Feykir softar

...hoppas jag i alla fall. Matte har inte ens orkat träna i City Rehabs bassäng idag... en dålig natt och sedan en dag på jobbet tog knäcken på henne. Så hon har också softat och nu ska det bli en "tidig kväll" - hoppas det går att sova i natt!

Vilka överraskningar!

Idag är det tyvärr plusgrader igen och jag hade sett på yr.no att det t o m kunde börja regna vid lunchtid. Åkte till stallet redan tidig förmiddag med förhoppningen att hinna rida innan regnet. När jag kom till Mariebäck fick jag till min förvåning se Evas bil så där - det visade sig att hon skulle leda en turridning. Hon erbjöd mig och Feykir att följa med, men jag avstod. "Har inte tänkt rida en långtur idag." sa jag.

Istället red jag längs skogsbilvägen ovanför stallet. Varvade trav och galopp bort till vändplanen, skrittade en sväng ute på kalhygget, tränade bakdelsvändningar på vändplanen innan vi vände hemåt igen. Tränade samlad skritt och övergångar till tölt. När vi var nästan tillbaka på gården, vände jag tillbaka och travade en längre sträcka innan Feykir fick skritta hem.

På gårdsplanen mötte jag till min förvåning Eva - som höll på att leda ut hästar till hagarna igen. Det visade sig att det inte kommit något turridningsgäng - det hade blivit missförstånd avs vilket datum de skulle rida! "Så nu ska jag ut och rida en sväng själv - orkar ni följa med?" undrade hon. Jag kunde ju inte missa den chansen att få lite draghjälp i ökad tölt! Men stackars Feykir, som redan blivit "lurad" en gång idag när han nästan trodde att han var hemma, såg ganska bekymrad ut när han inte direkt fick gå in i en box och mumsa kraftfoder i stallet utan istället fick stå och vänta med utrustningen på medan Eva gjorde Dád klar. Feykir trampade runt endel och Eva läste hans tankar: "Hallå - du har glömt att jag ska få mat NU!!!"

När vi en stund senare skrittade iväg på dagens andra ridtur var det ändå helt utan protester från hans sida. Vi red bort till sjön och testade några sträckor med högre tempo. I början av en sådan sträcka brukar Feykir få problem med takten. Men efter en stund, när han "sorterat upp" alla benen så kan det gå riktigt bra! Till dess han börjar bli trött - då blir det lite trassligt igen...

Vid sjön stannade Feykir och jag för att han skulle få vila, medan Eva och Dád galopperade in till byn. Feykir flåsade en hel del - utom när Eva och Dád fattade galopp - då höll han istället andan en lång stund medan han stirrade efter dem. Men han verkade mycket nöjd med att få stå kvar och hämta andan en stund. När de andra kom tillbaka vände vi hemåt igen - med mer tölt. Bitvis med riktigt bra resultat i det högre tempot.

Vi mötte en liten lastbil som lät väääääldigt konstigt - tyckte Feykir - så till min stora förvåning tvärvände han och satte av i full galopp bort från det otäcka fordonet. Han girade in på en oplogad avtagsväg och jag trodde nästan att han skulle försöka hoppa över vägbomen som plötsligt fanns mitt framför oss. Men istället girade han 90 grader igen och tvärstannade. Nåja, man kan väl inte vara lugn som en filbunke jämt? Dád hade ju redan hunnit med ett antal "panikattacker" under ridturen, orsakade av att Eva gjorde sådana våldsamma saker som att fixa lite med ena stiglädret, försöka borsta bort snö från sitt byxben, sträckt ut ena armen... Så i den jämförelsen är Feykir verkligen en oerhört stabil häst!

Vi skulle tölta lite till, men ganska snart kände jag att Feykir var alldeles för trött för att ta i tillräckligt med vänster bak. Han "smög" istället över i en mjuk och lugn galopp - och vi tänkte nog både han och jag att det skulle gå bra att "smyggaloppera" lite försiktigt där bakom. Men snart vände sig Eva om och sa: "Vad är det där för tölt?" Jag bröt av till trav istället - och Feykir sökte sig tacksamt framåt-nedåt . Han har verkligen den allra bästa traven när han är rejält trött! När vi skrittat nästan hem igen konstaterade Eva att hon gärna skulle rida lite längre - hon och Dád hade ju "bara" ridit 45 minuter. Jag föreslog att hon skulle rida "bakom bommen" - där Feykir och jag ridit vår första ridtur idag. "Men nu måste Feykir få gå hem och äta sitt kraftfoder - annars tror jag att han blir VÄLDIGT besviken!" sa jag. Och han gjorde inte minsta antydan av att vilja följa med dem när de försvann längs skogsvägen.

Totalt måste vi ha ridit 1.5 timme idag - Feykir och jag - så han hade verkligen gjort sig förtjänt av sitt kraftfoder!

Feykirs bror i Islandshästen!

I senaste numret av Islandshästen finns en stor annons (halvsida) om stoet Ida från Lönneberga. Där visas även bilder på hennes avkommor - varav en (Ási) har samma pappa som Feykir!

När jag kom till Mariebäck idag mötte jag detta ekipage: Olivia som tolkade på bob bakom Igor, som hade mamma Sylvia på ryggen. Olivia kallar Igor för sin häst - hon brukar rida på honom också. Och efter ridturen var Olivia mycket noga med att både borsta och kratsa hans hovar - den tjejen kan definitivt gå långt!

Feykir och jag red mot Alviksträsk idag. Han var tyvärr ganska ofokuserad, särskilt i början av ridturen. Då hade vi dessutom en rejäl kontrovers när jag tyckte att han skulle gå undan för höger skänkel och han tyckte att det var HELT onödigt! Istället tyckte han att han skulle stå på bakbenen - men upptäckte snabbt att det inte var någon bra idé för då blev matte ganska arg... Det slutade med att han - motvilligt - blev tvungen att acceptera den där högerskänkeln i alla fall.

Testade att lösgöra i tölten genom att rida tempoväxlingar - inspirerad av onsdagslektionens tanke att kunna lösgöra utan att böja. Det funkade rätt bra - fast inte lika effektivt som bakdelsvändningarna runt koner. När vi vände hemåt igen blev det mer sidförande för högerskänkeln - och nu när vi var på hemväg hade Feykir inga invändningar mot det alls! Hm...

Skrittade samlat med eftergift och "smög" sedan iväg i tölt - då blev tölten riktigt, riktigt bra! Feykir pustade och stönade - så jag hoppas han jobbade ordentligt med alla de viktiga töltmusklerna han behöver bli starkare i! Avslutade med trav och det var inte alldeles lätt att få honom att sträcka ut framåt - nedåt. Livet var helt enkelt lite för spännande idag... Men tillslut slappnade han av och när matte dessutom fick hans högerbog på plats blev traven riktigt trevlig! Då fick han skritta resten av vägen hem.

Fia kom till stallet för att ta hand om sina hästar. Förutom Lukka har hon även en Berserkuravkomma som är fyra år. Sylvia har också två, så det är tre "mini-Bersan" som börjat ridas in i Mariebäck i höst. Idag var det sjätte gången lilla Ljufa hade sadel på ryggen. Fia satt först på henne inne i stallet och sedan red de runt på ridbanan. Ljufa var jätteduktig! Hon verkar så trygg - ser bara lite förvånad ut när hon får vara med om nya saker.

Igår hade Sylvia och Fia faktiskt ridit ut på alla tre "småttingarna"! En av dem satt på en äldre, stabil häst och hade unghästen med ryttare som handhäst. När de kommit en liten bit efter skogsvägen ovanför stallet vände de - och på hemvägen hade unghästarna fått gå "lösa" (alltså inte längre som handhästar). Jag tycker det är spännande att följa hur de jobbar med unghästarna. Feykir var ju visserligen bara 1,5 år när jag köpte honom. Men han fick gå kvar nere på Örnäs till dess han fyllt 5 och både blivit grundinriden och även lite tränad av Nina, så jag missade ju hela den delen av hans uppväxt.

Nyttiga övningar i skritt

Red på ridbanan idag, 40 minuter och mest i skritt eftersom jag inte är i så bra form... Men jag passade på att repetera de nyttiga skrittövningarna från lektionen i onsdags. Konerna stod t o m kvar efter senaste lektionen igår! Det var verkligen en nyttig övning att "lösgöra rak häst" m h a bakdelsvändningarna i hörnen och stadig ytterhand! På slutet testade jag även att tölta lite längs spåret - och Feykir kändes både lösgjord och samlad!

Viftade till lite med pisken i tölten och fick en alldeles våldsam reaktion - så då blev jag ju tvungen att vifta lite då och då - till dess han skärpte sig. Han vet ju egentligen att bara för att han råkar se spöspetsen i ögonvrån betyder det faktiskt inte att hans sista stund är kommen! Varvade denna "miljöträning" med att göra halter från tölten då jag verkligen fokuserade på att lägga vikten bakåt, hålla om med skänklarna och ha stadig hand. För att han bära sig i halterna och inte slänga sig på bogarna. Sammantaget resulterade detta snart i riktigt samlad tölt på riktigt mjuk häst! Då avslutade jag för dagen. Med tanke på mattes dåliga dagsform var jag mycket nöjd med resultatet!

Nu när jag är hemma igen ska jag få sova en stund - det har inte varit så bra med nattsömnen sista tiden... Just därför är jag verkligen glad att jag fortfarande får sjukersättning på 25 % så att jag inte behöver jobba heltid! Jobbar "halva dagar" tisdag och fredag - på tisdagarna kan jag ta rejäl sovmorgon om det behövs och på fredagarna vila/sova på eftermiddagen. Tack vare att en sådan "halvdag" aldrig är särskilt långt bort kan jag oftast klara att jobba mina timmar även efter flera dåliga nätter på rad.

En vän i nöden!

För en tid sedan var det en artikel i Ridsport om att använda pall vid uppsittning. De intervjuade ett antal olika personer, en sjukgymnast, en sadelmakare, en ridlärare och några "proffsryttare" om för- och nackdelar med att använda pall. En av "proffsryttarna" hade en MKT trist inställning "Tar man sig inte upp utan pall ska man inte rida!" Det vill jag absolut protestera emot!!! Och både sjukgymnasten, sadelmakaren och de övriga höll med mig.

Sjukgymnasten betonade den stora ensida belastning som blir när man sitter upp - och som man enkelt kan undvika genom att använda pall. Sadelmakaren konstaterade att man även skonade sadeln. Och någon expert på ämnet förklarade också att det var mycket mer skonsamt för hästen. Man hade även bild från någon anrik ridanläggning (minns inte ens vilket land det var ifrån...) där man hade en mkt snygg pall som man enkelt fällde ut från ridhusväggen när man skulle sitta upp och som sedan fällde ihop sig själv.

I Mariebäck har vi pallar som den ovan - Ikeas "Bekväm". Kanske inte lika snygga som den där ihopfällbara - men mycket funktionella! När jag, som nu, har mycket besvär med ländryggen och helst ska undvika trappor t o m använder jag pall för att sitta upp och det är verkligen en otrolig skillnad! Om jag av någon anledning behöver sitta av ute i skogen brukar jag försöka leta upp en lämplig stubbe när jag ska sitta upp igen. Feykir är riktigt duktig på att ställa sig nära!

(Reykur var alltid MKT misstänksam när jag försökte med något sådant... Om jag skulle rida barbacka försökte jag få honom att stå nära något jag kunde kliva på - men han tog inga sådana risker!)

Ridlektion!

Har ingen bild från dagens lektion - så jag inleder med ytterligare en från i söndags istället, med Feykir, Dád och Eva.

Idag hade Sylvia satt upp fyra koner på varje halva av ridbanan. Fia sa att det liknade ett rutertecken - och det var en riktigt bra beskrivning! Vi skulle skritta på räta linjer mellan dessa koner. Varje gång vi passerat en kon skulle vi luta oss bakåt och göra halt. Sedan skulle vi, med helt stadig ytterhand och utåtställd häst flytta undan hästens framdel med ytterskänkeln och ledande tygeltag på innern. Om man inte kunde hålla ytterhanden helt stilla skulle man lägga den mot sadeln. Sedan skritta rakt mot nästa kon, passera den och upprepa. Det viktigaste var alltså att ytterhanden hela tiden var helt stilla och att hästen inte fick vara inåtställd. Vi jobbade med detta i båda varven.

Nästa steg var att istället rida på en stoooor volt, med konerna som vändpunkter. Hästen fick bara vara minimalt ställd inåt, ytterhanden fortfarande lika stadig och sedan skulle vi m h a ledande tygeltag på innertygeln samt aktiv innerskänkel få hästarna att böja sig i sidan. Även detta gjorde vi åt båda hållen. Där emellan fick vi gå ut och skritta längs spåret för att då och då göra halt genom att sitta bakåt ordentligt, hålla om med skänklarna och hålla helt stadig hand till dess hästarna stannat och själva kom till eftergift.

Sedan fick vi göra samma övningar i tölt. I högervarvet behövde jag då ha pisken i innerhanden för att Feykir inte skulle ramla inåt när jag gjorde mina ledande tygeltag. I övrigt var det bättre att ha pisken i ytterhanden så att jag kunde förstärka lite på ytterbogen vid behov. Upptäckte att jag höll ytterhanden ganska högt... och när jag sänkte den så sökte sig Feykir direkt framåt-nedåt i tölten!

Avslutningsvis fick vi tölta längs spåret, med rakställda hästar och bara böja den runt innerskänkeln i kurvorna. Samt göra halt då och då på samma sätt som i skritten. Det var fantastiskt att känna hur lösgjord hästen var trots att vi mest ridit "rakt fram"! Jag har hört bl a Atli säga att vi måste först lära oss att böja hästarna ordentligt - för att sedan kunna rida dem raka. Och för oss som tävlar på ovalbana är detta verkligen en extra utmaning! Vi ska ha våra hästar väldigt lösgjorda och väldigt samlade - samtidigt som vi rider rakt fram långa sträckor. I dressyren rider man aldrig hästen rakt fram så långa stunder. Alltså är det extra viktigt för oss med islandshäst att klara av lösgjordheten på rak häst. Och det fick vi verkligen bra verktyg för under dagens lektion!