Det FINNS hästar som törs skrämma älgar!!!

...här ser ni en av dessa modiga!!!

Idag hade jag morgonfodringen och bussiga Eva följde med och hjälpte mig - vad gjorde jag utan henne??!! Det var bara andra gången jag orkat rida denna vecka, men tack vare att Eva varit med båda gångerna har Hamingja ändå fått röra på sig ordentligt! 

Vi testade ett helt nytt grepp idag när vi red vägen förbi kyrkan och stonas sommarhage för att efter en bit vika av i riktning ner mot vägen längs ett skogsmaskinspår. Plötsligt tvärstannade Hamingja och snart såg jag orsaken: två älgar som skrämt rusade iväg! Och Hamingja, som förr brukade tvärvända och fly i panik så snart hon vädrade älg, stod nu kvar och NAGLADE fast dem med blicken!!! Så MODIG tjej!!!

Det krävdes dock en hel del övertalning att få henne att vilja fortsätta sedan, istället för att stå kvar och bevaka så att älgarna inte försökte smyga sig tillbaka. Men tillslut enades vi om att fortsätta i riktning ner mot bilvägen och hade vissa förhoppningar om att kunna ta oss fram till någon av de två små broarna över bäcken så att vi kunde rida bilvägen tillbaka hem igen. Men vi hamnade "i kläm" mellan elstängslet till beteshagen och ett stort, vattenfyllt dike och när Eva fortsatt på en egen rekognoceringstur närmare bäcken och konstaterat att underlaget bara blev sämre och sämre bestämde vi oss för att vända och rida samma väg tillbaka hem istället. 

För min del hade det blivit alldeles tillräckligt ansträngande vid det här laget, så när vi efter 35 minuter var tillbaka på gården satt jag av och lämnade över tyglarna till Eva så att hon och Hamingja skulle få "springa av sig" lite medan jag vilade i Josefshallen. Det blev en riktig fullträff för Hamingja när Eva valde att rida upp till vänster bakom vägbommen, fram till vändplanen och sedan Hamingjas favoritstig in i skogen! Så de såg båda MYCKET nöjda ut när de kom tillbaka!

Och det skulle faktiskt bli ÄNNU bättre för Hamingja - hon fick DESSUTOM "mat i hink"!!! Efter ett uppehåll över sommaren har jag nämligen börjat om att ge henne selentillskott och för att få henne att äta detta blandar jag det med lusernhack, en liiiiten näve "hästmüsli" och en skvätt vatten så att selenpulvret fastnar på "godsakerna". Fast när jag skriver detta inser jag att jag glömde müslin idag och hon slickade ändå hinken ren. Innan jag började med müslin åt hon bara någon tugga och lämnade sedan resten, orört - det var alldeles tydligt att hon inte uppskattade selenpulvrets smak...! Min förhoppning har varit att när müslin (snart) är slut ska hon ha hunnit vänja sig tillräckligt med smaken på selenpulvret så att hon fortsätter att äta upp även om det är blandat med bara lusern - och det verkar ju lovande i alla falll!