Idag har Feykir uppdaterat sig på bostadsmarknaden. Från "charmigt renoveringsobjekt" till "modernt boende med potential" - d v s från liten sjukhage med "manuell vattenbalja" till en lite större hage med automatisk vattenkopp. Det där sistnämnda uppskattar förståss matte!!! Precis när han släpptes in i hagen hade han sprungit en liten runda - men sedan har han varit lugn (Sylvia har hållit koll på honom.) Blir det mer spring så ska jag dela av så att även denna hage blir mindre, men så länge han fortsätter att vara lugn låter jag honom behålla hela. Det är ju ändå ingen stor hage vi talar om.
Har ridit "plattan i mattan-Lára" idag igen! KUL! Tror att hon hade stått ganska många dagar för hon var rätt stökig när jag skulle sitta upp. Tillslut satt jag i alla fall i sadeln - och kunde konstatera att stiglädren var alldeles för korta... Kände mig inte upplagt för att hoppa av igen - nu när jag lyckats ta mig upp... Försökte istället ändra längden från hästryggen, men avbröt de försöken när hon hela tiden studsade jämfota i ivern att komma iväg. När jag sedan red längs bilvägen ägnade jag all min tankekraft för att försöka förmå Fia, Madde eller Sussie att komma körande mot stallet - då hade de ju kunnat hjälpa mig att fixa stiglädren. Men tyvärr lyckades inte denna tankeöverföring, så jag fick stå ut med korta läder hela ridturen.
Lára är en häst med precis hur mycket vilja som helst. För närvarande överstiger den med råge hennes kondition. Hon gick nämligen med föl förra året - och blev då också för första gången i sitt liv tjock - så nu är hon under igångsättning igen inför försäljning. När vi töltat på en bra stund hade hon börjat flåsa ordentligt så jag saktade ner till skritt. "Du ska få pusta en stund." sa jag. "För att...???" undrade Lára och studsade på stället i sin iver att få springa mer.
Hon blev inte nöjd förrän jag erbjöd mer tölt. Och jag konstaterade att jag faktiskt kunde åka tölt om jag ville - det har jag inte upplevt sedan jag sålde Reykur! Trevligt nog verkar all den där viljan dessutom vara kombinerad med broms - även om hon studsar på stället ifall man "förstör" genom att hålla ner tempot så drar hon inte iväg. Me like!!!
Nu ser jag fram emot att få rida henne igen - och då med lagom långa stigläder! Provade ut längden när vi kommit tillbaka till stallet - då hade hon ro att stå stilla. Så nu behöver jag bara komma ihåg att jag ska ha dem på 6:e hålet. Nya chanser att rida henne kommer jag också att få! Anki, som jag delar henne med f n, ska visst bara rida en dag denna vecka - så resten av dagarna är mina om jag vill! I morgon blir det nog vilodag ändå, men på onsdag...!!! Om det - mot förmodan - är någon läsare vars isländska är lite ringrostig så kan jag föresten berätta att á uttalas "ao" - så Lára uttalas alltså "Laora".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar