Silvertape och start i backe!

Efter ett svettigt ridpass kan det vara skönt att "lägga ifrån sig huvudet" för en stund!

Nyligen upptäckte jag ett litet område till vänster, långt bak i sadelstaden på Hamingja där vinterpälsen börjat nötas bort snabbare än runt omkring... Det är inom det område där gelpad:en ligger så det beror antagligen på den på något sätt... Jag använder gelpad med frontriser för att undvika att sadeln glider fram (något som f f a händer i trav och galopp och jag har fått förklarat för mig att det beror på hennes stora bakbenssteg som får sadeln att knuffas framåt.) 

Jag har därför först testat att ha pad:en mellan schabrak och sadel, men tyckte inte det fungerade så bra... och när jag testade helt utan pad här om dagen (och galopperade) gled sadeln fram VÄLDIGT mycket mer... När jag skärskådar gelpad:ens undersida verkar det vara små, små sprickor i gummit just där... så på något sätt fastnar nog pälsstrån och dras lös... Jag har nu beställt en "fjärilspad" som bara ska ligga längst fram mot manken men vad göra i väntan på den? 

Lösningen blev densamma som i så många andra fall: silvertejp! (Detta är faktiskt ett av de få tillfällen med koppling till häst och stall som det INTE var balsnören som var lösningen på problemet...!!!) Och med silvertejp på ett stort område av pad:ens undersida gjorde jag oss redo för dagens ridpass. Detta inleddes med att vi skrittade ner längs vägen från kyrkan för att sedan galoppera upp och eftersom vi här om dagen hade problem att fatta höger galopp började jag med den - vilket funkade klockrent! Och Hamingja DUNDRADE verkligen iväg uppför backen, så det var alldeles tydligt att den justerade gelpad:en verkligen skulle testas idag!

Även vår andra vända i galopp (då vänster) blev en riktig urladdning, men Hamingja var ändå snabb att sakta av så snart jag började vissla uppe vid kyrkan. Efter detta verkade hon dock ha kommit fram till att vänster galopp var ett vinnande koncept, för det blev flera misslyckade försök till ny högergalopp... Vi brukar ju alltid fatta galopp från halt (vilket i detta fall bokstavligen kan beskrivas som "start i backe") men tillslut testade jag en annan variant: att göra fattningen ur tölt och då blev den klockren! 

Denna gång valde Hamingja själv att galoppera ovanligt sakta, vilket hon börjat göra ibland nu på slutet. Tidigare har vi i princip haft två lägen: antingen turbotempo med massor av skjutkraft men inte så mycket bärkraft. Eller om jag försökt sänka tempot så har även skjutkraften försvunnit så att hon tappat galoppen bak... Men när hon nu t o m själv kan välja ett långsamt tempo så hoppas jag att betyder att hon verkligen är starkare i bakdelen så att det inte längre är lika jobbigt att bära upp sig i galoppen. 

Efter detta var det dags att sadla om (då jag kunde konstatera att sadeln visserligen hade glidit fram - vilket var väntat med tanke på hur Hamingja "laddat" i galoppen - men inte alls glidit fram så mycket som när jag red utan gelpad/frontriser här om dagen). Och med sadeln åter på plats var det dags för töltträning på ridbanan. 

Först red vi massor av böjda spår "kors och tvärs" där jag vände in för ytterhjälperna vilket successivt fick Hamingja att slappna av och länga halsen. Och sedan använde jag vänsteröppna för att skapa mer bärighet. Detta var idag ÄNNU mer effektivt än här om dagen - men så var ju också utgångsläget nu en VÄLDIGT mycket mer avslappnad häst denna gång, när flyktreflexerna inte var aktiverade!

När hon fick börja sträcka ut på allt längre tyglar i tölten var det också med en fortsatt VÄLDIGT aktiv muskulatur i överlinjen, så uppenbarligen hade vi aktiverat dessa muskler på ett riktigt bra sätt! Och som om inte detta var nog så briljerade hon dessutom med en klockren övergång till trav på min signal - något som verkligen INTE är självklart på en häst som tycker att tölt på hellånga tyglar är det bästa som finns...!

Tillbaka i stallet var det spännande att sadla av... men till min glädje kunde jag konstatera att pälsen idag var helt slät både på och runt det tidigare skavda området - så förhoppningsvis kan jag fortsätta att rida till dess jag får fjärilspad:en utan att hon får mer skav! Så något annat som handlar om päls: jag upplever att Hamingja har fällt vinterpälsen ganska snabbt i år. Och här om dagen lärde jag mig något nytt om pälsfällningen: att man kan snabba på den genom att rida hästen svettig, för det bli en signal till kroppen att det är dags att göra sig av med vinterpälsen. Hamingja har ju också blivit rejält svettig av våra ridpass ända sedan det började vara mildare väder så det verkar ju stämma!