Här får vi draghjälp!

Under fyrgångsuttagningen var vi två ekipage på banan samtidigt. Den andra hästen drog i galoppen och kom dundrande förbi oss. Vilket visade sig vara alldeles utmärkt! Sylvia kommenterade efteråt att Feykirs galopp lyftes ett rejält snäpp av detta! När jag inte orkar driva tillräckligt är det ju alldeles utmärkt att få draghjälp!

Här kommer ekipaget dundrande... inte illa att sitta kvar i det tempot, utan stigbyglar!

Vindurtävlingen - finaler

Ett första bildbevis från helgens tävling: från vår uttagning i V5 (fyrgång).

Hemma igen efter en JÄTTEROLIG tävlingshelg i Skellefteå! Vi gillar verkligen att åka dit och tävla! Stämningen är alltid på topp, tävlingsområdet är trevligt, vi får lyxa till med att bo på 4-stjärnigt hotell där vi också har gott om tid att umgås. Kan det bli bättre?! (Det finns faktiskt Miduriter som när de behövde välja bara en tävling denna vår valde Vindur före vår egen tävling i Boden nästa helg.) Dessutom ligger tävlingsbanan så vackert att det alltid brukar bli MKT fina bilder när Johan fotar! Hoppas återkomma inom kort med fler bildbevis!

Under förmiddagen var det töltfinaler. Jag lyckades bättre med uppvärmningen av Feykir än igår. Sylvia har ju sagt att jag bör värma längre stund en jag brukat göra - att han är som en dieselmotor som behöver en rejäl startsträcka. Jag testade detta första gången igår och tyckte han kändes fin när jag värmde uppe på asfaltvägen: takten var bra, bogarna kom upp o s v. Men när vi red in på ovalen ramlade han på bogarna och blev framtung och jag lyckades inte göra något åt saken. Idag började jag också med att först göra ett antal riktiga galopprace på en äng. När vi sedan töltade på vägen hade jag superfokus på att vi hela tiden hade MKT energi framåt. "Mycket bakben" - eftersom det är dessa som ska lyfta honom fram. Jag tänkte att om han precis som igår skulle tappa energi på ovalen så gällde det att se till att vi hade MASSOR av den innan! I collectingring stämde jag sedan av att han var lätt att flytta undan för skänkeln, att jag kunde rida honom utåtställd på volt och rida riktigt samlad skritt. Denna uppvärmning visade sig funka betydligt bättre än gårdagens: idag kändes han trevligt lätt i handen och "uppe" även på ovalen! Jag vågade mig även på att vinkla ut pisken en aning ett par gånger, trots att han oftast gör ett våldsamt hopp då, för att fylla på med extra energi. Han var visserligen för hög i formen, men idag var jag nöjd med att han inte var framtung!

Tempoväxlingarna var förståss svåra... men precis som igår kunde jag göra nedtagningarna utan att få honom i handen och det var jag MKT nöjd med! Så sent som i tisdags verkade det ju omöjligt!!! Vi hann rida ökningar på tre långsidor och den andra blev faktiskt riktigt bra, utifrån våra mått mätt: en tydlig steglängsökning - och tölt hela vägen! (Efteråt var det ett par Miduriter som berömde oss för den ökningen: "Vilket steg Feykir har!" Då blev förståss matte jättestolt! Vänta bara några år så ska vi lära oss göra sådana ökningar på VARJE långsida!

Det var inte bara känslan som var mkt bättre än igår - så blev även poängen så jag fick bekräftelse på att min känsla var riktig!

När T3-finalen sedan avgjordes strax innan lunch var man VERKLIGEN stolt över att vara Midurit! Vi hade tre representanter - och när det var dags för ärevarv var det dessa tre som fick rida i täten! Linda Wikström på Skálmar, Sylvia Huuva på Démantur och Nina Fernandez-Rosenke på Axjón representerade verkligen Midur med den äran! Det var oerhört jämnt i toppen, men tillslut gick segern till Nina och Axjón, vilka bl a bjudit oss på ökad tölt i ett alldeles hissnande tempo! WOW!!! (Vi var några som sa att vi egentligen borde låtit våra hästar se finalen också - för att de skulle förstå vad det EGENTLIGEN är vi menar att de ska göra, men inte lyckas förklara...!!!)

Efter lunch red vi fyrgångsfinal och den blev onödigt spännande för min del... När vi presterat tölt och trav och skritt som vi inte behövde skämmas för var det dags för galoppen. Feykir gjorde som vanligt en snygg galoppfattning och jag insåg efter en stund att jag knappt kollar om det blir rätt galopp - för han känns så stensäker på den saken! Det började alltså bra... men så kom vi till första kurvan och plötsligt börjar min sadel glida snett så att jag hamnar med vikten utåt! Min Childeric - som brukar sitta så bra att den inte går att trampa till ifall jag råkat sadla lite snett!!! Jag försökte trampa ner mer i höger (inner) stigbygel, men istället kändes det som att sadeln bara gled mer och mer till vänster! Tänk om den skulle glida runt helt och hållet - då skulle jag ju flyga av! Inte nog med att vi hade ett högt tempo - jag hörde dessutom att två andra ekipage låg precis bakom oss och tanken att ramla av precis framför dem kändes inte särskilt lockande... I tredje kurvan lyckades jag tillslut trampa till så att sadeln hamnade rätt - precis då säger speakern: "Då kan ni ta ner hästarna i skritt..." Trots att jag måste ha stört Feykir jättemycket när jag "hängde" utåt hela tiden i galoppen så fick vi helt OK poäng. Och totalt kom vi på en tredjeplats i fyrgången.

Fler bilder kommer framöver!

Vindurs vårtävling - Giganternas kamp

En bild från Midurs hösttävling-09 får illustrera i väntan på bilder från denna tävling.



Nu kommer tillslut en liten uppdatering härifrån! (Lyckades precis jaga bort Linda från datorn!) Vi är alla nybastade och väntar på att få avnjuta ryttarmiddagen.



Starkast på näthinnan syns definitivt en rafflande omgång av uttagning i V3: Nina Fernandez på Axjón från Stormsund och Sylvia Huuva på Demantur frá Minni-Borg kämpade samtidigt på ovalbanan. Och vi som var publik bara rös av njutningen att se dessa två fina hingstar! Det var oerhört jämt - oerhört spännande! Det var tillslut Sylvia och hennes diamant som drog det längsta strået - men det var bara med tre hundradelars marginal! Nu ser vi fram emot att se dem igen i finalen i morgon!!!



För oss andra - som befinner oss på en nåååågot lägre nivå var det varierande resultat. När det gäller min och Feykirs prestation i T5 så kan vi konstatera att prestation och poäng inte var direkt lysande... MEN jag gläder mig åt att en liten detalj kändes bra: jag kunde göra nedtagningar utan att få hela hästen i handen! Tack vare att jag använde Sylviaknepet jag fick lära mig i onsdags: att flytta ut bakdelen i nedtagningen! Vi är i alla fall i B-final - bl a tillsammans med Kristin och Funi. Så vi får en ny chans i morgon! Fia och Lukka är i A-final i T5!



Vår fyrgångsklass på eftermiddagen var som vanligt riktigt rolig! Ingen av våra bästa - men en riktigt bra galoppfattning och på slutet RIKTIGT bra galopp när vi fick extra draghjälp av det andra som blåste förbi i ett ruskigt tempo. Då fick även Feykir en extra växel! Eller, som Sylvia beskrev saken: han släppte tillslut handbromsen! Vår prestation gav en plats i A-finalen. Vi blir tre Midurekipage i den finalen - förutom oss även Fia och Lukka samt Malena på Àri. KUL!

Charmigaste Midurekipage var definitivt 8 åriga Viktoria på trotjänaren Gáski från Ryssebo - de gjorde fina prestationer i både T8 och tvågång!

Nu är det dags för ryttarmiddag - hungern river! Vi hörs!

Mot Skellefteå - för Vindurs vårtävling i Ragvaldsträsk!!!

Lite mental peppning kan behövas - med denna bild från Midurs tävling i höstas. Men den här gången blir det betydligt svårare... nu ska vi ju försöka oss på tempoväxlingar också... Håll tummarna!!!

Midur-bloggen!

Har ni sett Midurs blogg? Olika medlemmar turas om att blogga - en vecka var. Jag tycker det är jättekul att läsa vad olika miduriter har för sig! Och den här veckan är det jag som bloggar.

Midurbloggen hittar du här.

"Fd broddar"

I går kunde ju hovslagaren som tur var sko om Feykir så att vi kan tävla till helgen utan att bli diskade p g a broddar i skorna! För som ni ser på denna framsko var det bara en av fyra broddar som skulle ha varit möjlig att ta bort... Dessutom hade antagligen slitningen fram i tån gjort att skon inte klarat gränsen för tillåten bredd.

Fast hovslagaren ville inte riktigt hålla med om att det skulle ha varit fullständigt omöjligt ens att få bort dessa broddar - eller "fd broddar" kanske man skulle kalla dem. "Men det hade varit riktigt, riktigt besvärligt - det är definitivt enklare att sko om!" sa han.

Vi skojade lite om att man t ex hade kunnat svetsa på en metallbit på varje brodd så att man sedan kunnat vrida loss dem m h a denna. Fast då hade man ju det "lilla" problemet att hästen skulle stå kvar medan man svetsade på skon...

Jag berättade om den gången KG använde en vinkelslip i stallet när Feykir stod just utanför stalldörren och åt kraftfoder ur en hink. När vinkelslipen började leva om och spruta gnistor lättade Feykir nästan en meter rakt upp i luften. Sedan inträffade något intressant: jag såg hur hans kropp drog sig bortåt - för att fly från det eldsprutande monstret. Men hans huvud drogs samtidigt som av en magnet tillbaka mot mathinken... Vilken del av hästen tror ni vann? Huvudet förståss! Feykir landade på marken och fortsatte äta! Då erinrade jag mig hur jag läst att det är m h a mat som man lär polishästarna att gå genom eld!

Eller, för att använda ett av pappas Skellefteåuttryck: "Äta först, sa bonn´då bastun brann."

Sista lektionen på ridskolan!!!

Måste börja med att förklara att kameran faktiskt ljuger! Kände mig så nöjd med dagens "outfit" - och mycket riktigt fick jag också komplimang från Kristin, som alltid lägger märke till sådant! MEN västen är faktiskt RÖD i verkligheten - och det är RÖDA "kritstreck" på ridbyxorna!!! (Extra viktigt att poängtera då jag har mkt svårt för färgen rosa...) Har inte lyckats justera färgen själv i Lightroom och Johan är inte hemma... Så ni får helt enkelt tänka er den mörkröda färgen! (Och om ni inte tror mig kan ni ju alltid ringa Kristin så kan hon intyga!)

När nu detta viktiga klarlagts kan jag övergå till att rapportera från vår sista lektion på ridskolan. (För den som missat det så säljer Sylvia hästarna och slutar med både ridskola och turridning nu. I fortsättningen kommer hon bara att ha lektioner/kurser för dem med egen häst.)

När vi skrittat igång hästarna fick vi rida på en liten volt och flytta ut bakdelen jättemycket - så hästarna verkligen måste tvära ordentligt med både fram- och bakben. När vi flyttade för höger skänkel räckte det att jag påminde Feykir en gång med pisken på bakbenet - sedan tvärade han jätteduktigt! För vänster skänkel fick jag däremot påminna lite då och då "för att hålla motivationen uppe".

Nästa steg blev trav på riktigt liten volt. Jag började i höger varv och först var Feykir riktigt duktig! Fast sedan tyckte han visst att det räckte för idag, rätade ut sig och gick över i tölt... Fick göra volten ÄNNU mindre och böja honom riktigt ordentligt för att han skulle välja trav igen. Sylvia påpekade också att jag skulle låta yttertygeln vara helt lös i den här övningen när jag rider på halvstången. För att han verkligen ska sträcka ut halsen ordentligt och inte bara "krulla ihop den". När jag satt ordentligt på rumpan och kom ihåg att använda min innerskänkel ordentligt så böjde han sig riktigt fint och travade i den låga form vi ville ha bara jag då och då påminde genom att ta lite i innertygeln och sedan ge stooor eftergift. Samma sak i vänster varv var svårare... Feykir höll visserligen traven, men han tyckte det var onödigt jobbigt att böja sig och trampa under sig med inner bak... Han var därför VÄLDIGT snabb att räta ut sig så jag måste böja ordentligt med innertygeln för att sedan ge stooor eftergift när han började söka sig nedåt, för att SNABBT böja igen med innertygeln innan han hade hunnit räta ut sig helt.

Vi fick göra samma övning i tölt också. I höger varv fick jag en riktigt bra känsla, då Feykir inte alls försökte kasta mig framåt utan jag kunde sitta ordentligt på rumpan och driva in höger bakben med innerskänkeln. Precis som i traven var det även här svårare i vänster varv...

Sedan fick vi tölta längs spåret och träna tempoväxlingar. Det var verkligen JÄTTEBRA!

Steg 1 för mig och Feykir har ju varit att inte bara bli totalparalyserade så snart tempot blir liiite högre, utan att jag ska klara av att fortsätta rida och han ska inte bara bli styv och spänd. Där har vi kommit en liten bit på väg nu i alla fall!
Steg 2 har varit att klara ett kort tempo i tölten utan att han rollar. (D v s jag måste lyckas samla honom tillräckligt.) Det funkar ibland.
Steg 3 är då nedtagningarna - där har vi haft STORA problem! Feykir har bara vräkt sig i handen och jag har inte kommit på hur jag ska komma förbi det problemet...

MEN idag hade Sylvia lösningen - förståss! Innan vi började rida tempoväxlingar fick vi tölta några varv längs spåret och i varje kurva skulle vi bromsa upp ordentligt på yttertygeln och flytta ut hästens bakdel. Vi skulle i princip "sladda" genom hörnen. I början ville Feykir inte riktigt lyssna på min innerskänkel... men när jag petade till med pisken en gång förstod han plötsligt PRECIS vad den där innerskänkeln betydde! När vi sedan började rida ökningar längs långsidorna fick vi fortsätta att "sladda" i hörnen när vi gjorde nedtagningarna. Och efter ett par gånger hade jag en häst som var helt lätt i handen i nedtagningarna!

När vi skulle göra samma sak i vänster varv började det inte så bra... När jag kom till första kurvan och petade till med pisken snedtände Feykir totalt (det var ju faktiskt VÄNSTER bak som matte ville han skulle jobba extra med och det är faktiskt JÄTTEJOBBIGT!!!) Hans bet tag i bettet på vänstersidan, halsen förvandlades till ett järnspett och så drog han iväg. Men tack vare att jag hade halvstången hann han inte ens till mitten av ridbanan innan jag orkade böja hans hals lite och sedan rida en volt åt vänster. Då fick han stoooor eftergift! Gjorde ett nytt försök i samma hörn, med samma resultat... men även nu kunde jag ganska snart få honom att böja vänstersidan igen så att jag kunde ge stooor eftergift. Vid tredje försöket var jag supersnabb att ge eftergift - direkt han i princip tänkte rätt. Och plötsligt lossnade det! Nu kunde jag rida tempoväxlingar där han var helt lätt i handen i nedtagningarna! Såg till att ge stooora eftergifter varje gång så han skulle förstå att han gjorde rätt.

Det är ju alltid viktigt med eftergift när hästen gör rätt - och när jag nu rider med den lite skarpare halvstången har jag förståss ett extra stort ansvar att vara snabb i eftergifterna och göra dem stoooora. Annars kan ett sådant bett lika gärna stjälpa ridningen som hjälpa den!

Efter lektionen fick Feykir gå lös på gården och beta gräs i en timme, medan vi väntade på hovslagaren. Och sedan fick Feykir nya skor runt om - utan broddar. Så nu kan vi åka och tävla till helgen utan att bli diskade för skornas skull i alla fall!