Kvällsmys på sommarbetet!

Johan är alltid populär hos tjejerna! (Hamingja och Litlamin)

Här om kvällen gjorde vi en liten utflykt till sommarbetet i Höbäcken för att mysa lite med hästarna. Det var uppskattat som synes! Sedan passade vi på att passera Mariebäck och hämta hem hästtransporten. Det vassa gruset på Mariebäcksvägen har ju orsakat MÅNGA punkteringar och nu var det min (o-)tur att drabbas… uppenbarligen var olyckan framme när vi transporterade hästarna till Höbäcken. Jag märkte inget då, men när transporten stått parkerad i Mariebäck några dagar upptäckte Janne att ett av däcken var tomt… en pyspunka m a o! Med reservdäcket monterat körde vi nu hem den till Kyrkbyn och åkte med det trasiga däcket till en däckfirma. Det visade sig dock inte kunde lagas och de behövde beställa ett med rätt dimensioner, så nu får transporten stå kvar hemma några dagar i väntan på det.

Magic monday!

Kan det bli vackrare?!!

Hamingja uppskattar verkligen att vi är igång med ridningen igen - minst lika mycket som jag gör! Med sommarvärmen tillbaka (SMHI har verkligen haft FULL koll på vilka veckor jag har semester och vilka jag jobbar denna sommar!!!) red jag tidigt förmiddag för att det skulle vara lite svalare i alla fall. Även idag var Hultet-vägen utgångspunkten, varifrån vi gjorde avstickare längs flera av de mysiga småvägarna ut på ängarna. 

Redan under uppvärmningen i tölt försökte jag ha henne tydligt mellan hand och skänkel - vilket ju numera t o m är sanktionerat av Atli - för att snabbare hitta till en OK takt. Själva Hultetvägen har endel ganska vasst grus, så när jag inte kunde rida ute på någon av gräskanterna höll vi oss till skritt för säkerhets skull. Men på den första "ängsvägen" hade vi perfekt underlag och all Hamingjas energi gav en riktigt härlig känsla i tölten!

Och ÄNNU mer energi blev det förstås när hon sedan fick galoppera! Vilket jag också tror var anledningen till att vi inte lyckades göra en enda fattning av höger galopp... För hon hade inte tid att invänta någon signal från mig utan skyndade sig att göra "en egen" galoppfattning när hon förstod vad som var på gång, och då favoriserade hon vänster galopp... Så jag bestämde mig för att helt enkelt se detta som ren konditionsträning, så får vi "tjata på" med mer högerfattningar någon dag när det är svalare ute! 

Efter detta var vi REJÄLT svettiga båda två och därför skrittade vi nästan hela vägen hem. Fast bara för att man är jättesvettig betyder det inte att man inte vill springa FORT visade Hamingja när jag tyckte att vi skulle varva ner i tölt med lång, låg form...! Mitt härliga energiknippe! 

Avslutningsvis ett tips om två SUPERBRA produkter som jag upplever är de allra mest effektiva medlen mot bitande insekter. När jag smörjer med något av dessa där huden är som tunnast (på magens undersida, juvret och insidan av bakbenen och ibland i öronen) får Hamingja knappt några bett! 

Semester igen!!!

Häääääärligt!!!

Efter en veckas inhopp på jobbet fick jag i eftermiddag "checka ut" igen för mer semester - och den inledde jag på bästa sätt: i sadeln på lyckohästen! Idag vågade jag mig även på att låta Hamingja galoppera, trots att hon kändes nästan lika superladdad som här om dagen. 

Under den första galoppsekvensen (vänster galopp) gick det FORT - men när jag tillslut visslade saktade hon snällt av. Vände och skrittade tillbaka samma väg (ett bra sätt att optimera konditionsträningen utan att ha pulsklocka är att se till att hästen hunnit få normal andhämtning igen innan varje ny galoppintervall.) Och när vi sedan tog höger galopp - där Hamingja är starkare - gick det FORT och FORTARE och FORTARE och FORTARE och FORTARE... :-O  

Jag har under åren ridit många hästar som triggats att sticka iväg okontrollerat ifall man varit för snabb med att ta i tyglarna och försöka bromsa under galoppen, så jag brukar alltid undvika det till dess det känns som att hästen fått "springa av sig" det värsta. Men nu började det tillslut gå så fort att jag blev lite rädd att vi skulle kunna gå omkull... så jag gjorde först en lätt förhållning och när hon inte svarade på den en till där jag mer tydligt "satt tillbaka" och då tog hon ner tempot lite. När jag sedan visslade lätt lugnade hon ner sig ytterligare och när vi närmade oss slutet av den tänkta galoppsträckan och jag visslade igen, lite högre, saktade hon strax av till skritt. Hon är ju en STJÄRNA!!!

Efter att jag justerat sadeln övergick jag till töltträning då jag också använde mig av halsringen. Och jag kunde konstatera att den inte bara hjälper mig att hålla händerna mer stilla utan gör också att jag mycket bättre med att göra förhållningar främst med vikt och säte. (Det är nog för att den hindrar mig från att allt för lätt "ramla tillbaka" i invanda rörelsemönster från alla mina och Hamingjas "dragkamper" om bettet...!) 

Några riktigt trevliga sekvenser i långsam tölt med MASSOR av energi fick jag njuta av innan jag lät Hamingja varva ner i tölt med lång, låg form för att sedan skritta tillbaka "hem" till Höbäcken. Redan på håll hörde vi Litlamin som gnäggade efter sin BFF! Övriga hästar i stoflocken ignorerar hon TOTALT utan parkerar vid grinden och väntar OTÅLIGT på att Hamingja ska komma tillbaka! 

Back in the saddle!!!

Nu är vi igång med ridningen igen!

Efter en dryg veckas "sommarlov" för Hamingja efter Atlikursen verkade hon minst lika glad som jag över att komma igång med ridningen igen! Hon kom mig till mötes i hagen och när jag suttit upp och vi skrittade iväg mot Hultet-vägen var det med rejält tryck i steget och MASSOR av frustningar! Och sedan hon fått "känna på" en sekvens i trav var det under resten av ridturen nästan omöjligt att få henne att skritta ö h t...! 

Jag förstod ju redan innan att Hamingja skulle vara rejält "taggad" och hade därför planerat att låta henne galoppera en hel del för att "bränna ur systemet". Men det kändes verkligen som att sitta på en kanonkula och jag vågade inte riktigt lita på att jag skulle ha någon broms om jag väl släppte iväg henne... så istället nyttjade jag energin till att rida sekvenser i tölt med mycket samling - medan det nästan rök ur öronen på henne - och jag fick göra "miljoner" halter och halvhalter för att försöka hålla nere tempot. 

Även mitt "sommarlov" är - i alla fall tillfälligt - över då jag jobbar igen denna vecka. Och jag måste säga att hittills har SMHI varit väldigt lyhörda för mina önskemål när det gäller sommarvädret: sol och värmerekord under mina två första semesterveckor och sedan svalt ridväder denna (jobb-)vecka! Det verkar dessutom bli varmare igen fr o m söndag och i alla fall en bit in i nästa vecka så uppenbarligen har meteorologerna koll på att jag då har semester igen! :-D

I morgon fyller Johan år så då får Hamingja en ledig dag, men på fredag hoppas jag det blir ridning igen - oj, så jag längtar!!!

Måndagsmys på sommarbetet!

Hemma igen efter en härlig vecka i Umeå med mina föräldrar och syskon, så mycket sol och bad samt tjärning av fasaden på stugan i Granskärsviken stod på schemat! Efter jobbet idag ville jag förstås träffa Hamingja igen för lite härligt mys i sommarhagen! Det blåste REJÄLT nu på kvällen och efter den senaste tidens värmebölja såg hästarna verkligen ut att njuta för fulla drag av den svala och insektsfria miljön! Jag smorde Hamingja med lite sommarsalva under magen, på juvret och insidan av bakbenen, som var de enda ställen där jag kunde hitta att hon hade fått några insektsbett. Och inte ens där var de särskilt många - skönt! 

Denna vecka är jag ensam företagsrådgivare på plats på banken så det blir VÄLDIGT intensivt... men jag hoppas ändå att orken ska räcka till att snart komma igång med ridningen igen. Första steget blir dock att åka till Mariebäck och packa in hästutrustning och ridkläder i bilen. I morgon kväll får vi besök av goda vänner från Costa Rica, men på onsdag kanske...!

Hamingja skräms... och gör mig lycklig!!!

Lyckohästen!!!

När jag skulle hämta in Hamingja för dagens första lektion stod flera ur stoflocken uppe vid stallet, men Hamingja,  Litlamin och Vidalin saknades. Jag började leta efter dem och när lilla Hilda hjälpte till genom att gnägga högt kom Vidalin och Litlamin i full galopp från skogen nere vid bäcken. Jag väntade mig att Hamingja skulle komma strax efteråt men hon syntes konstigt nog inte till… och ju längre jag fick gå runt i skogen och leta efter henne desto mer orolig blev jag att hon stod skadad någonstans, för hästar är ju faktiskt flockdjur! Så min puls hann bli ganska hög innan jag TILLSLUT hittar lilla fröken som - helt oskadd - stod vid staketet allra längst bort i hagen. HELT obekymrad om att alla kompisarna var på annat håll. 

Uppe vid stallet mötte jag Sylvia som också hunnit bli rejält orolig när hon upptäckt att alla de andra hästarna stod uppe vid stallet, men Hamingja saknades. Det är dock inte första gången Hamingja verkar ovetande om att hon förväntas vara ett flockdjur! Jag har många gånger hittat henne stå lite för sig själv, men aldrig så här långt från de andra. Och Sylvia konstaterade att Hamingja ibland stått ensam uppe vid stallet när resten av flocken är någon annanstans.

Inför dagens första lektion hade jag fått instruktionen att jag skulle ha boots på för att vi skulle se hur det  påverkade takten. Jag hade också själv funderat på hur jag skulle hitta tillbaka till den häftiga känslan från senaste Sylvialektionen och kommit fram till att jag skulle jobba ÄNNU mer med tempot, för att det verkligen skulle vara lågt (utan att samtidigt tappa energin - vilket antagligen är det som är allra svårast med att rida…)  och jag skulle dessutom nyttja halsringen ännu mer, för att lyckas hålla handen mer stilla i tölten. 

I slutet av lektionen hittade vi tillslut en riktigt bra känsla i tölten, när jag först förberett med samlad skritt där hon efter ett pet med pisken på vänster bak verkligen kom in mellan hand och skänkel och några små kramningar på tyglarna påminde henne  om formen så att hon längde trevligt på halsen. "DÄRIFRÅN ska du göra övergången till tölt!!!" ropade Atli nöjt. Och när jag fortsatte att rida öppna under övergången till tölten kunde vi bibehålla längden på halsen och till att börja med även hålla ett tillräckligt lågt tempo. Fick sedan göra sådana övergångar om och om igen och ibland fick vi till det ganska bra. Efteråt sa Atli att det var det allra bästa  han sett från oss hittills! Så nu gäller det "bara" att försöka upprepa detta igen! 

När det var dags för kursens sista lektion skulle jag "bara" försöka hitta tillbaka till den där (nästan omöjliga) tölten i jäääääääättelågt tempo men ändå med MASSOR av energi. Och i slutet av lektionen lyckades vi faktiskt med det, när jag i höger varv kom på att jag skulle lägga in steg i sluta när jag ville ta ner tempot - eftersom den rörelsen bromsade upp Hamingja SAMTIDIGT som den återskapade aktiviteten i bakdelen och därmed bibehöll både lösgjordhet och bärighet! 

Vi har sedan tidigare redan varit en bit på väg både när det gäller den samlade skritten och själva övergången till tölt, men sedan haft problem med att bibehålla energi, samling och lösgjordhet under någon längre stund i tölten. Mina försök att tillföra energi har resulterat i att Hamingja vräkt sig i handen och blivit spänd...  

Men nu hade jag alltså hittat slutan som ett effektivt "verktyg" i det läget - så OERHÖRT peppande att få uppleva detta!!! Atli var också riktigt nöjd med oss och konstaterade att vi "bara" ska fortsätta att träna på detta till dess han är tillbaka hos oss igen första helgen i september! Och gissa om jag är peppad???!!!

Dagen avslutades sedan med att vi skjutsade hästarna bort till de STORA beteshagarna i Höbäcken där de nu får gå resten av sommaren! Gissa om de blev lyckliga??!! Nu närmast blir det också en semestervecka för Hamingja innan jag räknar med att vara igång med ridningen igen! Hittills har jag varit den enda som ridit under somrarna i Höbäcken (och ÄNDÅ brukar Hamingja höra till de tjockaste...) men i år låter det faktiskt som att fler är sugna på att hålla igång ridningen. Själv är jag ju sedan våra år i Kiruna van att ha bilen som sadelkammare sommartid, då vi där hade alla våra sommarbeten väldigt långt från stallet. 

Lämna hästen i fred!

…var Atlis mantra idag. "Vi ger hästen en signal för att vi vill att den ska göra något, men det är först när vi sedan tar bort signalen och lämnar hästen ifred en stund som den lär sig vad den ska göra!" Han har ju  alltid framhållit eftergiftens helt avgörande betydelse, men uttryckt sig lite olika över åren. "Belöna, belöna, belöna! Det är den som är snabbast på att belöna hästen som också blir bäst på att träna hästar!" Är alla klassiska Atli-citat men idag var det alltså "lämna ifred" som följde oss genom ridpassen. 

Under dagens första lektion fick jag värma upp riktigt länge i lång, låg form för att Hamingja skulle bli riktigt lösgjord och därmed förhoppningsvis också renare i takten. Men när jag tillslut fick börja rama in henne mer gjorde han samma reflektion som Sylvia tidigare gjort: så snart hon kommer in mellan hand och skänkel blir takten direkt mycket bättre. 

I Hamingjas fall har han redan tidigare fått backa från en av sina käpphästar som varit: ”Jag kommer ALLTID att vilja ha ännu lite mer längd på halsen!” då han förvånat konstaterade ”Hon har så oerhört lätt för att länga halsen, så du får nog faktiskt börja rida henne lite högre i formen än vad hon väljer själv!” Och nu alltså också backa från devisen att tölten alltid ska inledas i lång, låg form: ”Hon behöver uppenbarligen ridas tydligt mellan hand och skänkel redan från start tölten, för ju mer du ramar in och samlar desto bättre blir takten och vi ska undvika att befästa passtakten. Det är ju också först i samlingen som hon riktigt slappnar av!” 

Så fick jag sedan rida under dagens andra lektion och då kom vi mycket snabbare till en bra takt i tölten!