26 grader i skuggan när jag åkte till stallet efter jobbet och pysslade med Feykir. Träffade Elisabeth idag och hon (som driver Djursjukhuset i Gammelstad) berättade att hon "pratat fång" med många veterinärer för att skapa sig en bild över läget. Det verkar som att de yngre veterinärerna är lite mer optimistiska medan de äldre säger att det knappast finns något hopp... Den mer optimistiska tolkningen innebär dock i de flesta fall att han kan bli smärtfri, men att det då snarast handlar om ett liv som promenadhäst. Att han åter skulle hålla för träning och tävling anses inte särskilt sannolikt...
Ännu vill jag verkligen inte ge upp hoppet! Men den svåra frågan är ju hur länge man kan acceptera att han inte får leva "riktigt hästliv" i sin flock utan måste stå ensam i en liten ruta...? (Även om de andra nästan alltid håller sig i närheten av honom, dock på andra sidan staketet.) Hur länge kan man avvakta, när mer rörelse verkar medföra smärta (puls)? Hur länge kan man acceptera att han har ont - i väntan på att det kanske blir bättre? Måste ju försöka utgå från min älskade hästs perspektiv -försöka bortse ifrån att matte gråter floder av brustet hjärta... Kan ingen ge mig en kristallkula, som kan tala om hur man mår till hösten??!! Om han då fortfarande får ont igen av små promenader...?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.jpg)
Inlägg
6 kommentarer:
Jag hoppas verkligen att din lilla Feykir blir bra så att han kan få ett långt och skönt hästliv, håller alla tummar och tår jag har! Hoppas att det löser sig! :)
/Malin E (Austri, Gandur)
Håller alla tummar och tår! kramiz
Hej!
Tiden läker alla sår, så även med fång, Har erfarenhet av detta och vi har gått igen om samma sak. Men slutat känna, kontrollera och vara manisk:(
Så vad du än gör ge inte upp. Fixa en stor skogshage med lite rundgräs, mossa kvistar för han mår bra av att få pyssla och röra sig, gärna med en kompis som inte heller skall gå på bete.
Ska hålla alla tummar och tår för honom hela sommaren för att han ska bli bra igen!
Ge inte upp, alldeles för många ger upp fast det egentligen går att rädda dom, veterinärer har alldeles för lätt för att bara dömma ut hästar. kontakta min mamma, adress telefonnr och mailadress står på min hemsida http://engelstoft.se Hon är otroligt duktig på alternativa behandlingar, vi fick en gammal connemara som hade värsta sortens hovbensrotation, ägaren trodde på reinkarnation och karma och ville inte avliva vilket vi inte visste så vi fick honom för att hon skulle slippa ta beslutet flera veterinärer hade dömt ut honom vilket vi inte heller visste. Mamma behandlade honom, han fick speciella beslag, massa örtmediciner av olika slag och han blev frisk. Hovslagaren som skött om hovarna hela tiden trodde inte sina ögon hovarna blev helt normala, från att vara som svampar kunde han ridas barfota helt normalt. många ger bara upp och tror inte att det går att göra något åt saken men det går.
Hej Anna,
jag hoppas och håller tummarna med dig! Skönt att det verkar finnas hopp, enl. inläggen nedan.
Kram
/Lale
Skicka en kommentar