Här har Lára precis kommit tillbaka ut till sin flock igen, efter dagens ridtur. En ridtur som hade "fart och fläkt" som tema - vad annars med denna häst? Den stora frågan hon ställer sig hela tiden är "VARFÖR skritt???". Hon är verkligen HELT oförstående till bruket av denna så onödiga gångart! I det fallet tänker jag att hon är lite som barn i "varför-åldern".
När jag säger: "Vi ska skritta nu," kommer det direkt ett "Varför????"
"För att du behöver värma upp."
"Varför???"
eller "För att du ska få hämta andan lite."
"Varför???"
"För att du behöver sluta flåsa efter galoppen."
"Varför???"
"Vi ska skritta sista biten hem."
"Varför???"
Det är först när man passerat Josefshallen och alltså har ca 10 meter till stalldörren, som man kan sluta bromsa om man vill behålla henne i skritt. Men detta innebär inte alls att man har "en massa häst i handen" hela tiden - utan hon är lätt och fin i munnen. Men man får påminna om skritten genom att göra halvhalter i varje steg.
Jätteroligt att jag fick låna Lára idag igen! Jag märker hur betydelsefullt det är att få något roligt att förknippa stallet med också, mitt i all oro för Feykir - och är så tacksam för att jag först kunde låna Snarfari så länge och nu Lára. Fast det var ju lite spännande att se hur det skulle gå att ta sig upp i sadeln... Hade förberett mig på att jag direkt skulle ryta till ORDENTLIGT ifall hon började krångla, för det verkar ju som att hon lyssnar mycket på rösten. Och man får definitivt INTE ge henne minsta lillfinger för då tar hon hela handen... Så jag tog i med hela magstödet (är ju gammal körsångare) i ett "SKÄRP DIG!!!" så snart hon gjorde en ansats till att börja stöka. Varpå hon stod som ett ljus till dess jag landat i sadeln.
Och sedan hade vi jättekul! Red mot Avan och det blev mycket tölt, i olika tempi. Två galopper hann vi med också - och jag konstaterade nöjd att jag fick både en vänster- och en höger galopp precis som jag ville. Det kan ju annars vara lite svårt med sådana här katapult-hästar, att de förstår vad som är på gång och hinner fatta galopp själva innan man gjort sin galoppfattning. Och då blir det ju den galopp det blir... Efter lite inledande racer-galopp (hade inte hjärta att börja bromsa direkt) kunde jag även samla henne lite i galoppen och få rundare språng.
En ordentlig sidförflyttning i galopp hann vi också med... Hon verkar väldigt orädd av sig, men när vi passerade ett ställe där någon uppenbarligen tippat ett lass grovsopor vid vägen (HUR tänkte man då???) gjorde hon ett rejält hopp ut mot andra dikeskanten. Hon blev faktiskt så ur balans att hon frivilligt övergick från galopp till tölt (annars bryter hon ALDRIG av från galoppen frivilligt) - och jag fick uppleva en riktigt snabb tölt!!!
Även på hemvägen provade vi ökat tempo tölt - häftigt! Måste bara lära mig bättre hur jag ska understödja så att hon inte går över i galopp efter en stund. Det är verkligen otroligt hur lätt hon verkar ha för allt i ridningen! Och, som Sylvia sa, att hon är lika bra nu - efter alla år i ridskolan. Annars brukar ju hästarna kräva ett visst (eller stort) mått av underhåll för att bibehålla sina gångarter - men hon är uppenbarligen en naturbegåvning av stora mått! Och dessutom så fantastiskt lätt i handen. Det skulle vara mycket intressant att se hur bra hon skulle bli med träning... och det får vi kanske se framöver, för hon är ju till salu...!!!
När jag säger: "Vi ska skritta nu," kommer det direkt ett "Varför????"
"För att du behöver värma upp."
"Varför???"
eller "För att du ska få hämta andan lite."
"Varför???"
"För att du behöver sluta flåsa efter galoppen."
"Varför???"
"Vi ska skritta sista biten hem."
"Varför???"
Det är först när man passerat Josefshallen och alltså har ca 10 meter till stalldörren, som man kan sluta bromsa om man vill behålla henne i skritt. Men detta innebär inte alls att man har "en massa häst i handen" hela tiden - utan hon är lätt och fin i munnen. Men man får påminna om skritten genom att göra halvhalter i varje steg.
Jätteroligt att jag fick låna Lára idag igen! Jag märker hur betydelsefullt det är att få något roligt att förknippa stallet med också, mitt i all oro för Feykir - och är så tacksam för att jag först kunde låna Snarfari så länge och nu Lára. Fast det var ju lite spännande att se hur det skulle gå att ta sig upp i sadeln... Hade förberett mig på att jag direkt skulle ryta till ORDENTLIGT ifall hon började krångla, för det verkar ju som att hon lyssnar mycket på rösten. Och man får definitivt INTE ge henne minsta lillfinger för då tar hon hela handen... Så jag tog i med hela magstödet (är ju gammal körsångare) i ett "SKÄRP DIG!!!" så snart hon gjorde en ansats till att börja stöka. Varpå hon stod som ett ljus till dess jag landat i sadeln.
Och sedan hade vi jättekul! Red mot Avan och det blev mycket tölt, i olika tempi. Två galopper hann vi med också - och jag konstaterade nöjd att jag fick både en vänster- och en höger galopp precis som jag ville. Det kan ju annars vara lite svårt med sådana här katapult-hästar, att de förstår vad som är på gång och hinner fatta galopp själva innan man gjort sin galoppfattning. Och då blir det ju den galopp det blir... Efter lite inledande racer-galopp (hade inte hjärta att börja bromsa direkt) kunde jag även samla henne lite i galoppen och få rundare språng.
En ordentlig sidförflyttning i galopp hann vi också med... Hon verkar väldigt orädd av sig, men när vi passerade ett ställe där någon uppenbarligen tippat ett lass grovsopor vid vägen (HUR tänkte man då???) gjorde hon ett rejält hopp ut mot andra dikeskanten. Hon blev faktiskt så ur balans att hon frivilligt övergick från galopp till tölt (annars bryter hon ALDRIG av från galoppen frivilligt) - och jag fick uppleva en riktigt snabb tölt!!!
Även på hemvägen provade vi ökat tempo tölt - häftigt! Måste bara lära mig bättre hur jag ska understödja så att hon inte går över i galopp efter en stund. Det är verkligen otroligt hur lätt hon verkar ha för allt i ridningen! Och, som Sylvia sa, att hon är lika bra nu - efter alla år i ridskolan. Annars brukar ju hästarna kräva ett visst (eller stort) mått av underhåll för att bibehålla sina gångarter - men hon är uppenbarligen en naturbegåvning av stora mått! Och dessutom så fantastiskt lätt i handen. Det skulle vara mycket intressant att se hur bra hon skulle bli med träning... och det får vi kanske se framöver, för hon är ju till salu...!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar