Semester igen!!!

Häääääärligt!!!

Efter en veckas inhopp på jobbet fick jag i eftermiddag "checka ut" igen för mer semester - och den inledde jag på bästa sätt: i sadeln på lyckohästen! Idag vågade jag mig även på att låta Hamingja galoppera, trots att hon kändes nästan lika superladdad som här om dagen. 

Under den första galoppsekvensen (vänster galopp) gick det FORT - men när jag tillslut visslade saktade hon snällt av. Vände och skrittade tillbaka samma väg (ett bra sätt att optimera konditionsträningen utan att ha pulsklocka är att se till att hästen hunnit få normal andhämtning igen innan varje ny galoppintervall.) Och när vi sedan tog höger galopp - där Hamingja är starkare - gick det FORT och FORTARE och FORTARE och FORTARE och FORTARE... :-O  

Jag har under åren ridit många hästar som triggats att sticka iväg okontrollerat ifall man varit för snabb med att ta i tyglarna och försöka bromsa under galoppen, så jag brukar alltid undvika det till dess det känns som att hästen fått "springa av sig" det värsta. Men nu började det tillslut gå så fort att jag blev lite rädd att vi skulle kunna gå omkull... så jag gjorde först en lätt förhållning och när hon inte svarade på den en till där jag mer tydligt "satt tillbaka" och då tog hon ner tempot lite. När jag sedan visslade lätt lugnade hon ner sig ytterligare och när vi närmade oss slutet av den tänkta galoppsträckan och jag visslade igen, lite högre, saktade hon strax av till skritt. Hon är ju en STJÄRNA!!!

Efter att jag justerat sadeln övergick jag till töltträning då jag också använde mig av halsringen. Och jag kunde konstatera att den inte bara hjälper mig att hålla händerna mer stilla utan gör också att jag mycket bättre med att göra förhållningar främst med vikt och säte. (Det är nog för att den hindrar mig från att allt för lätt "ramla tillbaka" i invanda rörelsemönster från alla mina och Hamingjas "dragkamper" om bettet...!) 

Några riktigt trevliga sekvenser i långsam tölt med MASSOR av energi fick jag njuta av innan jag lät Hamingja varva ner i tölt med lång, låg form för att sedan skritta tillbaka "hem" till Höbäcken. Redan på håll hörde vi Litlamin som gnäggade efter sin BFF! Övriga hästar i stoflocken ignorerar hon TOTALT utan parkerar vid grinden och väntar OTÅLIGT på att Hamingja ska komma tillbaka!