All ljusterapi behövs verkligen!!!

Bästa lyckoterapin!!!

Trött, trött, trött är jag hela tiden... Åh, vad jag hoppas att jag tillslut kommer att få remiss till en endokrinolog för att utreda min låga ämnesomsättning ordentligt... (har haft dåliga värden sedan 2003 men hittills har man inte velat inleda behandling och någon endokrinolog har jag inte fått träffa ännu...) Och då var det ju EXTRA värdefullt att få komma ut i solskenet idag för en rejäl dos ljusterapi spetsad med lika mycket hästterapi!!!

Atli brukar kalla övningen öppna för "att man rider på volt fast rakt fram" och den senaste tiden har jag (igen) upptäckt hur bra det är att "tänka volt med kroppen" när jag vill ge signal om en öppna - då blir övergången så mjuk att det närmast känns som om Hamingja läser mina tankar! (Lättast hittar jag den känslan genom att först inleda på volt innan jag med vikthjälperna "tar med mig" Hamingja ut i en öppna.) Och mjukheten förstärks dessutom när jag kommer ihåg att efter varje signal från mig som ger önskad reaktion först belöna genom att under ett kort ögonblick försöka vara neutral i sadeln innan jag ger ny signal. Det finns alltid så mycket att lära i ridningen - särskilt när man uppenbarligen behöver lära sig samma saker igen och igen...! 

Idag hörde jag inga jakthundar och såg inte heller någon enda jägare, så iförd gul reflexväst bestämde jag mig för att rida "Nya Torrbergsrundan". Det är REJÄLT fruset i marken nu och den negativa sidan av det är ju att det blir ett väldigt hårt underlag... men längs skogsvägen till vänster bakom vägbommen låg bitvis lite snö längs mittsträngen och/eller ute på kanterna så där passade vi på att värma upp i tölt där jag också "tänkte öppna" och höll en lätt sits men vid behov gjorde förhållningar med sätet. 

När vi red över kalhygget hade vi istället STOR glädje av att det är så hårdfruset att isen på alla de blöta partierna gott och väl höll för en häst. Inte ens vägsträckan på hyggets bortre sida där det var så blött hela förra vintern att vi fick försöka ta oss fram i snåriga och steniga skogen på sidan av vägen var något problem nu utan i hjulspåren låg tjock is som höll! 

Men det är verkligen stor skillnad mot förra vintern, då blev det aldrig blev någon tjäle i marken eftersom snön kom så tidigt och bildade ett tjockt, isolerande lager innan det hunnit frysa till. Medan det i år i o f s inte varit kallt men ändå hunnit frysa till riktigt hårt eftersom vi knappt haft någon snö. Så det blir ju jättebra längre fram i vinter att veta att man kan rida i djup snö utan att riskera att hästen trampar igenom någonstans!

Längs Torrbergsvägen avverkas det nu mer skog - och det blir genast lite svårare med orienteringen trots att jag ridit där så mycket under åren. Men skoterleden mot Ale är ju väl utmärkt så den hittade även Hamingjas matte (Hamingja själv hade nog hittat rätt ändå!) När vi hittade några sträckor med lite mjukare underlag passade vi på att träna samling i tölt, med varierande resultat. Mot slutet insåg jag att det är TEMPOT:t som ska vara min prio 1. Om jag inte först kontrollerar tempot så funkar inget annat heller. 

M a o det jag fick träna på så mycket på senaste Atlikursen: att smyyyyga över i tölt och redan efter ett par steg börja med förhållningar så att tölten håller sig i microtempo - och redan efter en kort sträcka sakta av igen för ny övergång till microtempo o s v. Som sagt: ingen brist på saker att träna på i ridningen när man uppenbarligen behöver "upptäcka" samma sak om och om igen...!