Face your fears!!!

Hamingja ser (mördar-) SVANAR!!!

Det faktum att jag - mina svåra sjukvårdsfobier till trots - ändå är gift med en läkare brukar jag säga beror på att jag lever efter devisen "face your fears". Och idag ägnade sig Hamingja åt samma devis när Nottjärn agerade landningsbana och rastplats åt flera stora sträck med svanar! 

Jag hade en "till stallet med Eva-dag" idag som i vanlig ordning inleddes med att jag skrittade Hamingja och Eva promenerade med. I o m att vi kände oss ganska säkra på att det inte pågick någon älgjakt i Mariebäcksområdet idag ville Eva passa på att rida i skogen i närheten av Avan. Så jag skrittade till grillplatsen vid Nottjärnen där jag sedan kunde sitta och vila medan hon och Hamingja var på egen utflykt. Det skulle visa sig att både mitt val av rastplats och tidpunkten var HELT perfekt!!!

För knappt hade (den visserligen nyligen pensionerade) flygledaren försvunnit iväg på ryggen av min häst förrän naturen bjöd på en enastående flyguppvisning!!! Jag hörde svanarna redan på långt håll och av ljuden att döma förstod jag att de var riktigt många, så jag tog upp mobilen för att vara beredd ifall jag skulle ha så tur att de flög förbi inom synhåll för mig. Och jag hade betydligt mer tur än så - det visade sig att jag inte var ensam om att tycka att Nottjärnen är en perfekt rastplats! 

När deras rop kom närmare tilltog också ett annat väldigt mäktigt ljud - som visade sig vara suset från alla vingarna - vilket sedan följdes av ljudet när de i en lång, lång rad landade nere på sjön! Senare tillkom ytterligare flera mindre grupper/sträck också - Nottjärnen ligger uppenbarligen väldigt strategiskt placerad! (Och i efterhand förstår jag ju att det inte var någon slump att jag fick vara med om detta naturens skådespel - självklart var det Eva som "jobbat på distans" och styrt inflygningen!) 

Jag var fortfarande helt inne i fågelskådandet när ropen från svanarna blandades med det underbara ljudet från galopperande hovar - Eva och Hamingja var uppenbarligen på ingång! När jag såg på klockan insåg jag förvånat att de faktiskt varit borta i en timme - mej hade det definitivt inte gått någon nöd på under tiden! För Hamingja blev det förstås VÄLDIGT spännande med alla svanarna nere på sjön - från den sekund som hon hörde och såg dem var det som om Eva och jag inte fanns... så jag kunde fota många fina bilder på henne som kommer i bloggen framöver!

I morgon är det ÄNTLIGEN dags för den första sessionen av min trauma-terapi. När jag pratade med EMDR-terapeuten i telefon här om veckan sa hon att jag måste vara beredd på att det blir jobbigt. "Efteråt kommer det att kännas som att du sprungit ett marathon!" Nu har jag ingen erfarenhet av att springa långlopp och vet inte hur man förbereder sig på ett sådant... Men Eva har sprungit Lidingöloppet (3 mil) några gånger och när vi diskuterade saken enades vi om att det viktigaste dagen innan måste vara att ladda mentalt - m a o PRECIS vad jag gjort idag!!! To be continued...!