Prehab (förhoppningsvis) istället för rehab!

När man har förmånen att äga den allra finaste hästen, den känslan...!!!

Vi har ju behövt ägna oss en hel del åt rehabträning under åren, Hamingja och jag, p g a de problem hon haft i bakdelen... Men sedan hon förra sommaren fick motsvarande behandling i sina bakknän som jag får på Smärtkliniken har besvären ännu inte kommit tillbaka - peppar, peppar!!! Jag har också vidtagit vissa försiktighetsåtgärder för att minska risken och här om dagen lärde jag mig ett nytt ord för att beskriva just detta, nämligen "prehab". 

Jag råkade här om dagen "snubbla" över en artikel om löpning där man använde detta begrepp för att beskriva hur man skulle anpassa träningen för att minimera risken för överansträngning, förslitningar och andra skador. Och då insåg jag att man även skulle kunna använda detta begrepp för den anpassning av ridningen som jag gjort det senaste året. Som att lägga in fler vilodagar, f f a under broddsäsongen eftersom Hamingja visat sig bli mer ansträngd och öm i bakdelens muskler när hon går med broddar. 

Att vara än mer försiktig i ridningen när underlaget är stumt, både sommartid när grusvägarna blivit hårda av torkan och på hösten när det frusit till men innan snön kommit. Och att i möjligaste mån lägga in en vilodag efter de mest krävande ridpassen (krävande p g a underlaget eller krävande p g a intensivare töltträning.) Att använda Back on Track före och efter ridpassen - som på bilden ovan - kan ju också sägas vara "prehab"!

Mycket handlar förståss om att anpassa ridningen efter underlaget - vilket just idag innebar något riktigt positivt när gårdagens underhåll av bilvägen innebar att den blivit mer ridvänlig! Jag passade därför på att rida längs vägen bort mot Avan och att dessutom lägga in extra mycket galopp. Jag har fått lära mig att det är i galoppfattningarna man bygger upp hästens styrka så därför har jag alltid tränat mycket galoppintervaller med mina hästar. 

I Hamingjas fall har detta varit extra angeläget eftersom hon till att börja med skrämde upp sig själv i galoppen så att hon bara sprang fortare och fortare och fortare... Så för att träna in en "off-knapp" (för att använda Atlis vokabulär) har jag ridit massor av korta galoppintervaller följt av skritt på långa tyglar, för att helt "programmera om" hennes reaktion på galoppen. Detta har verkligen haft bra effekt! Fast när vi nu i vår vid några tillfällen tränat på ovalbanan i Boden insåg jag att alla dessa intervaller också inneburit att Hamingja inte förväntar sig att vi ska galoppera någon längre sträcka utan ganska snart "drar i handbromsen" och tappar galoppen...

För att börja ta itu med det problemet fick hon idag galoppera längre sträckor än vanligt - och alla gånger utom en lyckades jag också bibehålla galoppen genom att hinna lägga till mer drivning precis när hon började tänka på att sakta av. Men det skulle definitivt vara en bra idé att åka till Bodenovalen igen för att träna just med fokus på galopp, eftersom jag där inte bara har bra underlag som passar för galopp längre sträckor utan också för att jag får större möjlighet att bibehålla kvaliteten i galoppen när jag kan böja henne i kurvorna på ett sätt som är svårt när man rider ut. Man får ju bra konditionsträning också "på köpet"!

Men idag blev det alltså längre galoppintervaller längs bilvägen och när vi kom till höjden där jägarna brukar sitta och fika blev det omväxlande skritt och trav längs slingan upp över kalhygget och genom skogen ner till bilvägen igen. Där satt jag av och flyttade bak sadeln som förberedelse för töltträningen på hemvägen. Och jag insåg snart att jag faktiskt har lite lättare för att bibehålla blicken lyft när vi tölttränar ute längs vägen jämfört med på ridbanan - antagligen tack vare att jag försökt fokusera så mycket på det i vinter samtidigt som jag nästan aldrig ridit på ridbanan. 

Och med blicken höjd var det ju lättare att känna vad som hände, både när jag själv började "tappa sitsen" och när Hamingja började "skicka iväg någon bakdel eller bog" så att jag kunde korrigera för detta! Uppenbarligen hade jag också lyckats aktivera hennes bakdel på ett riktigt bra sätt under hemvägens töltridning, för när det var dags att låta henne sträcka ut överlinjen och varva ner igen fick jag uppleva en nedvarvningstölt med lika "aktiv rygg" som i slutet på några av lektionerna under senaste kursen!

Efter ett sådant här ridpass blir man ju VÄLDIGT peppad att rida MER och MER och MER!!! Men av prehab-skäl blir det nog ändå en vilodag i morgon... så får vi träna vidare igen lördag och söndag! 

Helgens kurs i repris!

Hamingja med lilla Hulda som "spegelbild" i bakgrunden!

Mina (och Hamingjas) ryggmuskler har fått två vilodagar så idag var det hög tid att repetera övningarna från senaste helgens ridkurs! När vi skrittade igång på ridbanan blev matte plötsligt HELT galen och bytte spöhand flera gånger - så Hamingja förstod att det var idag hon skulle dö...! :-O  Efter detta trauma fick vi skritta läääänge innan hon kunde slappna av tillräckligt för att korsa bakbenen och länga halsen... Och sedan tölta läääänge på volt och längs spåret innan det blev motsvarande effekt även där. 

Men sedan kunde vi avsluta uppvärmningen med riktigt trevlig trav på volt! När matte hela tiden höll blicken in mot mitten av volten med ett lätt stöd på yttertygeln och lös innertygel böjde sig Hamingja fint runt innerskänkeln på en riktigt liten volt i vänster varv! Det kändes definitivt som att blicken var nyckeln här! När jag bytte till höger varv och gjorde på samma sätt men höll innerhanden lite närmare manken blev resultatet lika trevligt där!

Efter detta var det dags att sitta av och flytta bak sadeln för att sedan ta itu med dagens huvuduppgift: att få Hamingja att komma upp mer med bogarna i tölten genom att lägga vikten mer bakåt (och inte falla framåt, som jag tyvärr brukar...) Precis som under kursen hade jag viktboots på för extra effekt. Vi började i vänster varv med att göra halt och överdriva lutningen bakåt flera gånger som Atli visade för att jag lättare skulle få in känslan för vad som är "lagom" (eftersom jag tycker att det känns som att jag sitter rakt när jag i själva verket har vikten framåt.) 

Jag kom också på att det kändes lättare (mindre svårt) att få till sitsen om jag först vinklade mitt bäcken framåt och sedan flyttade vikten bakåt. Från detta läge red vi samlad skritt till dess Hamingja slappnade av tillräckligt för att länga halsen, för att sedan skjuta fram höfterna som signal på att hon skulle smyga över i tölt. Sedan varierade jag mellan att rida öppna, att snabbt ställa om utåt för att få högerbogen på plats resp att vända m h a ytterhjälperna vid hörnpasseringarna för att bibehålla bärigheten i tölten. Fast försökte f f a hålla fokus på min sits - eftersom den verkligen är en grundförutsättning för allt det andra!

Sedan satt jag av och flyttade bak sadeln igen innan vi tog itu med högervarvet. Där försökte jag precis som i helgen undvika dragkampen om högertygeln genom att använda sidförande tygeltag ut åt vänster - men i övrigt en fjädrande högerhand - i hörnpasseringarna. Då är det dessutom EXTRA  viktigt att jag tänker "vikten bakåt" - eftersom det är ett tillfälle då jag har väldigt lätt att falla framåt och "tappa sätet"... Och faktiskt fungerade detta riktigt bra idag - det var bara vid något enstaka tillfälle som Hamingja försökte rusa ifrån det jobbiga. 

Vid något tillfälle bjöd hon dessutom på en sekvens med extra trevlig bärighet i tölten! Såhär efteråt är jag inte riktigt säker på vad jag gjorde för att få det resultatet... men några steg i sluta var nog endel av det i alla fall! Efter detta gick vi in på volt för att hon skulle få sträcka ut och varva ner ordentligt och precis som i helgen blev det nedvarvningstölt "med hela kroppen" som Atli kallade det. Ett tecken på att jag faktiskt lyckats aktivera henne på rätt sätt även så här på egen hand! Jag testade även trav på liten volt på samma sätt som under uppvärmningen och det fungerade lika bra nu! 

Sammanfattningsvis var jag väldigt nöjd med dagens träningspass - det kändes som en mycket bra repetition av helgens övningar! Nu får vi se vad vi ska hitta på för något kul i morgon... kanske blir det en test av det nya underlaget på bilvägen?! Idag fick den nämligen ett nytt gruslager och denna gång INTE det grova, vassa gruset som de brukar lägga ut och som orsakat så många punkteringar (och hovbölder) utan ett betydligt finare grus. Förhoppningsvis är det lika mjukt och trevligt att rida på som det ser ut!

Trötta ryggmuskler - för både ryttare och häst?!

Jag vaknade på morgonen med REJÄLT trötta och ömmande ryggmuskler... mkt avslöjande! För det kunde ju inte bli mer uppenbart än så hur ovan jag är att "sitta ordentligt" på hästryggen...! :-O Kanske kände Hamingja samma sak när matte plötsligt börjat belasta hennes bakdel lite mer (och framdelen lite mindre)?! Men nu var det ju en ny kursdag så "på’t igen bara!" Inför dagens första lektion instruerade Atli mig att först värma upp som vanligt och sedan flytta bak sadeln inför arbetet med samlingen. "Vi såg ju igår att det gör skillnad när vikten flyttas lite längre bak!"

Hamingja var ganska "på" redan från start och när jag sedan bad om samling taggade hon upp ytterligare så jag fick först jobba en hel del med kommunikationen. Tänk att det kan kännas så oerhört SVÅRT att bara stanna och stå stilla...!!! Men det är ju som Atli brukar säga: "Lyssna på hästen - den talar om vad den behöver!" Och nu var det ju alldeles uppenbart att hon behövde tagga ner och slappna av tillräckligt för att ge sig tid att lyssna till mina signaler. Men när vi kommit på "speaking terms" och värmt upp var det dags att sadla om och sedan ta tag i "själva arbetet".

Och jag kunde snabbt konstatera att med träningsvärk i trötta ryggmuskler var det ÄNNU svårare att hitta en lodrät sits än vad det var igår... Efter en stund fick jag göra halt och Atli bad mig luta mig bakåt. När jag tyckte att jag gjorde det sa han: "Nu sitter du nästan rakt...!" Han uppmanade mig att flera gånger verkligen överdriva lutningen bakåt - för att det skulle vara lättare att sedan hitta vad som är "lagom".

Jag fick fortsätta att tölta i vänstervarvet och försökte verkligen behålla sitsen som Atli visat men det var SVÅRT! "Du lutar dig aldrig bakåt, men ibland sitter du i alla fall rakt..!" sa han. Men redan denna lilla förbättring innebar uppenbarligen att min ridning blev effektivare - och därmed jobbigare för Hamingja - så hon gjorde i sin tur verkligen sitt bästa för att få mig att luta mer framåt igen. Hon ville förståss få dyka ner på bogarna igen och "mysa på". Och när hon inte lyckades riktigt lika bra med att placera matte där hon vill ha henne blev hon allt mer uppjagad. Fram till dess hade jag bara tränat samlingen i vänster varv. "Rid en sekvens i höger varv också, men sedan behöver hon få börja varva ner och lugna ner sig igen!" sa Atli.

I höger varv tycker hon att det är jobbigt med hörnpasseringarna så istället för att böja sig vill hon bita tag i högertygeln, skjuta ut högerbogen och springa ifrån arbetet. Och eftersom jag dessutom har en tendens att bli stum i högerhanden i det läget hjälper jag henne t o m om än oavsiktligt... Men sedan jag insåg detta samband har jag börjat försöka ta oss runt problemet genom att inte försöka böja henne genom att ta i högertygeln utan bibehålla en fjädrande högerhand när jag "tar med" bogarna ut åt vänster m h a sidförande tygeltag med båda tyglarna. Och ge blixtsnabb eftergift på högertygeln så att hon aldrig ska hinna börja gå emot den.

Nu försökte jag dessutom lägga vikten ännu mer bakåt i hörnpasseringarna (vilket förhoppningsvis i alla fall betydde att jag inte hade vikten för mycket framåt). Och när vi så tagit oss drygt ett varv runt ridbanan i höger varv utan att Hamingja blivit allt för upprörd fick hon sträcka ut och lugna ner sig igen i både tölt och trav på volt.

Med Lotta och Garpur färgmatchar vi snyggt på ridbanan!

"Värm upp som vanligt och börja sedan träna din häst!" var Atlis instruktion när det var dags för dagens andra och kursens sista lektion för vår del. (En variant på hans mer vanliga: "Rid och låtsas som att det är i morgon när jag inte är här - så ser vi hur det går och ifall jag behöver komma med fler tips.) Och då var det ju bara att sätta igång! Efter sedvanlig uppvärmning och paus för att flytta bak sadeln tog jag tag i "själva arbetet".

Redan när jag började förbereda för tölten med samlad skritt märkte jag att Hamingja inte blev lika uppjagad som på förmiddagen så vi kunde betydligt snabbare hitta en samlad skritt med trevlig längd på halsen - varifrån jag sedan gav töltsignal genom att skjuta fram höfterna. Vi red ett antal sekvenser i vardera varvet på detta sätt och mitt huvudfokus var förståss på att sitta så att det kändes som att jag lutade mig bakåt för då satt jag förhoppningsvis ganska rakt i alla fall.

När jag dessutom lyckades kombinera detta med att lägga in några steg sluta i höger varv resp öppna i vänster varv (eller ta med bogarna åt vänster m h a sidförande tygeltag i hörnpasseringarna) så fick jag uppleva sekvenser då Hamingja började länga halsen igen utan att falla på bogarna. HÄRLIGT!!!

Efter att vi sedan vi ägnat oss åt en grundlig nedvarvning i tölt och trav på volt sa Atli: Fortsätt bara att träna på detta så kommer hon allt bättre att acceptera det som hon nu tycker är jobbigt för att det är ovant. Men om hon börjar tagga upp sig och bli mer och mer uppjagad igen får du backa tillbaka och rida mer tölt i grundformen för att avdramatisera det hela innan du fortsätter träningen på att hon ska komma upp mer med bogarna. Nu har vi alltså MASSOR att träna vidare på - så ROLIGT!!!

Ibland måste det bli sämre för att kunna bli bättre!

Från en annan Atlikurs - men samma FINA häst!!!

Enligt Atlis instruktion var det boots på inför dagens första lektion. Det märktes att Hamingja tagit intryck av gårdagens ridpass för istället för att stressa var hon lugn och avslappnad redan i början av uppvärmningen. Tyckte jag alltså... Atli kommenterade att det måstet till mer energi: "Nu segar hon på och är passtaktig! Hon måste gå fram och vara tillräckligt böjd och lösgjord för att vara ren i takten!"  Efter uppvärmningen skulle jag så ta tag i min töltsits. ”Sträck på dig, dra bak axlarna, vinkla bäckenet och fram med bröstkorgen. Du ska känna dig lika stolt och vacker som du vill att din häst ska se ut!” 

Med denna utgångspunkt samt kortare tyglar och Hamingja i en högre form skulle jag rida samlad skritt för att sedan göra övergången till tölt genom att bara skjuta fram höfterna. "Även om hon nu blir spänd i tölten och går emot bettet är det helt OK. Hon protesterar för att det är jobbigt att göra något nytt, men om du behåller sitsen och fortsätter driva fram mot bettet så kommer hon tillslut att slappna av och länga halsen igen! Det är du som ska forma hästen - inte tvärt om!!!"

Jag fick verkligen kämpa emot mina reflexer som sa att jag skulle luta mig lite mer framåt igen och ge efter på tyglarna, för att få min mjuka, lösgjorda häst tillbaka...  "Det behöver kännas sämre innan det kan kännas bättre!" förklarade Atli, som också påpekade att det faktiskt redan var lite bättre även om jag inte kände det själv.

Efter att ha kämpat med/mot mig själv på detta sätt i båda varven fick jag sitta av för att sadla om. Inte för att sadeln glidit fram denna gång utan för att Atli tyckte att vi skulle se vad som hände om vi flyttade min tyngdpunkt ännu lite längre bak. Och när jag sedan satt upp igen kände t o m jag att det var STOR skillnad på rörelserna, även om hon fortfarande kändes spänd.

"Fortsätt PRECIS så här, sa Atli. Hon kommer att protestera lite för hon tycker att det här är jobbigt.
Men det är ingen fara om hon kommer att vara lite spänd ett tag, du har gjort ett så bra jobb med att lära henne jobba i grundform i gångarterna och sett till att alla ”knappat” finns på plats. Så formen och lösgjordheten kommer tillbaka så snart hon accepterar den här nya formen! Se bara till att alltid rida bra uppvärmning resp bra nedvarvning där hon verkligen får sträcka ut överlinjen så bibehåller du en bra grund!"

När det var dags för eftermiddagens ridpass fick vi jobba vidare på samma sätt. Då påpekade Atli också att jag skulle låta henne "rulla på" i ett lite högre tempo i tölten utan att tappa inramningen. Han konstaterade också att det alltid är svårt att lära om. Man behöver fokusera så mycket på det nya att man "glömmer bort" sådant som man trodde att man kunde... Det kände jag VÄLDIGT tydligt under förmiddagens lektion, jag hade liksom inte tid med något annat än att försöka sitta så att det kändes som om jag nästan låg bakåt på hästryggen. (Vilket i själva verket antagligen inte var mer än att jag satt i lodrät sits...!)

Men mot slutet av det andra ridpasset kunde jag faktiskt "både rida och tänka" - d v s jag kom ihåg hur jag i vänster varv brukar rida sluta och i höger varv öppna för att rama in henne i tölten. När jag började lägga in sluta i höger varv kom också tendenser till att Hamingja började slappna av i nacken. Och när jag sedan fick byta till vänster varv där jag kunde rida med innerskänkeln mot yttertygeln (en lätt vibrerande högerhand) i öppna så "ramlade" allt på plats! Hamingja bjöd på flera kortare sekvenser då hon slappnade av och längde halsen, men fortfarande med bogarna "uppe"!

Det var verkligen en härlig känsla - och skönt att få en så tydlig bekräftelse på att det verkligen kunde bli bättre av något som först upplevdes mycket sämre! Nu gäller det "bara" för mig att träna vidare på att "sitta och rida samtidigt"! När vi sedan gick in på volt för att Hamingja skulle få börja sträcka ut och varva ner var det också en ny känsla. "Nu när hon verkligen jobbat bra över ryggen sträcker hon också ut mycket bättre, hon inte bara sänker huvudet utan hela kroppen är med, samtidigt som hon är jättebra i takten"! konstaterade Atli. Och det kändes verkligen annorlunda, på ett bra sätt!

"Nu får du betalt för allt arbete du gjort med att träna henne från marken - annars hade hon inte varit stark nog att bära upp sig så här! Fortsätt att jobba med henne på samma sätt som idag. Kom nu bara i håg att alltid låta henne tölta i grundform före och efter, så är det ingen fara om hon där emellan är lite spänd under en period!" avrundade Atli. Och jag kände mig REJÄLT Hamingja-hög när jag lämnade ridbanan!!!

Atli hjälper oss att reparera!

Förra helgens värmebölja har nu bytts till bara 5-6 plusgrader och regn idag när Atli åter är på plats i Mariebäck för en träningshelg. Svalt och skönt tycker hästarna i alla fall!!! Sedan Atli förhört sig om hur det gått för oss på tävlingarna var det dags för sedvanlig uppvärmning i skritt och tölt med låååång hals, främst på volt men i tölt även längs spåret. Jag fick jobba lite extra med böjningen i vänstersidan idag, innan hon började slappna av.

Efter tävling brukar det alltid finnas en hel del att reparera.... eller som en instruktör formulerade saken: "När man tränar sätter man in på kontot. När man tävlar gör man uttag - och sedan behöver man sätta in igen!" (Kanske ingen slump att en bankkamrer fastnat för just den beskrivningen??!!) 

Mycket riktigt var det också VÄLDIGT tydligt att Hamingja fortfarande var "speedad" efter tävlingen förra helgen. Och det var förstås precis detta som Atli fokuserade på att åtgärda idag. (Som han brukar säga: "Hästen talar om vad den behöver! Vill den gå högt med huvudet behöver du rida den i en låg form, vill den springa fort behöver du rida sakta o s v!")

Första steget blev därför att göra halt och få Hamingja att slappna av och stå stilla, vilket inte var det lättaste när fröken superambitiös gissade vilt vad vi skulle göra härnäst och försökte förekomma mig genom att göra alla möjliga saker på en gång... När hon tillslut vågade "landa" i att hon faktiskt bara skulle stå stilla slappnade hon genast av lite och jag fick berömma massor innan jag försiktigt bad henne att rygga några steg. Direkt steg stressnivån igen, fast inte till samma nivå som tidigare och när hon fick beröm för varje steg bakåt slappnade hon successivt av igen.

Nästa steg blev att med säte och skänklar be om samlad skritt, samtidigt som tyglarna ställde i nacken - omväxlande höger och vänster - till dess hon tillslut slappnade av och längde på halsen igen. Då fick jag ytterst försiktigt smyyyyyga över i en tölt i microtempo längs spåret samtidigt som Atli hela tiden påminde mig om att sitta på rumpan, vinkla mitt bäcken, fortsätta hålla henne helt lös i nacken och bibehålla det lugna tempot. 

Efter en stund fick vi göra ny halt och börja om - och redan var det mycket lättare att få henne att slappna av! Vi fick sedan göra samma sak några gånger i höger varv också, innan hon fick varva ner och sträcka ut först i tölt på volt och sedan i trav. Atli konstaterade att hon nu arbetar i en trevlig form i de olika gångarterna och trivs med arbetet. "Nu vill vi ha mer rörelser hos henne och vi vill att du ska lägga din vikt mer bakåt i ridningen! Det ska vi ägna oss åt resten av helgen - så ta viktbootsen på till nästa lektion!" Undrar just om jag kan ha någon slags vikter jag också - som får mig att dra bak axlarna och sitta ordentligt i sadeln??!!

After competition: lösgörande blåbärsris!

Efter två välförtjänta vilodagar för Hamingja efter tävlingen (och besök på Smärtkliniken igår för mig) blev det idag ett kortare ridpass med "uppvärmningstölt", ett par galoppintervaller samt lösgörande skritt ute i terrängen. I morgon får hon vilodag igen så är vi förhoppningsvis redo för Atlikursen kommande helg!

Vi vilar oss i form: på Smärtkliniken resp i hagen!

Hamingja och jag vilar oss i form efter helgens tävlingar. Jag genom besök på Smärtkliniken i Piteå idag och hon med flocken hemma i Mariebäck. Men redan till helgen blir det fullt fart igen - då vi än en gång får träna för mäster Atli! Det är kanske inte helt optimalt att kursen kommer så snart efter tävlingen, men han var visst uppbokad med så många landslagsarrangemang att detta var enda helgen i närtid som han kunde komma till oss. (Och då kan man ju verkligen fundera på hans prioriteringar... för vilka behöver honom allra mest egentligen - landslagsproffsen som redan är så duktiga eller vi "vanliga dödliga"??!!)