Atlikurs!

Fortfarande ganska rejält mörbultad efter gårdagens läkarbesök... men den "pillercocktail" Johan ordinerade igår hjälpte mig faktiskt att sova hyfsat i natt. Som tur var hade han rätt: att framprovocerad smärta kan lindras med värktabletter även om min vanliga smärta inte kan det.

När vi under läkarbesöket gick igenom de olika diagnoskriterierna och alla olika prover jag tagit genom åren tog min läkare även upp sådant som visat sig kunna lindra fibro-värk, som träning i varmvattenbassäng och lågintensiv träning. Och det sistnämnda har jag ägnat mig åt idag tillsammans med Snarfari. Kanske var det t o m i lugnaste laget för att räknas som lågintensiv träning (som jag förstått saken ska man bli rejält varm i kroppen för att få den smärtlindrande effekten) för vi fick mest jobba i skritt. Det handlade om att finslipa våra vändningar. Först genom att jag måste bromsa upp honom mer inför vändningen. Och sedan det riktiga finliret: hur jag skulle krama på tyglarna i vändningen och SNABBT ge STOR eftergift när han mjuknade i munnen.

Hittills har mitt huvudfokus varit på att använda vikthjälperna i vändningen och jag tyckte att jag "nött in" der riktigt bra. Men så snart jag började fokusera på tygelhjälperna så glömde jag bort de där vikthjälperna... Men Atli påminde mig förståss och tillslut lyckades jag ha Snarfari helt lätt i handen genom hela vändningarna!

Vi fick tölta lite som avslutning också. Efteråt sa Atli att Snarfari nu har en trevlig grundform i tölten, så nu är det lättheten vi ska börja jobba för. "Och den kommer aldrig att komma från honom - den måste du komma med!" sa han. Förra kursen började han använda liknelsen med att dansa - att det är ryttaren som ska föra och hästen som ska följa. Och nu sa han att jag ska framkalla lätthet genom att jag dansar fortare. Blir intressant att se hur han utvecklar det i morgon!

Konstaterade sedan att vi verkligen har supersnälla och okomplicerade hästar! Snarfari och Penni (den senare flyttade till Mariebäck nu i påsk så de känner ju inte varandra så väldigt väl ännu) behöver båda äta lite extra och jag lät dem stå vid rundbalen samtidigt. Där stod de och åt på var sin sida - hur snällt som helst!



Här har ni Penni, Snarfari och i bakgrunden Feykir. Det hände ibland att Penni eller Snarfari hade "ätit sig runt" mot den andres sida av balen. Men då var reaktionen bara: "Jaha, här står du." varpå han genast backade tillbaka till sin egen sida igen.

Feykir och jag hade mega-mys idag! Hade bestämt mig för att borsta honom så länge han släppte päls - och jag fick verkligen borsta! Eller rättare sagt skrapa, för jag använde mirakelskrapan från Lillhästen. Och Feykir, som aldrig brukar lyckas stå stilla när jag ska försöka kolla pulsen, stod som i trance! När två nya träningshästar blev insläppta i hagen bredvid honom och sprang runt och blåste och pep så blev han först tvungen att gå bort till staketet och kolla in dem. Fast efter bara någon minut var han tillbaka hos mig och budskapet var tydligt: "Snälla matte, fortsätt skrapa!!!"

När jag kom hem från stallet åkte jag till simhallen och bastade ångbastu läääänge - så just nu känner jag mig inte alls lika mörbultad efter gårdagen längre. Hoppas effekten håller i sig!

Sjukrute-massakern

...en psykologisk thriller i två (?) delar.

Rek från 15 år. ;-)

Ja, så här går det när Feykir får roa sig med den uppenbarligen så "tuggvänliga" plastborsten...!!! Tuggleksakerna jag köpt till honom verkar dock fortfarande orörda...

Aj, aj....AAAAAAAJ!!!

Försäkringskassan har underkänt mina senaste sjukintyg... Inte så roligt precis att behöva uppleva att all min värk och all min trötthet inte tas på allvar... :-( Var till min läkare i em för att han skulle komplettera intygen. För att vara tydlig om vad min sjukdom innebär så gick han igenom de diagnoskriterier som finns. Där ingår bl a så kallade triggerpunkter, 18 till antalet, och minst 11 av dessa ska redan ett måttligt tryck framkalla smärta. För att stämma av detta tryckte han JÄTTEHÅRT på alla dessa 18 punkter! Ja, enligt honom var det hela tiden bara ett måttligt tryck, men för mig gjorde det så ont att jag skrek. På alla 18... Sedan testade han de flesta större muskler också - med samma plågsamma resultat.

Så här efteråt känner jag mig VÄLDIGT mörbultad... Nu får vi verkligen hoppas att Försäkringskassan inser hur illa det faktiskt är med mig - så att jag i alla fall får ut något för all den här extra smärtan. Har dock vissa förhoppningar att värktabletter ska kunna lindra. I vanliga fall fungerar de tyvärr inte på mig... men nu handlar det om "framkallad smärta" säger Johan och det är visst viss skillnad. Har just tagit den kombination av tabletter som han ordinerat med förhoppningen att de ska lindra under natten. Det känns MKT bra att jag tagit ledigt i morgon - då kan jag ju vila hela förmiddagen ifall det bli en ännu sämre natt än vanligt.

Hästarna fick förståss Annaledigt idag - orken räckte inte alls till dem. Men vi hoppas på nya tag i morgon.

Alla hästar hemma?!

Idag var Snarfari faktiskt riktigt, riktigt fånig! Efter många ridpass på ridbanan tänkte jag ge honom en rolig och omväxlande ridtur ute i skogen... men det blev inte alls så bra som jag hade tänkt...

Skogsvägen bakom bommen har äntligen torkat upp efter snösmältningen så jag red där för första gången på JÄTTELÄNGE. Och för att göra det hela ännu mer omväxlande svängde jag in på en ännu mindre skogsväg som är väldigt igenväxt av sly. Där brukar Feykir och jag roa oss med att trava "i kringelikrokar", över grenar som ligger tvärs över stigen och hoppa någon liten stock.

Men Snarfari blev istället jättespänd och stressad... Efter en stund insåg jag vad det måste bero på: när vi banade oss väg genom allt sly så tog ju kvistar hela tiden mot hans kropp. Och han misstog detta för att vara jag som använde ridpisken! Jag tänkte att han väl skulle vänja sig efter en stund - men istället började han springa. Först stressad trav - men snart övergick han till galopp. Och ju fortare han sprang detso mer snärtade förståss kvistarna... Allt medan jag bara satt och höll i mig - för jag förstod att varje försök att bromsa bara skulle sluta med en dragkamp jag aldrig kunde vinna.

I en glänta saktade han så ner och stannade. Jag gjorde ett försök att fortsätta framåt, trodde att han skulle ha förstått vid det här laget. Men icke - det blev en rejäl åktur i racerfart igen... Stackarn trodde alltså att jag helt enkelt gick lös på honom med pisken hela tiden! :-O

När han tillslut stannade en andra gång bestämde jag att det var dags att vända. Fast jag satt av och gick med honom tillbaka längs "slyvägen" - då hade han antagligen sprungit i full galopp hela vägen hem!

Tillbaka ute på bilvägen fortsatte jag i tölt bort till vändplanen. Där konstaterade jag att vi kan rida riktigt små åttor i tölt m h a vikthjälper och skänklar. Så duktiga vi är! Vägen tillbaka hem red vi öppna i tölt för vänster skänkel - och Snarfari var riktigt duktig på att länga halsen! Det blev ingen längre ridtur idag - men tyckte det fick räcka för oss ändå.

Om Feykir finns inte så mycket att rapportera - annat än att han verkligen släpper päls nu. I helgen ska mirakelskrapan få göra en ordentlig insats. Så kanske han har sommarpäls sedan?! Nja, kanske inte riktigt, men nära på...!!!

Att vara katt

Bam-bam smyger på ett byte...

I nästa liv tror jag att jag skulle vilja vara katt! De verkar ha ett härligt liv! Väldigt mycket ligga och vila - gärna på en varm och solig plats. Och ibland busa till det med att jaga en reflex eller något som blåser längs marken!

Har varit och pysslat med hästarna idag. Ändå ganska mysigt, trots att det bara var 4 ynkliga plusgrader. Nu längtar jag efter att vårvärmen ska komma tillbaka!

Har konstaterat att om Feykir nu ändå var tvungen att drabbas av fång så var det ändå ett ganska väl valt tillfälle i o m att jag verkligen inte varit i toppform det senaste halvåret (eller är det året?!) Det har varit ganska lagom för mig att ha lånehäst - särskilt en som ska sättas igång efter en lång vila. För korta ridpass har passat bäst både för mig och Snarfari. Och jag har inte behövt ha allt för dåligt samvete alla de dagar jag inte orkat rida.

Annalediga

Ännu en bild från senaste Atlikursen. Det var ju rätt lerigt... Förutom alla hästar blir det alltid en massa hundar också när det är ridkurs. Och jag kan säga så mycket att när de busat runt i denna lera hela dagen var jag VÄLDIGT glad att jag inte var hundägare och behövde ta med någon av dem in i bilen och/eller huset!

Har ni sett att Feykir och jag har samma frisör - med förkärlek för guldiga slingor på mörk botten?! ;-) Som ni ser på den här bilden - som också är från senaste Atlikursen - så var det rejält lerigt även i Feykirs sjukruta. Det rann i princip en bäck genom den, i ena änden. Men fascinerande nog så var den helt torr redan helgen efter!

Jag har varit hästledig idag - eller om man ska säga att hästarna varit Annalediga. Men jag ser fram emot att åka till stallet igen i morgon för att pyssla med "mina killar"!

Såg föresten en väderprognos för helgen (när det är Atlikurs igen). Tyvärr verkar det bli "woodfieldväder" på fredag: 2 plusgrader och regn...BRRR!!! Men däremot soligt och 10 grader på lördag samt molnigt och 8 grader på söndag.

Uppe med tuppen - nej, jag menar hönan!!!

Hade morgonfodringen idag - och dessutom skulle jag iväg på annat redan kl 10 så det gällde att vara tidig. Fast det kunde ha kört ihop sig rejält... för det hade blivit fel när jag ställt mobilen på väckning... (Har precis börjat använda den som väckarklocka och glömde att den är så avancerad att den skiljer på veckodagarna...) Som tur var vaknade jag ändå av mig själv. Och när jag kollade klockan insåg jag att mobilen borde ha larmat för en kvart sedan! :-O Det blev rivstart, bara kastade mig ur sängen, på med stallkläder och iväg. Men jag hann ändå med den färja jag hade räknat ut att jag behövde hinna med för att inte schemat för resten av dagen skulle haverera.



Och när jag sedan körde grusvägen till Mariebäck träffade jag på den här damen - en ståtlig tjäderhöna! Har sett henne flera gånger senaste veckorna och fått komma riktigt nära med bilen, men när jag öppnat rutan för att fota henne har hon varje gång flugit till skogs. Nu fotade jag först genom framrutan - och då satt hon ju kvar!

...sedan provade jag även att föööööörsiiiiiiktigt sticka ut mobilen genom sidorutan och ta några bilder. Vågade inte sticka ut huvudet också - så jag kunde ju inte sikta eller tala om för kameran var skärpan skulle vara... men den här bilden blev ju ändå rätt hyfsad efter omständigheterna!

Det var en härlig, solig morgon och när ljudet av hötuggande hästar succesivt spred sig över Mariebäck var stämningen fullkomlig! Frukost vid stallväggen hade varit perfekt m a o! Istället blev det snabb mockning hos Feykir (MKT praktiskt att han numera nästan bygger "hingsttorn" av skiten!!!) innan jag vände hemåt igen.

Träffade faktiskt på tjäderhönan även på hemvägen! Hade hoppats att hon skulle vara kvar på samma sida av vägen, så att jag nu skulle ha henne på rätt sida för ett foto genom sidofönstret. Men nu hade hon bytt sida och när jag stannade bilen flög hon direkt in i skogen. Uppenbarligen tyckte hon att hon att det fick räcka med paparazzifasonerna för idag! Men jag kanske skulle ta med mig en riktig kamera till stallet några dagar, ifall jag har turen att träffa på henne igen?!