En riktigt bra dag!

Idag var det en riktigt bra dag! Först kom faktiskt Feykir när jag visslade på honom i hagen! Kanske för att jag faktiskt lyckades ovanligt bra med att vissla den här gången... Sedan gick det riktigt bra att rida dessutom!


Nu när klockorna är omställda till vintertid blir det ju så tidigt mörkt på kvällarna och när det dessutom saknas både snö och gatlysen kändes det inte så frestande att rida ut längs bilvägen... man syns ju knappt även om man har reflexer! Hade därför bestämt att vi skulle rida på banan och satsade dessutom på tunga boots för töltträning. Började som vanligt med att flytta med vikthjälper och mothållande tygeltag - Feykir var riktigt duktig! Sedan skrittade vi på volt och flyttade ut bakdelen innan vi även gjorde samma sak i tölt. Red täta övergångar mellan skritt och tölt för att behålla lösgjordheten.

Töltade längs spåret och ökade drivningen för att få mer samling. Nu var det svårare att flytta honom med vikthjälperna, men succesivt blev han mer lösgjord här också. Tyckte då att det kändes riktigt bra. Sedan insåg jag att vi dessutom red i det svårare varvet! Bytte varv och då blev det ännu bättre. Red lite tempoväxlingar och det gick hur bra som helst att öka tempot (nedtagningarna var dock lite svårare...) Jag blir så glad när han "fräser på" för hela första halvåret i år, när han hade problemet i korset, gick han ju som med handbromsen idragen. "Som vanligt" kände jag dock efteråt att jag hade kunnat få ännu mer samling om jag hållit ner tempot... det skulle nog inte skada att rida lektion för Sylvia igen så att jag skärper mig på den fronten!

När det gäller det här med det lättare och det svårare varvet: endel instruktörer säger att man ska börja jobba med det lättare och endel säger tvärt om. Jag frågade Atli på senaste kursen vilken som är hans åsikt. Han tyckte inte att man kunde säga att det ena eller det andra alltid är rätt, men han tyckte att Feykir och jag ska börja med det lättare. En fördel jag märker med att göra så är att jag då påminns om hur det ska kännas - och sedan vet vad jag ska jobba mot när vi bytt varv.

Låångsam tölt - frustrerande tycker Feykir!

Det var mulet och grått ute när jag åkte till stallet före jobbet på morgonen. Men när Feykir och jag skrittade iväg från stallplan hade solen precis tittat fram och det var jättefint! Vi red mot Avan idag och började med att flytta för skänklarna i skritt och sedan i tölt. När vi kom till vår "travrunda" - den kringelikrokiga stigen i skogen - varvade vi trav och galopp.

På hemvägen var det så dags för dagens egentliga uppgift: samlad skritt "ett steg i taget" med övergång till låångsam tölt med mycket samling. Så snart han drog iväg i tempo gjorde jag halt genom att lägga pisken mot bogen, sedan rygga några steg, skritta "ett steg i taget", övergång till låångsam tölt o s v. Oerhört frustrerande, tyckte Feykir! Här var vi på hemväg och så fick han inte springa fort - det vet ju alla att snabbast hem vinner!!! Ja, vi red visserligen ensamma så det var ingen att tävla med, men det handlar ju om principen!!! Men tillslut töltade han långsamt men ändå med energi och jag var riktigt nöjd!

Innan ridturen hade jag föresten stretchat riktigt ordentligt med resultatet att det kändes som jag hade lååånga ben när jag satt upp på Feykir. Perfekt när man ska rida! Tänk så bra om jag alltid hade kommit ihåg det...

Finlir på volt i skogen

När vi passerade föl- & unghästhagen på väg ut från gården försökte lilla Haminga, Feykirs stora kärlek, komma fram till staketet för att hälsa. Men hennes ett år äldre "systrar" (ja, det är egentligen bara en av dem som är hennes halvsyster) trängde sig hela tiden mellan henne och staketet...

Om man tittar riktigt noga vid den svarta unghästens bog så kan man faktiskt ana lilla Hamingas ena framhov! Mer än så fick hon inte vara med på bild för "syrrorna".

Det har blivit många riktigt svettiga ridturer på slutet, så idag hade jag bestämt mig för att fokusera på "finliret" istället. Ridbanan var upptagen av ridkurs, så vi red istället längs en skogsväg till en vändplan där man kan jobba på volt.

Vi hade dock inte hunnit långt innan Feykir nästan höll på att få en hjärtinfarkt! Det kom ju ett stort, jättefarligt odjur innifrån skogen!!! Eh - det visade sig att det var hans hagkompis Geisli, som kom skrittande med Christina...

När vi väl överlevt detta trauma fokuserade vi oss på ridningen. Flyttade för skänklarna i skritt och tölt - olika många steg hela tiden. Framme vid vändplanen skulle jag sedan träna på att använda yttertygel och innerskänkel för att behålla honom kvar på volten, som Atli försökt lära mig. Det var ett väldigt bra ställe att träna detta på! I och med att vi inte var på inhägnad ridbana försökte ju Feykir "rymma iväg" från volten varje varv när vi passerade vägen hemåt - så jag fick verkligen träna!

På hemvägen red vi riktigt långsam tölt. Så snart han försökte dra upp tempot gjorde jag halt genom att lägga pisken mot bogen, ryggade några steg och skrittade riktigt, riktigt samlat innan vi succesivt övergick till tölt igen. Atli lärde mig att när man skrittar "ett steg i taget" är det jätteviktigt att ge stora eftergifter på tyglarna hela tiden, annars kan hästen bli spänd och då har man förstört syftet med övningen. Försökte verkligen göra så och resultatet blev att Feykir trampade under sig mer samtidigt som han slappnade av i nacken.

När vi var nästan hemma svängde jag en mycket motvillig Feykir in på en annan skogsväg för att vi skulle avsluta med lite trav innan vi skrittade hem. När vi bara var ca 10 meter från den plats jag bestämt att vi skulle vända hemåt började en stor sten i diket plötsligt morra och visa tänderna! Det krävdes massor av övertalning att få Feykir att passera denna och sedan var vi ju tvungna att fortsätta till dess han äntligen kunde trava avslappnat igen.

När vi sedan skrittade hem kunde jag konstatera att de senaste veckornas skritträning har haft effekt, man skrittar mycket mer energiskt nu och det krävs oftast bara små halvhalter för att han ska trampa under sig och bli lätt i handen. Med Reykur jobbade jag många år innan han kunde slappna av och länga sig i skritten - med Feykir får jag alltså göra tvärt om. Tänk vad man lär sig av att byta häst!

Feykirs "Gör om mig"

Feykir fick en ny, trendig och praktisk stil med lite hjälp av vår "Gör om mig-expert" Anna Niklasson. Om den nya stilen säger Feykir: "Så SKÖNT att inte behöva bada i svett efter en vanlig ridtur! Men jag får väl ändå mitt kraftfoder?!"

Följ Feykirs förvandling från lurvig skogsmulle till trendig racerhäst!



"Före"

(Här har Feykir verkligen hittat den där uttråkade, lite sorgsna minen som folk alltid har på "före-bilden" i alla gör om mig-reportage! )

Gör om mig-expertens kommentarer: "Feykir är redan klippt en gång i höst, med undantag för sadelläget, benen och huvudet. Nu har dock pälsen på de klippta områdena vuxit ut så mycket att han besväras av kraftig svettning vid arbete. Han känner sig ofräsch och skulle gärna vilja ha en tuffare stil, mer lik de nyklippta hästarna i hagen. Jag kommer därför att klippa honom riktigt kort på halsen och bogarna. På dessa områden kommer han att få en grå färgton i pälsen. På resten av kroppen får han behålla sin naturliga färg eftersom den är väldigt klädsam på honom. "

"Här ser man tydligt den grå färg som framträder när pälsen klipps bort på halsen."

(I detta läge havererade dock klippmaskinen! Kris och panik! Skären rörde sig men inget hår lossnade längre... Provade att plocka isär, smörja, sätta ihop... men den fungerade ändå inte! Som tur var fick jag låna Sylvias maskin och kunde klippa färdigt! )


Efter:




Så här sportig blev Feykir i sin nya look! Träns från bensinmacken i Varmalid (Island), bett från Norrbottens Häst & Fritid, sadel från Luc Childeric, stigbyglar, sadelgjord och schabrak från Lillhästen i Stav. Skor privata.

(Försökte verkligen förklara för Feykir att på "efter-bilden" ska man se riktigt glad ut, för de gör de i tidningarna! Men han har uppenbarligen inte sett några gör om mig-reportage så han ville inte ens spetsa öronen... )

Invigde Feykirs nya, sportiga look med en ridtur till byn Alviksträsk. Flyttade mycket för skänklarna, både i skritt och tölt. Precis som sist varierade jag hela tiden antal steg han skulle flytta åt resp håll, för att han hela tiden skulle vara upptagen av att fokusera på mig. Det fungerade: monstren i dikena höll sig borta nästan hela ridturen! Red några korta galoppsträckor och sedan kändes han jättemjuk och fin i tölten! På hemvägen ökade jag kravet på samling. Någon gång försökte han dra iväg i tempo, men jag la spöt mot bogen så att han tvärstannade och sedan räckte det med mjuka kramningar på tygeln och broms med sätet för att reglera tempot. Fortsatte att flytta i sidled för att behålla lösgjordheten även när han var mer samlad. Från början gick det riktigt bra, sedan började han nog bli trött för då började han försöka fuska med vänster bak...

Nästa gång jag rider på ridbanan ska jag träna tölt - då kan jag ta hjälp av hörnen för att få honom riktigt lösgjord även vid högre grad av samling. Skulle kanske t o m rida med tunga boots, för att riktigt få honom att dansa?! Fast det får bli till veckan för Sylvia ska hålla ridkurs i helgen så ridbanan kommer att vara upptagen.

Reykur genom rök, eld och vatten!

Fick höra att nästa Atlikurs blir andra helgen i december... och då är jag bortrest... P g a den resan missar jag BÅDE Reykur i Globen och en Atlikurs... Men man kan ju uppenbarligen inte få allt. Inte alltid i alla fall! Det hade inte varit så lyckat om kursen varit precis innan vi åker heller - att rida kurs och sedan när man är jätteladdad för att träna istället åka iväg och lämna hästen i två veckor... Hittills känns det dessutom som att Atli redan gett mig tillräckligt att träna på för att det ska räcka hela vintern!

När det gäller Globen så läste jag att shownumret där Reykur ska vara med kommer att ridas "genom rök, eld och vatten - utan sadel och träns!" Det hade jag verkligen velat se!!! Får hoppas att Eva kan åka ner och bevaka det hela åt mig! (Reykur betyder föresten just "rök" eller "ångande källa".)



Så här tjusig var han på Globen förra året - tvättad med superdyrt (människo-)schampoo för blondiner och med några flaskor pälsglans i sin fina man! Jag förstår ju Globenarrangörerna att de vill ha med honom även i år - inte kan man låta publiken gå misste om en sådan upplevelse!

Seriöst (och svettigt) värre!

Idag var seriösa Anna i farten! Tränade med tunga boots på ridbanan. Först halter, flytta bakdelen o s v. Han kändes faktiskt MKT trevlig: skrittade energiskt, var lätt i handen och svarade på bara små, små hjälper! Jobbade även lite med att flytta ut bakdelen på volt, i skritt och tölt. Använde yttertygel och innerskänkel när han ville rymma från volten - precis som Atli sa. "Duktig Anna!"

Sedan var det dags för dagens egentliga mål: att träna galopp. Det känns som att jag lätt skulle kunna rida höger galopp i en timme, för den är så härlig! Fast vi behöver ju jobba mer med vänstergaloppen... Varvade trav och galopp i båda varven - gjorde många galoppfattningar, vilket jag lärt mig bygger upp hästen. Idag fixade vi inte någon riktigt bra vänstergalopp på volt, som vi gjorde sist vi galopptränade på banan... Men man kan väl inte få allt?! Innan vi skrittade av kunde jag inte låta bli att rida lite tölt också - när jag nu för en gångs skull hade boots på. Först lite tempoväxlingar och sedan riktigt kort tempo. Det kändes jättebra - kunde samla honom utan att förlora lösgjordheten! Hade lätt kunnat tölta på någon timme också bara för att njuta av känslan - men lyckades behärska mig. Måste snart få ta ett töltträningspass med tunga bootsen också.

Även idag droppade svetten från Feykir när vi var klara. Jag MÅSTE ta med klippmaskinen och klippa honom på halsen och bogarna på fredag! Pälsen har redan hunnit växa ut så mycket att man skulle kunna tro att han aldrig blivit klippt i höst! Efter dagens genomkörare kan jag då med gott samvete ge honom en vilodag i morgon.

Än en gång: arg Anna rider bättre!

När jag sätter mig för att skriva detta inlägg har jag just konstaterat att jag haft 266 besök på bloggen på 9 dygn - fantastiskt roligt!!! Tack allihop för att ni läser det jag skriver! :- )

Den här dagen började dåligt (det blev inte så mycket sömn i natt... någon som vill byta kropp med mig kanske? Nähä... jag misstänkte det...) men avslutades desto bättre! Trots tröttheten åkte jag nämligen till stallet efter jobbet och jag kan bara än en gång konstatera: vilken TUR att jag har Feykir - han ger mig sådan glädje och energi!!!

Fast han gör mig arg också - vilket faktiskt är bra - för jag har insett att jag rider bättre då! Vi skulle skynda oss iväg ut idag - för att hinna rida innan det blev mörkt. Det mörknar ju så tidigt nu! Men vi hade inte hunnit många meter innan det blev tvärstopp när vi skulle passera fölhagen. Feykirs stora kärlek (ja, fast hon är ju liten): Haminga som föddes i somras blev precis på bushumör och började galoppera runt i hagen, skutta och slå bakut. Snart fick hon igång ettårsstona också - och Feykir ville SÅ gärna vara med att jag hade fullt sjå att hindra honom från att gå igenom stängslet! Han som är så jätterädd för alla andra eltängsel!

Det var dock inte i det här läget jag blev arg - för även jag tyckte ju att "småhästarna" var roliga att titta på. Men när vi tillslut skulle skritta vidare hade jag bestämt att jag skulle vara oerhört aktiv i min ridning idag - han skulle inte ha tid med något annat än att fokusera på mig. Flyttade honom fram och tillbaka över vägen med vikthjälper och mothållande tygeltag. Det tycker han är svårt så jag trodde att han var tillräckligt distraherad. Men icke! När han hunnit upptäcka flera monster först i skritten och sedan även när vi börjat tölta tände min annars så långa stubin. "OK - om det här inte är tillräckligt så ska du få se på aktivitet!" Istället för att flytta hela vägen från dike till dike bytte jag hela tiden håll, tre steg åt ena hållet, fem åt andra, sju tillbaka...osv i snabbt tempo. Hela tiden med STORA eftergifter på tyglarna. Aktiviteten fungerade - monstren lyste med sin frånvaro och Feykir blev mer och mer lösgjord! Galopperade uppför två små backar och när vi sedan kom till vår kringelikrokiga "travstig" i skogen varvade vi trav och galopp. Sedan fick han en chans att pusta lite i skritt i en nedförsbacken, men vi jobbade ändå mycket med halvhalter för att han skulle använda bakdelen till att balansera sig.

Sedan var det dags för hemväg igen. Fortsatte att jobba med tölten och flytta hela tiden, men nu med högre krav på samling. Han ville gärna dra iväg i tempo istället för att samla sig... När han inte lyssnade på små kramningar på tygeln tog jag till det tunga artilleriet. I detta fall innebar det att jag nuddade honom på bogen med mitt spö. Det gäller verkligen att vara beredd själv innan jag gör det - för han tvärnitar! Flera gånger har jag nästan flugit över huvudet på honom! Det är verkligen suveränt att ha ett sätt att få en sådan reaktion utan att behöva ta mer i tyglarna. För, som Atli sa: Ju mindre jag använder tyglarna desto mjukare kommer han att bli i hela kroppen!" Det gäller bara att jag är konsekvent och gör sådana halter när han vill dra iväg i tempo på hemvägen. Efter några halter brukar det räcka med att krama lite, lite på tygeln och bromsa upp med sätet.

Tyckte han varit så duktig att jag satt av och gick sista biten tillbaka till stallet. Kunde konstatera att det riktigt droppade svett från hans hals och bog, trots att vi bara ridit i 40 minuter. Men det var faktiskt 8 plusgrader ute och pälsen har hunnit växa ut nästan 1,5 cm sedan jag klippte honom! Får plocka fram klippmaskinen igen till helgen och klippa halsen igen så att han slipper bli så svettig! Enligt en 14-dagarsprognos jag såg i söndags ska det vara plusgrader hela tiden de närmaste veckorna så det är ju ett lämpligt tillfälle för en ny klippning.