Sveriges enda underverk!

Tja, det visste vi väl redan... men nu har även Google fått upp ögonen för idyllen vi bor i! I Googles nya satsning "World Wonders" presenteras 132 platser i hela världen - och det enda svenska bidraget är Gammelstads kyrkby! I gott sällskap av t ex Pompeij och Stonehenge!

Google har uppenbarligen inspirerats av Johans 360-gradersfotografering också - vilket möjliggör ett virtuellt besök på de olika platserna.

Läs mer här:

Förlagan till detta hittar ni på Johans hemsida: www.u1photo.com

Det är noggrannheten i detaljerna som är definitionen av en mästare

Alltså, nedanstående är bara så BRA att jag kopierat det rakt av från Grönåkers hemsida. Det är Anna Hedqvist - en av alla trevliga bekantskaper från Eyjolfur-kursen i Umeå i mar - som skrivit.

Att först hugga till sin skulptur grovt för att senare slipa på detaljerna och tillslut bara med de allra finaste hjälpmedlen putsa på slutfinnischen är min tolkning hur Eyjolfur utbildar oss under åren.

Det har pågått ett tag nu. Några år, flera dagar.
Vi började med det allra mest grundläggande, kommunikationen från marken i repgrimma – nu jobbar vi med att länga överlinjen i tölten, i god balans och mellan hjälperna.
Härifrån kan vi därefter göra precis vad vi vill med hästen. När din häst kommer dit, mentalt avspänd, fysiskt lösgjord och totalt införstådd om vad skänklar, sits och tygel betyder kan du be den om vad som helst och den försöker.

Här kan vi använda alla de verktyg som vi läser om och vill nyttja.
Öppnan, slutan, skänkelvikningen, stegkortning och längningen. Övergångarna, volterna…
Ja listan kan bli oändligt lång av det det du nu har möjligheten att tillämpa för att utveckla och stärka din häst. För det är väl allas vårt mål, oavsett vilken nivå och vilka mål vi bär inom oss så vill vi väl känna utvecklingen och harmonin. Kraften och energin som vi så gärna vill ta del av och gärna behärska till fullo.

Vid betraktelse av små enkla övningarna kan det vara svårt att förstå hur enormt stor skillnad de kan göra i hästkroppen, men, med kunskapen om hur hästen fungerar fysiskt och mentalt är övningarna klockrena. Små övningar där teknik och känsla putsas på kommer att bindas ihop till en harmonisk helhet. Ryttare och häst leds in på samma spår.

Att arbeta utan stress är viktigt för utbildningen. Under lektionerna råder ett närmast meditativt tillstånd där var och en tillåts arbeta i fred och prova sig fram. Och trots det stora elevantalet under kurserna så tror jag de flesta känner sig sedda.

Eyjolfur är till fullo en instruktör men även en av de stora inspiratörerna. Han uppmanar oss att söka kunskap runtom, han ser det intressanta i olikheterna och fascineras av det annorlunda.
Jag kommer här att försöka dela med mig av hur jag upplever och tolkar det vi jobbat med under kurserna, min önskan är att inspirera er till fortsatt utveckling.
Håll ögat öppet, det kan ske när som helst!
//Anna
Tölten är det intressanta. Målet är kvalitet.

Plötsligt händer det!!!

När jag kom till Mariebäck på förmiddagen låg Lára och sov utanför kyrkan. Och det trots alla knott!!! (Halvsystrarna Mysla, Hremsa och Ljufa, alla e Berserkur, i bakgrunden.)  Väl inne i stallet blev det dock tydligt att hon ändå irriterats av deras bett - för första gången någonsin tyckte hon faktiskt inte att det var obehagligt utan t o m  SKÖNT när jag borstade henne! Även under magen!!! "Plötsligt händer det!" som de säger i reklamen. Fast sedan kompenserade hon med att leva rövare när jag skulle sadla. Och jag som hade börjat undra om jag fått med mig fel häst från hagen fick därmed bekräftat att ingen bytt ut henne i smyg!

Det blev ett pass på ridbanan för oss - vilket inte riktigt utvecklade sig som jag tänkt mig... Efter igångskrittning med bl a gymnastiserande sidförande tyckte jag nämligen att det var läge för Atliuppvärmning med trav på volt. Något som kommit lite i skymundan sedan Eyjolfur-kursen, då det blivit mycket "kasta toppi" istället... Blev dock snabbt varse att Lára helt enkelt strukit "trav på volt" från sin vokabulär - så det hela urartade snart till ett mindre världskrig. Jag hade dessutom börjat i det svårare högervarvet - och Lára förklarade med all önskvärd tydlighet att hon verkligen inte tänkte nedlåta sig till att trava på liten volt. SÄRSKILT inte med böjning i innersidan... Och då tjurade förståss matte ihop ännu mer...

För att ha en chans att hålla emot på tygeln när hon försökte räta ut sig men samtidigt ge lös tygel så snart hon gjorde rätt tog jag stöd med handen mot mitt inre knä. Avpassade längden på tygeln så att den var lös när hon höll böjningen och sträckt om hon rätade ut sig. Ibland lyckades hon ändå räta ut sig (hon slänger iväg huvudet, för att jag inte ska hinna parera) - och då stod hon på bakbenen... Jag fokuserade på att hon skulle vara böjd och skulle gå fram (att flytta pisken till innerhanden var en stor hjälp!) Det blev mååånga varv i "ilsken tölt" innan hon tillslut kunde tänka sig att trava. Och då gör hon det plötsligt hur lätt som helst! För ingenting är ju egentligen svårt för den här damen - det är bara PRINCIPEN som får henne att protestera så våldsamt.

Vid det här laget var hon redan rejält svettig - och vi höll ju egentligen bara på med uppvärmningen... Men det är väl inget som är så svettframkallande som lite hederlig ilska?! Efter en skrittpaus gav jag mig sedan på den samlade skritten - också detta först i höger varv. När jag tillslut var nöjd och smög över i tölt varvade vi ökningar med nedtagningar genom Atlivändningar. Lyckades verkligen aktivera Láras bakben ordentligt och fick känna på lite härligt bensprattel!

Det blev ett kort töltpass, i o m att hon uppvärmningen blivit betydligt mer ansträngande än jag hade tänkt. Började sedan nedvarvningen med mer trav i höger varv (och slapp dramatik den här gången.) När jag sedan lät henne trava längs spåret i höger varv önskade jag så att ett tävlingsdomare funnits på plats och gett oss poäng! För den traven gick verkligen inte av för hackor! Hon tog verkligen i ordentligt bakifrån, men utan att det gick fort. Bakbensstegen var så kraftfulla att hon nästan skickade mig ur sadeln - och halsen var föredömligt lång! WOW!!! En riktigt, riktigt häftig känsla! Tänk om vi någon gång skulle komma i närheten av det där på tävling...!!!

Efter en lång avslutande skritt fick duktiga hästen duscha i spolspiltan. Och precis som när jag borstade henne innan ridpasset stod hon bara och njöt! Efter lite kraftfoder och en rejäl "marinering" i insektsmedel fick hon så gå tillbaka till sin flock. Som hälsade henne med glada gnäggningar!

(Hon verkar klia sig endel i svansen nu... Förra sommaren kliade hon ju plötsligt av sig stora delar av man och svans - utan några tecken på exem. Det är därför hon får gå med exemtäcke nu. Jag tvättade svansroten med clorhexidinschampo och smorde sedan med "superbra hästsalva" som ska ha klådstillade effekt. Hoppas att det hjälper, så att hon får behålla svansen i sommar!!!)

Jonsson-eposet

Klanen Jonsson framför den vidunderliga utsikten från Sara Lidmans hus i Missenträsk. (Om man klickar på bilden blir den större.)


I helgen (fre - sö) har vi firat mina föräldrar som fyller 70 resp 75 i år. Jag och mina tre syskon började redan i januari planera för detta. Medan mamma och pappa inte fick veta mer än att de skulle boka in hela midsommarhelgen. Resten fick bli överraskning!

På midsommaraftons morgon hämtades de upp av syster m pojkvän och fick sedan ledtrådar a´la "På spåret" som bit för bit tog dem mot dagens slutmål: Sara Lidman-gården i Missenträsk. Vi hade hyrt gården (vilken består av två hus) och med dess totalt 15 sovplatser rymdes vi precis. När vi alla anlänt till denna kulturens vagga avnjöts en midsommarbuffé som täckte in mat för: vegetarianer, LCHF:are, laktosintoleranta, nöt- och stenfruktsallergiker... och någon enstaka "normal människa"! Eftersom vi är en samling MKT matglada människor kom vi fram till att vi firade omvänd Ramadan - vi skulle äta så länge det var ljust! (Och självklart hade vi valt tiden på året med omsorg - eftersom det aldrig blir mörkt! Omvänd Ramadan firas definitivt INTE av Jonssons mitt i vintern!!!)

På lördagen gjorde vi en utflykt till Svansele vildmarkspark med dess fantastiska utställningar av uppstoppade fåglar och djur (t o m en tjäder som faktiskt är en "hen"!!!) och orrtupparna ovan. Samt vildmarksbuffé med älg, ren och röding, allt tillagat över öppen eld. Och medan vi åt cirklade en Kungsörn majestätiskt högt ovanför oss!

Tillbaka i Missenträsk (vi sov där båda nätterna) tog jag förståss chansen att påbörja ett "Jonsson-epos" på Sara Lidmans gamla skrivmaskin! Jag inspirerades av Lukas, som fyller 4 år senare i veckan och funderade mycket kring åldrar, om farfar möjligen var 100 år eller om han kanske varit 100 år tidigare...?! så avrundade jag mitt epos med "...och ingen av oss är visst riktigt 100..."

På söndagen sa vi till föräldrarna att vi bara skulle svänga förbi mammas barndomshem i Lidbacken (inte så långt från Missenträsk) innan vi åkte hem. Väl där insåg de till sin stora förvåning att gården var full av människor - det var nämligen släktträff för alla hennes kusiner på mormors sida! Efter räkning visade det sig att hela 125 "Lindforsättlingar" slutit upp! (Bara mamma och hennes syskon är åtta - så med respektive, barn och barnbarn så blir det ju redan där många!)

Jag tog förståss chansen att deklamera en humoristisk dikt på Skelleftemål "Gammeljäntans midsommarafton" som jag lärt mig utantill. Det är alltid lika roligt när jag får "plocka fram" den en midsommarhelg! (Och dessutom bland så många människor som faktiskt förstår vad jag säger!!) Roligt var det också att få träffa så många av mina kusiner - flera av dem hade jag inte träffat på 10 år eller mer. Och eftersom de flesta kusinerna på mammas sida är betydligt yngre än vad jag är så var det flera jag inte alls kände igen. En både trevlig och välbehövlig uppdatering m a o!


Så här efter helgen kan jag bara konstatera att hela helgen verkligen blev hur lyckad som helst! Efter en så kall och regnig vår och försommar hade vi t o m fint väder hela tiden!!! Men så hade vi ju planerat ända sedan januari och självklart även beställt vädret i god tid!

Grönbete!

I kväll börjar min semester!!! Ooch det kan man säga om hästarna också, för de går på bete fr o m idag. eller är det jag som också går på grönbete, kanske? Jag var i alla fall för trött för att rida idag, så jag bara tittade till Lara och sprayade insektsmedel. fotade lite bilder på glada hästar i grönskan, men får återkomma med dem senare. skriver nämligen detta på vår iPad, då datorn tyvärr råkat ut för ett te-trauma med tråkiga konsekvenser... Lite besvärligt att inte ha ett riktigt tangentbord, tycker jag. Så ni får överse med enkel skrivelse. Är helt enkelt inte tillräckligt kompis med paddan för att alltid få som jag vill. Hönorna har förresten också varit på grönbete i kväll. Johan gav dem nämligen några högar gräsklipp när han klippte gräsmattan. MKT uppskattat! Måste förresten förtydliga mig så att det inte blir några missförstånd: semester betyder självklart inte riduppehåll! sådan semester vill varken jag eller lara ha! Over and out!

Sällskapshäst!

Fick rapport från Eva, som ridit Lára idag. Och det visade sig att Lára konverterats till sällskapshäst! Hon låg ner i hagen när Eva kom och istället för att genast studsa upp, som hon brukar, låg hon kvar när Eva gick fram till henne. När Eva satte sig på huk och började klia henne på huvudet (den enda del av kroppen som hon INTE tycker det är obehagligt när man rör henne) så stöttade hon mulen mot marken, blundade och njöt! Hon klev faktiskt inte upp ens när Eva tillslut satte på grimman, utan det krävdes t o m endel övertalning för att damen skulle komma upp på benen.

Sedan hade de i alla fall haft en mysig ridtur! När man rider mot Avan och tar höger efter första lilla backen (till vår galoppbacke) så kan man fortsätta upp genom skogen och rida genom fin skog och över ett hygge uppe på berget med härlig utsikt. Och tillslut kommer man ut på bilvägen igen borta vid våra travslingor. Jag har ridit där en gång med Sylvia - men sedan inte lyckats hitta tillbaka själv... får försöka låna en häst åt Eva vid tillfälle så att hon kan visa mig! (Hade det varit Reykur hade han definitivt hittat - det räckte med att man ridit på ett ställe en gång så kunde han vägen. Och han visade mig ofta vägar som han och Eva ridit. Men Lára ser snarare varenda liten stig som en ny möjlighet - och har inget behov av att gå just där hon gått förut.)

Fått pippi?!

Ingen bloggläsare kan väl ha missat att jag "blivit med höns" i sommar?! Men inte nog med det - vi har dessutom en stor flock storspovar som uppehåller sig här ute - bara strax utanför vår tomtgräns. Jag brukar få glädja mig åt storspovar och deras härliga läte varje vår och försommar. Dessutom är de Västerbottens landskapsfågel - och det är ju där jag har mina rötter. Men i år är de rekordmånga - hela tolv stycken!!!

Kan man få en överdos av fåglar? Nej, det ska inte vara någon större risk har jag hört... Och skulle jag trots allt "få pippi" så är det visst ingen fara - då blir man inlagd på ornitologen! :-D

Lára har vilodag idag. I morgon ska Eva rida, så min nästa riddag blir först på torsdag. Det ser jag redan fram emot!