Äntligen!!!

 

Hamingja på Umeå Icelandic Horse-meeting april 2019

Jag har tyvärr inte haft någon bra vecka... idag var faktiskt första gången jag orkade åka till stallet sedan i tisdags... Men desto roligare att jag faktiskt orkade idag! Hamingja såg verkligen också till att leva upp till sitt namn (=lycka)!!! Det är ju i o f s OERHÖRT lätt att glädja hennes matte - man bara kommer när hon ropar och visslar så får man både något gott och en massa beröm!!!

Länge har jag undvikit att rida längs bilvägen eftersom den varit så oerhört lerig och jag har inte velat riskera att Hamingja ska fastna med bakhovarna i underlaget som hon så lätt brukar göra då, f f a i tölten. Men idag hade jag bestämt mig för att det kunde vara dags att göra ett försök med trav och galopp i alla fall. Och det visade sig gå lååångt över förväntan!!!

När vi red ut från gården och jag som vanligt inledde med att flytta undan för skänkeln kändes Hamingja härligt smidig när hon till synes utan minsta motstånd korsade med inner bak, slappnade av och längde halsen! Och när vi kom ner på bilvägen och jag gav travsignal var det tydligt att hon var supertaggad efter alla vilodagar och känslan var att hon hade gummibollar under hovarna när hon nästan studsade mig ur sadeln! 

Jag red mot Avan medan vi varvade trav och galopp. Vid de första två försöken kunde vi inte enas om höger galopp men när jag testade att göra fattningen från skritt istället för från stillastående så fixade vi det två gånger i rad. Efter en vänstergalopp i början av hemvägen satt jag som vanligt av för att sadla om. Det var första ridpasset jag red med den fjärils-pad jag köpt som ersättare till den gelpad som börjat skava lite i pälsen längre bak i sadelstaden. Och jag upplevde att sadeln inte alls åkt fram så mycket som den brukar när vi galopperar - hoppas det fortsätter så!

Bilvägen hade visat sig erbjuda betydligt bättre ridunderlag än jag vågat hoppas på och så här långt hade Hamingja inte fastnat med bakhovarna i underlaget en enda gång, så jag bestämde mig för att testa tölt på hemvägen. Jag gjorde första töltövergången precis efter att vi skrittat nerför en backe och det gjorde jag av en speciell anledning. Har nämligen upptäckt att det ger ett väldigt bra utgångsläge för min strävan efter en bättre sits i tölten. För att mina skänklar inte ska åka framåt behöver jag känna mig riktigt "grundad" i sadeln - då hamnar mina skänklar så att de håller om henne på ett bra sätt - och den känslan har jag hittat allra bäst vid skritt i utförsbacke. 

Så från detta utgångsläge försökte jag smyga över i tölt och från den där "grundade" känslan INTE tänka att jag ska lägga vikten mer bakåt (för då åker skänklarna fram) utan "bara" dra bak axlarna så att jag känner det där "nypet" mellan skulderbladen samtidigt som jag försöker vara tillräckligt avslappnad i sits och skänklar för att sitta kvar djupt i sadeln. SVÅRT, men inte helt omöjligt (bara nästan). Och tack vare att Hamingja inte fastnade med bakhovarna i underlaget en enda gång vågade jag fortsätta att träna på detta hela vägen tillbaka hem!

Jag hade alltså hur många anledningar som helst att vara glad när jag åkte hem från stallet - och även om jag behöver vila resten av dagen efter denna ansträngning så var detta helt klart värd det!!! Och jag håller tummarna för att det inte ska behöva dröja lika länge till nästa gång!!!