Varning för jägare!

Denna skylt mötte mig när jag svängde in på grusvägen mot Mariebäck idag. Säkrast att hålla sig efter bilvägen om man skulle rida ut idag m a o! Det är lite trist att jägarna ockuperar skogen under vad som i alla fall känns som hela hösten... Men det är i alla fall bra att de börjat sätta upp skyltar! Förut har jag hållit mig från skogen hela september och oktober för säkerhets skull, eftersom man inte vetat om de jagat just den dagen eller inte... Fast helt vågar jag inte lita på att de kommer ihåg att sätta upp varningsskyltarna, så det har ändå bara blivit någon kortare avstickare på sidan av vägen den här hösten.

Idag ville jag fortsätta träna på tölten, inspirerad av torsdagens lektion för Sylvia, fast ute på vägen den här gången. Min numera så duktiga skritthäst inledde starkt - i alla fall så länge det var hellång tygel som gällde. Men även när jag börjar söka tygelkontakt går det allt bättre! Visst vill hon gärna slänga upp huvudet och takta några steg så snart jag börjar ta mer kontakt på tygeln, men numera går det allt snabbare att få henne att åter slappna av och återgå till skritten. (Med reservation för att detta gäller när vi rider ensamma - med sällskap har hon ju en viktig tätposition att försvara!)

Från skritt i lång, låg form gjorde jag en succesiv övergång via skrölt till långsam tölt och nu accepterade hon faktiskt att jag ställde om i nacken ett par gånger som en signal för avslappning och lååång hals - utan att först utgå ifrån att minsta rörelse i tygelhanden betyder att man ska "ge järnet" framåt! Med en MKT nöjd matte som resultat!

Precis som i torsdags fortsatte jag sedan att succesivt öka drivningen, för att åstadkomma allt mer samling utan att hon kortade upp halsen. Tror att det är bra för mig också - den där succesiva ökningen av drivningen hjälper mig att komma ihåg att driva! Mitt problem är ju annars att jag blir så nöjd över taktren tölt med "lagom" samling att jag slutar driva och börjar åka... men då kommer vi ju aldrig vidare!

Efter en skrittpaus var det dags att vända hemåt. Började dock med att vända runt henne på en volt m h a ytterhjälperna, för att verkligen få henne mellan hand och skänkel i en högre grad av samling. När jag sedan släppte fram henne i tölt hemåt kom den häftiga Atli-kurstölten fram igen!!! Hon pustade och stånkade - för det var ju förståss jobbigt - och snart började hon försöka dra iväg i tempo för att komma ifrån samlingen. Insåg att jag än en gång gjort missen att "åka tölt" - i lyrisk lycka över att det kändes så häftigt...

Det blev alltså att åter ta kontroll över hennes bakben, genom att hålla om med skänklarna och driva mer, samt kittla lite med pisken på rumpan. Fortfarande kastar hon sig då mot handen - men nu räckte det med att snabbt ställa om ett par gånger i nacken så slappnade hon av igen, släppte bettet och längde halsen. I fortsättningen försökte jag verkligen fortsätta rida - och då kunde vi också behålla den häftiga tölten längre sträckor! Efter detta styrketräningspass sträckte hon tacksamt ut i trav och fick sedan skritta på hellång tygel hela vägen hem. Tack vare att jag klippt henne igen hade hon torkat när kraftfodret var uppätet - trots att hon ju verkligen fått ta i ordentligt idag.

När jag sedan lunchfodrade hästarna konstaterade jag än en gång att det verkligen känns som få hästar i Mariebäck numera... Under åren med ridskolan brukade de vara ett 15-tal bara i vallackflocken, något färre i stoflocken och sedan hade vi en unghästflock... Nu är stoflocken den "stora" med sju hästar. I vallackflocken har de bara varit tre den sista tiden - två av dem är dessutom på kurs i helgen... Träningshästar brukar ju alltid komma och gå - men just nu är det bara en sådan också. Detta måste vara "all time-low" på hästfronten för att använda ett aktiemäklaruttryck!

Dalahäst på Globens 20-årsjubiléum

När jag läser om att det kommer att vara en livs levande dalahäst på 20-årsjubilerande Globen Horse Show i år drar jag mig genast till minnes dalahästarnas dalahäst: Solfari från Oviksfjällen på den underbara affischen från VM i Norrköping 2005. Ingen har väl glömt den?!

Jag köpte en sådan affisch till Eva - som har dalahästtema i sin sommarstuga - och hon tog bort texten till höger och ramade in bilden. Det blev verkligen en häftig tavla!!! Länge satt den också på hedersplats i hennes stuga, innan den (förståss) blev utkonkurrerad av en förstoring av Reykur och fick flytta till en lite mer undanskymd plats. 

Äntligen fredag!!!

När jag åkte från jobbet i eftermiddag mötte jag en buss från ett privat bussbolag som istället för sin destination (eller "abonnerad") framme i vindrutan hade "Äntligen fredag!"  Kan man bli annat än glad av något så´nt?!!

Efter ny fyndraid på Häst & Fritids utförsäljning (mer om det i ett senare inlägg) åkte jag till Mariebäck och favorithästen! I dag har vi haft något så obskyrt som uppehållsväder (var du tvungen att googla på vad "uppehållsväder" innebär så har du definitivt tillbringat den senaste månaden vid Norrbottenskusten!)

Uppehållsvädret innebar också något så ovanligt som att min häst var torr i pälsen - så jag passade på att klippa henne en andra gång. Fast inte helklippning den här gången, i o m att hon går på lösdrift, utan bara på halsen och insidan av benen. På bilden ovan ser ni resultatet - och bakom henne kan ni även skymta högen päls som blev förvånansvärt stor trots att området jag klippte var så begränsat.

Har fått berättat för mig hur det krävdes brems de första gångerna Lára skulle klippas, för hon blev verkligen HELT rabiat och slog med frambenen mot alla som kom i närheten. Men som tur är har jag aldrig behövt vara med om några sådana reaktioner utan hon har faktiskt stått hur snällt som helst! Inte ens huggit efter mig, som hon ju gör när man borstar... Idag vågade jag mig t o m på att hålla upp ett framben i taget med ena handen medan jag klippte mellan frambenen med den andra. Var hela tiden beredd på att koppa undan ifall det lyfta frambenen plötsligt skulle komma farande - men det gjorde det aldrig.

Men Láras attityd till omvärlden är ju verkligen så "antingen eller". Inget småsurande här inte, utan antingen är det man utsätter henne för helt OK - eller också gör det henne HELT galen... För säkerhets skull har jag också alltid laddat med mycket godsaker, som hon får med jämna mellanrum under klippningen. Allt för att hon ska fortsätta förknippa klippning med något positivt.

När damen var färdigfriserad red vi ett pass på ridbanan och repeterade gårdagens Sylvialektion. Och det gick verkligen riktigt bra! Efter igångskrittning på volt där jag "tog med hästen åt sidan" med vikten för att få henne att korsa benen ÄNNU  mer och sedan korta intervaller trav på minivolter var vi redo för tölten.

Precis som igår började jag med lååångsam tölt längs spåret och ställa om höger-vänster för att hon skulle slappna av och länga halsen. Idag förknippade hon faktiskt "omställningarna" med ett långsamt tempo på en gång! För att öka graden av samling började jag sedan succesivt lägga till allt mer drivning, utan att hon fick öka tempot.

Varvade Atlivändningar och att vända in henne m h a ytterhjälperna på volt med att tölta längs spåret, för att försöka uppnå den där "lättheten" som Atli alltid pratar om. Och när jag slutligen lät pisken nudda hennes bakdel samtidigt som jag bromsade upp med sätet och kramade loss bettet och gav STOR eftergift så bjöd lycko-Lára på riktigt häftig tölt med fjädrande överlinje och helt lätt i handen! HÄRLIGT!!!

Vid det här laget bolmade det ur öronen på damen - så jag förstod att det skulle krävas en hel del nedvarvning för att hitta tillbaka till ett "off-läge". Började i trav på volt, men gick ganska snart ut på spåret igen för att precis som igår försöka etablera att "omställning" höger-vänster innebär att man ska sluta rusa runt för att istället slappna av och länga både hals och steg. Och det fungerade faktiskt förvånansvärt bra!

Hon fick trava på till dess hon började frusta och tyckte sedan det var helt OK att skritta lugnt och fint på hellång tygel. När vi en stund senare gick över gårdsplanen mot stallet hörde jag hur det liksom började susa i träden. Och det ögonblick jag klev in genom stalldörren började det helt oväntat ÖSREGNA! Tala om timing för min och Láras del!!! (Fast "helt oväntat" hade väl denna höst i o f s varit om det gått en hel dag utan minsta regnskur?!)

Med Láras nya, kortklippta frisyr hann hon utan problem torka medan hon åt sitt kraftfoder. (Vilket i o f s tar ett bra tag eftersom hon får en REJÄL giva.) Och när det var dags att gå ut i hagen igen hade det dessutom slutat att regna igen. Så hon fick gå ut utan något regntäcke, vilket hon säkert tyckte var jätteskönt eftersom hon fått stå ut en hel del med sådant under en period när det regnat i princip dygnet runt.

På väg hem från stallet passerade jag simhallen och lät kroppen "koka" ordentligt två omgångar i ångbastun. Konstaterade då att jag verkligen mått SÅ mycket bättre igen efter den andra resonansbehandlingen med infrarött ljus!

Sylvia ger stödundervisning!

Idag var det dags för Sylvialektion igen! Och den här gången fick jag rida ensam. Om det berodde på hur Lára skrämde slag på stackars Penni förra veckan, eller på vårt behov av stödundervisning låter jag vara osagt... ;-)

Innan dess hade jag fått bekräftat att Lára skött sig bra under hovslagarbesöket och tack vare Evas inköpsräd igår bestod nu "dagens outfit" i Láras fall av skor med traktbrodd. När halkan än kommer så är vi redo m a o!

Dagens lektion inleddes med att jag fick skritta på volt och flytta undan bakdelen - Atlis grundövning som vi ständigt återkommer till. Och nu fick jag vidareutveckla genom att använda kroppen och "ta med mig" hästen åt sidan för att hon skulle uppmuntras att korsa benen ÄNNU mer. Det var uppenbarligen effektivt - för Lára började genast pusta och stånka!

Nästa övning var trav på volt. Sylvia sa: "På en halvstor volt i ett halvbra tempo är ni riktiga stjärnor, du och Lára! Då flyter det bara på och ser jättetrevligt ut! Men nu ska det vara liiiiiten volt och lååååååångsamt!!!" Och då blev det ju genast värre... Fick börja med att skritta på den riktigt lilla volten och hålla böjningen i innertygeln lite längre än vad jag brukar - och det resulterade i att hon var mycket mer eftergiven när jag sedan gav eftergiften - och därmed höll böjningen bättre.

Vi lyckades med några riktigt fina igångsättningar till lååååååångsam trav men ändå låååånga steg på liiiiiiten volt! Och Sylvia uppmanade mig att träna detta genom att bara rida korta sekvenser, ta ner till skritt igen innan hon börjar dra iväg i tempo/drar sig utåt på större volt/går över i tölt.

När jag konstaterade att hon är så lurig och passar på att dra sig utåt på volten direkt jag ger efter på innertygeln tipsade Sylvia om att jag kan motverka detta ganska odramatiskt genom att vara förberedd och "ta med henne inåt" på volten m h a min vikt i samma stund som jag ger efter på innertygeln. Funkade mkt bra!

Fick sedan tölta längs spåret i låååångsamt tempo och ställa omväxlande höger-vänster. MKT nyttig övning för damen som tolkar varje rörelse av tyglarna som ett tecken på att hon ska ÖKA tempot! Så i början fick jag dessutom bromsa henne hela tiden. Men när hon väl accepterade tempot kunde jag ge allt lösare tyglar och hon började länga ut halsen på ett trevligt sätt!

Succesivt fick jag lägga till allt mer drivning - och när hon åter blev hög i formen korrigera med att snabbt krama höger-vänster en gång. Hon hade uppenbarligen förstått budskapet - för var jag snabb i kramningarna och sedan snabb i eftergiften fick jag allt mer samlad tölt utan att hon blev kort i halsen.

Slutligen gällde det att ladda med riktigt mycket energi, genom att sitta emot samtidigt som jag petade till med pisken i rumpan, snabbt kramade loss och gav eftergift. Upprepade detta om och om igen - och för varje gång blev tölten allt bättre! Fick även variera genom att vända in på volt med utåtställd häst m h a ytterhjälperna, göra Atlivändningar m h a ytterhjälperna och byta varv. På slutet red jag i höger varv och fick vinkla pisken så att den hela tiden låg lätt, lätt mot hennes rumpa. UTAN att hon fick öka tempot. Det gällde verkligen att sitta emot! Först blev hon hög i formen, men jag kunde snabbt krama loss och när jag gav eftergift satt jag plötsligt på en riktigt härligt fjädrande överlinje! Det kändes verkligen som att jag satt "i" hästen - och att hon kom upp ordentligt med bogarna. Underbar känsla!!!

Efter detta var det inte helt lätt att få damen att varva ner i trav, men efter endel voltarbete fick jag testa att trava längs spåret och ställa höger-vänster samtidigt som jag bromsade lite. Och efter en stund accepterade hon att trava låååångsamt, med lååånga kliv och låååång hals! Jättebra om vi kan träna in att några kramningar höger-vänster betyder låååångsamt - inte minst när man rider ut! Atli påpekar ju alltid att det sämsta man kan göra för traven är att bromsa med båda tyglarna samtidigt... och ute längs vägen är det ju sällan utrymme nog att lägga en volt...

Lára var REJÄLT svettig efter lektionen - men så har hon hunnit få REJÄLT med päls igen... Måste definitivt klippa henne på halsen igen, så snart jag får en chans. (Det är ju definitivt lättast att klippa en torr päls - något som definitivt har varit en bristvara denna regniga höst...) 

hästskor, broddhål och badande höna!

Kunde inte hålla mig - det behövdes helt klart en hönsbild till här! Här sandbadar "badfantasten" i en pallkrage bakom orangeriet medan kompisen spanar efter ätbart. Själv "softar" jag som "badhönan" idag - d v s tar det lugnt efter jobbet och låter kroppen fortsätta återhämta sig. I morgon är det ju ridlektion och då vill jag ju vara i så bra form som möjligt!

Idag rider Eva Lára - och förhoppningsvis har hon även fått tag i hästskor med hål för traktbroddar. I vanliga fall brukar hovslagaren alltid fixa skorna också. Men när jag med kort varsel fick veta att han skulle kunna sko Lára i morgon vid lunch och kollade hans skoutbud visade det sig att han inte hade några med hål för traktbrodd.

Än är det ju alldeles för tidigt med broddar i leran... men den dag det fryser på ordentligt och blir halt kommer vi ju att vara VÄLDIGT tacksamma om det går att skruva i traktbroddar i alla fall! (På vintern har vi alltid fyra broddar/sko, men skor man redan nu med broddhål även framme i tån nöter de upp skorna så fort.) Man vet ju aldrig när kylan kommer... men det lär ju inte dröja till 10 veckor till i alla fall, då det kommer att vara dags att sko Lára nästa gång.

M a o håller jag tummarna både för att Eva och Lára fått en riktigt härlig ridtur idag och att Eva först fick tag i hästskor och kunde ta med dem i stallet så de finns på plats i morgon! 

Vilken öken...

Solnedgång i Omans huvudstad Muscat. (Fotot är från samma resa som jaktfalken i föregående inlägg: vår kryssning runt Arabiska halvön.) Tänk er att sitta på balkongen utanför sin hytt och se detta naturens skådespel!!! Oman var verkligen oerhört VACKERT!!! (Och betydligt bergigare än vad vi hade trott - vi förväntade oss mest öken, som i Dubai och Abu Dhabi t ex.) Har dock tyvärr också MKT tråkiga minnen från Oman eftersom det var där jag fick beskedet att finaste Feykir drabbats av fång...

Den här senaste natten kan tyvärr beskrivas med uttrycket "vilken öken..." det blev inte mycket sömn, utan jag var mest uppe och vandrade i hopp om viss smärtlindring. Det är väl de här evinnerliga lågtrycken och regnandet som verkligen påfrestar kroppen...

Men under eftermiddagen idag fick jag med kort varsel komma till Rosenday Spa för ny behandling med infrarött ljus - så man kan väl säga att jag fick en rejäl omgång ökenvärme! Och efteråt var jag verkligen som en ny människa - eller i alla fall som i en helt ny kropp!!! Inte helt smärtfri förståss -  sådana krav har jag inte längre - men det var betydligt lindrigare. Och kroppen följde snällt med när jag rörde mig, istället för att bara spjärna emot.

Lára får dock vilodag idag - och även i morgon - jag måste se till att kurera kroppen inför torsdagens ridlektion! Det verkar inte bli ridning för mig på onsdag heller - för då har jag lovat bort henne till Eva.

På torsdag kommer föresten hovslagaren och skor Lára innan lektionen. Tåkapporna är helt bortnötta fram, så det behövs verkligen innan hon hinner nöta bort för mycket i tårna. Ännu är det för tidigt med vinterskor och broddar, de skulle bara hinna nötas upp i leran. Men förhoppningsvis blir det skor med hål för traktbrodd i alla fall, så vi har en övergångslösning när halkan kommer, i väntan på de riktiga vinterskorna.

Så avslutningsvis ett HIPP, HIPP - HURRAAAAA! till min bror Erik som fyller år idag. (Har lovat att han kan få vinna över mig i Ruzzle, dagen till ära!)

Dubiöst i Dubai

Här är jag tillsammans med en jaktfalk i Dubais öken. Men låt er INTE luras av den tillsynes avslappnade minen. Jag var LIVRÄDD för att ens snegla åt hans håll - eller göra något annat som på det minsta vis skulle kunna uppfattas provocerande... (Önskade verkligen att jag hade gått kursen: "Hur man undviker att provocera en jaktfalk"...!!!)

Idag skulle det inte skadat att få byta det eviga regnrusket mot varmt ökenväder... Trots ångbastu och stretching igår är kroppen helt mörbultad och minst sagt omedgörlig... så det verkar inte bli många knop här... Har i alla fall läst dagens DN (vi har den på söndagarna) och där hittat en notis om att man i Dubai ska bygga en kopia av Taj Mahal  ännu större än originalet. Och när man ändå håller på ska man även bygga ett Eiffeltorn, några pyramider och en kinesisk mur... Är någon förvånad?

Vill man vara riktigt "reseeffektiv" inväntar man alltså färdigställandet av dessa byggen och kan sedan slå tre flugor på samma resa! Taj Mahal har vi visserligen ännu kvar på vår "måste ses-lista" men nog tänker vi satsa på originalet - precis som vi gjorde med Kinesiska muren och Egyptens pyramider!

Vill man vara "reseeffektiv" men inte vänta till dess de byggt färdigt i Dubai kan jag annars rekommendera Las Vegas! Där får man under en promenad längs huvudgatan "The Strip" besöka platser som New York, med Brooklyn Bridge, Frihetsgudinnan, Chrystler Builing m m, Paris med Eiffeltornet, Egypten med både pyramider och Sfinx, samt inte minst Venedig - komplett med kanaler och gondoler. (Till skillnad från originalet har Las Vegas-varianten av Rialtobron förståss rulltrappa...!)

Hoppas ni mår bättre än vad jag gör idag. Over and out.