När en polett trillar ner...!

Atli brukar säga att om man har ett problem som man inte lyckas lösa under ett ridpass (eller kanske först efteråt inser vad som egentligen varit problemet) så ska man inleda nästa ridpass med att fokusera på detta - redan under uppvärmningen. Och eftersom jag de senaste dagarna upplevt att Hamingja varit lite ovillig att gå undan för högerskänkeln så inledde jag med att be om detta.

Även idag var det svårt att få till samma resultat som när jag bad henne gå undan för vänsterskänkeln, men tillslut insåg jag något viktigt: att huvudproblemet inte var att hon svarade sämre på signalen från högerskänkeln utan f f a att hon sköt ut vänsterbogen istället för att korsa över med höger bak och länga överlinjen.

Under våra fyra år tillsammans har det nästan alltid varit högerbogen som jag behövt "hålla på plats" så jag hade helt missat att problemet bytt sida...! :-O  Och det var alltså inte en tydligare högerskänkel som behövdes utan mer "finlir" med vänstertygeln! Jag behövde helt enkelt ställa om henne till vänster i korta, snabba sekvenser för att lyckas rama in henne tillräckligt. Vilket vi därför ägnade större delen av skrittsträckorna längs Hyltetvägen till.

I tölt och trav använde jag vänstersluta istället för högerdito som inramning och detta med gott resultat. När vi kom till vår galoppträningssträcka kunde vi konstatera att mördartranor inte alls är lika tuffa som de vill verka... för de hade uppenbarligen inte vågat komma tillbaka sedan vi skrämt dem två dagar i rad! Styrkta av detta avverkade vi en av vardera galoppen innan vi skrittade tillbaka längs grusvägen under fortsatt "finlir" med vänstertygeln för att hon skulle korsa över ordentligt med höger bak.  

Tillbaka i Höbäcken gjorde jag något som var VÄLDIGT överraskande både för min häst och för resten av stoflocken. Jag har i flera dagar gått runt i beteshagen och letat efter den ljusblå flughuva som hon lyckats ta av sig någonstans, men hittills utan resultat. Nu bestämde jag att Hamingja faktiskt fick hjälpa till att leta, så istället för att ta av sadel och träns ledde jag in henne i beteshagen och satt upp igen.

Det var en MYCKET konfunderad häst som till att börja med gjorde halt var tredje meter för att se om jag ändå inte skulle sitta av igen. Allt medan kompisarna, som befann sig nere vid bäcken, slutade  beta för att kolla in vad vi höll på med. Tillslut vågade sig Elsa (lägst i rang) fram för att ytterst försiktigt nosa på Hamingja - som om hon inte kände igen henne med sadel och ryttare på ryggen!

Någon flughuva hittade vi tyvärr inte... men jag tyckte att jag fick en bra överblick uppifrån hästryggen så det var betydligt lättare att söka över en stor yta på detta sätt. Därmed känner jag mig ganska säker på att huvan måste gömma sig någonstans i snåren längs den bortre delen av bäcken. Men just för att det är så täta snår är det nog lättare att söka till fots än att rida - så det jag ägna mig åt någon av de kommande dagarna. När jag satte på henne flughuvan här om veckan var det för att det börjat rinna lite från hennes ögon. Men det gör det inte längre, som tur är, så hon klarar sig ju utan men jag vill ju gärna hitta den ifall den behövs framöver!

"Du ska känna dig lika stolt..."

"...som du vill att din häst ska se ut!"

Ett Atli-citat som jag försökte ha med mig under skrittpauserna idag - genom att verkligen "sitta på rumpan", sträcka på mig och dra bak axlarna - för att förhoppningsvis ta med mig lite av detta även över till töltridningen. I natt hade temperaturen fallit strax under +5 i Höbäcken och det var knappt +15 grader och mycket vind när jag kom dit på förmiddagen så precis som igår alltså svalt och skönt ridväder som verkligen livade upp Hamingja!

Därför stod jag över galoppen även idag och använde istället galoppsträckans trevliga underlag till att rida intervaller av tölt med mycket samling. När jag t o m petade till Hamingja lite lätt på höger bak med pisken (och den värsta chocken över detta hunnit lägga sig) fick jag njuta av riktigt trevlig känsla i tölten! Inser att pisken varit väldigt inaktiv i sommar, så det är definitivt hög tid att komma ihåg den igen. Det blir ju snabbt så OERHÖRT traumatiskt för lilla fröken om jag inte hela tiden jobbar på att påminna henne om att man inte dör (bara nästan) ifall någon nuddar vid en med en pisk...!

Igår hade vi ju en ganska chockartad "nära 30-talet tranor-upplevelse" och idag var det faktiskt en ÄNNU större flock som vi lyckades skrämma upp... Men i o m att det blåste från oss mot dem var vi inte alls lika nära när "svärmen" lyfte så det behövde inte bli lika traumatiskt för min lilla häst.

Efter omsadling och en avslutande sekvens (riktigt njutbart!) arbetstempo tölt skrittade vi hela vägen tillbaka till Höbäcken. Förutom att då fokusera på sitsen för att  "känna mig lika stolt som jag vill att min häst ska se ut" blev det också en hel del flytta undan för högerskänkeln, eftersom det precis som igår inte kändes lika lätt för henne som att flytta undan för den vänstra. 

Trippelturbo!!!

"Hej matte, här står jag och laddar!!!"

Om man lägger ihop 10 vilodagar, en utomhustemperatur på svala +15 grader samt rejäla vindar som livar uppå det hela lite extra - vad får man då? En Hamingja med trippelturbo!!! Det krävdes lååånga sträckor med sidförande längs dikeskanterna för att Hamingja skulle hålla sig till skritt när vi red iväg idag. Samt ett stort antal halter för att "renovera" bromsen...! 

Och med tanke på att alla sträckor vid Hyltetvägen med underlag som lämpar sig för galopp antingen skulle innebära utförsbacke eller hemväg kom jag snabbt fram till att det var säkrast att stå över den gångarten idag. Något jag var extra glad över när vi sedan kom töltande längs den sträcka där vi oftast brukar galoppera och ett 30-tal tranor plötsligt flög upp snett framför oss! 

Hamingja fick ju redan i mycket unga år lära sig den hårda vägen vad närkontakt med mördarsvanar och deras artfränder kan innebära... så detta var en alldeles tillräckligt spännande upplevelse för henne utan att behöva inträffa under en (racer-)galopp...! Men tack vare våra oerhört starka nerver tog vi oss trots allt levande ur även detta trauma! Jag försökte också peppa henne med det faktum att HON hade fått dem att fly - alltså var de ÄNNU mer rädda för henne än hon för dem!

När vi hämtat oss från detta och efter ytterligare uppvärmningstölt kunde jag tillslut få lite nytta av frökens turbo genom att be om mer samling i en högre form. Då bjöd hon på en HÄRLIG bärighet i tölten där bogarna kom upp och utan minsta gram "i handen"! Det var verkligen en trevlig känsla, som vi dessutom kunde upprepa i flera sekvenser! Efter detta fick hon sedan skritta hela vägen tillbaka ut till asfaltvägen för att få ev mjölksyra ur musklerna. Tillbaka i Höbäcken stretchade vi dessutom lite extra grundligt. Det ska bli väldigt intressant när equiterapeuten kommer tillbaka om ett par veckor, ifall han märker någon skillnad jämfört med förra gången!

Titt som tätt vart sjunde år...!

Lisa hälsar på Hremsa och Hamingja.

Idag hade vi trevligt besök av min kusin Maria med familj. De är bosatta i Åre med var nu uppe hos hennes föräldrar norr om Skellefteå. Och när dottern Lisa undrade varför de ALDRIG hälsar på hos mammas kusin som BÅDE har häst och höns fick det bli en tripp till Luleå också! Vi räknade ut att det var 7 år sedan Maria och jag träffades senast - så det var ju definitivt hög tid! 

Även Chicksen uppskattade besöket!

Enligt väderprognoserna är det sista dagen på den senaste tidens värmebölja och redan idag kändes det aningen svalare i vinden... I morgon ska det bara vara 17 grader som varmast - alltså MER än 10 grader lägre än vad vi haft den senaste veckan. Definitivt läge att ta tag i ridningen igen m a o!

Stenskär - ett paradis i Piteå skärgård!

Även idag har vi 30 grader varmt! För att njuta av värmen har Johan och jag passat på att för första gången besöka ön Stenskär längst ut i Piteå skärgård. Ett riktigt paradis! Och ganska overkligt att kunna sitta på stranden på öns utsida och se ut över ett hav som var kav lugnt trots att det där är helt öppet ända till Finland! En jättefin lååååång sandstrand och riktigt skön badtemperatur gjorde ju inte saken sämre! 

Innan dess hade vi också hunnit besöka en jättefin prylbod/skeppshandel - en riktig "Anna-affär" m a o -  i Piteås norra hamn!

Best friends forever!

När man får hänga med sin BFF! (Láras dotter Litlamin och Hamingja)

Oj, så GLADA alla bromsar blev över att få träffa mig och Hamingja idag...!!! Jag försökte hjälpa henne genom att slå ihjäl de som satte sig för att bita henne så länge de var inom min räckvidd uppifrån sadeln. För att inte behöva slå så hårt brukar jag trycka till med handflatan samtidigt som jag drar den åt sidan, så dör de oftast. Fast när det kom en bjässe i "helikopterstorlek" försökte jag slå ihjäl den innan den landat, genom att slå ihop händerna hårt Missade dock helikoptern så det enda resultatet blev att stackars Hamingja fick en smärre chock...! :-O Men jag MENADE väl i alla fall!!!

Idag verkade det ta emot lite när jag bad henne korsa med höger bak, så det fick bli extra mycket av den varan - både i skritt och i tölt. Till stor del blev annars ridpasset en repris av gårdagen, med trav, tölt och en galoppsträcka i vardera galoppen längs traktorvägarna med skrittpauser ute på Hultetvägen med hårdare underlag. Galopperna blev bäst hittills denna vecka i o m att det inte bara var "fullt ös medvetslös" som gällde utan faktiskt lite mer bärighet och höjd i sprången. Fast i klass med förra veckans "all time high" var vi ju inte riktigt...!

Efter galopperna sadlade jag som vanligt om vilket idag innebar en JÄTTESVÄRM av bromsar runt oss... som tur var blev det i alla fall lite lugnare när vi kom upp på Hultetvgen igen så att Hamingja kunde få hämta andan ordentligt efter galoppen genom att skritta hyfsat avslappnat en längre stund. Innan vi avrundade för dagen ville jag träna mer på samlingen i tölt och för att få göra det på ett mer sviktande underlag lämnade vi grusvägen igen och nyttjade en av traktorvägarna där vi redan ridit tidigare idag.

Under den långa skrittpausen innan dess hade jag än en gång försökt fokusera på att jag skulle "känna mycket rumpa" i sadeln med förhoppningen att detta innebar att jag "på köpet" hamnade i en mer lodrät sits. Och kanske var det därför som jag sedan lyckades riktigt bra med att rida samlad tölt där Hamingja kom upp mer med bogarna?! Och dessutom kunde bibehålla resp återställa bärigheten när så behövdes m h a att "tänka rygga" med sätet samt lägga in några steg sluta här och där.

Jag är i alla fall HELT säker på att en grundförutsättning för detta är att jag allt oftare lyckas hålla blicken lyft när jag rider och därmed får en chans att KÄNNA hur Hamingja rör sig och när/vad jag behöver understödja/korrigera! Och när jag som avslutning av ridpasset åter bad henne gå undan för resp skänkel och korsa bakbenen kunde jag nöjd konstatera att hon åter korsade lika lätt med höger bak som med vänster!

Tillbaka i Höbäcken följde jag min nya vana att stretcha hennes framben samt vänster bak innan jag svampade av henne. Men idag hade det varit smartare att göra detta i omvänd ordning för en riktigt svettig häst drog ju till sig MASSOR av bromsar och det är inte så lätt att försvara sig mot dessa när man står på tre ben...! Men när stretchingen var avklarad gav vattnet både svalka och minskade svettdoften så att antalet nya bromsar som hittade Hamingja inte längre ökade i snabbare takt än vad jag hann slå ihjäl dem...!

Det var sedan en belåten häst som rullade sig MYCKET grundligt så snart jag släppt ut henne i hagen igen! Och efter tre träningsdagar i rad passar det bra med några lediga dagar för Hamingja när  jag kommer att vara upptagen med annat. Men jag är snart tillbaka - på en blogg nära dig!!!

Vi hade i alla fall tur med vädret...!!!

När jag körde mot Höbäcken idag började det regna och jag funderade först på om jag skulle vända tillbaka hemåt igen...? Att rida i regn är ju visserligen inget problem, men tanken på att plocka utrustningen ur bilen för att göra i ordning Hamingja ute i regnet och sedan packa in all blöt utrustning i bilen igen kändes inte så lockande... Men bestämde mig ändå för att fortsätta samtidigt som jag höll tummarna för att regnet skulle upphöra igen.

Framme i Höbäcken kunde jag konstatera att det istället regnade ÄNNU mer än tidigare... men tänk om jag hade så tur att det skulle mattas av eller t o m sluta regna om jag väntade en stund... Och efter att ha lyssnat på min ljudbok i ytterligare 20 minuter kunde jag konstatera att det precis som jag hoppats på åter var uppehållsväder! 

Idag var Hamingja lite lugnare och försökte inte börja springa direkt jag landat i sadeln, men det var ändå med mycket energiska steg som hon skrittade iväg. Hon var heller inte stel i musklerna efter gårdagen utan korsade smidigt över med inner bak och längde halsen när jag bad henne att gå undan för skänkeln! (Jag kom dessutom ihåg att dra bak höger axel så att jag direkt hamnade i rätt position när jag skulle be henne gå undan för högerskänkeln - plötsligt händer det!!!)

Som vanligt försökte jag fokusera mycket på min sits, även i skritten då jag försöker känna att jag har "mycket rumpa mot sadeln". Jag tänker att det är ett första steg mot att någon gång i framtiden förhoppningsvis kunna "sitta ordentligt" även i tölt...! 

Jag red uppvärmningstölt ute i de mjukare vägkanterna längs Hultetvägen. För att sedan nyttja mindre sidovägar till både trav och tölt medan den hårdare grusvägen främst användes för skrittpauserna där emellan. Även idag galopperade vi på favoritstället, fast bara en sträcka i vardera galoppen. Och det var betydligt mer kontrollerat än igår även om vi fortfarande hade en bra bit kvar till den trevliga bärigheten i galoppen som jag fick njuta av en dag förra veckan...!

Under hemvägen hann vi även med några sekvenser tölt med samling i den lite högre formen och från utgångsläget med "mycket rumpa mot sadeln" i skitt följt av ett samlande säte innan övergången till tölt bjöd Hamingja på en tölt med riktigt härlig bärighet, vilken jag sedan kunde bibehålla/återställa m h a några steg högersluta vid behov. Under den tredje och sista sekvensen kändes hon verkligen "uppe" med bogarna och helt avslappnad i nacken - HÄRLIGT!!!

När vi kom tillbaka till Höbäeken hälsades Hamingja av en ivrigt gnäggande Litlamin som behövt överleva en dryg timme utan sin bästa vän! Hon fick dock vänta ännu en liten stund till medan jag stretchade Hamingja enligt instruktionerna från equiterapeuten och svampade av henne. Medan jag körde hemåt - rejält Hamingja hög - började det sedan regna igen...tala om att jag hade haft tur med vädret!