"With a little (=a lot) help from a friend!!!

 

Hamingja är inte bara bäst - hon är vackrast också!!!

Fr o m denna vecka har vi börjat fodra hästarna med hö igen, i onsdags fick jag hjälp av Lisa med min kvällsfodring och idag, när jag hade morgonfodringen, ryckte Eva in med två hjälpande händer - som så många gånger förr! "Om du pekar så gör jag!" Det var första gången denna vecka som jag orkade åka till stallet så det var ju EXTRA värdefullt att få spara den lilla ork jag hade till att rida en sväng! Efter gårdagens hällregn bjöd morgonen på klart och soligt väder, där temperaturen snabbt steg. Så när vi avnjutit vår egen frukost i solen utanför stallet gick vi till Josefshallen och bytte till svalare kläder innan vi skulle ut och rida. Matte fick stå för uppvärmningen i vanlig ordning vilket denna dag innebar skritt längs bilvägen mot Avan och sedan sandvägen fram till den nya bron över Höbäcken. 

NÄR MODIGA HAMINGJA GÅTT ÖVER BRON!!!

Jag var ju nyfiken på att få veta hur det skulle gå att rida längs skogsvägen/stigen bortanför bron och tänkte att om jag bara visar Eva möjligheten att testa en helt ny ridväg så kommer jag snart sitta med svaret - och jag fick förstås rätt! Först behövde bara Hamingja våga gå över bron och hon var VÄLDIGT tveksam först, men när matte hoppade av och gick före som en levande sköld tog hon mod till sig och följde med! Då visade det sig att man (=Hamingja) fick en karamell för att man varit så MODIG!!! När fotograferingen var avklarad var det så Evas tur att sitta upp så att de kunde ge sig ut i det okända! Under tiden satt jag i solen på en stubbe och ägnade mig åt ett avstressande "skogsbad"! 

Det var en MYCKET nöjd duo som kom tillbaka efter ca 40 minuter! Eva beskrev hur hon ridit och att de tillslut kommit fram till en grusväg som måste ha varit Torrbergsvägen (vilken är vägen i högerkanten på flygfotot ovan)! Jag kunde inte riktigt "se i huvudet" hur de hade ridit... och insåg sedan att om jag bara skickat pulsklockan med Eva så hade jag ju haft det utmarkerat på kartan nu! Alltså är det så vi ska göra nästa gång!!! (Färgmarkeringarna ovan är ju bara de sträckor som jag red.) 

Jättekul att man efter 16 år med häst i Mariebäck faktiskt kan hitta nya ridvägar!!! När jag någon gång i framtiden åter är redo för en långtur kan jag ju uppenbarligen rida som Eva gjorde idag bort till Torrbergsvägen men istället för att vända tillbaka samma väg ta någon av våra andra stigar från Torrbergsvägen tillbaka till Mariebäck! Dessutom ser jag ju på flygfotot ovan att man borde kunna rida en kortare runda genom att börja som idag men sedan ansluta till den högra vägen bakom vägbommen! 

I helgen är det Atlikurs i Mariebäck och det kändes lite konstigt att vara där men inte vara med... jag har ju i princip brukat planera mitt liv utifrån att jag ska kunna vara med på träningarna för honom... Men samtidigt var det så tydligt att jag inte har ork för det ännu, med tanke på hur oerhört trött jag var efter att ha skrittat 2 x 30 minuter! 

Hamingjas pris höjdes med 100 000 kr!!!

....och då var hon långt ifrån billig redan innan!!!

Hade tänkt åka till stallet redan söndag morgon, men var alldeles för trött så det blev vila hela förmiddagen... men som TUR var piggnade jag till tillslut! När jag kom till Mariebäck ropade jag och visslade som vanligt men kunde inte se Hamingja någonstans... men så fick jag se några hästar skymta borta i hagen upp mot kyrkan så jag tog en genväg dit upp via ridbanan. 

Där gick mycket riktigt stoflocken och betade - UTOM Hamingja... Jag visslade och ropade, men hon syntes inte till... Jag hade precis börjat oroa mig för att hon stod skadad någonstans när jag hör ljudet av en häst som springer och får se Hamingja komma springande i full fart från stallet och upp till mig!!! Hon måste ha hört när jag ropade därifrån och om jag gått genom stohagen hade jag mött henne, men i o m att jag genade förbi ridbanan gick vi om varandra! 

När jag väl hämtat mig från denna lyckochock gav vi oss ut på en ridtur, där jag red ungefär som igår: mot Avan och sedan sandvägen och terrängen till vänster om bilvägen. Fast idag fortsatte vi lite längre uppströms Höbäcken efter en stig innan vi kryssade genom terrängen upp till bilvägen. I o m att bäcken och vägen i princip går parallellt där gick det ju inte att komma vilse - även om vi red "kors och tvärs" i terrängen skulle vi ju alltid komma till bilvägen efter en stund! 

Nu räknar jag med att det blir två vilodagar för Hamingja, för både måndag och tisdag ska jag på utredningar avs Posttraumatisk stress - då jag fått mer och mer av sådana symptom och det tydligen är väldigt vanligt om man behövt intensivvård. I o m de kraftiga ångestpåslagen som är kopplade till detta räknar jag med att vara HELT slut efteråt... men det blir ju bra att få det utrett så att jag förhoppningsvis kan få behandling. Och på onsdag blir det roligt för Hamingja för då ska Lisa rida!

Edit: Det konstaterades att jag behöver traumabehandling - remiss ska skrivas men väntetiden är visst låååååång... Innan sommaren skickades remiss till Smärtrehab och därifrån fick jag faktiskt lite återkoppling här om dagen så förhoppningsvis blir väntetiden dit inte lika lång. Håll tummarna x 2!!!

EN NY BRO ÖVER HÖBÄCKEN!!!

Idag hade Hamingja än en gång uppdrag som terapihäst och det var med stor entusiasm hon tog sig an uppdraget att "valla runt" matte ute i skogen! Vi fortsatte att "pricka av" ridvägar längs bilvägen mot Avan och idag höll vi oss i terrängen till vänster om bilvägen. När vi ridit uppför den lilla backen följde vi skoterleden in till vänster, vilken går mellan sandvägen och slänten ner mot sjön, som jag tack vare kartan i träningsappen lärt mig heter Nottjärn. Från grillplatsen ovanför sjön följde vi sedan en stig som först går längs sjön och sedan parallellt med bäcken, som samma app idag lärt mig är början på Höbäcken! Längre fram har man kunnat se resterna av en gammal bro som en gång i tiden gick över bäcken...

 

Men nu möts vi istället av denna syn - och självklart började ALLA Hamingjas varningsklockor genast att ringa!!! För vad skulle kunna vara anledningen att bygga en ny bro om inte för att lura stackars, försvarslösa hästar tillräckligt nära bäcken för att BÄCKMONSTRET skulle kunna gå till attack??!! Nästan skrattretande var att man dessutom försökte invagga nämnda häst i falsk trygghet genom att låta vattnet porla... men SÅ lätta finter lurar förstås inte en så erfaren häst som Hamingja!!! Men matte var förstås lika lättlurad som vanligt och gav sig inte förrän den stackars hästen stod alldeles nere vid bron... Där visade det sig dock att man fick KARAMELLER - MÅNGA!!! Vilken TUR att Hamingja inte är den som tvekar inför att ta risker - en feg häst hade ju kunnat gå miste om det godiset!!! ;-)

Typiskt gömställe för BÄCKMONSTER - "i de lugnaste vatten"...!!!

Nu är ju matte en sådan vekling som inte orkar några längre strapatser så hon tyckte det var dags att vända tillbaka hemåt igen. Men hon mumlade något om att "skicka Eva och Hamingja över bron så snart ett lämpligt tillfälle uppstår, för att se hur långt den gamla vägen/stigen tar dem...! Innan Nottjärnen heter f ö bäcken (som jag hittills alltid kallat "Mariebäckbäcken" eftersom den går förbi där) i själva verket "Nordströmsbäcken" - man kan lära sig mycket av en träningsapp har det visat sig! (Vem Nordström är/var förtäljer dock inte historien.)

Den gula "pluppen" högst upp på kartan är gården i Höbäcken där hästarna går på sommarbete - och idag var vi ju ungefär halvvägs dit fågelvägen! 

Igår hade Hamingja ledig dag, matte var för trött efter första jobbveckan och behövde vila sig i form. Men i torsdags hade Hamingja det desto roligare när Lisa red - och de roade sig i fyra olika gångarter! Och när en MYCKET nöjd Hamingja kom tillbaka till stallet efter ridturen fick hon lite härlig massage också! Lisa har vi minsann valt med omsorg!!!

Över förväntan!

När jag kom hem efter jobbet idag var jag HELT slut i huvudet, hade rejält ont och var frusen... startade min inframatta, tog plats där med en ljudbok - och somnade! :-O När jag sedan vaknade av en signal från mobilen insåg jag att jag sovit nästan 45 minuter. Och kände till mig glädje att jag nog skulle orka en sväng till Hamingja idag ändå! 

När jag kom till Mariebäck hade Hamingja egentligen fullt upp med att agera sällskapsdam till Litlamin, men som tur var tog hon sig tid till matte också! Det var uppehållsväder när jag kom dit så jag tog på mig regnjackan, men inte regnkjolen, något jag kom att ångra när det började regna igen precis när jag skulle sitta upp i sadeln... Gick med Hamingja upp till Josefshallen och lämnade henne där utanför för att hämta regnkjolen. Jag kände mig ganska säker på att hon inte skulle gå särskilt långt utan ta tillfället i akt att äta gräs, men jag försökte ändå vara riktigt snabb. När jag kom ut igen stod hon också precis där jag lämnat henne. Men själv fick jag "på pälsen" av min träningsapp: "Pulsen är för hög - försök att andas långsammare!" sa rösten strängt, vilket jag visste innebar att pulsen gått upp över 148 slag/minut. Jag fick ytterligare en tillsägelse en stund senare, innan den hunnit sjunka tillbaka tillräckligt mycket.

Under ridturen höll jag mig till skritt och då klarade jag mig undan fler tillsägelser. För att variera oss red jag ner till bilvägen och sedan mot Avan, vilket måste vara mer än ett år sedan jag gjorde senast. För att det skulle bli så bra träning för Hamingja som möjligt red jag ut i terrängen på sidan av vägen så snart jag kommit ut från gården och sedan red jag nere i diket längs bilvägen där det var möjligt. 

Efter den första lilla uppförsbacken (där Hamingja till sin besvikelse inte fick galoppera) svängde jag in på sandvägen till höger och följde sedan skoterleden tillbaka mot Alviksträsk fram till jaktstugan där vi red ner på bilvägen igen. Jag har ridit längs den skoterleden MÅNGA gånger under åren, men då brukar vi ha travat och galopperat en hel del, och jag konstaterade nu att den sysselsatte oss en betydligt längre stund nu när vi höll oss till skritt. Riktigt mysigt hade vi i alla fall - trots regnet! 

I morgon är planen att Lisa ska rida. Så GLAD Hamingja kommer att bli när hon får ägna sig åt gångarter snabbare än skritt!!!

Så mycket bättre!!!

Igår jobbade jag första dagen efter semestern och som väntat orkade jag inte åka till stallet sedan. Även idag var jag rejält trött när jag åkte hem från jobbet men efter "lite" doping i form av 1,5 liter Cola Zero började jag tillslut piggna till tillräckligt för att åka till Mariebäck. Och till skillnad från i söndags så hittade jag dessutom min häst (de stod i den del av hagen som går upp mot kyrkan). Tack Hamingja för att jag slapp leta (förgäves) i snårskogen idag!!!

Precis som senast red vi till höger bakom vägbommen, men nu testade vi också att följa skoterleden ner mot bilvägen, till dess vi var överens om att underlaget blev för dåligt. Sedan fortsatte vi bort mot Torrbergsvägen men idag vände vi innan vi kommit till stora kalhygget. Under hemvägen förekom några kortare "seriösa inslag" där vi tränade övergångar till "nästan tölt" och sedan nedtagning igen med bibehållen bärighet. SVÅRT men nyttigt för oss båda! JOBBIGT också - såg efteråt att jag haft puls på 143 som mest och det är ju rejält över vad fysioterapeuten ordinerat... men genomsnittlig puls för hela ridpasset var betydligt lägre i alla fall. Och utöver de "seriösa inslagen" var det f f a skritt i terrängen vi ägnade oss åt.

När vi kom tillbaka till stallet hälsades Hamingja förstås av en gnäggande Litlamin - och ÄNNU gladare blev Litla förstås när hon sedan fick sällskap i hagen av sin bästis! Innan dess hade Litla gått eller sprungit av och an i hagen och gnäggat. Men redan när jag gick in i hennes hage och började samla ihop hö:et innan jag skulle släppa dit Hamingja var det som att Litla förstod vad som var på gång och blev alldeles lugn! 

PS. Är den någon fler än jag som tycker att "Så mycket bättre!" är ett närmast oförskämt namn på ett TV-program som går ut på att artister tolkar varandras låtar?! "Någon annan kan göra dina låtar SÅ MYCKET BÄTTRE!!!" 

Total soppatorsk...

Bild från i tisdags, när husse kliade örat...!!!

Sista dagen på semestern idag och jag hade verkligen sett fram emot en skrittur i skogen med Hamingja, men så blev det inte tyvärr... När jag kom till Mariebäck på morgonen syntes ingen ur stoflocken till och Litlamin var så olycklig och gnäggade efter Hamingja... Även jag ropade och visslade, utan resultat. Stoflocken har en väldigt stor hage nu och jag började med att gå till delen vid kyrkan men när ingen häst syntes till där fortsatte jag ner mot bäcken medan jag då och då stannade till och lyssnade efter livstecken inifrån snårskogen för att förhoppningsvis på en hint om var jag skulle börja leta, men detta var också helt resultatlöst. 

När jag tillslut ändå gav mig in i snåren för att leta dröjde det inte länge innan all min ork var slut.... satt en låååång stund och vilade - fortfarande utan att höra ett enda ljud från Hamingja & Co - och insåg tillslut att det skulle bli en tillräckligt stor utmaning att gå tillbaka upp till stallet - jag skulle vare sig orka leta mer eller rida idag.. blev så OERHÖRT besviken... men det fick bli vila hemma resten av dagen, för i morgon är det ju meningen att jag ska orka jobba igen... Jag väntar på att få en läkartid och hoppas att det inte dröjer allt för länge nu när "hjulen" allt mer börjar snurra i samhället efter sommaren. 

Lördag med bra timing!!!

När jag kom till Mariebäck efter lunch idag hade Hamingja stått hos Litlamin 3 timmar och det verkade hon tycka var ganska lagom för hon kom med raska steg till grinden så snart hon fick syn på mig! Efter nattens ösregn (vi hade fått 25 mm i Kyrkbyn) har dagen bjudit på många kortare skurar och när jag närmade mig Mariebäck öppnade sig himmelen än en gång... men när jag kom fram hade regnet upphört igen. Och det började sedan inte om igen förrän jag satt i bilen på väg hem - tala om perfekt timing!!! 

Jag bestämde mig för att rida till höger bakom vägbommen idag som omväxling, trots att det är vassare grus där. Framme vid den stora vändplanen fortsatte vi sedan in i tallskogen och när vi höll oss ganska långt till höger, så att man skymtade sjön mellan träden, var underlaget inte så blött trots den senaste tidens regn. Upptäckte sedan att skogsavverkningarna gjort underverk med den tidigare nästan igenväxta stigen/vägen (se bilden ovan) som vi brukar rida bort mot Torrbergsvägen! 

Inspirerad av detta fortsatte jag längs denna väg ända fram till det stora kalhygget och var då alltså nästan framme vid Torrbergsvägen (som man ser längst till vänster i bilden ovan.) Så det blev en hel del terrängskritt för Hamingja idag! Och faktiskt ett par korta sekvenser tölt på sträckan där skogsmaskinerna förbättrat vägen!

Här är vi på hemväg och skymtar åter Nottjärnen mellan tallstammarna. Från vändplanen red vi sedan ytterligare ett par kortare töltsekvenser där det inte var så mycket av det vassa gruset. Och Hamingja fortsatte sedan i "skrölt" - eller "kasta toppi" (kasta pannluggen) som det kallas på island. Ett energiskt mellanting mellan skritt och tölt där man bygger styrka i "töltmusklerna". Totalt 45 minuter och min puls gick aldrig över 125 vilket väl får sägas vara godkänt. Däremot har jag nu efteråt REJÄLT ont i höger axel och arm, nacken samt musklerna runt huvudet... Jag får tyvärr ofta det efter stallvistelse och ridning trots att jag tycker att jag är så försiktig jag bara kan... Här finns VERKLIGEN förbättringspotential!!! 

Kom ihåg att jag för många år sedan fick en TENS-apparat för smärtlindring och tänkte att den kanske kunde vara till hjälp nu. Det var VÄLDIGT länge sedan jag använde den senast, men jag hittade den faktiskt nu när jag letade. Plattorna som ska fästas på huden skulle förstås behöva bytas så att de fäster ordentligt på hela ytan, men jag tänkte att det kanske kunde gå att testa med någon av de gamla om jag såg till att trycka den mot huden. Men så började jag läsa bruksanvisningen för att friska upp minnet över hur man ska använda den och upptäckte varningstexten: Personer med pacemaker ska INTE använda TENS! Ooops, vilken tur att jag såg det! :-O Då ska jag kolla med Kardiologen om det gäller även min typ av pacemaker. Som jag förstått det är det elektroderna som går in i hjärtat som kan störas av olika typer av elektriska eller magnetiska fält, men att min typ av elektroder inte alls är lika känsliga som äldre varianter så det är möjligt att det ändå funkar med TENS.