbaka för att undersöka och behandla honom igen. Vi är anmälda till tävling helgen innan och hon tyckte det var helt OK att tävla honom. Hon tyckte också att det passar mycket bra med återbesöket strax efter tävlingen, för ifall skevheten skulle komma tillbaka p g a ansträngningen på tävlingen så får hon ju rätta till den snabbt igen. Hon tyckte i det stora hela att han var väldigt fin i kroppen, men sa att det förståss kommer att ta tid innan han är jämnt musklad på bog och hals.

Midurstävling: finaler!

Vår första final var A-final i Lätt fyrgång. Eftersom gårdagens uttagning gick så bra försökte jag värma på samma sätt som då. D v s:
1. rida mycket skrittövningar där han fick flytta bakdelen åt båda hållen
2. rulla igång i tölt utan alltför mycket krav
3. trav och galopp på volt
4. mera tölt, nu med större krav på samling samt hålla honom lösgjord i vänstersidan
5. mera skrittövningar där vi flyttar bakdelen – till dess det är dags att rida in.

Vi använde en paddock utomhus för värmningen och utanför denna fanns provisoriska daghagar av eltråd för de tävlande hästarna. När jag höll på att värma Feykir var det en häst som lagt sig ner för att rulla för nära stängseltråden, trasslade in sig och fick panik när han fick ström. Han sprang genom ett antal hagar och stort tumult uppstod. Men som tur var kom ingen till skada! Feykir blev dock riktigt skärrad och sedan ville han absolut inte gå på den del av paddocken som var närmast de aktuella hagarna. (Det skulle visa sig att detta rubbade hans cirklar för resten av dagen - han började sedan se faror både här och där… )

Just när jag skulle rida in till första finalen säger man i högtalarna att det inte är tillåtet med broddar. Jag blev alldeles iskall – Feykir hade ju broddar på alla fyra hovarna! Var det alls lönt att jag red då – om jag ändå skulle bli diskad? Bestämde mig för att rida i alla fall – för poängens skull. Vi red vår final och det var riktigt kul! Tölten var OK, traven stressig med taktstörningar så där blev poängen lite lägre än de borde, skritten riktigt bra och galoppen bra. (Det var dock snarare ”ligga ner i kurvorna” än galopp i form… )

När vi ridit klart hade tävlingsledningen en LÅNG diskussion med domarna om broddarnas vara eller inte vara. Det hade nämligen kommit många protester till sekretariatet, inte minst från våra långväga gäster från Gällivare och Kiruna där man fortfarande har massor av snö och is. I det läget känns det ju hårt att behöva sko om hästen inför en inofficiell tävling som den här. Tillslut kom så det efterlängtade beskedet – broddar var OK så länge hästen hade lika många på alla hovar! Jag kunde andas ut och sedan glädjas åt att våra poäng räckte till en tredjeplats som vi delade med Kristin och Funi! När det var dags för ärevarv blev Feykir jätterädd för applåderna, kastade sig runt och jag trodde nästan att han skulle försöka hoppa över prisbordet. Det måste vara ”sviterna” efter tumultet kring hästen som fastnade i eltråden som satt i för igår brydde han sig inte alls om några applåder…

De ”sviterna” satt i även på eftermiddagen. Inför B-finalen i Lätt tölt började jag med att skritta iväg runt ridanläggningen för att han skulle få mjuka upp kroppen ordentligt. Feykir såg verkligen spöken överallt. Han kastade sig för allt möjligt, tvärstannade och var oerhört misstänksam så snart asfalten ändrade färg, var rädd för vägbrunnar… D v s allt sådant som Reykur är expert på men som aldrig brukar röra Feykir i ryggen. Återvände till paddocken och sysselsatte honom med uppvärmning på samma sätt som på förmiddagen. Varför ändra ett vinnande koncept? Sedan gick töltfinalen riktigt, riktigt bra! Han kändes mjuk och trevlig och draghjälpen från de andra hästarna bidrog säkert till att vi nu faktiskt fick till något som kunde kallas ökningar! Vi vann faktiskt finalen!!! Min duktiga kille!!! Jag hade redan bestämt att jag inte ens skulle försöka rida ärevarv denna gång utan tog emot prisrosett och pris stående på marken. Skickade iväg de andra på ärevarvet och hade sedan fullt sjå att lugna Feykir när publiken började applådera. Hoppas verkligen att han blir sitt vanliga trygga jag igen när han kommer hem till flocken i Mariebäck!

Under hela dagen fortsatte det att gå bra för mina kompisar också – Sylvia blev faktiskt tvåa i T1 med en ridskolehäst som hon bara tränat för detta i ett par dagar. Jag föreslog att hon skulle lämna sin tävlingshäst – varför hålla på och träna honom hela tiden - när det bara är att plocka in en ridskolehäst och snabbträna några dagar innan resp tävling? På det sättet skulle hon ju spara massor av tid! ;- ) Anna M fick hederspris som bästa Midur junior, bl a för segrar med en av Sylvias hästar. Och en annan Midurtjej blev både bästa Midur-senior OCH bästa senior totalt. I många klasser var det dessutom Miduriter både på första, andra och tredjeplatsen. Jättekul! Vi är inte så många i Midur, men vi är faktiskt väldigt duktiga!

Midurs klubbtävling: uttagningar

Det är alltid lika roligt att komma till Midurs tävling och träffa alla gamla bekanta från Norrbotten och Västerbotten som letat sig hit! I år var det nytt rekord med 48 ekipage och riktigt många kom ända från Gällivare (25 mil) samt Kiruna (35 mil). Dessutom fick jag träffa Malin S (nästan) från teamet eftersom hon var en av domarna.

Vår första klass var Lätt tölt. Det kändes verkligen ringrostigt – det är ju åtta månader sedan vi tävlade sist! Hade inga stora förväntningar på uttagningen. Underlaget i ridhuset var tungt – han kändes framtung och ganska stark samt den lilla detaljen att vi inte har något som kan kallas ökningar ännu… Men utifrån förutsättningarna var jag ändå nöjd när jag red ut efter att ha fått en fempoängare för korta tempot och fyror i övrigt. Poängen räckte till delad 6:e plats och B-final! (En kompis make kunde dock inte låta bli att ”uppmuntra” genom att tala om att jag missat A-finalen med 0,1 poäng…) Feykir var föresten hur cool som helst i ridhuset – när publiken applåderade verkade han närmast blasé!

Inför vår uttagning i Lätt fyrgång var jag riktigt laddad – jag tycker det är en sådan rolig gren att rida! Dessutom brukar man alltid få rida töltklassen först, så till fyrgången känner man sig mer varm i kläderna. Det gick också RIKTIGT bra för oss! Så bra att vi kom trea och gick till A-final! Inför övergången från skritt till galopp valde jag att ge oss ordentligt med tid till förberedelse – strax före kurvan började vi trava för att kunna göra en riktigt bra galoppfattning mitt på kortsidan. När jag sedan fick domarkommentarerna kunde jag att konstatera att den tidiga övergången kostat oss 1 poäng – men det fick det vara värt för galoppen blev bra. Jag kunde också konstatera att om jag ”rensade” poängen från denna påverkan för att få fram kvalitén på själva gångarterna så hade vi 4,5 från en domare avseende tölten, i övrigt hade vi 5.0 eller 5.5 på allt! Tänk att vi kunde ta oss upp ur formsvackan så snabbt! Det måste väl betyda att jag verkligen lärde mig något av teamdagarnas föreläsning om att toppa formen??!! ;- )

Väldigt roligt var också att det gick så bra för mina kompisar! Kristin t ex gick till A-final i båda sina grenar så här sista tävlingen inför hennes barnafödande. Och Sylvia som ”dammat av” två ridskolehästar under de sista dagarna, eftersom hennes fina Krummi är halt, gick till final med båda!

På kvällen hade vi ryttarmiddag och jag fick tillfälle att prata mer med Malin S och hennes kollegor. Trevligt! Vill passa på att skicka ett meddelande till dem som ska planera möhippan för Malin när hon gifter sig i sommar: det är onödigt att ni kostar på henne ett strippogram – hon kommer bara att sova sig igenom det hela! ;- )

Stora hästtvättardagen & halvt kandar

I morgon ska jag tävla – så KUL!!!

Har ”snickrat ihop” ett träns till Feykir idag. Jag rider honom på ett fullcheek-bett för att kunna göra one rein-stop ifall han försöker springa iväg med mig. Eftersom bettet har stänger på sidorna passar det inte så bra till remontgrimman på hans nuvarande träns. Har letat efter ett träns med engelsk nosgrimma istället, men det verkar vara helt ute… Aachengrimmor finns förståss, men även om man tar bort den nedre remmen så sitter det ju ett fäste kvar framme på nosgrimman och det är så fult… Men nu kan jag sluta leta! Kom nämligen på att jag ju har kvar kandaret som jag red Reykur på sista åren. Plockade huvudlaget till stångbettet samt nosgrimman från det och vips hade jag ett nytt islandshästträns med engelsk nosgrimma! Det känns dessutom bra att i alla fall halva kandaret kommer till användning igen!

I dag var det stora hästtvättardagen i Mariebäck. Det är hela 7 hästar från vårt stall som ska vara med på tävlingen i helgen, så det har varit ett pusslande med pauser mellan hästarna för att alla ska hinna bli tvättade i någorlunda varmt vatten. Som tur var tvättade Sylvia och Anna M två hästar redan igår. Bestämde att hästarna ändå får gå ute i natt, som de brukar. Det är ju bäst om de fått röra sig så mycket som möjligt inför tävlingen. MEN man vill ju inte att de ska bli jättesmutsiga igen… Jag löste dilemmat genom att spraya massor av pälsglans i Feykirs man och svans för att det ska vara lätt att få bort skräp ur dem i morgon. Dessutom får han ha regntäcke på sig i hagen – då är det inte så stor del av sig som han kan smutsa ner. Natten mellan lördag och söndag kommer de också att stå ute – i en hage i Boden. Det får bli regntäcket på då också.

Insåg i kväll att jag fortfarande har isbroddarna kvar på Feykir. Jag orkar inte ta av dem själv och har inte kommit ihåg att be någon annan hjälpa mig heller. (Det är inte så länge sedan vi hade isiga fläckar kvar på skuggiga ställen i skogen.) Jag frågade Sylvia om man får tävla med broddar. ”På vår lilla skittävling kan det inte vara något problem” trodde hon. En av hennes hästar hade också broddar kvar. Det skulle dock visa sig vara något mer komplicerat än så…

Tänk så snabbt allt kan ändra sig!

I går morse var jag helt inställd på att det inte skulle bli något tävlande för oss den närmaste tiden. Men nu har jag bestämt att jag ändå ska vara med i helgen samt har dessutom precis anmält oss till Skellefteåtävlingen om tre veckor! Det känns så KUL att rida igen och så KUL att tävla! Red Feykir på banan igen - med ungefär samma upplägg som igår - och även idag gick det över förväntan.

Provade även att rida tävlingsprogrammen och kunde bl a konstatera att vi inte har något som ens påminner om tempoökningar i tölten... Får verkligen se till att rida i microtempo på kortsidorna för att ha någon chans att det blir en skillnad i tempo på långsidan! Finns det någon regel som begränsar hur lång tid man får befinna sig på kortsidan innan man blir diskad? ;- ) I traven får han bråttom och jag känner hur han väntar på att få galoppera - men om jag INTE tar i tyglarna utan istället "bromsar" honom med rösten blir traven lugnare och bättre.

Inför förra årets Midurtävling var min målsättning att vi över huvud taget skulle hålla oss kvar på banan. Det klarade vi, med 5 cm marginal (någon smällde i en dörr till ridhuset och Feykir tog ett STORT skutt åt sidan.) Så mycket högre förväntningar ska jag väl inte ha i år heller. Eftersom vi har befunnit oss i en sådan svacka får man väl vara nöjd med att vi överhuvudtaget kommer till start.

Det blir tävling i helgen i alla fall!

Ringde Sylvia på morgonen och fick höra att hon tyckte att det fungerat betydligt bättre med Feykir när hon tränade honom igår. Han hade uppenbarligen mått bra av att träna galopp med Anna M, för nu kunde han galoppera på volt i höger varv riktigt bra. Och i vänster varv klarade han att hålla galoppen i princip ett varv - han klarade tre hörn av fyra. I tölten gick det mycket bättre också - han protesterade inte alls lika mycket. Så nu tyckte Sylvia det var dags för mig att rida igen.

Jag berättade att jag ställt in mig på att INTE tävla i helgen - men det tyckte hon visst att jag ska göra. "Bara du ser till att rida rätt varv!" Det blir alltså att snabbt ställa om sig för tävling igen! Inför kvällens ridning har jag fått order om att verkligen aktivera honom varje sekund; ändra tempo, flytta, böja o s v HELA TIDEN. Han ska inte få en chans att börja fundera på dumheter. Hm... låter inte så enkelt...

Har ringt en equieterapeut med goda referenser och hon ska komma onsdag nästa vecka för att gå igenom Feykir. Det är både med anledning av hans vilda protester den senaste tiden (fast sådana perioder har han haft förr också) samt att hovslagaren vid senaste skoningen såg att höger bakhov blivit mindre än de andra.

Åkte till stallet efter jobbet och till att börja med höll jag inte på att hitta min häst i hagen! Det fanns visserligen en häst som vagt påminde om Feykir, fast den hade mycket mindre mage… Fel färg var det också! På framdelen, där han varit klippt, hade massor av svart, blank sommarpäls växt ut istället för det ljusa ”underullen” och på resten av kroppen hade han tappat massor av de grövre, mörkare överhåren så att det var nästan bara ljus ”underull” kvar. Han hade redan gått ner endel i vikt de senaste veckorna, men nu när Sylvia ridit honom så många dagar hade det verkligen hänt mycket! Tänk att pälsen hunnit ändras så drastiskt också på bara en vecka!

När jag sedan började rida på banan kände jag inte heller igen honom. Han skrittade på så energiskt och så snart jag gjorde halt (enl CR!!!) skyndade han sig att flytta undan bakdelen åt höger – d v s det som han försökt övertyga mig om att han ABSOLUT inte kan! Red kors och tvärs i skritt och flyttade bakdelen omväxlande höger och vänster. Sedan var det dags för tölt. Försökte verkligen vara riktigt aktiv. När jag vill ha mer energi vinklar jag bara ut pisken – då gör han oftast ett skutt framåt – och sedan en tydlig halvhalt. Sylvia har sagt att jag måste göra detta OFTA och det försökte jag verkligen. Visst var det några protester i början – han försökte slänga framdelen utåt och började viksla. Men jag bara drev på mer och då slutade han väldigt snabbt. Provade trava och det gick bra längs långsidorna. När vi närmade oss kurvan ville han galoppera men jag kom på att om jag INTE tog i tuglarna utan bara bromsade med rösten så travade han på lugnt och avslappnat.

Sedan var det äntligen dags att testa galopp och i höger varv kändes det jättebra!!! Lite av den runda, fina galoppen han hade innan han ”blev femgångshäst” hade kommit tillbaka! Jag kunde ställa honom inåt och driva in inner bak i kurvorna. DUKTIG kille!!! I vänster varv var det förståss svårare. Lyckades dock för första gången på evigheter hålla vänstergaloppen förbi grinden – där brukar det alltid bli korsgalopp. Vi pustade en stund och sedan avslutade vi med mer tölt. Tycker det gick över förväntan att aktivera honom – fast han kändes lite spänd i nacken. Sylvia hade kommit in för att rida en häst som hon anmält till lätt klass. ”Ställ lite höger-vänster hela tiden” sa hon och när jag gjorde så blev han direkt mycket mjukare!

När jag åkte hem var det med en HELT annan känsla och inställning än de senaste dagarna! Inte hade jag trott att det skulle kännas så här bra att rida Feykir! Sylvia har verkligen gjort underverk – inte bara med hans figur! Nu får jag se till att memorera tävlingsprogrammet. (Med Reykur red jag alltid FIPO-klass med fri gångartsföljd och lade då skritten efter galoppen istället för före, som man måste göra i lätt klass.)