Plattan i mattan-Lára

Idag har Feykir uppdaterat sig på bostadsmarknaden. Från "charmigt renoveringsobjekt" till "modernt boende med potential" - d v s från liten sjukhage med "manuell vattenbalja" till en lite större hage med automatisk vattenkopp. Det där sistnämnda uppskattar förståss matte!!! Precis när han släpptes in i hagen hade han sprungit en liten runda - men sedan har han varit lugn (Sylvia har hållit koll på honom.) Blir det mer spring så ska jag dela av så att även denna hage blir mindre, men så länge han fortsätter att vara lugn låter jag honom behålla hela. Det är ju ändå ingen stor hage vi talar om.

Har ridit "plattan i mattan-Lára" idag igen! KUL! Tror att hon hade stått ganska många dagar för hon var rätt stökig när jag skulle sitta upp. Tillslut satt jag i alla fall i sadeln - och kunde konstatera att stiglädren var alldeles för korta... Kände mig inte upplagt för att hoppa av igen - nu när jag lyckats ta mig upp... Försökte istället ändra längden från hästryggen, men avbröt de försöken när hon hela tiden studsade jämfota i ivern att komma iväg. När jag sedan red längs bilvägen ägnade jag all min tankekraft för att försöka förmå Fia, Madde eller Sussie att komma körande mot stallet - då hade de ju kunnat hjälpa mig att fixa stiglädren. Men tyvärr lyckades inte denna tankeöverföring, så jag fick stå ut med korta läder hela ridturen.

Lára är en häst med precis hur mycket vilja som helst. För närvarande överstiger den med råge hennes kondition. Hon gick nämligen med föl förra året - och blev då också för första gången i sitt liv tjock - så nu är hon under igångsättning igen inför försäljning. När vi töltat på en bra stund hade hon börjat flåsa ordentligt så jag saktade ner till skritt. "Du ska få pusta en stund." sa jag. "För att...???" undrade Lára och studsade på stället i sin iver att få springa mer.

Hon blev inte nöjd förrän jag erbjöd mer tölt. Och jag konstaterade att jag faktiskt kunde åka tölt om jag ville - det har jag inte upplevt sedan jag sålde Reykur! Trevligt nog verkar all den där viljan dessutom vara kombinerad med broms - även om hon studsar på stället ifall man "förstör" genom att hålla ner tempot så drar hon inte iväg. Me like!!!

Nu ser jag fram emot att få rida henne igen - och då med lagom långa stigläder! Provade ut längden när vi kommit tillbaka till stallet - då hade hon ro att stå stilla. Så nu behöver jag bara komma ihåg att jag ska ha dem på 6:e hålet. Nya chanser att rida henne kommer jag också att få! Anki, som jag delar henne med f n, ska visst bara rida en dag denna vecka - så resten av dagarna är mina om jag vill! I morgon blir det nog vilodag ändå, men på onsdag...!!! Om det - mot förmodan - är någon läsare vars isländska är lite ringrostig så kan jag föresten berätta att á uttalas "ao" - så Lára uttalas alltså "Laora".

Blommande Luleå

Innan vi åkte ner till Skåne nyligen hade Johan pratat läääänge om att få fota blommande rapsfält. Resultatet av resan blev också ett antal riktigt fina bilder med detta motiv. Men varför gå över ån efter vatten? undrar jag, som fotat ovanstående i Luleå! Det är visserligen inte raps, om man ska vara petig, utan åkersenap. Men när det bara är den gula färgen man är ute efter så går ju detta lika bra! "Rostbollen" är ganska omdiskuterad... men jag hör till dem som gillar den!

Dessa vackra häggar växter utanför Domkyrkan i Luleå. Kolla in hur stammarna har växt... inte ens på plats är det alldeles enkelt att reda ut hur det där hänger ihop!

Har fått en ny handläggare på Försäkringskassan och så här långt verkar hon bra. Vi hade ett långt samtal per telefon för en dryg vecka sedan och i fredags fick jag ett utkast till den rehabplan som hon skrivit för mig. Där hade hon tagit mer ridningen som en rehabåtgärd! Uppenbarligen förstod hon när jag försökte beskriva hur viktig den är för mig! Dels mentalt (att även om sjukdomen begränsar mig på många sätt så kan jag fortfarande göra det roligaste jag vet). Men kanske ff a fysiskt, i o m att den erbjuder lågintensiv träning som är snäll mot min kropp och kan utföras när jag orkar, utan att begränsa mig till öppettider etc. I morgon hoppas jag att jag får tillfälle till sådan rehabträning - om jag får låna Lára igen.

Hästtjejer - ett segt släkte!!!

Idag var det "bara" 30 grader i skuggan (32 grader igår!) Dessutom i princip vindstilla. En dag som gjord att tillbringas på en sandstrand eller i en vilstol i skuggan kan tyckas.








Eller också kan man se till att man får svettas ÄNNU mer genom att ägna dagen till att fälla träd och rensa hagarna på nerfallna grenar. I tillräcklig mängd för att bygga en sådan här! (Fast det här är faktiskt inte hela sanningen - det ligger kvar en STOR hög inne i vallackhagen också.) Röjning i hagarna var nämligen inbokad till idag - och då kan man väl inte "vika ner sig" bara för att det råkar råda värmebölja?!! Men så är ju hästtjejer ett sällsamt segt släkte också! (Janne, KG och Nicke får ursäkta att jag skriver "hästtjejer" fastän även ni var med - tjejerna var ju ändå i majoritet!)

Tack!!!

...för alla uppmuntrande ord och "hållna tummar"!!! Det värmer verkligen! Och min "pendel" har (i alla fall just nu) svängt tillbaka från förtvivlan till hopp, när jag fått flera vittnesbörd om fånghästar som faktiskt blivit återställda igen.

Feykir har haft lite mer puls ett par dagar, antagligen för att han sprungit endel i sin sjukhage i samband med att hans flock fått börja sin tillvänjning på sommarbetet. Han vill ju så gärna följa med dem förståss! Men idag kändes han åter OK.

Kristallkula önskas!!!

26 grader i skuggan när jag åkte till stallet efter jobbet och pysslade med Feykir. Träffade Elisabeth idag och hon (som driver Djursjukhuset i Gammelstad) berättade att hon "pratat fång" med många veterinärer för att skapa sig en bild över läget. Det verkar som att de yngre veterinärerna är lite mer optimistiska medan de äldre säger att det knappast finns något hopp... Den mer optimistiska tolkningen innebär dock i de flesta fall att han kan bli smärtfri, men att det då snarast handlar om ett liv som promenadhäst. Att han åter skulle hålla för träning och tävling anses inte särskilt sannolikt...





Ännu vill jag verkligen inte ge upp hoppet! Men den svåra frågan är ju hur länge man kan acceptera att han inte får leva "riktigt hästliv" i sin flock utan måste stå ensam i en liten ruta...? (Även om de andra nästan alltid håller sig i närheten av honom, dock på andra sidan staketet.) Hur länge kan man avvakta, när mer rörelse verkar medföra smärta (puls)? Hur länge kan man acceptera att han har ont - i väntan på att det kanske blir bättre? Måste ju försöka utgå från min älskade hästs perspektiv -försöka bortse ifrån att matte gråter floder av brustet hjärta... Kan ingen ge mig en kristallkula, som kan tala om hur man mår till hösten??!! Om han då fortfarande får ont igen av små promenader...?

Puls och racer-ridning

Hemma igen efter långhelg med besök hos svärföräldrarna nere på Österlen - och bikiniväder på en strand som Mälarhusen kan man ju stå ut med!!!

Feykir hade tyvärr puls i båda framhovarna när jag kollade honom idag... men Sylvia sa att han sprungit en hel del när de andra fått gå ut på grönbete en stund - så det var ju inte bara av att han stått stilla i alla fall. Det är bara att fortsätta hålla tummarna... Han fick en rejäl "omgång" med ryktsten - och öronen var som vanligt extra populära. Sedan råkade jag lägga ifrån mig ryktstenen inom räckhåll för honom när jag gick iväg en kort stund - och så mycket kan man säga att den ryktstenen blir sig aldrig mer lik... att ha Feykir är som att ha hundvalp!

Sylvia och Fia skulle rida ut och Sylvia föreslog att jag skulle låna hennes Lára och följa med. Det gjorde jag förståss MKT gärna!!! Kristin hakade på oss också. Det var spännande att testa Lára - jag har aldrig ridit henne förut - och jag blev snart varse att jag satt på ett riktigt krutpaket! När det var dags för en galopp blev det verkligen drag under galoscherna! Jag lät henne springa och tänkte att hon väl skulle börja sakta ner tillslut, men det gjorde hon aldrig utan det var jag som fick börja bromsa. När hon väl stannat flåsade hon som en blåsbälg - men så var det ju 25 grader i skuggan också! Och så snart de andra hunnit i kapp oss var hon villig att fortsätta.

Sylvia och Fia vände hemåt, men Kristin och jag tog en längre sväng. Det blev en racergalopp till, men främst töltade vi. Och oj, så Lára töltar!!! Testade även lite högre tempo i tölten - och det var ju inget problem för henne. Det tar ju förståss ett tag att "hitta knapparna" på en ny häst - men jag hoppas verkligen att jag får fler tillfällen att rida henne. Inte minst ökade tölten vill jag gärna uppleva mer av!!!

Puls...

Promenerade en sväng med Feykir. Han hade inte puls varken före eller direkt efter. Hade sedan fått möjlighet att "bonusrida" på Snarfari så det blev ett pass med honom på ridbanan. När jag sedan kollade Feykir igen visade det sig att han hade puls igen... Inte bra om en sådan liten promenad på mjukt underlag gör att han åter får ont!!! Sylvia tror att prognosen är dålig... Min fina Feykir-häst...