Tappsko med hyfsad timing!

Min pingla!!!

Flera vilodagar blev det för Hamingja denna vecka... men idag var jag "på banan" igen - och Hamingja var som alltid med på noterna! Hon var faktiskt så "taggad" att hon trampade av sig ena framskon under den första galoppen! Lite snopet att få hoppa av och promenera hem... men med tanke på att hovslagaren är inbokad i morgon får man väl säga att det ändå var bra timing på den tappskon...??!! Nu ser vi fram emot nya snabba sommarskor i morgon!!!

Men innan dess, när vi skrittade ut från gården och jag som vanligt flyttade undan för skänkeln, påmindes jag än en gång om att det inom ridningen alltid brukar vara de små detaljerna som gör den stora skillnaden! I detta fall händernas position som Atli nyligen beskrev: "som om du håller runt foten på ett vinglas." Hittills har jag främst reflekterat över vilken stor effekt det har när det gäller yttertygeln: när jag vrider om handen till "vinglaspositionen" lyckas jag MYCKET bättre med att hålla ytterbogen på plats!

Men när jag idag flyttade undan för högerskänkeln och kom ihåg att "tänka vinglas" med BÅDA händerna hade det en väldigt trevlig effekt! Högerhanden var stilla så den höll innerbogen på plats samtidigt som jag mötte upp rörelsen från inner bak med små kramningar på yttertygeln. Och tillsammans skapade detta ett så härligt flyt i rörelserna när Hamingja korsade över med inner bak, slappnade av och längde halsen jättefint! Den känslan brukar vi annars bara kunna få till när vi flyttar för vänsterskänkeln. Tänk så lycklig man kan bli "bara" av att rida skritt!!!

Sköna söndag!

När man ridit så det ryker...!!!

Efter ett par trevliga dagar i Umeå där vi ÄNTLIGEN vågade krama om och umgås inomhus med de nu vaccinerade föräldrarna och svärföräldrarna hade vi på min kloka makes inrådan planerat med en dag hemma så hans fru skulle hinna vila innan det är dags att jobba igen i morgon. Förhoppningen var förstås att inte BARA behöva vila utan att även orka rida för att lindra tre dygns hästabstinens - och så blev det!!!

Det blev ett pass på ridbanan med fokus på sidförande längs diagonalerna: först i skritt, resp samlad skritt och sedan i tölt. Jag fick ju nyligen tipset från Sylvia att rida mer lösgörande i tölten och då kändes det som att detta kunde vara ett bra upplägg. Och jag tyckte också att det successivt fungerade allt bättre när Hamingja istället för att bli spänd och försöka springa ifrån innerskänkeln började slappna av och korsa med inner bak. 

Med sluta i höger varv och öppna i vänster varv kunde vi sedan hitta lite mer bärighet i tölten när vi red längs spåret. Efter det fick Hamingja börja sträcka ut i nedvarvningstölt och då kändes det som att hon hade riktigt bra aktivet i överlinjens muskler. Som bonus fick hon dessutom bra social träning när en av träningshästarna som plötsligt blev "ensammast i hela världen" när Sylvia red iväg på hennes hagkompis, gnäggande började galoppera runt i hagen (som ligger precis vid ridbanan). Hästar som springer triggar lätt Hamingjas flyktreflexer, så det här var VÄLDIGT nyttigt!

Nu håller jag tummarna att orken snart räcker till mera ridning!!!

Onsdagsträning!

 

När Hamingja valde dagens outfit satsade hon på de isländska färgerna!

Ett riktigt härligt ridpass blev det idag i solskenet! Lite kalla vindar... men det upplevde nog Hamingja bara som svalt och skönt! Precis som här om dagen satsade vi på uppvärmning i trav och galopp längs bilvägen mot Avan och sedan töltträning på hemvägen. Men sedan kompletterade vi med en stunds töltträning på ridbanan också, där vi vände runt för ytterhjälperna på alla möjliga böjda spår. 

Nu blir det (minst) tre vilodagar för Hamingja då vi ska åka till Umeå till mina föräldrar och svärföräldrarna. Alla fyra är nu fullvaccinerade så ÄNTLIGEN ska vi våga krama om dem igen och umgås inomhus!!! Vi åker hemåt igen redan på lördag, för att jag ska ha en dag att vila på innan det är dags att jobba igen på måndag. Men har jag riktigt tur kanske jag orkar rida lite på söndag också!!!

Överraskande stark comeback!

Hamingja och Kurre!

Man kan kanske säga att bilvägen gjort comeback som ridväg - för idag var det andra gången på kort tid som jag satsade på den. Och även idag fungerade underlaget överraskande bra!!! Efter inledande "studstrav" tyckte jag det var dags att galoppera men tre gånger misslyckades jag med att komma överens med Hamingja om att vi skulle rida höger galopp... Sedan testade jag något HELT nytt och revolutionerade: att skärpa till mig och faktiskt göra en BRA högerfattning! "Jasså, du menar HÖGER galopp - VARFÖR sa du inte det på en gång??!!" undrade Hamingja...! Och när jag dessutom upprepade det hela två gånger till så var vi lika eniga - nu måste jag bara komma ihåg att det är "rörelsen i höften" som gör jobbet!!!

När vi vänt hemåt och ridit även en lång sträcka vänster galopp satt jag av och sadlade om - och även idag tyckte jag att sadeln glidit fram ovanligt lite, trots att vi galopperat, så det verkar ju som att den nya fjärilspad:en gör sitt jobb!!!

Under hemvägen var det sedan fokus på tölt! Först hitta känslan av att vara "grundad i sadeln" i skritt, bak med axlarna och övergång till tölt. Och hålla koll på högerhanden för att höger bog skulle hållas på plats. När jag skulle rida vänsteröppna för att skapa bärighet ville Hamingja först springa ifrån vänsterskänkeln så jag fick göra flera halter innan jag kunde hålla nere tempot med halvhalter trots att jag flyttade undan för vänsterskänkeln. Och så gällde det förstås att försöka slappna av i sitsen, både som belöning till Hamingja och för att behålla känslan av att vara "grundad i sadeln"! 

Avslutningsvis fick Hamingja sträcka ut i nedvarvningstölt medan jag, med bibehållen "grundning i sadeln",  försökte "tänka högersluta" för att hon inte bara skulle "släppa ner huvudet" utan verkligen bibehålla aktiviteten i överlinjen. När jag sedan sadlade av var pälsen slät och fin i sadelstaden - så bra att jag bytt ut den gamla gelpad:en!

Äntligen!!!

 

Hamingja på Umeå Icelandic Horse-meeting april 2019

Jag har tyvärr inte haft någon bra vecka... idag var faktiskt första gången jag orkade åka till stallet sedan i tisdags... Men desto roligare att jag faktiskt orkade idag! Hamingja såg verkligen också till att leva upp till sitt namn (=lycka)!!! Det är ju i o f s OERHÖRT lätt att glädja hennes matte - man bara kommer när hon ropar och visslar så får man både något gott och en massa beröm!!!

Länge har jag undvikit att rida längs bilvägen eftersom den varit så oerhört lerig och jag har inte velat riskera att Hamingja ska fastna med bakhovarna i underlaget som hon så lätt brukar göra då, f f a i tölten. Men idag hade jag bestämt mig för att det kunde vara dags att göra ett försök med trav och galopp i alla fall. Och det visade sig gå lååångt över förväntan!!!

När vi red ut från gården och jag som vanligt inledde med att flytta undan för skänkeln kändes Hamingja härligt smidig när hon till synes utan minsta motstånd korsade med inner bak, slappnade av och längde halsen! Och när vi kom ner på bilvägen och jag gav travsignal var det tydligt att hon var supertaggad efter alla vilodagar och känslan var att hon hade gummibollar under hovarna när hon nästan studsade mig ur sadeln! 

Jag red mot Avan medan vi varvade trav och galopp. Vid de första två försöken kunde vi inte enas om höger galopp men när jag testade att göra fattningen från skritt istället för från stillastående så fixade vi det två gånger i rad. Efter en vänstergalopp i början av hemvägen satt jag som vanligt av för att sadla om. Det var första ridpasset jag red med den fjärils-pad jag köpt som ersättare till den gelpad som börjat skava lite i pälsen längre bak i sadelstaden. Och jag upplevde att sadeln inte alls åkt fram så mycket som den brukar när vi galopperar - hoppas det fortsätter så!

Bilvägen hade visat sig erbjuda betydligt bättre ridunderlag än jag vågat hoppas på och så här långt hade Hamingja inte fastnat med bakhovarna i underlaget en enda gång, så jag bestämde mig för att testa tölt på hemvägen. Jag gjorde första töltövergången precis efter att vi skrittat nerför en backe och det gjorde jag av en speciell anledning. Har nämligen upptäckt att det ger ett väldigt bra utgångsläge för min strävan efter en bättre sits i tölten. För att mina skänklar inte ska åka framåt behöver jag känna mig riktigt "grundad" i sadeln - då hamnar mina skänklar så att de håller om henne på ett bra sätt - och den känslan har jag hittat allra bäst vid skritt i utförsbacke. 

Så från detta utgångsläge försökte jag smyga över i tölt och från den där "grundade" känslan INTE tänka att jag ska lägga vikten mer bakåt (för då åker skänklarna fram) utan "bara" dra bak axlarna så att jag känner det där "nypet" mellan skulderbladen samtidigt som jag försöker vara tillräckligt avslappnad i sits och skänklar för att sitta kvar djupt i sadeln. SVÅRT, men inte helt omöjligt (bara nästan). Och tack vare att Hamingja inte fastnade med bakhovarna i underlaget en enda gång vågade jag fortsätta att träna på detta hela vägen tillbaka hem!

Jag hade alltså hur många anledningar som helst att vara glad när jag åkte hem från stallet - och även om jag behöver vila resten av dagen efter denna ansträngning så var detta helt klart värd det!!! Och jag håller tummarna för att det inte ska behöva dröja lika länge till nästa gång!!!

Throwback thuesday!

April 2015 - på Bodentravet

Jag tycker Hamingja har ett så härligt uttryck på den här bilden så den kvalar definitivt in i kategorin "Favoriter som får gå i repris"!!! Något som däremot INTE är en favorit är leran... Efter att under hela långa vintern varit bortskämda med världens bästa ridunderlag känns det verkligen hopplöst just nu när bilvägen är rena lervällingen och de skogsvägar som börjat tina fram fortfarande är jätteblöta... 

Eftersom Hamingja har en tendens att fastna med bakhovarnas broddar i underlaget om det är lerigt har jag inte velat rida längs bilvägen ö h t på länge, utan galoppuppvärmning på vägen upp till kyrkan följt av ridning på ridbanan har känts som det bästa alternativet. På den nedre halvan av den vägen liggen snön fortfarande kvar och ger ett bra underlag, men övre halvan är nu så blöt att jag idag nöjde mig med en galoppvända. 

Väl på ridbanan fortsatte jag därför med en stunds uppvärmning i trav på "alla möjliga böjda spår" till dess Hamingja började kännas lösgjord (och matte flåsade...!!!) För att sedan ta tag i töltträningen medan jag försökte komma ihåg allt det där Atli sagt att jag behöver tänka på när det gäller sitsen - och det är ju inte lite...! :-O

Efteråt fick jag värdefull feedback av Sylvia, att vi behöver jobba mer med lösgjordheten i tölten... jag lägger till det på (den långa) listan!!! Men efter dagens (jobb och) ridning var jag HELT slutkörd så det måste bli några vilodagar (från ridningen) först så min kropp får återhämta sig lite. Och då kanske underlaget även hinner torka upp liiiite mer i alla fall...??!!

Hamingja - nu ÄNNU bättre!!!

Min lyckopärla!!!

Idag var Ingebjörn (equiterapeut) tillbaka för att kolla hästarna. Senast sa han om Hamingja "Så här bra i kroppen har jag aldrig sett henne - och hon rör sig också betydligt bättre än tidigare - så fortsätt träna på samma sätt!" Då hade jag efter ordination från veterinären redan hunnit träna i snö ((10-20 cm djup - så att hon behöver lyfta extra mycket på "fötterna" och därmed stärka musklerna som ska stabilisera hennes bakknän) någon månad och det har jag ju också fortsatte med så snart det funnits lagom mycket snö att tillgå. 

Den senaste tiden har jag dessutom lagt till uppvärmningarna i galopp, som förutom att fungera lösgörande och att få igång hennes "motor" inför töltträningen också inneburit styrketräning (i o m att vi galopperat i uppförsbacke) så jag hoppades ju verkligen på att få en bekräftelse på att det fortsatt åt rätt håll. Och Ingebjörn sa direkt han började titta på Hamingja att: "Hon ser MYCKET bättre ut än senast! MYCKET jämnare musklad och det finns bara en liten skevhet kvar i bakdelen!" När jag sedan fick springa med henne sa han: "Hon rör sig MYCKET bättre - en jättestor förbättring i traven! Så här mycket har hon aldrig tidigare förbättrats från en gång till nästa!"

Sedan hon fått stå med de muskelavslappnande akupunkturnålarna medan han kollade de andra hästarna gick han igenom henne och löste upp den lilla skevheten i bakdelen, som nu bara satt precis bakom sadelstaden samt en låsning i nacken (vänster sida). Han konstaterade att hon fortfarande är mindre musklad över den vänstra bogen jämfört med den högra - men sa att det kommer att jämna ut sig successivt tack vare att hon nu arbetar mer jämnt med bakbenen. "Så fortsätt PRECIS som du gjort nu - och vad du gör så låt henne inte vila utan fortsätt rida!!!" (Man kunde ju nästan tro att jag betalat extra för att han skulle säga det!!!)

Rida hade jag hunnit göra innan behandlingen och för att inte ändra ett vinnande koncept hade jag börjat med galoppuppvärmning i backen upp till kyrkan. Solen och värmen hade gjort att marken som antagligen frusit under nattens minusgrader hade hunnit tina upp och bli blöt igen, men längs bortre sidan låg det fortfarande is/snö längs nästan hela sträckan så jag såg till att rida där både för att få ett fastare underlag och att inte rida sönder vägen i onödan. 

I o m att vi haft lite problem att fatta höger galopp de senaste dagarna började jag med den och var jättenöjd när vi fixade det på första försöket. Istället för att ta varannan bestämde jag mig för att ta höger igen "vi gör väl hel enkelt precis likadant..." men då blev det vänster och sedan vänster igen och igen och igen... Det var först när jag förberedde galoppfattningen genom att rida en lite längre sträcka i öppna åt vänster som vi kunde enas om höger galopp - och om den första högergaloppen varit lite "loj" så var fröken REJÄLT "på hugget" denna gång! När vi sedan upprepat detta två gånger till på raken fick det räcka med uppvärmning. (Jag brukar normalt försöka träna så symetriskt som möjligt men Hamingja hade ju faktiskt gjort ganska många vänsterfattningar innan vi kunde enas, så jag bestämde mig för att det fick duga som "balansering".)

Omsadlingen utanför stallet (så att jag kunde använda uppsittningspallen igen) kunde förstås ge Hamingja intrycket att vi redan var klara för dagen, men när matte åter satt i sadeln skrittade min så härligt arbetsvilliga häst iväg med energiska steg och styrde själv stegen mot ridbanan! Där fortsatte vi med tölt på böjda spår där matte försökte "sitta som folk" och samtidigt slappna av, komma ihåg ytterhjälperna och vikthjälperna vid halter och halvhalter... bak med axlarna samt vänsteröppna och högersluta... vilket tillslut gav ett ganska trevligt resultat! Något som också visade sig i den härliga aktiviteten i överlinjen när hon fick börja sträcka ut i nedvarvningstölt. Vid det laget var vi REJÄLT svettiga - men ganska nöjda båda två! 

Trots Ingebjörns ord om fortsatt ridning blir det nog ändå vilodag i morgon, för jag ska förhoppningsvis åka till Frostkåge och hämta ett gäng kycklingar! Men jag hoppas vara tillbaka i sadeln igen så snart som möjligt - för jag vill ju rida mer NUUUUUU!!!!