Hamingja skräms... och gör mig lycklig!!!

Lyckohästen!!!

När jag skulle hämta in Hamingja för dagens första lektion stod flera ur stoflocken uppe vid stallet, men Hamingja,  Litlamin och Vidalin saknades. Jag började leta efter dem och när lilla Hilda hjälpte till genom att gnägga högt kom Vidalin och Litlamin i full galopp från skogen nere vid bäcken. Jag väntade mig att Hamingja skulle komma strax efteråt men hon syntes konstigt nog inte till… och ju längre jag fick gå runt i skogen och leta efter henne desto mer orolig blev jag att hon stod skadad någonstans, för hästar är ju faktiskt flockdjur! Så min puls hann bli ganska hög innan jag TILLSLUT hittar lilla fröken som - helt oskadd - stod vid staketet allra längst bort i hagen. HELT obekymrad om att alla kompisarna var på annat håll. 

Uppe vid stallet mötte jag Sylvia som också hunnit bli rejält orolig när hon upptäckt att alla de andra hästarna stod uppe vid stallet, men Hamingja saknades. Det är dock inte första gången Hamingja verkar ovetande om att hon förväntas vara ett flockdjur! Jag har många gånger hittat henne stå lite för sig själv, men aldrig så här långt från de andra. Och Sylvia konstaterade att Hamingja ibland stått ensam uppe vid stallet när resten av flocken är någon annanstans.

Inför dagens första lektion hade jag fått instruktionen att jag skulle ha boots på för att vi skulle se hur det  påverkade takten. Jag hade också själv funderat på hur jag skulle hitta tillbaka till den häftiga känslan från senaste Sylvialektionen och kommit fram till att jag skulle jobba ÄNNU mer med tempot, för att det verkligen skulle vara lågt (utan att samtidigt tappa energin - vilket antagligen är det som är allra svårast med att rida…)  och jag skulle dessutom nyttja halsringen ännu mer, för att lyckas hålla handen mer stilla i tölten. 

I slutet av lektionen hittade vi tillslut en riktigt bra känsla i tölten, när jag först förberett med samlad skritt där hon efter ett pet med pisken på vänster bak verkligen kom in mellan hand och skänkel och några små kramningar på tyglarna påminde henne  om formen så att hon längde trevligt på halsen. "DÄRIFRÅN ska du göra övergången till tölt!!!" ropade Atli nöjt. Och när jag fortsatte att rida öppna under övergången till tölten kunde vi bibehålla längden på halsen och till att börja med även hålla ett tillräckligt lågt tempo. Fick sedan göra sådana övergångar om och om igen och ibland fick vi till det ganska bra. Efteråt sa Atli att det var det allra bästa  han sett från oss hittills! Så nu gäller det "bara" att försöka upprepa detta igen! 

När det var dags för kursens sista lektion skulle jag "bara" försöka hitta tillbaka till den där (nästan omöjliga) tölten i jäääääääättelågt tempo men ändå med MASSOR av energi. Och i slutet av lektionen lyckades vi faktiskt med det, när jag i höger varv kom på att jag skulle lägga in steg i sluta när jag ville ta ner tempot - eftersom den rörelsen bromsade upp Hamingja SAMTIDIGT som den återskapade aktiviteten i bakdelen och därmed bibehöll både lösgjordhet och bärighet! 

Vi har sedan tidigare redan varit en bit på väg både när det gäller den samlade skritten och själva övergången till tölt, men sedan haft problem med att bibehålla energi, samling och lösgjordhet under någon längre stund i tölten. Mina försök att tillföra energi har resulterat i att Hamingja vräkt sig i handen och blivit spänd...  

Men nu hade jag alltså hittat slutan som ett effektivt "verktyg" i det läget - så OERHÖRT peppande att få uppleva detta!!! Atli var också riktigt nöjd med oss och konstaterade att vi "bara" ska fortsätta att träna på detta till dess han är tillbaka hos oss igen första helgen i september! Och gissa om jag är peppad???!!!

Dagen avslutades sedan med att vi skjutsade hästarna bort till de STORA beteshagarna i Höbäcken där de nu får gå resten av sommaren! Gissa om de blev lyckliga??!! Nu närmast blir det också en semestervecka för Hamingja innan jag räknar med att vara igång med ridningen igen! Hittills har jag varit den enda som ridit under somrarna i Höbäcken (och ÄNDÅ brukar Hamingja höra till de tjockaste...) men i år låter det faktiskt som att fler är sugna på att hålla igång ridningen. Själv är jag ju sedan våra år i Kiruna van att ha bilen som sadelkammare sommartid, då vi där hade alla våra sommarbeten väldigt långt från stallet.