Face your fears!!!

Hamingja ser (mördar-) SVANAR!!!

Det faktum att jag - mina svåra sjukvårdsfobier till trots - ändå är gift med en läkare brukar jag säga beror på att jag lever efter devisen "face your fears". Och idag ägnade sig Hamingja åt samma devis när Nottjärn agerade landningsbana och rastplats åt flera stora sträck med svanar! 

Jag hade en "till stallet med Eva-dag" idag som i vanlig ordning inleddes med att jag skrittade Hamingja och Eva promenerade med. I o m att vi kände oss ganska säkra på att det inte pågick någon älgjakt i Mariebäcksområdet idag ville Eva passa på att rida i skogen i närheten av Avan. Så jag skrittade till grillplatsen vid Nottjärnen där jag sedan kunde sitta och vila medan hon och Hamingja var på egen utflykt. Det skulle visa sig att både mitt val av rastplats och tidpunkten var HELT perfekt!!!

För knappt hade (den visserligen nyligen pensionerade) flygledaren försvunnit iväg på ryggen av min häst förrän naturen bjöd på en enastående flyguppvisning!!! Jag hörde svanarna redan på långt håll och av ljuden att döma förstod jag att de var riktigt många, så jag tog upp mobilen för att vara beredd ifall jag skulle ha så tur att de flög förbi inom synhåll för mig. Och jag hade betydligt mer tur än så - det visade sig att jag inte var ensam om att tycka att Nottjärnen är en perfekt rastplats! 

När deras rop kom närmare tilltog också ett annat väldigt mäktigt ljud - som visade sig vara suset från alla vingarna - vilket sedan följdes av ljudet när de i en lång, lång rad landade nere på sjön! Senare tillkom ytterligare flera mindre grupper/sträck också - Nottjärnen ligger uppenbarligen väldigt strategiskt placerad! (Och i efterhand förstår jag ju att det inte var någon slump att jag fick vara med om detta naturens skådespel - självklart var det Eva som "jobbat på distans" och styrt inflygningen!) 

Jag var fortfarande helt inne i fågelskådandet när ropen från svanarna blandades med det underbara ljudet från galopperande hovar - Eva och Hamingja var uppenbarligen på ingång! När jag såg på klockan insåg jag förvånat att de faktiskt varit borta i en timme - mej hade det definitivt inte gått någon nöd på under tiden! För Hamingja blev det förstås VÄLDIGT spännande med alla svanarna nere på sjön - från den sekund som hon hörde och såg dem var det som om Eva och jag inte fanns... så jag kunde fota många fina bilder på henne som kommer i bloggen framöver!

I morgon är det ÄNTLIGEN dags för den första sessionen av min trauma-terapi. När jag pratade med EMDR-terapeuten i telefon här om veckan sa hon att jag måste vara beredd på att det blir jobbigt. "Efteråt kommer det att kännas som att du sprungit ett marathon!" Nu har jag ingen erfarenhet av att springa långlopp och vet inte hur man förbereder sig på ett sådant... Men Eva har sprungit Lidingöloppet (3 mil) några gånger och när vi diskuterade saken enades vi om att det viktigaste dagen innan måste vara att ladda mentalt - m a o PRECIS vad jag gjort idag!!! To be continued...!

Fritt fram i skogen!!!

 

"Sehr schön!!!" för att citera ur Jönssonligan!

Enligt uppgift är det just nu bara på helgerna som det kommer att pågår älgjakt i närheten av Mariebäck, så idag ville jag passa på att rida någon annanstans än längs bilvägen. Det var en helt FANTASTISK höstdag med strålande sol och till eftermiddagen hade SMHI "lovat" 18 grader varmt! När jag kom till Mariebäck på förmiddagen var det redan drygt 15 grader och det räckte ju mer än väl till för att det skulle vara VARMT för Hamingja...! 

Nu när det var "fritt fram i skogen" (för att citera ur Älgarna demonstrerar) bestämde jag mig för att fortsätta utforska terrängen på Nottjärnens västra sida. Tanken var att från den stora vändplanen till höger bakom vägbommen fortsätta i samma riktning till dess den fina tall- och granskogen övergår i snårigare blandskog och där vika av nedför backen mot sjön. Min förhoppning var att det tack vare lutningen skulle vara hyfsat torrt i marken. 

Tyvärr blev det blött tidigare än vad jag hoppats... och vid den laget hade vi dessutom varit ute i ca 20 minuter så jag tyckte det var dags att vända och rida tillbaka hem. Nu efteråt ser jag att vi befann oss vid sjöns mitt, så det var ju dessutom en bit kvar innan vi skulle ha kommit fram till bron och kunnat rida runt. Vi kan göra ett nytt försök när det hunnit frysa på i marken. Men kanske är det smartare att satsa på motsatt strategi: att rida längre västerut när vi lämnar vändplanen och inte vika av ner mot sjön förrän vi kommit närmare Seletvägen så att vi kommer mer "rakt på" bron?! To be continued!

Tillbaka i stallet kunde jag konstatera att Hamingja blivit REJÄLT svettig av att "agera terrängfordon" i värmen! Det är ju jättebra att även skritt kan innebära fysisk ansträngning - det finns ju faktiskt fördelar med svår terräng också! 

Igår var jag på det tredje och sista "kartläggningsmötet" på Smärtrehab. I morgon kommer smärtläkaren, fysioterapeuten och psykologen ha ett gemensamt möte där de ska diskutera sig fram till hur de tycker att min fortsatta rehab bör läggas upp. Det skriftliga beskedet kan jag räkna med någon gång under nästa vecka, men psykologen (som jag träffade igår) tipsade om att jag innan dess kunde gå in på 1177 och läsa journalanteckningen från deras möte ifall jag vill ha besked innan pappersbrevet hunnit komma fram. To be continued där också! 

BFF

"Me and my best friend!!!" Litlamin och Hamingja!

Precis som igår blev det ridning i terrängen närmast bilvägen - med reflexväst på - p g a den pågående älgjakten. Hamingja var pigg och glad som vanligt! 

Vi lyckades faktiskt ägna nästan en hel timme på ovanstående sträcka så då förstår ni att vi red väldigt många "kringelikrokar"! Utforskade lite mer av terrängen på östra sidan av bilvägen idag och där var det väl främst den sista sträckan efter bäcken och upp till den högra sandvägen som gav mersmak. 

I morgon blir det vilodag för Hamingja för då ska jag till det tredje och sista "kartläggningsmötet" på Smärtrehab - denna gång med en psykolog. Efter det ska hon, smärtläkaren och fysioterapeuten tillsammans diskutera sig fram till vilken typ av rehabilitering som bedöms passa mig bäst. Men helt Hamingja-fri blir inte dagen, för Johan ska hjälpa mig att fodra på kvällen. 

Man kan vara modig och man kan vara JÄTTEMODIG!!!

 

Alldeles nyss gick Hamingja över bron och nu är hon på väg att göra det igen - på långa tyglar!

Oj, så MODIG Hamingja var idag, när hon trots sin mångåriga "vattuskräck" lugnt skrittade över nya bron över Höbäcken - där vattnet p g a allt regnande nästan når ända upp till bron - och sedan lika lugnt skrittade tillbaka på långa tyglar!!! Trots pågående älgjakt vågade vi oss lite längre bort från bilvägen idag, men reflexvästen var förstås på och dessutom såg jag till att sjunga högt - för det får de väl lära sig tidigt på jägarutbildningen att man inte får skjuta på sjungande älgar??!!

Min p g a smärta och sömnbrist superstressade hjärna fick verkligen FANTASTISKT välgörande lindring idag när superterapeuten Hamingja samarbetade på bästa sätt med det härliga höstvädret!!! Vi gjorde många avstickare ut i terrängen på båda sidorna av bilvägen mot Avan och var totalt ute ganska precis en timme. Efteråt var jag HELT slut och rejält yr i flera timmar... Men som min kloke make påminde mig om: för inte allt för länge sedan blev jag så här jätteyr av trötthet efter en ridtur på 20 minuter så jag har ju verkligen lyckats förbättra konditionen riktigt mycket i sommar även om jag själv aldrig tycker att det går snabbt nog...! 

Dagen avslutades sedan med en återinvigning av vårt orangeri som poolhus! Vårt uppblåsbara SPA-bad som vi brukar ha haft där vinterhalvåret havererade tidigt i våras och det har inte blivit av att vi köpt ett nytt - förrän nu när jag fick se att de såldes ut med 50 % rabatt! DÅ vaknar en sparsam Handelsbankare !!! Värme har alltid varit min bästa smärtlindring så jag ser verkligen fram emot att åter få preppa inför natten med varma bad!!!

Fredagsfeeling!!!

På grillplatsen vid Nottjärnen rök det fortfarande från grillringen när Hamingja och jag passerade i eftermiddag - antagligen hade älgjägarna nyligen suttit här och fikat. När jag körde till stallet hade jag också sett skylten "Jakt pågår" vid Mariebäcksvägen, men inte sett till vare sig jägare eller "jägarbilar" längs vägen och närmare dem än så här behövde vi aldrig heller komma idag. 

För säkerhets skull höll vi oss i alla fall längs bilvägen idag. Eller, rättare sagt, för det mesta i terrängen nära bilvägen och jag hade förstås reflexvästen på också. Allt medan vi fortsatte att prova oss fram var det går bra att ta sig fram "off road" och var det går mindre bra. Hamingja tycker ju det är jätteroligt samtidigt som hon verkligen får jobba med musklerna trots att vi "bara" skrittar och idag när det åter närmade sig sommarvärme blev hon dessutom OVANLIGT svettig. 

Själv var jag på de första kartläggningsmötena på Smärtrehab igår och fick då träffa smärtläkare samt fysioterapeut. Undersökningarna gjorde att jag fick ÄNNU mer smärta, men det känns förstås bra att processen i alla fall är igång! Och dagens rofyllda "nära Hamingja-upplevelse" var verkligen välgörade för själen!!! På måndag ska kartläggningen avrundas med besök hos en av Smärtrehabs psykologer. Nästa steg blir därefter att få påbörja en digial smärtskola, vilken sedan kan följas av behandling på regionens rehabmottagning i Boden - om det bedöms att jag behöver/kan bli hjälpt av det. 

I april 2019 hölls Umeå Icelandic Horse Meeting för första gången, då var jag och Hamingja med och den här bilden är därifrån. Årets upplaga går av stapeln i helgen så nu håller vi tummarna för alla Miduriter som är där och tävlar!!! 

Idag blir det föresten två besök i stallet för mig. Jag har nämligen kvällsfodringen och Johan har lovat att följa med och hjälpa sin skröppliga fru med det! Men för att maxa "Hamingjaterapi-effekten" ville jag först passa på att rida i solskenet!

Så länge det finns liv finns det hopp!!!

Hamingja är bra på att se möjligheterna!

Idag fanns det ork till att åka till stallet! Så det blev på med regnkläderna för en mysig (om än blöt) timme med Hamingja ute i skogen!!! Hon var jättetaggad när hon fick skritta upp till vänster bakom vägbommen - idag hade nog t o m Eva med sina långa ben ha haft problem att hålla jämna steg! Idag brydde vi oss inte om några återvändsgränder i form av skogsmaskinsspår utan passade istället på när det gick att rida i terrängen längs med skogsvägen. 

När vi var tillbaka på skogsvägen igen tänkte jag filma en fortfarande mycket ivrig Hamingja som skrittade på - nu täckt av barr och små kvistar! Hon hade ju "siktet" så tydligt inställt på att fortsätta framåt till vändplanen så jag tänkte att jag kunde släppa tyglarna en stund för att istället hålla i mobilen. Men när jag vred mig lite för att filma lite ut mot sidorna trodde min lyhörda häst att vi skulle svänga, så det blev lite väl mycket slalom...!

Vid vändplanen svängde vi in på Hamingjas favoritstig, men vis av erfarenheten från i söndags red vi bara en bit uppför den lilla backen innan vi vek av åt höger igen ut på hygget. Och det är ju verkligen MYCKET bättre underlag när man gör så än om man rider upp på höjden och sedan följer skogskanten. Ridning i terrängen blir ju ungefär som när vi pulsar i snö - mycket bra styrketräning för Hamingja samtidigt som det inte blir för ansträngande för mig! Tillbaka i stallet träffade jag Carola och vi hade lite "workshop" där vi kollade pulsen på hennes hästar m h a stetoskop - mycket bra att kunna!

Under hemvägen ringde sedan kuratorn från sjukhuset och berättade att hon nu lyckats ordna så att jag kan få behandling för min PTSD - och första behandlingstillfället blir redan i slutet av nästa vecka! Den form av traumaterapi det gäller kallas EMDR och är visst väldigt effektiv. "Men du måste vara beredd på att det är JÄTTEJOBBIGT - efter en session kommer det att kännas som att ju just sprungit ett marathon! Så se till att vara VÄLDIGT snäll med dig själv efteråt!!!" 

Det är mycket ont om EMDR-terapeuter i Region Norrbotten så det har varit väldigt ovisst om och i så fall när det skulle kunna bli aktuellt med terapi för mig... så det känns ju fantastiskt skönt att nu ha ett datum för det första behandlingstillfället! Och redan i slutet av denna vecka ska jag ju få komma till Smärtrehab på inledande "kartläggningssamtal" så den delen är ju också på gång även om det nog kommer att dröja lite innan själva behandlingarna börjar där. Så länge det finns liv finns det hopp!!!

Det FINNS hästar som törs skrämma älgar!!!

...här ser ni en av dessa modiga!!!

Idag hade jag morgonfodringen och bussiga Eva följde med och hjälpte mig - vad gjorde jag utan henne??!! Det var bara andra gången jag orkat rida denna vecka, men tack vare att Eva varit med båda gångerna har Hamingja ändå fått röra på sig ordentligt! 

Vi testade ett helt nytt grepp idag när vi red vägen förbi kyrkan och stonas sommarhage för att efter en bit vika av i riktning ner mot vägen längs ett skogsmaskinspår. Plötsligt tvärstannade Hamingja och snart såg jag orsaken: två älgar som skrämt rusade iväg! Och Hamingja, som förr brukade tvärvända och fly i panik så snart hon vädrade älg, stod nu kvar och NAGLADE fast dem med blicken!!! Så MODIG tjej!!!

Det krävdes dock en hel del övertalning att få henne att vilja fortsätta sedan, istället för att stå kvar och bevaka så att älgarna inte försökte smyga sig tillbaka. Men tillslut enades vi om att fortsätta i riktning ner mot bilvägen och hade vissa förhoppningar om att kunna ta oss fram till någon av de två små broarna över bäcken så att vi kunde rida bilvägen tillbaka hem igen. Men vi hamnade "i kläm" mellan elstängslet till beteshagen och ett stort, vattenfyllt dike och när Eva fortsatt på en egen rekognoceringstur närmare bäcken och konstaterat att underlaget bara blev sämre och sämre bestämde vi oss för att vända och rida samma väg tillbaka hem istället. 

För min del hade det blivit alldeles tillräckligt ansträngande vid det här laget, så när vi efter 35 minuter var tillbaka på gården satt jag av och lämnade över tyglarna till Eva så att hon och Hamingja skulle få "springa av sig" lite medan jag vilade i Josefshallen. Det blev en riktig fullträff för Hamingja när Eva valde att rida upp till vänster bakom vägbommen, fram till vändplanen och sedan Hamingjas favoritstig in i skogen! Så de såg båda MYCKET nöjda ut när de kom tillbaka!

Och det skulle faktiskt bli ÄNNU bättre för Hamingja - hon fick DESSUTOM "mat i hink"!!! Efter ett uppehåll över sommaren har jag nämligen börjat om att ge henne selentillskott och för att få henne att äta detta blandar jag det med lusernhack, en liiiiten näve "hästmüsli" och en skvätt vatten så att selenpulvret fastnar på "godsakerna". Fast när jag skriver detta inser jag att jag glömde müslin idag och hon slickade ändå hinken ren. Innan jag började med müslin åt hon bara någon tugga och lämnade sedan resten, orört - det var alldeles tydligt att hon inte uppskattade selenpulvrets smak...! Min förhoppning har varit att när müslin (snart) är slut ska hon ha hunnit vänja sig tillräckligt med smaken på selenpulvret så att hon fortsätter att äta upp även om det är blandat med bara lusern - och det verkar ju lovande i alla falll!