Lára övertygar med galopp

Idag var jag "på benen" igen tillräckligt för att orka jobba. Kändes bra, särskilt som jag inkl ledigheten i slutet av förra veckan missat FYRA jobbdagar "på raken". Bara att kasta sig över de mest akuta "krishärdarna" m a o. När det var dags att gå hem för dagen var jag riktigt trött, men hade faktiskt lyckats vara riktigt effektiv!

Efter jobbet åkte jag till Mariebäck för att Lára och jag skulle få oss ett ridpass i kvällssolen. (Oj, vad man uppskattar det efter den låååånga, mörka vintern!!!) Sylvia berättade att hon, inspirerad av Eyjolfur, tränat "kasta toppi". Det lät ju väldigt nyttigt och bra, det ska jag också göra! tänkte jag.

Men när jag red upp på skogsvägen bakom bommen föreslog Lára lite försynt att vi kunde galoppera istället. Genom att helt enkelt rulla över i en lugn och trevlig galopp direkt ur skritt. Till min stora förvåning såg jag att hon dessutom valt HÖGER galopp - den hon så envetet undvikit under några månader...!!! Det hände verkligen något med hennes vänsterbog på den där Eyjolfur-kursen!!!

Om någon missat historiken: när jag köpte henne var det alltid högerbogen hon sköt ut - så jag har jobbat frenetiskt med att få den "på plats". Något jag tillslut lyckades så bra med att Sylvia för någon månad sedan påpekade att det nu faktiskt var Láras vänsterbog som var "på vift"... I det läget åkte vi till Umeå, kursade två dagar för Eyjolfur och när jag sedan red uttagningen i B-flokk är det plötsligt högerbogen hon skjuter ut igen... (Något jag tyvärr inte märkte i nervositeten, vilket förståss gav dåliga töltpoäng...) Och idag valde hon alltså HÖGER galopp själv - ytterligare ett tecken på att det inte är vänsterbogen som är problemet f n...!!!

Nu insåg jag att jag egentligen var alldeles för trött för något ambitiöst "kasta toppi" - utan konstaterade att Láras galoppförslag var alldeles lysande! Red därför MASSOR av galoppfattningar, direkt från skritt. Jag varvade mellan höger och vänster galopp - och Lára tog rätt VARJE gång! Duktiga gumman!!! Dessutom hade hon inte ens bråttom, utan verkade lika nöjd som jag med en riktigt "stillsam" galopp.

Trevligt nog fungerade underlaget utmärkt för galopp hela vägen upp på kalhygget! När vi passerat högsta punkten och vände tillbaka hemåt passade jag som vanligt på att låta henne skritta på nervägen. Där måste hon ju hålla lite koll på sina fötter - och brukar därmed skritta riktigt avslappnat även med lite längre tygel.

Tillbaka på skogsvägen kunde jag inte låta bli att rida lite ökat tempo tölt - och jag tyckte faktiskt att det kändes riktigt bra! Förhoppningsvis var det så att vi verkligen lärde oss något i helgen, så att det inte bara var tur att det gick bra idag!

När Lára sedan mumsade sitt kraftfoder ägnade jag mig åt att ta itu med de hästprylar och ridkläder som ännu inte kommit på sin plats efter helgen. Det blev några vändor både till förrådet och Josefshallen. Ja, jag höll faktiskt på så oerhört läääänge med detta att Lára t o m blev tvungen att äta upp mineralerna hon alltid sparar till sist...! Men nu är det mesta i ordning igen! (Jag skriver "det mesta", för en fin ridhandske i skinn verkar sakna sin make... Men förhoppningsvis dyker den upp någonstans!)

Nu till helgen är det Atlikurs igen - men då har jag faktiskt överlåtit min plats till Eva. Vi brukar alltid åka till Umeå i påsk, så jag kunde ändå inte vara med. Och det är ju jättebra för oss alla tre (mig, Lára och Eva) om även Eva får de instruktioner av Atli som jag brukar få! Dessutom unnar jag verkligen alla - och då allra helst Eva - att rida för suveräne Atli!!! Men nu blir det kanske så att vi är hemma ändå... jag orkar nog inte med en "borta helg" till så här snart. Det kommer att kännas konstigt att vara hemma men inte vara med på kursen... Dessutom verkar det faktiskt bli en 4-dagars den här gången, något jag aldrig varit med om. Men det gör det ju lättare för Eva att hinna "hitta knapparna" - det är ju aldrig helt lätt första gången man rider för en ny instruktör. 

Nya körkortsreglerna!

Som jag kunde berätta här redan 2011-12-13 så införs nya körkortsregler den 19:e januari 2013. Det stora glädjeämnet för (många av) oss hästägare är förståss att det kommer att vara möjligt att köra fordonskombinationer upp till 4250 kg på B-kort.

Dock kommer det att krävas en utökad B-behörighet och för att få den behöver man genomgå ett särskilt körprov. Vilket inte borde vara något problem för alla oss som kört mycket med transport. Synd bara att det ska dröja ända till nästa år innan det blir verklighet...!

Exakt hur körprovet ska vara utformat har jag inte lyckats hitta information om... Det är Transportstyrelsen som ska utforma detta och jag misstänker att man inte hunnit göra det ännu. Antar i alla fall att det, precis som idag vid BE-provet, blir viktigt att släpet är maxlastat, att lasten är säkrad på rätt sätt etc. Har fått tipset att det enklaste sättet att lösa detta helt enkelt är att hyra ett färdiglastat släp av en bilskola - så vet man att det uppfyller alla krav som ställs. Jag antar att vi kommer att vara många hästägare som vill göra körprovet så snart det bara går - så vi kanske ska gå ihop ett gäng Miduriter, hyra ett släp tillsammans och sedan köra upp på löpande band?!

Edit: Jag har hört ett rykte om att de nya reglerna skulle börja gälla redan innan 2013-01-19, men på Transportstyrelsens hemsida står uttryckligen att så inte kommer att vara fallet. Att införa dem "i förskott" skulle tydligen strida mot några regler...tyvärr!

Láras nära döden-upplevelse på Umåker

Här vågar Lára faktiskt titta ut från det hörn i spolspiltan där hon försökt gömma sig...Uppenbarligen glad över att hon mot förmodan överlevt något riktigt traumatiskt!

Under den andra lektionen för Eyjolfur fick vi ju tölta nästan hela timmen, så hästarna var alldeles skummiga av svett efteråt. När vi transporterat dem tillbaka från ridklubben till travet kändes det därför som en mycket bra idé att duscha dem. Men det tyckte visst INTE Lára... Spolspiltorna vid Umåkers gäststallar är byggda så att man går direkt in i spiltan utifrån. Och eftersom belysningen där inne inte fungerade så upplevde hästarna det som att gå in i ett svart hål.... Även Démantur tvekade och Lára satte sig så på tvären att Sylvia tillslut fick komma och "putta på" lite bakifrån.

Väl inne i spolspiltan "snarkade" Lara upprört en lång stund. Och just som hon trodde att det inte kunde bli värre blev det just det - för då sprutade matte vatten på henne! :-O  (Det brukar aldrig vara dramatiskt att duscha henne i vanliga fall, men nu var det ju nu...) Hon kastade sig in i ena hörnet, stod där på tå och vibrerade hela hon. Eftersom hon har tjock vinterpäls överallt utom på halsen, där hon är klippt fler gånger, tyckte jag det var ett perfekt tillfälle för vårens första riktiga tvätt. Och tänkte dessutom att om jag höll på lite längre så fick hon ju mer tid på sig att inse att det inte var så farligt.

Efter en stund började hon också frusta en massa gånger. Det gör ju hästarna normalt när de slappnar av. Men nu stod hon fortfarande på tå och vibrerade - så avslappnad var hon ju absolut inte... Det verkade faktiskt som att frustningarna istället var hennes försök att peppa sig själv: "Du fixar det här Lára!" "Ta det bara lugnt, det kommer att gå bra!" "Lugn och fin, lugn och fin...!"

När matte ÄNTLIGEN stängt av duschen stod Lára kvar en stund och försökte gömma sig inne i hörnet, innan hon försiktigt vågade sig fram och titta ut... och ni ser ju ovan hur glad hon blev när hon fick syn på Sylvia = tryggheten i livet, som gick över stallplanen bort mot hästsportbutiken! (Vi hade båda glömt ta med resårgjordarna till våra fleecetäcken.... sådana gånger är det praktiskt med en butik på anläggningen!!!)

Fler Midurresultat

Vi var fyra Miduriter som tävlade i Umeå i helgen. Förutom Sylvia och jag även Magda på Merja och Johannes på Bjarkur (dessa två utgjorde faktiskt 50 % av tävlingens ungdomar - konstigt att det inte var fler från Umeåområdet..!) Och vi kan definitivt konstatera att Miduriterna gjorde bra ifrån sig! Magda och Merja vann sina båda klasser - och det på riktigt, riktigt fina poäng!!! Johannes och Bjarkur kom 2:a!

Johannes fick dessutom domarnas fina "Featherlight pris" för sin lugna och fina hantering av Bjarkur när han först inte vågade gå in på tävlingsbanan vid första uttagningen. (Här ska också domarna ha en eloge för deras sätt att hantera saken - jag tror han fick hela 10 minuter på sig att övertala Bjarkur att gå in.) Man får inte ta någon hjälp från marken, men förutom oerhört gott om tid fick han erbjudandet att passera på sidan så att han kunde rida in i "tratten" i riktning mot stallet istället om han ville. Dessutom slog man av musiken för att det skulle vara ett moment mindre som kunde stressa knappt 5:årige Bjarkur vid hans tävlingsdebut. Tillslut hade Johannes övertalat Bjarkur om att han vågade gå in på banan. Och trots denna spännande inledning slutade de alltså ändå tvåa i båda sina finaler! Verkligen värt ett särskilt pris!

Gaedingatävllingen var även SM-kval och det var fem ekipage som kvalade in till SM vid detta första försök i världshistorien (i norra Sverige alltså), varav Sylvia och Démantur (förståss) var ett! 

Idag, måndag, kan jag konstatera att tävlingen (och f f a snöstormen) tagit ut sin rätt... Har haft sådan värk i kroppen i natt att det inte blivit mycket sömn... värken sitter fortfarande i och dessutom misstänker jag att en förkylning är på gång för jag fryser och svettas om vartannat... Är därför hemma från jobbet och förutom ett toabesök på morgonen (när jag frös så att jag skallrade tänder) tog jag mig inte ur sängen förrän klockan nästan var 12. Sedan dess har det varit ryggläge i soffan med ljudbok. Inte bara Lára har vilodag idag m a o!

Finaldagen

När startlistorna för finalerna sattes upp på morgonen fick jag det äntligen svart på vitt: jag och Lára skulle få rida final även i B-flokk! Men det var på håret... Totalt 15 ekipage gick till final och vi var nr 15... Men tävlingsdagen inleddes med vår A-final i T7. Det var KALLT idag, men jag satsade ändå på fåfängan och tog softshellkavajen istället för vinterjackan att rida i, något jag kom att ångra...

I o m att det var en "rakbana" skulle vi starta "strömmande" och sedan invänta alla innan vi red tillbaka på samma sätt. Första två sträckorna visar man arbetstempo tölt och de andra två "valfritt tempo tölt". Jag skulle alltså inte behöva rida ökat tempo om jag inte ville (det är ju fortfarande ett minst sagt osäkert kort för oss...) Men min långsiktiga målsättning är ju att kunna tävla öppen klass, där ökat tempo krävs så jag hade bestämt att mitt huvudmål för denna tävling var att träna på ökat tempo i tävlingssammanhang. Och till min stora glädje kunde jag konstatera att vi presterade våra två bästa sträckor ökat tempo hittills på tävling! Detta innebar att vi höll takten hela sträckorna, även om det inte gick så jättefort!

Jag var förståss supernöjd med detta! Målsättningen hade ju bara varit att träna ökat tempo, jag hade inte vågat tro att vi verkligen skulle klara att hålla takten hela vägen! Är lite osäker på poängen (trodde jag skulle hinna frysa ihjäl medan vi väntade på poänggivning, utrustningskontroll och resultat) men jag trooor att vi fick 5,0 - 5,5 på ökningarna och det är jag jätteglad för! Poängen värmde alltså, men det gjorde inte vädret... när jag kom tillbaka till stallet med Lára var jag så kall att jag knappt kunde böja fingrarna tillräckligt för att sadla av...

Medan vi värmde för denna final hade det nämligen börjat snöa och blåsa och det skulle visa sig bara vara början... vädret skulle komma att utveckla sig till våldsam snöstorm... :-O Som tur var bjöd mamma och pappa på varmt te i varm bil, så att jag kunde tina upp till nästa final!

När det var dags för B-flokk var vi 8 i B-finalen - och eftersom Lára och jag var sista ekipage som kommit med skulle vi starta varje visning. Precis som i tölten skulle vi rida "strömmande". Jag var lite orolig att hon skulle gå lite med handbromsen i när hon skulle rida bort från de andra - men duktiga gumman hade inga sådana tendenser alls! Först visade vi långsamt tempo tölt i två sträckor och det tyckte jag gick hyfsat i alla fall. Sedan var det dags för trav och då kändes hon riktigt fin! Hon kändes så stabil att jag vågade rida på betydligt snabbare än i uttagningen - domarna hade dessutom sagt att vi alla generellt ridit lite för försiktigt igår.

Tredje och sista visningen i finalen var snabb tölt. Till min glädje upprepade vi bedriften att hålla takten hela första sträckan! Då vågade jag mig på att trycka på lite mer under den andra - då vi dessutom red mot stallet vilket gav extra draghjälp. Så nu red vi faktiskt ganska snabbt också!!! "Den sista sträckan var riktigt fin!" sa Sylvia sedan.

Efter detta väntade poänggivning - vilket var en utdragen historia eftersom vi var 8 ekipage. Vid det här laget var vi inte bara blöta av svett utan kläderna var dessutom genomblöta utifrån av snöstormen, så alla ryttare stod och hoppade på stället i desperat försök att få upp någon slags värme. Förutom poängen för resp gångart får man även poäng för hästens vilja samt formen under ryttare (vilket alltså INTE innebär samma ihoptryckta form som tyvärr ofta belönas i FIPO-klasserna). Dessa två moment har dessutom dubbel koefficient, vilket gjorde det extra svårt att förutse vår placering... (Tillslut var det en medtävlare som desperat sa att "Snart struntar jag i placeringen och går - innan jag fryser ihjäl!!!)

Men vi höll alla ut och tillslut började resultaten ropas upp. Man börjar alltid bakifrån, i det här fallet alltså med plats 8 (den vi hade i uttagningen). Till min stora glädje ropades ekipage efter ekipage upp - utan att mitt och Láras namn nämndes... Att Maria Nilsson skulle vinna med sin fina hingst hade vi snabbt räknat ut.... men till min enorma glädje visade det sig att jag ridit upp mig från 8:e till en 2:a plats!!! Vilken härlig gaedinga-debut!!!

Sylvia och Démantur har ju inte någon riktig konkurrens, så de vann förståss både T1 och A-flokken (femgång). Under A-flokkfinalen snöade och stormade det t o m ÄNNU värre än när vi red, det verkade inte finnas någon ände på detta oväder! :-O

När vi sedan MKT nöjda styrde bilen norrut igen var vi däremot inte säkra på om vi verkligen skulle ta oss hela vägen hem i snövädret...Och den oron skulle inte visa sig helt obefogad...  I den sista rondellen på E4 genom Umeå stod Polisen och dirigerade om trafiken. Orsaken kunde vi urskilja längre fram: tre långtradare satt fast i backen en bit längre fram. Det hade nog nyligen hänt, för vi fick inga instruktioner om färdväg förutom att vi inte kunde fortsätta längs E4:an. Men tack vare min lokalkännedom kunde jag lotsa Sylvia via en mindre omväg in på Ersboda innan vi kunde svänga ut på E4 igen. I den korsningen var det dock också blinkande blåljus... en stor långtradare med släp visade sig ha krockat med en personbil... Polisbilar var på plats och hade flyttat personbilen från korsningen, så att vi kunde passera. Men en ambulans anlände precis...

Vi rullade sakta vidare norrut, höll tummarna att vi aldrig skulle behöva stanna i någon uppförsbacke. Det var 2+1 väg med mitträcke och vi kunde konstatera att det inte fanns någon möjlighet för bakomvarande fordon att köra om oss, det var alldeles för mycket snö i det vänstra körfältet... Lite senare skulle det visa sig att vi haft tur som kommit iväg så snabbt från Umeå. Maria Nilsson, som kommit iväg senare, hade inte klarat sig med den lilla omväg som vi fick göra... P g a olyckan i den andra korsningen och bärgningen av den långtradaren hade all trafik dirigerats om till inlandsvägen via Burträsk. Och den stackaren skulle ju dessutom ända till Gällivare...

Vi hade fått rapporter om att det INTE snöat på TV:s travsändningar från Skellefteå, så vi hade ändå ett hopp om att ta oss hem till Luleå innan midnatt. Bara inte snöstormen började röra sig norrut.... Och vi hade tur, någonstans mellan Umeå och Skellefteå började snöfallet avta. Och lite senare hade vi helt torr vägbana - vilket sedan höll i sig hela vägen hem! Tack för det SMHI!!! ;-)

Hemma i Mariebäck fick våra duktiga hästar äääääntligen gå ut i hagen och rulla sig igen, efter att ha stått på box konstant sedan i onsdags kväll. Det var populärt! Démantur trumpetade förståss ut sin ankomst så att ingen kunde missa att hingsten var hemma igen! Och även Lára "pratade" en hel del med sin flock när hon kom ur transporten. Och väl i hagen hälsade hon också noga på var och en innan hon hade tid att rulla sig. Hästarna verkade alltså tycka det var lika skönt som vi att vara hemma! 

"Radio för kortväxta!"

I går kväll hade vi SUPERTREVLIG After Ride, med hämtpizza (man behöver verkligen inte göra det krångligare än så!) och hysteriskt rolig underhållning av "Radio för kortväxta" förstärkta av två starka kort från Hörneforsrevyn. Det var mycket sång och skratt - och när fenomenale Rickard visade prov på sitt makalösa kroppsspråk tror jag det var fler än jag som drabbades av akuta skrattkramper! Verkligen en passande avslutning på en riktigt rolig tävlingsdag! Nu hoppas vi att vi kan engagera "radiokanalen" till Midurs tävling första helgen i juni! (En av dem var föresten klasskompis till min lillebror i grundskolan. Tänkt att det blivit en sådan entertainer av den buspojken!)

Jag avvek ändå ganska tidigt, min äldre bror fyller år idag (nej, det är inget aprilskämt) och hade födelsedagsbjudning, så jag hann med en riktig "family get-together" också, där bara min syster saknades. (Hon är f n i Tanzania, så hon hade laga förfall!) Mer trevlig samvaro - samt vispgrädde och hallon till LCHF:arna (vi är två i familjen). 

Gaedinga-premiär!!!

Detta blogginlägg skrivs kl 06.00 på söndag morgon.... Det är  nog enda gången ständigt trötta Anna kommer att vara uppe så tidigt för att blogga...!!! Men det har varit så intensivt från tidig morgon till sen kväll, så...

Igår var det alltså dags för oss att göra gaedinga-premiär (och jag tror det gällde för samtliga deltagare på tävlingen.) Det senaste dygnet hade vi verkligen undrat vad vi gett oss in på.... räckte det inte med en bra kurs för Eyjolfur, så att vi skulle åka hem istället? Men så kom lördagsmorgonen med strålande sol, Lycko-Lára travade sig direkt genom veterinärbesiktningen och sedan fick vi uppleva det mest inspirerande ryttarmöte jag någonsin varit med om!

Barbro Beckström, huvuddomare på tävlingen och en av gaedingakeppnins stora tillskyndare i Sverige, berättade på ett MKT inspirerande sätt om tävlingsformen. Och även bedömningen av den är positiv: istället för att leta fel att göra avdrag för ska domarna bara sätta poäng på det bästa som man visar av resp gångart! Bedömningskriterierna premierar dessutom en lösgjord häst som arbetar med sin överlinje! Man är alltså redan där vi hoppas att FIPO-bedömningarna ska komma med tiden... Efter att i två dagar ha hört Eyjolfur beskriva hur viktigt detta är för hästens hållbarhet och välmående kändes det förståss extra positivt!

Själva tävlingsbanan bestod av en inhägnad sträcka längs travbanans ena långsida, med en "tratt" i varje ände att rida in i. Tyvärr hade vi inte fått någon möjlighet att provrida den innan, samtidigt som det var VÄLDIGT tydligt att man startade med att rida bort från stallen och de andra hästarna.... så vi var MÅNGA som hade problem med spända och ovilliga hästar i början...

När jag skulle rida mitt B-flocksprogram ville Lára inte alls lämna de andra hästarna och det var motvilligt hon närmade sig "tratten" och själva tävlingsbanan... Jag skulle börja att visa långsam tölt, och den var tyvärr ljusår från den avslappnade dito som jag fått njuta av under kursen... Inte heller ökade tölten gick något vidare... (Sylvia påpekade sedan att Lára skjutit ut högerbogen mkt - något jag inte uppmärksammade i nervositeten. Uppenbarligen är hon alltså "tillbaka till ursprunget" efter en period då det varit vänsterbogen som brukat vara på vift.)

En av de gångarter då jag tänkt att det kunde bli problem var skritten. Jag hade inte vågat lägga den så att vi skulle skritta mot stallen, då var risken för stor att hon bara skulle takta. Samtidigt ville jag ju inte ha en ovillig häst som ålade sig på vägen bort... Men eftersom man bara behöver visa 2/3 av sträckan i skritt hade jag fått tipset av Sylvia att rida arbetstempo tölt först, för att sedan sakta av och låta henne sträcka ut sig i skritt. Det fungerade jättebra! Jo, liiite vingligt blev det ändå, för hon skulle spana på publiken, men inte för att hon inte gick fram!

Jag hade lagt galoppen mot stallet (man ska ju visa MKT fart och fläkt i gaedinga), började med lugn galopp och sedan lät jag henne dundra iväg i en Lára-ökning. Oj, vilken fart det blev!!! Hann bli lite orolig för att jag inte skulle få stopp på henne igen, men det lyckades det också. Min plan hade varit att smacka lite i ökningen - men när hon var så på hugget vågade jag inte, då kanske vi hade fortsatt ut från banan?!

Efter galoppen presterade vi en JÄTTEFIN trav (gångart nr 2 som jag varit lite orolig för - skulle hon bara stressa på eller...?) Vi fick t o m en 8:a av en av domarna!!! Den sista valfria sträckan hade jag haft som reserv för att i första hand kunna göra om skritten eller traven om hon stressat på för mycket i dem. Men nu var jag ju så nöjd, så istället provade jag att göra om ökade tölten. Tyvärr gick det inge vidare nu heller... det var förståss den där högerbogen som spökade. Men sammantaget var jag i alla fall mkt nöjd med vår premiär! Och precis som de andra kunde jag konstatera att det är ROLIGT att rida gaedinga!!!

Till vårt T7-program hade jag fokus på högerbogen och Lára hade inte längre några problem att gå in på banan. Det resulterade i poängen 5.10 och en tredjeplats i uttagningen!!!

När det gäller gaedingakeppnin är det i skrivande stund liiite osäkert. Jag tror att vi tog oss till B-final, men det var lite oklart vad som gäller. (Mer än hälften av de 30 ekipagen var med i fyrgångsgrenen B-flokk.) Håll tummarna!