Måste lära mig vissla också!

Så här ser Láras nya sadel ut!

Idag fick jag rida min roliga häst igen - "lyllo mig!!!" Nu skulle jag testa både gelpad under sadeln och Bombers bettet med tungfrihet i "skarpt läge" - d v s på ridbanan. Lára har föresten redan börjat komma till mig i hagen - hon har kommit på att jag brukar ha en godis med mig!

När vi skrittat igång i energisk skritt, men ändå låg form (DUKTIGA vi!!!) började jag med voltarbete i skritt som på lektionen i torsdags. Först åttakantiga volter där jag hade helt stilla hand och vände henne inåt med ytterskänkel och vikt. Ett par gånger blev det 360 grader runt på en femöring, men sedan funkade det bra och gav även trevlig eftergift. Steg två var att istället böja halsen inåt på volten. Då åker ju direkt hennes bakdel "all världens väg", men efter tipset från Sylvia i torsdags gjorde jag inget försök att korrigera det utan höll bara böjningen i halsen och "tänkte framåt". Och det tog bara en kort stund innan bakdelen var där den skulle! När jag gjorde övningen i andra varvet hände samma sak. MKT praktiskt att köpa en häst som ens instruktör kan utan och innan!!!

Sylvia lär alla hästar att sakta av när hon visslar. Oerhört praktiskt sätt att undvika att få hästen "i handen" vid nedtagningar! Tänkte börja utnyttja att Lára är tränad så, men det är ju bara den där lilla detaljen att jag är så jättedålig på att vissla... Min lillebror fick alla sådana gener... Så jag behöver alltså inte bara lära mig rida - jag måste lära mig vissla också!

I nästa övning fick därför både Lára och jag träna! Då var det nämligen dags för igångsättningar i trav, låååångsam trav. Och sedan nedtagning (m h a vissling) och avslappnad skritt innan ny igångsättning. Och faktiskt så var Lára vänlig nog att tolka de ljud som kom ur min mun som visslingar!

Övergick sedan till att rida lite galoppfattningar och sedan lite högre tempo i tölten. När jag sedan bytte varv tyckte jag att vi skulle börja med travövergångar. Men då hade damen hunnit bli riktigt i gasen så den där avslappnade skritten vi skulle utgå ifrån fanns ju inte... Det tog flera varv runt banan innan den började skymta igen.

Avslutningsvis jobbade vi med tölten. Försökte rida riktigt, riktigt långsamt, med eftergift och fyllde på med extra energi m h a pisken då och då. Det är i detta läge Lára kan lägga tungan över bettet, så nu märkte jag verkligen fördelen med Sylvias bett! Testade även att rida lite tempoväxlingar. Jag är så ovan att rida ökat tempo - det var ju lääänge sedan jag fick fräsa fram på Reykur... Men tids nog ska jag väl få kläm på det också. Fick föresten ytterligare visslings-träning i nedtagningarna!

Den avslutande traven längs spåret kändes riktigt trevlig! Sedan skrittade vi ganska länge - passade på när Lára frivilligt gick i lång, låg form. Kunde till min glädje konstatera att sadeln låg mycket bättre nu när jag sadlat med gelpad. Liiite gled den åt höger, jag har alltid haft en tendens att "ramla" ditåt... Men tycker ändå den fick godkänt. Man kan väl inte jämföra med en Childeric, som sitter så extremt bra. Jag får bara komma ihåg att trampa till lite extra i vänster stigbygel då och då!

Hremsa stretchar!

När Lára var svampad, ompysslad, sprayad, smord och påklädd fick hon gå ut till sin flock igen. Så här snygg är hon i sitt nya exemtäcke! Det har löstagbar magdel så jag har plockat bort den, eftersom hon inte har några problem under magen.

Nu ser jag fram emot morgondagen - då jag ska få rida henne igen!!! Och kaaaanske kan det t o m bli ovalbanedebut för oss då! Håll tummarna för det! Det vore ju jättebra att hinna rida på oval en gång och kunna prova olika varv, innan jag ska anmäla oss till Vindurs tävling. (Sista anmälningsdag är på måndag.)

Luleå vinner solligan?!

Bild från "Luleås Maldiverna" - Skvalpen ute i Luleå skärgård.

Fram t o m 28:e juli hade Luleå hela 403 soltimmar, 55 fler än tvåan på listan - Umeå. Luleå har abonnerat på topplatserna i solligan sedan 2002 - vi har aldrig hamnat sämre än på 3:e plats! Och tre gånger har vi vunnit! Men ännu återstår ju att se hur det går de sista två veckorna i år...

Johan och jag flyttade hit till Luleå juni 2000. Och sedan dess har vi konstaterat att vi haft kanon-semesterväder alla år utom två! Som jag brukar säga numera: man ska INTE lämna Norrbottenskusten på sommaren!

Nya grejor och trevlig ridtur!!!

Det blev en sväng förbi Häst & Fritid efter jobbet idag igen. I måndags såg jag ett exemtecke på rean och nu hade jag bestämt mig för att köpa det till Lára. Hon har visserligen inte exem, men i sommar har hon kliat sig ovanligt mycket i man och svans. Testade tidigare att tvätta henne med antisvampschampot som varje år satte stopp för Feykirs kliande, men det verkade inte ha någon effekt på henne...

Varken jag eller Sylvia har hittat minsta tecken på exem, varken svullnader eller små bölder på henne. Och hon har knappt några insektsbett ö h t - jag har hittat tre små på ena sidan juvret i övrigt inget alls. Så varför hon kliar sig är verkligen en gåta... Men sedan Atli-kursen har hon i alla fall fått gå med ett exemtäcke som jag lånat av Sylvia. Oavsett orsaken till kliandet så skonas ju man och svans på det sättet! Så det kändes lika bra att köpa ett eget - och passa på när det var så bra pris. Köpte även en anti-slip pad till sadeln. Blev så GLAD att det fanns där, för jag ville ju ha den NU! Det är ju väldigt motvilligt jag köpt ny häst - jag ville ju ha kvar den jag hade... MEN en stor fördel är ju faktiskt att jag behöver lite ny utrustning till henne. För det är ju så KUL att köpa hästprylar!!!

Lára och jag fick rida ut med Fia och Ljúfa idag. Jag passade på att låna ett Bombers bett av Sylvia med tungfrihet för att testa hur Lára skulle fungera på det. (Måste föresten kolla upp om man får tävla lätt klass på sådant bett - NOTE TO SELF!!!)

Efter lite inledande tölt började jag träna igångsättningar i trav - låååångsam trav. Det blev ju en extra utmaning dels för att vi red ut, så hon var ju ÄNNU piggare än på banan. Och dessutom blev hon ju lite triggad av att Ljúfa var med. Bara att hitta en avslappnad skritt i låg form att utgå ifrån var ju en utmaning! Men några riktigt bra igångsättningar lyckades vi ändå med.

Sedan blev det mer tölt - f f a försökte jag rida låååångsam tölt med energi och eftergift. Hon behöver ju verkligen bygga upp styrkan där! När vi kom bort till sjön gjorde jag först en övergång från galopp till tölt för att rida lite mer tempo. Det är så häftigt! Fast jag har ju inte lärt mig ännu hur jag ska underhålla tölten på bästa sätt i det högre tempot...

Sedan tränade vi lite galoppfattningar. Ännu en av alla saker som vi behöver träna massor på. Har inte riktigt fått kläm på högergaloppen... Medan vi jobbade med detta hade Fia och lilla Ljúfa en skrittpaus. Hon är ju bara fem år så hon orkar inte hur mycket som helst ännu. Men vi hade räknat ut att vi ändå skulle hinna ikapp dem igen på hemvägen.

När Lára och jag så vände hemåt hade jag riktigt bra läge att träna lååååångsam tölt med "mycket bakben" - för det var ju både hemväg och dessutom skymtade vi Fia och Ljúfa långt där framme. Kanske var det lite fusk, för jag behövde i princip inte driva, utan bara hålla nere tempot och förståss ha rörlig hand för att få eftergift. Ändå jobbade hon verkligen med bakbenen. Men även om jag "åkte snålskjuts" så fick ju hon jobba med rätt muskler i alla fall!

När det var dags att "trava av" gjorde Lára som hon brukar och satsade mot Solvalla. Men då hörde jag Sylvias ord från igår ringa i mina öron: "Sitt ner och bromsa upp ORDENTLIGT!" Så det gjorde jag - och vips kunde Lára trava långsamt, med jättefin bärighet och helt lätt i handen!

Tycker det lånade bettet fungerade väldigt bra på henne. Och sadeln låg betydligt mer stilla med antiglid-paden. Men i morgon blir det ett tuffare test av paden, för då ska jag rida på ridbanan igen och det är ju volterna som är mest avslöjande.

Efter ridturen var det dags att prova nya exemtäcket - och det visade sig sitta "som en smäck"! Det har löstagbar magdel, så jag lät henne vara utan den. Det är ju bara manen och svansen jag behöver skydda. Jag tycker föresten färgen på täcket var riktigt snygg! Det är grått - en färg som jag verkligen önskade mig på Reykurs tid. Men då fanns det bara mörkbruna, fuxfärgade och vita på marknaden... Vitt känns ju hur korkat som helst, så han fick alltid gå i fuxfärgat. Men han skulle definitivt varit minst lika snygg som Lára i det här täcket!

Åh, vad det är ROLIGT att rida!!! Det känns som att Lára och jag har HUR mycket som helst att träna på - och det är ju sådan ridning jag gillar bäst! Nu rusar tiden fram och snart är det dags för vår debut på ovalbanan, i Skellefteå. Just nu känns det som att jag hade velat träna (och inte minst lära känna hästen) några månader till först... men, som Fia så klokt sa: "Om man ska vänta till dess att man känner sig färdig så kommer man aldrig att komma ut på tävlingsbanan!"

F ö så känns det skööööönt att det äntligen är helg! Den här första jobbveckan efter semestern har varit mkt intensiv... inte minst idag då jag fick ta emot oräkneliga samtal från kunder som ville diskutera hur de ska hantera den pågående börsoron... Så förutom att rida i helgen ska jag aktivt gå in för att göra så lite som möjligt!

Ridlektion!

Vi ska rida lektion för Sylvia på torsdagarna igen! Men ett lite annat upplägg än förra hösten. Då red vi alla tillsammans (Fia, Madde, Sussie, Elisabeth och jag) men nu rider vi två och två istället. Fia och jag var först ut - och det var verkligen en jättenyttig lektion!!!

Vi fick börja att skritta på volt och vända med ytterhjälperna. "Tänk åttakantig volt och håll ytterhanden stilla i vändningen" sa Sylvia. Jag hade Atlis ord i öronen: att ge STORA hjälper med skänkel och vikt - och sedan "låta henne vila" från skänkeln direkt hon vänder. Fast vad "stora hjälper" betyder är ju relativt... och första gången vände hon direkt 360 grader så jag insåg att jag behövde nyansera mig lite!

När vi sedan fick övergå till att böja hästen inåt på volten blev det lite klurigare... Lára började flytta ut rumpan "kors och tvärs" och hålla på... Fick då ett MKT bra tips av Sylvia! Hon sa att jag i det läget ska strunta i hennes bakdel utan bara fokusera på böjningen i halsen och att tänka framåt. För OM man börjar försöka korrigera bakdelen så far hon iväg åt något annat håll och så måste man korrigera korrigeringen... o s v till dess allt blir hur rörigt som helst. "Been there, done that, got the t-shirt" säger jag bara! Men när jag nu gjorde som Sylvia sa tog det bara en liten stund innan jag hade henne mellan hand och skänkel igen!

Fick fler superbra tips när det var dags för trav på volt! Nu fick jag lära mig att Lára kan trava riktigt, riktigt sakta - något hon effektivt lyckats dölja för mig hittills! "Ju fortare desto bättre" är ju hennes paroll i alla lägen, så långsam trav är inget hon bjuder på helt frivilligt. Nu fick jag tipset att rida massor av övergångar halt-skritt-trav och vara MKT noga med att hon verkligen skrittar avslappnat i låg form innan jag "smyger iväg" i trav. Dessutom ska jag se till att kontrollera tempot i traven från första steget, så att hon aldrig får dra iväg i tempo.

Och jag ska tänka på samma sätt i tölten också. Det korta tempot är det som är jobbigast för henne så jag ska rida övergångar halt-rygga-låååångsam tölt. Och sedan fylla på med mer energi m h a pisken UTAN att hon får dra iväg i tempo. Efter en stund kände jag hur hon började jobba mer med bakben och rygg i tölten. Och när jag petade till ytterligare med pisken och gjorde en halvhalt sa Sylvia "Nu blev det lite bensprattel också!"

Den avslutande traven längs spåret blev riktigt, riktigt bra! Hon travade i trevlig form, utan att rusa och det kändes att hon verkligen "travade med hela kroppen" och inte bara med benen. Sylvia sa att jag hela tiden ska sträva efter det läget, att vi börjar långsamt i traven så att jag sedan kan få rida henne fram mot handen. Traven blir ju så mycket bättre då än om jag ska sitta och bromsa henne hela tiden.

Ett annat tips var att ALLTID se till att hon skrittar avslappnat mellan övningarna. Hon vill gärna takta och ladda för att springa mer - så det är jätteviktigt att jag "programmerar in" att man slappnar av i skritt först innan man gör något nytt. OJ, så mycket nyttiga tips jag fått idag!!!

Lára var REJÄLT svettig efter lektionen så jag skrittade henne en ganska lång sväng längs vägen. Det blev samtidigt ett träningspass i avslappnad skritt i låg form och hon var riktigt duktig! Vi har verkligen hur mycket som helst att träna på - och det är så KUL!!!

I morgon ska vi förhoppningsvis rida ut med Fia och Ljúfa. Det var länge sedan vi red ut med sällskap så det tror jag hon kommer att uppskatta. Och vi kan ju träna på många saker ändå! Sadeln låg föresten MYCKET bättre idag, när jag dragit åt sadelgjorden två hål till. Men lite gled den ändå åt höger när jag red på volt - så jag ska skaffa en gelpad att ha under. Har jag tur får jag tag på en redan i morgon, på Häst & Fritid.

S

Manikyr/pedikyr

Idag var det VARMT: drygt 26 grader i skuggan! Det blev ingen ridning för min del men ändå en sväng till stallet för Lára skulle få nya skor. Hovslagaren sa att hon är hans favoritislandshäst - och som tur var gjorde han det INNAN han började sko... för damen hade inte sin bästa dag, om man säger så... Hennes flock hade PRECIS fått gå ner på betet för natten när jag kom och hämtade henne och antagligen var det detta som rubbade hennes cirklar totalt. Men Sylvia kom och hjälpte oss och tillslut hade damen fått både manikyr/pedikyr och nya skor. Jag har aldrig tidigare tänkt på att hon har så SMÅ "fötter": Skorna är i storlek 4 x 0 - "shettisskor" kallade hovslagaren dem!

Red alert!

I går åkte jag förbi Häst & Fritid och köpte en ny grimma till Lára. Och som ni kan se på bilden ovan lyckades jag hitta en mindre cob-variant den här gången! Den är dessutom ställbar även runt nosen och med innersta hålet både där och i nacken så passar den ju riktigt bra på hennes nätta huvud! Bilden ovan är dessutom en av YTTERST få där hon spetsar öronen. Feykir var så oerhört "fotogenisk" - bara man tog fram kameran spetsade han öronen i princip. Och om inte var det bara att stoppa handen i fickan eller prassla med något.

Men Lára är minsann inte den som fjäskar - där är det snarare det här uttrycket, i bästa fall. På den här bilden kan man i alla fall se grimmans rutor lite bättre. Det blev "ferarri-rött" även denna gång, men i kombination med svart istället för mörkblått. Eller ska man kanske säga "red alert" - som färgen på nagellacket jag har på tånaglarna heter?! (Häst & Fritid hade föresten sommar-REA med 40 % rabatt bl a på ridbyxor, jackor och tröjor - ett hett tips till alla norrbottningar!!!)

Men Lára var förståss inte bara fotomodell idag, hon var ridhäst också. Efter en vilodag var det dags att repetera övningar från Atlikursen. Dessutom skulle jag testa att rida med nya sadeln och det smalare koppjärnet igen - för att se om den satt bättre då.

Först fick jag sitta upp på damen helt utan bråk - vi börjar ha bra statistik nu! Inledde med många varv skritt i låg form runt ridbanan. Håller på att "programmera in" att låg form betyder bibehållen skritt - och det går bättre och bättre! Hon tar ut stegen riktigt bra och den låga formen verkar få henne att slappna av. Det gäller helt enkelt att aldrig behöva korta tyglarna, för då börjar hon takta direkt. Hon är väldigt lik Reykur på det sättet!

Fortsatte uppvärmningen med skritt på volt och varvade mellan att flytta ut bakdelen och att flytta in framdelen. Det gick riktigt, riktigt bra! Jag kunde flytta henne m h a vikt och skänkel - och det räckte med små, små hjälper. Traven på volt gick också riktigt bra, ingen racer-varning idag!

Efter lite tölt längs spåret övergick vi till Atlivändningarna. Först i skritt och sedan i tölt. När vi skulle vända in åt vänster hade jag först lite problem med de första sidförande stegen, men när jag fick till dem gick vändningarna också mycket bättre! Precis som på kursen gjorde jag föresten övergången till tölt just efter en vändning, för att utnyttja tillfället då jag verkligen hade bakdelen med mig.

Töltade även lite längs spåret (när jag gjorde vändningarna höll jag mig på ena kortsidan) och testade att förstärka med pisken någon gång. Det är fortfarande en sådan aha-upplevelse för mig att kunna lägga till pisk utan att få en hysterisk reaktion! Istället blir det bara mycket mer bakben - alltså precis vad man vill ha! Gjorde en Atlivändning då och då. Och när jag töltade i vänster varv utnyttjade jag hörnen genom att hålla stöd på yttertygeln och "sladda" ut lite med bakdelen för att få med inner bak ordentligt. Tölten kändes riktigt trevlig!

När jag skulle avsluta med att "trava av" på volt tänkte jag att hon skulle vara så trött av tölten (hon var rejält svettig) att lugn trav på volt skulle vara precis vad hon önskade sig. Men damen verkade istället bara ha blivit laddad - för det blev racertrav... Fick rida mååånga varv på allt mindre volter för att försöka bromsa farten. Hörde hela tiden Atlis ord ringa i mina öron: "Det är vikten och ytterskänkeln som ska minska volten, så att du kan ge henne lös innertygel!"

Tillslut kände jag mig hyfsat nöjd med traven och vi övergick till att skritta i låg form längs spåret. Nu verkade t o m Lára tycka att det räckte med springandet - i alla fall för stunden - för hon skrittade riktigt avslappnat och bra. Men inte slött, utan hela tiden med energi i stegen.

Matte var riktigt nöjd med sin häst!

Däremot inte riktigt lika nöjd med sadeln, för den gled trots det smalare koppjärnet... Längtade efter min Childeric som alltid satt där den skulle! (På Feykir då, inte på Lára tyvärr...) När jag suttit av kunde jag dock konstatera att sadelgjorden satt ganska löst, så kanske var det helt enkelt det som var problemet. Ska testa att dra åt något ytterligare hål i morgon. I o m att hon verkligen inte tycker om att man drar åt sadelgjorden kanske jag var FÖR försiktig med det idag. Och jag har ju ännu inte hunnit prova ut hur många hål som är lagom med denna kombination av sadel och häst. En nackdel med henne är ju också att man inte gärna justerar sadlingen utanför stallet ifall man inte har någon som kan hjälpa till att hålla henne så att hon inte kan bitas... Har även fått tips om att prova en antiglidpad och kanske kan det också vara något.

Fick föresten inviga nya tränset också, nu när jag hade fler hål i nosgrimman så att den gick att spänna tillräckligt. Och det är jag jättenöjd med! Nosgrimman har visserligen en lite omständig knäppning, men det blir säkert en vana efter ett tag.

Nu längtar jag till i morgon, när jag ska få rida min roliga häst igen!

Luc Childeric till salu!

När jag insåg att jag skulle bli tvungen att börja leta ny häst skojade jag först om att jag helt enkelt skulle ta min underbara Childeric-sadel med mig på provridningarna och köpa den häst som sadeln låg bäst på. Men nu gjorde jag ju inte det... utan valde en Láura som är alldeles för smäckert byggd för den sadeln. I helgen gick det inte att blunda längre - jag måste ha en sadel med smalare bom och Childeric:en får flytta vidare till någon annan.

Efter kursen fick den följa med hem för att putsas. Lädertvål, svamp, tandborste och tubsockar åkte fram och så fick den en grundlig genomgång. (Använder alltid en tandborste när jag pustar sadel - funkar suveränt för att komma åt i alla små skrymslen! Och en tubsocka i bomull som man vänder avig med frottésidan ut är suverän att ta till efter svampen med lädertvål.) Den var ju visserligen putsad för knappt en vecka sedan - men jag har ju ridit i den sedan dess så lite dammig hade den hunnit bli. Men nu är den redo att flytta till ett nytt hem där någon annan kan få njuta av att rida i den!

Och Johan såg förståss chansen att "leka" lite i studion. Fast det hade ju sett betydigt proffsigare ut om vi haft en riktig sadelbock att lägga den på vid fotograferingen... och inte bara en ful pallbock i trä som vi försökte dölja med ett schabrak och ett tygstycke! Eller också skulle jag bara ha hållit i den, som på bilden ovan fast utan pallbocken under.

Bomvidd AO = normal mot vid

Säte 18,5"

Om någon är intresserad är det bara att höra av sig! Den kommer också att kunna visas upp på Vindurs och Midurs resp hösttävling, ifall intresse finns. (Ja, om den inte redan är såld då förståss.) Och självklart finns det MÅNGA fler bilder - släpper man lös Johan så rasslar det ju i kameran! Man skulle kunna säga att Johan fotar som Lára springer!