"Stå som en häst!!!"

...sa ET-Maria flera gånger till Feykir då han efter en förflyttning blev stående med hovarna "där de råkat hamna"...

...vilket i hans fall t ex kan betyda detta: med bakhovarna placerade på en rak linje efter varandra...!

"Han är verkligen inte snäll med sin kropp" suckade hon och sa att med tanke på det så var det otroligt att han klarat sig utan behandling i 2.5 års tid. Enligt henne måste det bero på att han rids så regelbundet. Tack vare att han då får jobba med kroppen på rätt sätt motverkas det slitage som hans egen slarviga "kroppshantering" skulle kunna orsaka. "Hade han bara gått och skrotat i en hage - utan ridas - hade jag antagligen behövt komma och behandla honom för länge sedan!" sa hon.

Välkommen!

Den här snyggingen har precis kommit från Island - det är Sussies efterlängtade Bjarkur! (Med reservation för att jag inte har rätt uppgift om hans namn...) Han anlände till Mariebäck igår och ihopsläppet med vallackflocken har varit totalt odramatiskt.

När jag kom till stallet idag hade hästarna redan börjat hoppas på mat - så Feykir stod förståss posterad närmast grinden. Den här gången lät han Eydir stå där med honom. Men som ni kan se fick Bjarkur stå snett bakom. Och när jag hämtat Feykir ur hagen var det faktiskt Bjarkur som stod vid grinden - utan att någon av de andra försökte flytta på honom. Uppenbarligen är han alltså hög i rang. Men utan att hota Feykir - eftersom denne inte upplevt någon anledning att valla runt honom eller på andra mer tydliga sätt visa vem som bestämmer.

Det är verkligen helt fantastiskt att se en flock som fungerar så här bra! En ny häst - som i detta fall dessutom är islandsfödd och därmed expert på flockbeteende - behöver inte betyda något stök alls. (Då är det ju skönt med en renodlad vallackflock också - bara hästar utan hormoner som stökar till det... När vi hade blandad flock i somras var det endel "pip och liv" - med ett och annat litet sår som följd.)

Red Feykir knappt 40 min på ridbanan och under denna tid hann det vara mulet, snöa lite och dessutom vara solsken. Rena aprilvädret allts!!! Efter igångskrittning med snäva serpentiner jobbade vi med övningarna från senaste ridlektionen: rida med utåtställd häst på volt, stödet på ytter och sedan m h a ledande tygeltag på innern få hästen att runda sig i innersidan. Gjorde detta både i skritt och tölt. Sist hade vi stora problem med höger varv i tölten - men nu gick det hur bra som helst medan vänster varv var lite knepigare... Han är ombytlig min häst!

Red även längs spåret med "samma tänk". Försökte verkligen sitta på rumpan och hålla om med skänklarna - och resultatet blev tölt i låg form utan att Feykir en enda gång höll på att ramla över i trav. Alltså måste vi ju ha haft "rumpan med oss" hyfsat i alla fall! Undrar hur länge vi behöver jobba med att stärka överlinjen på detta sätt innan hans "tepåsetendenser" försvinner?

När vi rider i vänster varv har vi alltid haft problem på den bortre långsidan, eftersom det är lite utförsbacke där. I både tölt och galopp hamnar Feykir på bogarna... För ett tag sedan insåg jag att det har blivit lite av självuppfyllande profetia också - eftersom jag vet att han faller på bogarna så accepterar jag att tölten blir sämre... Bestämde då att jag måste göra precis tvärt om - jag måste förvänta mig vår allra, allra bästa tölt just där! Och då måste jag ju också prestera min allra, allra bästa ridning just där. Istället för att "följa med Feykir framåt" ska jag alltså sitta med vikten mer bakåt än någonsin förr, verkligen hålla om med skänklarna och göra MASSOR av halvhalter. Och tänk, det fungerar ju!!! Feykir samlar sig, kommer upp med bogarna och vi får börja nästa långsida med riktigt trevlig tölt i riktigt trevlig form!

Nu återstår bara den lilla "detaljen" att lyckas prestera samma ridning hela tiden, oavsett vår placering på ridbanan... Men att fixa en kortsida är väl bättre än att inte fixa det någonstans...?! Om hundra år kanske jag hunnit rida den där kortsidan så många gånger att jag "nött in" ridningen också...

I morgon ska Eva "tjuvrida" Feykir. Hon och Emelie får även låna Gabriel så de ska ge sig ut på en tur. Jag hoppas att dagens väder håller i sig - det var inte det minsta halt ens med Feykirs välnötta sommarskor.

Hyfsad present för 180 mkr!!!

Världens bästa dressyrhäst, Totilas, såldes direkt efter senaste VM (vilket han förståss dominerade totalt) till den tyske hästhandlaren Paul Schockemöhle. Spekulationernas vågor har förståss gått höga om vem som ska rida Totilas i fortsättningen. Man har ju antagit att Schockemöhle köpt honom på uppdrag av någon. Men nu har han kommit med ett pressmeddelande där han säger att han "köpt Totilas som en present till sig själv". Hyfsad present får man ju säga! Men det är klart, är man extremt förmögen så kan man ju definitivt göra mycket sämre saker med sina pengar än att köpa en av världens absolut finaste hästar! Fast nog tycker jag att han borde ha kostat på sig en islandshäst istället...!

Extreme makeover!

Min frissa fick som vanligt fria händer igår - och den här gången får man väl säga att skillnaden blev större än vanligt?! Efter färgning och klippning ägnade hon nämligen någon halvtimma åt att göra mitt hår rakt! Först fönade hon i evigheter och sedan använde hon plattång. Jag gillar verkligen att det blev så fantastiskt blankt! Det var dessutom kul att se Johans förvånade min "Vem är du och vad har du gjort med min fru??!" Innan han drog ut mig i garaget - förlåt fotostudion - för att dokumentera.

Tack vare den låga luftfuktigheten höll resultatet i sig till idag - så jag fick även se kollegornas förvånade miner! (Och en av dem tipsade om att jag skulle köpa en stor "torrboll" och bära med mig överallt för att undvika fuktig luft...!) Men effekten är förståss ytterst tillfällig... för några 30 minuter till att fixa håret på morgonen finns inte i min föreställningsvärld...så inom kort är förståss lockarna tillbaka. Men det var ju kul att testa livet med rakt, jätteblankt hår i alla fall!

Har dock inte bara ägnat mig åt att jobba och ha rakt hår idag - efter jobbet hann jag dessutom rida. Här kan man alltså snacka om simultankapacitet! ;-) Ett pass på ridbanan stod på schemat - och det gick riktigt bra! Det blev repetition av Atli-övningar: alltså skritt på volt och flytta ut bakdelen, samlad skritt längs spåret för att "spänna bågen från bakbenen och framåt" med övergångar till lååångsam tölt. Samt tölt i låg form på volt och längs spåret.

Av och till lyckades jag sitta på rumpan och titt som tätt även hålla om med skänklarna. Feykir pustade och stånkade - m a o han fick faktiskt jobba endel!

Halvering

Var hos min läkare idag. Jag har varit så nöjd över att nya medicinen faktiskt dämpar smärtan (även om den inte tar bort den) MEN den har endel biverkningar... Konstant trötthet (och med den en ganska rejäl släng av demens) har jag försökt hantera. Men nu har jag fått sådana synförändringar också... På håll har det inte varit några problem att se, men ögonen har haft problem att ställa in skärpan när jag ska läsa t ex...

Tidigare har upplägget varit att jag snabbt skulle trappa upp till maxdos (där jag är nu) och sedan ligga där några månader innan jag lååååångsamt skulle trappa ner för att hitta "lägsta effektiva underhållsdos". Men nu kom nya order: gå genast ner till halv dos och om synförändringarna kvarstår ta bort medicinen helt och hållet. Så var det med den saken. Nu får vi se hur det går.

Höstbilder!

Mobilkameran och jag hade lite kul nere vid färjeläget igår!

Söndagsridning som på fredag

Man ska inte lämna ett fungerande koncept - så idag satsade jag åter på fredagens koncept: repetera torsdagslektionen på ridbanan, med vanligt, tredelat bett.

I fredags fick jag ju verkligen "åka snålskjuts" på torsdagslektionen - på bara en halvtimme hade jag uppnått det resultat jag var ute efter. Idag fick jag dock jobba lite mer. Igår hade ju Feykir fått en påminnelse om att man kan komma undan med att fuska en hel del i tölten också...

Började att skritta på volt med utåtställd häst och stämma av att min ytterskänkel höll honom kvar på volten. Sedan ledande tygeltag på innertygeln, vilka möttes upp av en aktiv innerskänkel. I skritt var "torsdagseffekten" kvar fortfarande - nästan direkt började han böja sig i sidan och kom "mellan hand och skänkel". Trevligt!

Övergick till tölt och kunde konstatera att han nu lyssnade mkt bra på min ytterskänkel - bättre än både torsdag och fredag! Fast det där med att böja sig i sidan var ju alldeles för jobbigt... Blir så arg på mig själv också - för när det är ÄNNU viktigare än vanligt att verkligen "sitta bakåt" ordentligt och hålla om med skänklarna, så hittar jag hela tiden mig själv "hängande över halsen" på Feykir... Skulle behöva en rem från mina skulderblad bak till Feykirs svans, eller något sådant!!! Efter massor av ledande tygeltag på innern så kom tillslut den eftersträvade effekten även i tölt - i alla fall korta stunder.

Bytte till vänster varv och här krävdes det inte lika lång stund på volten för att han skulle "ramla på plats". Jag kanske borde börja med vänster varv nästa gång och sedan växla lite mellan?! I andra övningar brukar det ju funka att "ta med mig" lösgjordhet från vänster till höger varv om jag gör så... Ska definitivt testa!

Efter skrittpaus var det dags för tölt längs spåret istället. Började även här i höger varv. Längs spåret har jag liiite lättare att hålla ordning på sitsen, det är ju inte riktigt lika mycket att tänka på som på volten. Efter några korta sträckor med trevlig tölt bytte jag till vänster varv. Där innebär ju ställning utåt att "vår" problematiska högerbog kan kontrolleras ganska effektivt och jag fick ganska snart uppleva den trevliga känslan av att ha honom mellan hand och skänkel, töltandes i bra takt och med mkt trevlig form! Efter en stund bytte jag varv och lyckades bibehålla detta, så han töltade riktigt, riktigt trevligt även i höger varv!

Tvingade mig själv att avbryta medan både Feykir och jag fortfarande orkade prestera bra tölt - fast det var inte helt enkelt. Bara liiite till.... och liiiite till... ville jag ha! Men när jag sagt till mig själv på skarpen fick Feykir sträcka ut i trav en stund. När jag sedan gjorde en förhållning för att ta ner i skritt gjorde han istället halt direkt från traven! Tänk vad han kan när motivationen är tillräckligt stor! Matte var ju inte riktigt beredd på denna tvärnit - så det var nästan så att jag hamnade framme på halsen!

Nu ska duktiga hästen få ledigt i morgon. Men på tisdag hoppas jag på ridning igen - bara hälsan håller i sig. Har precis fattat principbeslutet att så länge nuvarande ridunderlag består så kommer jag att rida på ridbanan. Det är ju så mycket bättre än att halka omkring längs vägen/att han ska behöva trampa på vassa stenar längs vägkanterna.