Först så går det bakåt...men sen så går det framåt!

Idag blev det "kort och intensiv" töltträning längs vägen mot Alviksträsk. Det började lite trevande när vi kom ner på bilvägen och Feykir plötsligt planterade alla fyra hovarna i backen och INTE ville gå framåt. Han stod som en staty och lyssnade uppmärksamt efter något. Var det kanske älgar? Jag sjöng högt en stund för att skrämma iväg en eventuell skogens konung och sedan tyckte jag att vi kunde fortsätta. Det tyckte inte Feykir... när jag drev på började han backa istället... Jag provade att vända honom mot Avan istället för att han förhoppningsvis skulle börja tänka framåt, men han backade i alla fall. "OK, då backar vi väl till Alviksträsk!" sa jag och lät honom fortsätta backa åt det håll jag från början försökt rida. Efter ca 10 meter provade jag att vända honom igen och då passade det uppenbarligen att gå framåt igen.

När vi började tölta kändes han ganska mjuk och fin på en gång. Jag körde lite "kast med liten häst" resp ställa höger-vänster och utan att jag gjort några egentliga försök att samla honom kände jag hur han trampade under sig mer bak och liksom lättade i bogarna. Samling i tölten kändes så enkelt för honom idag! När jag känner den där känslan av att sitta i uppförsbacke inser jag att det är så det ska kännas - men att jobba sig dit är verkligen inte lika lätt... Men idag fick jag det i princip "gratis" - TACK snälla ET-Maria för att du kan "trolla" så här med min häst!

Red öppna i skritt åt båda hållen en ganska lång stund innan vi vände hemåt och gjorde samma övning i långsam tölt. Till vänster gick det mkt bra!!! Till höger var det svårare och han försökte komma ifrån arbetet genom att öka tempot. Det är i o f s bra att vi nu får jobba mer med högersidan och inte vänstersidan som det varit tidigare - det innebär ju att vi inte fastnat i något utan att det ändå är någon sorts utveckling!

Ville avsluta med en bra känsla, så jag bytte tillbaka till öppna för vänsterskänkeln igen. Just då verkade det som att Feykir fick "vittring" på något farligt i skogen för han gjorde ett hopp åt sidan och när han landade lyckades han snubbla så att vi nästan gjorde en kullerbytta! Men vi höll oss på benen som tur var. När vi hämtat andan en liten stund gjorde vi nytt försök med öppna för vänsterskänkeln och det funkade lika bra som tidigare! Avslutade med en kort sträcka trav och sedan lite skritt UTAN att han fick slänga sig ner på bogarna. Det kändes riktigt bra så jag satt av och gick resten av vägen hem. Tog en liten omväg förbi kyrkan också, för att titta till min hästtransport som står parkerad där.

Feykir var rejält svettig, dock inte vitskummig mellan bakbenen. Men så var det nästan 10 minusgrader också, vilket svalkade endel förståss. Masserade "högra bakdelen" efter Marias instruktioner. Tidigare han han reagerat som att det var lite obehagligt, men nu verkade han bara tycka att det var skönt. Bra, då håller förhoppningsvis det sista spänningarna i musklerna där att släppa! Eftersom han fortfarande var fuktig i pälsen fick han ha täcke på när han gick ut i hagen igen. Jag vill ju inte riskera att han blir kall över korset så att musklerna blir stelare igen!

Voltarbete och galoppfattningar från skritt

Skyndade från jobbet 15.35 idag och exakt en timme senare satt jag i sadeln på Feykir. Idag stod träning på ridbanan på schemat. Efter uppvärmning började vi skritta på volt och flytta ut bakdelen. Det gick bra - han trampade under sig med inner bak, slappnade av och sökte sig nedåt i båda varven. Duktig! Idag fungerade dessutom övergångarna skritt-tölt i båda varven! Sist ville han inte riktigt ta innerskänkeln i höger varv utan drog iväg ut från volten, men idag räckte det med att påminna med skänkeln ibland! Försökte också tänka på att bara rida korta töltintervaller. Som Atli sa, det är själva övergångarna som bygger upp, så jag ska inte "fastna" i att rida varv på varv i tölt, som jag annars har så lätt för att göra...

Ville inte nöta på allt för länge, när det nu gick så bra på volten, utan jag övergick till att träna galopp längs spåret istället. (Hade boots på - det har jag alltid när vi galopptränar för att inte riskera att han ska slå sig.) I början hade jag lite problem att få en lugn och sansad trav att utgå ifrån... Feykir hade mycket överskottsenergi efter tre vilodagar och ville bara busa och rusa iväg i galopp direkt eller också tölta jättefort... När han tillslut travade ordentligt så att jag kunde fatta galopp fortsatte buset - flera gånger körde han ner huvudet mellan frambenen och jag väntade bara på att han skulle komma på att han kunde bocka... Men det gjorde han aldrig som tur var! Red galoppintervaller med trav mellan och gjorde hela tiden galoppfattningen på samma punkt på ridbanan. Sedan fick han pusta en stund i skritt innan vi började göra galoppfattningar ur skritt, vid samma punkt som vi fattat galopp tidigare. Det gick jättebra - i båda varven!

När jag saktat ner i skritt igen bytte jag spöhand och vips hade jag en väldigt trevlig skritt, där han trampade under sig och var oerhört lätt fram! Normalt är han väldigt lätt i handen, utom just i skritten då han gärna vill "dyka ner". VEM kan ha lärt honom det??? Hm.... Men matte försöker skärpa sig!!! Och det behövs alltså inte så mycket - att byta spöhand då och då kortar upp den här hästen med någon meter känns det som!

Feykir var rejält svettig när vi kom tillbaka till stallet. Men så hade han fått jobba på ganska bra i galoppen också. Förutom att det var väldigt nyttig träning borde det göra att han är mer sansad när vi rider ut i morgon - han hade ju endel energi att göra av med efter tre vilodagar i rad.



"- Vad gör du i foderrummet matte???!!! Visst kommer du snart med mat till mig???!!!"

(Det är väldigt skönt med hästar som INTE rymmer bara för att boxdörren står öppen!)

ET-Maria på återbesök

ET-Maria gjorde återbesök ikväll för att kolla Feykir, eftersom jag tyckte att det kändes som att det fanns liite problem kvar i höger bak. Hon kunde snabbt konstatera att det stämde - men det som var kvar satt i mjukdelarna, f f a runt SI-leden och vid överkanten på virveln på högersidan. Än en gång fick jag bekräftat att jag ska lita på min känsla! Hon hittade även lite reaktioner i musklerna runt höger bog också, men inte mer än att hon hon med att det skulle ge med sig när problemen i korset är lösta så att han kommer att arbeta mer liksidigt.


Efter undersökningen av hela kroppen fick Feykir laserbehandling på korset och vid höger bog. Här är några bilder med Maria "in action". Som ni ser var Feykir väldigt avslappnad!


Sedan var det dags för massage och av någon anledning var Feykir snart inte alls särskilt avslappnad längre... Han brukar stå och njuta, men idag verkade det istället krypa i kroppen på honom! Han trampade och for runt så att jag blev tvungen att hålla honom i grimman. Tillslut lyfte han på svansen och la en stor hög på stallgången. Han brukar INTE vilja skita där, så jag antog att det var därför han varit så orolig. Men tyvärr blev han inte lugnare. Var han kanske pinknödig också...? Men vid det laget var Maria nästan klar med behandlingen så vi bestämde att han fick hålla sig en liiiten stund till.

När han sedan var färdigbehandlad fick han gå in i en tom box och jag hade förväntat mig att han skulle pinka direkt, men det gjorde han inte. Däremot fortsatte han att fara runt där också med stressad blick... Det var visserligen liv och rörelse i stallet när ridskoleryttarna kom och gjorde i ordning sina hästar... men så var det även i går och då stod han helt lugnt i en box och vilade... Men i kväll var det först när han fick gå ut i hagen igen som han verkade slappna av ordentligt. Maria sa att om han busat mycket med kompisarna i hagen idag så att han han var allmänt trött i musklerna och lite öm så skulle det kunna förklara att han tyckte det var lite jobbigt med massagen.

Upprättelse för Feykir!

I torsdags tänkte jag lägga ut Feykir på Blocket eftersom han var så jättefånig och försökte springa hem till stallet igen flera gånger i början av ridturen. Bara för att det blåste lite och han hade haft en vilodag. Eller, det var vad jag trodde i alla fall, för jag såg inte något som kunde tänkas orsaka sådana häftiga reaktioner. Men nu har jag fått höra att det just där gått älgar flera gånger de senaste dagarna - och Feykir är verkligen JÄTTERÄDD för älgar!!!

Medan jag hade hästarna i Gäddvik träffade Feykir och jag på älg en gång i en vägkorsning. Feykir började tidigt stressa upp sig över att det var något på den korsande vägen, men det var lite träd som skymde sikten och jag trodde att det bara var en människa som gick där. Men när jag övertalat honom att fortsätta framåt ser även jag att det är en älg - bara 50 meter framför oss! Jag började ropa, för att skrämma iväg älgen. Då brakar det till i skogskanten precis bredvid oss - tydligen stod det en älg där också som varken Feykir eller jag hade sett! Jag hann aldrig uppfatta att Feykir kastade sig runt, för det gick så fort, utan märker bara att vi plötsligt galopperar i full karriär tillbaka åt det håll vi kommit ifrån! Då var jag väldigt glad för min Childericsadel med rejäla knästöd - det måste vara tack vare den som jag fortfarande satt kvar på hästryggen!!!

Även senare har Feykir blivit väldigt rädd när vi sett älgar på långt håll... Men när jag berättade om det för Nina K blev hon väldigt förvånad. En vinter medan Feykir bodde nere på Örnäs hade det nämligen varit några älgar som bosatt sig i unghästhagen och mumsat i sig av hästarnas hö. Det kom t o m några från en kvällstidning för att fota och skriva om det hela. Dessa personer var uppenbarligen inte så vana vid älgar... för de bad personalen från Örnäs att hämta älgarna så att de stod närmare hästarna när de skulle fota!!!

Synd att Feykir aldrig hann träffa på några älgar när vi var ute tillsammans med Reykur - det borde annars ha haft en mycket lugnande effekt. Reykur är nämligen inte alls rädd, utan snarare väldigt nyfiken på älgarna. Han sträcker upp halsen så att han liknar en giraff och vill helst gå närmare! Ja, jag har sagt det förut... mina hästar är verkligen totala motsatser i det mesta!

Powerwalking!

Hade redan tidigt i veckan bestämt att jag idag skulle göra ett andra test med att jobba på volt på ridbanan för att se om Feykir var samarbetsvillig eller inte. Underlaget var inte direkt det optimala idag dock... det hade kommit ca 1 dm snö, vilket skulle göra det betydligt jobbigare för honom. Men å andra sidan, om han inte protesterade i det läget var det ju ett ännu tydligare bevis på att han blivit bättre av ET-behandlingen! Fia red på ridbanan idag också. Hon hade först ridit ut en sväng, men bilvägen var ännu oplogad så risken att möta plogbilen gjorde att hon valde att mest rida på banan.

Jag började att skritta igång medan jag ibland gjorde halt och flyttade bakdelen några steg innan vi fortsatte framåt igen. När han skulle flytta för högerskänkeln och alltså trampa under sig med höger bak var det uppenbarligen jobbigare nu. Men det räckte i princip med att flytta ridspöt till höger hand för att han skulle flytta lika bra för den skänkeln.

Sedan började vi på volten i skritt med att flytta ut bakdelen. Jag brukar börja i höger varv, eftersom Atli sa på senaste kursen att han tyckte det var bäst för oss. Men nu kände jag tydligt att det var svårare för Feykir att slappna av där - så jag bytte till vänster varv istället. I alla fall för min del är det bättre att börja i det lättare varvet, så att jag hinner känna ordentligt hur det ska kännas innan jag börjar med det svårare varvet. Att skritta på volt på det här sättet är jobbigt och inte blev det väl lättare för honom när han hade en dm snö att trampa i... måste väl vara "powerwalking" för häst! I vänstervarvet gick det i alla fall mycket bra - han tog innerskänkeln, slappnade av och sökte sig nedåt. Efter en stund gjorde jag övergång till tölt genom att lägga till lite mer skänklar - noga med att inte samtidigt ta honom i munnen utan han fick behålla sin låga, avslappnade form. Red så många övergångar skritt-tölt-skritt och var noga med att flytta ut bakdelen direkt efter varje nedtagning till skritt för att behålla honom lösgjord. Gick jättebra - han var så DUKTIG!!!

I höger var var det sedan svårare... På senaste Atlikursen fick en förvånad Anna lära sig att det är innerskänkeln och yttertygeln som ska hålla hästen kvar på volten - jag som alltid trott att det var tvärt om! Min hjärna har haft väldigt svårt att acceptera detta - men jag har verkligen ansträngt mig för att rida så ändå, för att överbevisa den! Nu blev det väldigt tydligt att anledningen till att Feykir i högervarvet gärna ville dra utåt och utöka voltens storlek var för att han inte riktigt tog innerskänkeln. Såg jag till att korrigera detta så blev han avslappnad och jag kunde hålla honom på mitt voltspår! Det var väl detta Ia menade på clinicen i Boden förra vintern också - när hon lät Sylvia visa den nya övningen från Julio Borba. Att om hästen skjuter ut ytterbogen på volten så är det ett symptom på det verkliga problemet: att hästen inte vill trampa under sig med sitt inre bakben. Så om man korrigerar bakbenet hamnar bogen rätt av sig själv!

Avslutade ridpasset med att trava en stund i båda varven innan vi skrittade av. Feykir ville gärna fatta galopp i hörnen (enligt honom har man bara traven till att fatta galopp ur) men efter en stund lugnade han ner sig och höll traven. Det var en mycket nöjd Anna som gick tillbaka till stallet med sin duktiga häst! I morgon ska jag ringa ET-Maria och rapportera om att hon än en gång gjort underverk med min häst!

Fiffiga mojänger!!!

Idag friskade vinden i ordentligt och hetsade minusgraderna att anfalla. Trots bara ett fåtal grader under noll på termometern bet det rejält i kinderna, så köldfaktorn måste ha varit låg. (Fast söderut har det visst t o m blåst orkan och det gjorde det inte på långa vägar här!)

Innan ridturen stod jag länge i hagen och borstade lös päls från Feykir. Det har blivit riktiga mysstunder för oss när jag gör det - han står helt lös men ändå blick stilla och ibland vänder han på huvudet och buffar på mig med mulen. När jag borstar runt frambenen kan han stå med mulen mot mitt öra. Jag börjar äntligen få min härliga goshäst tillbaka!!! (Han var ju sådan när han var liten, sedan förstörde jag det när jag fick hem honom mitt i exemperioden då jag hade hur mycket pyssel som helst med Reykur. Med Feykir hann jag inte så mycket annat än att tvätta hans variga ögon, vilket han INTE gillade och då lärde han sig snabbt att det bara är obehagligt när matte kommer nära huvudet... Innan hade han helst velat att man skulle hålla hans huvud i famnen hela tiden - och jag ÄLSKADE det eftersom Reykur alltid tyckt att människor är rätt obehagliga och definitivt INTE varit någon goshäst...)

Red ca 1,5 timme tillsammans med Fia och Lukka. Vi red lite här och var - för att försöka undvika en traktor med jättestort timmersläp - och vi lyckades faktiskt med det också! Tack vare Lukkas sällskap behövde inte Feykir bli "på tårna" - trots vinden. Istället visade det sig vara en stor fördel att det blåste så kallt: Feykir kyldes ner så han inte behövde bli så våldsamt svettig som han annars blivit under ridturerna den sista tiden.



Det har varit lite ont om bilder på sista tiden, men här kommer några på mina favoritmojänger just nu:







Den beroendeframkallande pälsskrapan från Lillhästen! Den är oerhört effektiv och "går varm" just nu! (Bilden har jag lånat från Lillhästens hemsida.)










Min suveräna sadelgjordsåtdragare - en lysande uppfinning! (På bilden ser man även supervarma fårskinnsöverdraget till ääääälsklingssadeln.)


Trä sadelgjordsstroppen genom hålet i åtdragaren och fäst piggen i ett av stroppens hål...

...och hävstångseffekten gör det lätt att dra åt sadelgjorden, hur ont du än har i dina händer! Även de som är svaga i händer och/eller handleder har stor glädje av denna uppfinning!

Annonsen borttagen från Blocket

Idag skulle jag rida på ridbanan för första gången efter ET-behandlingen, testa att jobba honom på volt och kanske, kanske redan nu känna att han verkligen var bättre. Spännande! Det hade kommit några cm snö idag och ridbanan var inte skottad, så spåren efter att Sylvia longerat en häst tidigare under dagen såg ut att vara en perfekt "voltmall" att följa.

Efter lite uppvärmning började vi skritta på volt i höger varv samtidigt som jag flyttade ut hans bakdel. Det som de senaste gångerna vi ridit på ridbanan inneburit att han börjat bråka jättemycket och tillslut försökt springa iväg med mig. Men nu slappnade han av fint, sökte sig nedåt och längde överlinjen. Efter en stund började jag rida övergångar skritt-tölt och lät honom jobba i en låg form även i tölten - det kändes fortfarande bra! Bytte till vänstervarvet, som brukat vara jobbigare, men det var faktiskt ännu bättre idag! F f a i tölten kändes det som att han hade ännu lättare att slappna av och böja sig i innersidan. Han är DEFINITIVT mycket bättre efter behandlingen!!! SÅ GLAD JAG BLIR!!!

Red lite galoppintervaller längs spåret också - i båda varven. I början blev han busig, började skutta och hoppa så att det tillslut blev korsgalopp, men när han skärpt till sig kändes galoppen väldigt bra! Gjorde en övergång till tölt också. Först i ökat tempo där han dundrade på rätt bra. Sedan kort tempo där jag fick honom att sätta sig på rumpan och komma upp med bogarna - oj, oj, jag hade kunnat rida hur länge som helst i kväll!!! Men ville inte "straffa" honom när han var så duktig genom att rida för länge utan lyckades behärska mig och skrittade av istället. Min duktiga kille! Bara matte kan se till att han slipper ha ont...

Totalt red vi bara 35 minuter inkl uppvärmning och avskrittning. Han var ändå alldeles vitskummig mellan bakbenen... Det är ju definitivt alldeles för varmt för hans päls - i kväll var det fortfarande någon plusgrad medan han är "klädd" för 25-30 minus... Jag gnor allt jag orkar för att bli av med vinterpälsen så snabbt som möjligt - och dessutom ger jag B-vitaminer.

För den som undrar kan jag meddela att annonsen är borttagen från Blocket - och det spelar ingen roll för ni hade ändå inte haft råd att köpa honom! ;- )