"Fin-gå"

Dagens ridväder var omväxlande - det växlade mellan regn och ösregn.... Woodfieldrock på alltså! Hm... visserligen hade vi en rekordtorr och -varm sommar, så det behövdes definitivt regn. Men marken slutade kunna ta emot mer vatten redan för ett par veckor sedan - så det bildas nya sjöar och bäckar lite var stans. Fast det är väl ändå tur att allt det här inte kommit som snö - då skulle vi ha varit totalt insnöade! 

Mina underbara LaCrosse-ridstövlar kom MKT väl till pass i leran idag. Och jag lovar er, det är verkligen världens skönaste stövlar!!! De har gymnastikskoläst - och t o m mina onda fötter älskar dem!!!

Hade tänkt träna på ridbanan idag, men där pågick en ridlektion så Lára och jag red ut istället. Vi red långsam skritt, långsam trav, långsam galopp och långsam tölt. "Inte fick man springa rally heller, utan fin- gå, skulle man göra. Fin-gå, bara en så´n sak, det är det värsta Lára vet!!!"

(Om någon mot förmodan inte känner igen varifrån jag lånat ovanstående citat är det tyvärr ett bevis på en stor lucka i vederbörandes litterära bildning. Men det kan åtgärdas! Det är bara att bege sig till närmaste bibliotek och leta upp Eva Bexenius böcker om Anton och morfar prosten. Men se till att det är ljudboksvarianten - med Margareta Krooks briljanta uppläsning! När jag växte upp lyssnade vi på dem under alla längre bilresor - så jag och mina syskon kan långa stycken utantill fortfarande! Seså, till biblioteket nu!!!)

För er andra, som kan fortsätta läsa, kan jag berätta att vi jobbade mycket med igångsättningar i trav idag - långsamma igångsättningar. Upptäckte nämligen att jag börjat slarva där, ger bara henne travkommando och låter henne själv välja tempo. Och då går det ju förståss väldigt fort och jag måste börjar jag bromsa. Slarv, som sagt! Så nu tränade vi på att göra massor med riktigt låååångsamma igångsättningar - och när jag väl bad henne om det så var hon jätteduktig! Och hon är så söt när hon travar riktigt avslappnat - för öronen fladdrar så i varje steg!

Än en gång konstaterade jag också fördelen med att ha en "Sylvia-skolad" häst. För när jag skulle ta ner henne till skritt igen behövde jag aldrig ta i tyglarna - bara vissla. Och ju mindre man använder tyglarna när man rider desto bättre brukar det bli! Tyvärr är ju inte jag så "Sylvia-skolad" just när det gäller att vissla, är så dålig på det... Men Lára börjar ändå förstå att det där ljudet som matte lyckas pressa fram ska föreställa en vissling och agerar på det!

Vi tränade även mycket på att skritta lugnt och avslappnat. Med halvlång tygel gick det som vanligt bäst, men nu varvade jag hela tiden med att korta upp tyglarna igen men fortsätta skritta till dess hon skrittade avslappnat och lugnt även där. Då längde jag tyglarna igen, för att sedan korta upp, invänta avslappnad skritt och länga igen.... o s v. Och momenten med kortare tygel gick succesivt bättre och bättre - det här ska vi definitivt fortsätta träna på!

I tölten var det också lååååångsamt som gällde - och vid det laget verkade hon helt ha accepterat att det inte skulle gå fort idag, så jag kunde låta henne länga halsen riktigt mycket utan att hon drog iväg i tempo!

Lára har fått en ny grimma också som hon fick inviga idag - äntligen en SNYGG grimma till henne!!! (Ingen har väl missat att jag gillar de isländska färgerna?!) Den första grimman jag köpte åt henne var för stor, så när jag köpte nästa tog jag helt enkelt den jag hittade som var mest ställbar och INTE hade "Feykir-färger". Men jag har aldrig tyckt att den var särskilt fin. Och jag ville ju förståss att min FINA häst skulle ha en FIN grimma! Och nu har jag hittat den - med matchande grimskaft dessutom!

Grimskaft är ett problem för sig, föresten... Jag föredrar nämligen de som har en ögla som jag kan trä runt armen, så behöver jag inte ta i med mina onda händer om jag behöver dra eller hålla emot, utan låta underarmen "ta smällen". Men i alla säkerhetsföreskrifter kring hästhantering brukar man betona att man INTE ska ha grimskaft med ögla, för det kan bli farligt om man fastnar... Varför det periodvis har varit nästan omöjigt att få tag i sådana. Men nu hittade jag alltså en så här snygg grimma OCH matchande grimskaft med ögla - tala om BINGO!!!

Frukosttips!

Kunde helt enkelt inte säga det bättre själv! Enjoy your breakfast!

Lára-lycka

...som sagt (skrivits): Vad skulle kunna toppa en sådan megaupplevelse i kubik som Midnigt Ice-spa och skaldjursfrossa på Cape East? Jo, en tölttur på lycko-Lára i höstsolen förståss. Och precis en sådan fick jag ägna mig åt sedan jag kommit hem till Luleå igen idag!

Vi fick dessutom trevligt sällskap av Elisabeth på Tildra när vi red ut i det härliga höstvädret. Vi hann med "Atliuppvärmning" i trav, lite tölt samt en härlig galopp innan Elisabeth, som var bakjour, fick ett telefonsamtal från Djursjukhuset som innebar att hon behövde åka in och jobba. När Tildra alltså vände hemåt igen blev Lára lite "slingrig" en kort stund. Men så snart jag föreslog ny galopp lämnade hon tankarna på kompisen och framåtbjudningen var tillbaka.

När det sedan var dags även för oss att vända hemåt red jag tölt i microtempo och lyckades samtidigt få henne att länga halsen riktigt bra! När jag började rida henne i somras krävdes det att hon var ihopdragen som ett dragspel om hon skulle hålla ett så lågt tempo - minsta lilla hon fick extra tygel drog hon iväg i tempo. Självklart i brist på muskler - det blev helt enkelt för jobbigt att hålla det låga tempot. Så dagens prestation var ännu ett trevligt bevis på att musklerna har börjat komma tillbaka så smått!

Ett annat område där jag ser framsteg är i skritten, att det är mycket lättare att få en lugn skritt nu. Det gäller f f a när hon får skritta med lite längre tygel. Men börjar jag korta upp tyglarna blir det genast värre - där behöver vi verkligen hur mycket träning som helst fortfarande!

Efter ridturen kunde jag konstatera att hon var REJÄLT svettig - och att hon hunnit få en hel del vinterpäls... får nog redan ta och klippa henne en andra gång. Hade ju räknat med att behöva klippa halsen en vända till - men först i slutet av november... När det behövs redan nu kanske jag faktiskt skulle klippa mer än halsen... ska jag t o m helklippa en gång till?! Det tål att funderas på i alla fall... hur skulle ni ha gjort?!

I o m att hon var så svettig svampade jag förståss av henne efter ridturen. Det brukar gå bra och gjorde så även idag - fast här om dagen högg hon faktiskt när jag svampade på bogen. Men, som Sylvia sa: "Om man är så kittlig att man inte ens låter sitt föl dia, då är det inte så lätt..." När Litlamin var liten behövde man nämligen lyfta ett av Láras framben för att hennes dotter skulle kunna få äta utan att bli sparkad... Andra har också berättat att Lára bitit när de borstat henne, men med mig har hon aldrig ens försökt bita då. Kanske för att jag alltid försöker tänka på att borsta ganska hårt så att det inte ska kittla. Ja, hon har sina egenheter min svarta dam, men är man så fantastiskt rolig att rida som hon är så blir man förlåten det mesta!

Upplevelser i kubik - så långt österut man kan komma!

Oj, oj, oj - vilken underbar minisemester Eva och jag haft!!! Vi har varit på Cape East i Haparanda, Sveriges östligaste fastlandspunkt! Faktiskt så långt österut att jag, precis när vi höll på att checka in, fick ett sms: "Välkommen till Finland!" Cape East är en fantastisk anläggning - vars spa "Midnight Ice" verkligen kan rekommenderas! Och när en oerhört upplevelserik eftermiddag och kväll avslutades i takterassens varma bassäng, med magnifik utsikt över Torne älv med Finland på andra sidan (se bilden ovan) gick det verkligen ingen nöd på oss! Samma fantastiska utsikt hade vi föresten från vårt rum också!

Vi hade tänkt åka till Cape East redan för ett år sedan, då de invigde sitt fina spa. Men då Eva skulle jobba den aktuella helgen bestämde vi att vi skulle åka i år istället. Och nu passade vi verkligen på att njuta av deras faciliteter: ångbastu, stenbastu, finsk sauna...

...och "Tornedalstortyren" som ni ser på bilden ovan. En bastu där det blev varmare och varmare ju högre upp man kom - med 100 grader längst upp! De svalkande varianterna "isvak" resp "dunderduschen" stod vi dock över... Den förstnämnda var en liten pool med 4-gradigt vatten och isbitar längs kanterna - det räckte med att jag stack ner ena stortån för att jag skulle konstatera att den inte var något för mig! I dunderduschen drog man i ett snöre och 100 liter 4-gradigt vatten forsade över en under några sekunder... inte heller något för oss! Efter ett par timmars spa:ande inkl kroppsscrub, handwrap, ansiktsmask, fotbad m m var det dags att svida om till finklänningarna och bege oss över den med facklor upplysta gårdsplanen bort till restaurangen, vilken är inrymd i en vacker gammal herrgård.

Anledningen till att vi åkte till Cape East just denna helg var nämligen att det var deras omtalade Skaldjursweekend, med färska skaldjur från Smögen. Jag hade STORA förväntningar på dessa - vilka t o m överträffades! Först välkomnades vi med "bubbel" och ostron. För mig var det ostronpremiär - har aldrig vågat mig på det tidigare - men det var verkligen en njutbar upplevelse. För att bevisa att jag åt upp tog jag ovanstående bild på det tomma ostronskalet.

Sedan serverades förrätten: en obeskrivligt god, gratinerad hummer! MUMS!!! Efter detta kastade vi oss över den stora skaldjursbuffén med färska resp rökta räkor, pilgrimsmusslor (ett av mina absoluta favorit-skaldjur!), grönmusslor, havskräftor, kamtjatkakrabbor, vanliga krabbor, skagenröra, clamchowder, m m, m m. Till detta förståss goda såser och röror, samt varmrökt, kallrökt och gravad lax. Dessutom en för oss helt ny bekantskap: rökta laxfenor. Har läst en lyrisk beskrivning av denna delikatess nyligen, innan dess hade jag aldrig hört talas om det ö h t. Men nu när jag fick chansen att provsmaka kunde jag konstatera att det var mycket gott! Det var helt enkelt hur mycket gott som helst! Eva konstaterade att det var tur att vi hunnit prata så mycket under resan hit samt under våra spa-timmar, för nu hade man ju bara tid att äta och njuta!

Alla som precis som jag inte dricker alkohol har förståss upplevt att det väldigt sällan finns några särskilt spännande dryckesalternativ för oss, inte ens på de finaste restaurangerna... Ibland finns visserligen alkoholfritt rött eller vitt vin, men dessa brukar verkligen INTE smaka gott. Däremot finns det några riktigt goda alkoholfria mousserande viner på marknaden, men av någon anledning finns de sällan på restaurang.... Jag brukar ändå fråga efter dem - så att de i alla fall ska veta att efterfrågan finns. Och här överraskade Cape East verkligen, de visade sig ha TVÅ alkoholfria mousserande alternativ, ett vitt och ett rosé!!! (Under alla mina restaurangbesök i Sverige under åren tror jag bara att detta var tredje gången det faktiskt fanns!) Jag valde att testa rosévarianten på bilden ovan - eftersom den enligt uppgift var minst söt. Och den var riktigt fräsch och god - passade perfekt till skaldjuren!

När vi tillslut, smått vimmelkantiga av mättnad, lämnade restaurangen bestämde vi oss för att åter byta festblåsorna mot baddräkt och avsluta kvällen ute i en badtunna med att titta på stjärnorna. Gissa om vi sov gott sedan?!

I morse började vi sedan dagen i samma badtunna - men istället för stjärnhimmel kunde vi nu njuta av en härlig höstsol! Verkligen en perfekt start för min kropp som alltid känns så mörbultad på morgonen! Sedan avnjöts en jättegod hotellfrukost! LCHF-varianten av denna var: bacon, äggröra, varmrökt resp gravad lax med philadelphiaost, lite blandad sallad, paprika och gurka. Några rejäla koppar Earl Greyte samt en klick vispgrädde med hallon som avslutning.

Sedan hängde vi på låset när IKEA öppnade kl 10. Där ägnade vi oss åt en av mina bästa grenar: speedshopping. Trots var sin diger inköpslista lämnade vi IKEAS parkering redan kl 12. I Luleå väntade nämligen en dalmas som åkt nattåget upp för att förhoppningsvis köpa Evas Volvo Amazon som hon har ute för försäljning. Nu var vi verkligen fullmatade av fantastiska upplevelser - och jag konstaterade att det enda som skulle kunna toppa detta var att få tölta en sväng i höstsolen!

Nu orkar vi lite mer samling i tölten!

En vacker vy från färjeläget - mobilkameran gjorde ett bra jobb!

Efter tre påtvingade vilodagar (för mig) fick jag ääääntligen rida lycko-Lára igen!!! Hade planerat in ett pass på ridbanan - det måste vara i alla fall en vecka sedan sist. Det var riktigt roligt och kändes riktigt, riktigt bra!

När vi skrittat igång värmde vi upp med trav på volt och det gick riktigt bra både att få lugn trav och att hålla henne på volten m h a ytterskänkeln, så att jag kunde ge henne lös innertygel. Och duktiga hästen slappnade av så fint och längde halsen! Även den efterföljande skritten på volt, då vi flyttade ut bakdelen, fungerade mycket bra!

Den senaste tiden har jag upplevt en skillnad på Lára när vi jobbat med lite mer samling i tölten. Det har känts som att hon faktiskt hunnit få lite mer muskler, så att hon orkar bättre. Och nu på ridbanan blev det ÄNNU tydligare att så måste vara fallet! Varvade först övergångar till tölt från samlad skritt med halt-rygga-tölt, samt gjorde lite Atli-vändningar för att aktivera bakbenen mer. Sedan ökade jag samlingen ytterligare m h a några pet med pisken i rumpan. Hela tiden i långsamt tempo tölt, lätt i handen och lite längd på halsen. Det var en häftig känsla att uppleva hur bogarna kom upp lite mer! Hon var verkligen riktigt, riktigt duktig!!!

Som avslutning fick hon först sträcka ut i trav längs spåret och sedan ville jag avsluta med lugn trav på volt. Men nu hade jag ju kommit åt hennes "on-knapp" så trots att hon flåsade rejält så var det INTE lätt att få till en lugn trav på volt som Atli hade kunnat vara nöjd med... Men tillslut blev det OK i alla fall. Sedan skulle vi skritta av och jag trodde hon skulle vara tacksam för att få hämta andan. Men istället fick jag sitta och bromsa hela tiden för att hålla henne i skritt. När hon började kännas mer avslappnad försökte jag länga lite på tygeln, men redan efter några steg började hon takta igen...

Till saken hör att både Sussie med Djarfur och Adina med Funi var på ridbanan samtidigt. MKT nyttigt för oss att träna på att skritta samtidigt som de andra hästarna fick springa...!!! Men svårt, som sagt... Eftersom jag vill vara noga med att ALLTID få avslappnad skritt innan jag går vidare med en ny övning/annan gångart så blev det endel långa skrittpauser idag... Men värdefull träning inför framtida finalridning i fyrgång!!!

Nya skor!

Idag var det dags för Lára att få nya skor. Och skillnaden från sist var verkligen som natt och dag! Då höll hon nästan på att riva stallet och försökte t o m hoppa över boxväggen när till tillslut lät henne stå i en box. Nu stod hon som ett ljus hela tiden! Hon avstod t o m från att bita hovslagaren i baken när han skodde hennes framben - något hon tidigare gjort VARJE gång han skott henne under alla år! Duktiga tjejen fick en godis efter varje hov - och ett äpple när fjärde hoven var klar.

Sylvia var med i början av skoningen - ifall Lára skulle börja som sist. Men ganska snart kunde vi konstatera att hon inte behövdes. På hennes inrådan fick Lára skor med broddhål i trakterna, så att jag kan skruva i broddar när halkan kommer. För det lär ju bli innan det är dags att sko henne nästa gång.

För mig blev det ingen ridning idag, för Eva hade redan ridit Lára tidigare under dagen. Men i morgon är det min tur igen! Tyvärr blir det ingen lektion i morgon, den är inställd... Synd, det är ju tre veckor sedan jag red lektion sist... Men då har jag ju å andra sidan något att skylla på ifall det inte går så bra nästa vecka!

Lugnet före stormen

...kanske man skulle kunna kalla denna bild från i söndags?! För det var ju verkligen lugnt då - men idag kom stormen! T o m med Luleåmått mätt blåste det riktigt, riktigt ordentligt! (30 m/s i byarna...!!!) :-O  Räddningstjänsten uppmanade alla båtägare att kontrollera sina båtar, på Kurirens hemsida kunde man se bild på en båt som sjunkit i Norra hamn och kommunens personal hade fått ta hand om mer än 20 träd som blåst omkull under dagen...

Kanske inte så konstigt om min kropp reagerade på detta väder också... så tyvärr blev det ingen ridning för mig idag... :-(   Hoppas kroppen hinner hämta sig till på torsdag i alla fall, då vi ska rida lektion! I morgon rider Eva, men jag ska ändå till stallet på kvällen för hovslagaren ska sko Lára. (I morgon är det rätt onsdag!) Så jag får ju träffa min lilla häst i alla fall! Hoppas nu att hon inte försöker riva stallet den här gången... men Sylvia har lovat att vara med och hon har MKT positiv inverkan på min svarta madam så jag tror att det ska gå bra.

Själv ska jag vara JÄTTEMODIG och ta prover på vårdcentralen i morgon (jag har MKT svår fobi för sådant...) För att förhoppningsvis utesluta att jag fått en allvarlig biverkan av den nya medicinen jag testar. Skulle egentligen ha gått upp i dos fr o m i dag, men nu ska jag avvakta provsvaren innan jag gör det. Jag som hoppats att doshöjningen skulle resultera i viss smärtlindring... men nu är det ju säkrast att avvakta. Håll tummarna!