Islandshäst-WM 2011 (trailer)

Note to self: sadla om!

Idag blev det en timmes ridtur för Feykir och mig - på egen hand. Det var faktiskt ett bra tag sedan vi senast red ut utan sällskap av någon... och tidigare red vi nästan alltid ensamma. (Mötte jag någon annan av hästägarna så var det alltid så att den ena av oss var på väg hem när den andra kom...) Men nu har vi varit bortskämda med bra timing länge! Dock inte idag alltså och det märktes på Feykir till att börja med för han "ålade" sig och var inte alls så intresserad av att lämna gården helt ensam...

Men när matte grälade på honom skärpte han i alla fall till sig! Och det blev en riktigt ambitiös ridtur idag! Vi red mot Avan och först tränade vi massor av galoppfattningar. Feykir favoriserar fortfarande vänster galopp (ett nytt påfund under den senaste veckan) så vi "nötte på" med fattningar (mest höger, men då och då vänster) till dess han tagit rätt galopp (höger) tillräckligt många gånger i rad. Då blev det många "BRAAAAA, DUKTIG!!!" och jag vände dessutom hemåt igen som extra belöning. Vid det laget var vi nästan borta vid korsningen till Avan, där vi brukar vända hemåt, men lite tidigare hemgång blev det i alla fall.

Under hemvägen jobbade vi först massor med slutor i skritt. Att böja i vänstersidan går riktigt bra nu, men höger är JOBBIGT!!! Så jobbigt att han nästan helt tappar framåtbjudning - om jag inte som idag passar på att träna detta på hemvägen.

Sedan jobbade vi tölt också. Massor av övergångar halt-rygga-samlad skritt-lååångsam tölt. I början kändes det som om jag hade hur lång häst som helst... men det blev bättre och bättre. Och när jag tillslut viftade till lite med pisken också kom bakbenen igång ordentligt så att bogarna kom upp lite. HÄRLIGT! Gav honom en skrittpaus efter detta med förhoppningen att vi skulle orka prestera lite mera sådan tölt sedan.

Men då verkade Feykir höra något i skogen, för han blev helt paralyserad och inte kontaktbar... När jag tillslut kunde förmå honom i alla fall röra sig framåt handlade det om att stelt ta ett steg i taget... och jag insåg jag ganska snart att det inte var lönt att försöka återskapa den härliga töltkänslan vi nyss haft... Det handlade snarare om att ha avslappnad trav sista biten hem som målsättning. Och tillslut lyckades vi faktiskt åstadkomma lite av den varan.

Och eftersom vi var så ambitiösa idag blev det försåss ännu fler slutor i skritt under avskrittningen. Tillbaka i stallet kunde jag konstatera att Feykir uppenbarligen fått jobba ordentligt idag - för han var alldeles skummig mellan bakbenen. Men vi skulle verkligen behöva jobba mer med tölten en period! (Det har blivit ovanligt mycket trav och galopp sista tiden - men nu är det hög tid för ett tydligare töltfokus för att väga upp detta.)

Har också kunnat konstatera att när vi "brottas" med slutorna så lyckas jag få sadeln att hamna snett till höger. Och min Childeric går ju inte att justera genom att bara trampa till i vänster stigbygel... Efter varje omgång med slutor borde jag alltså stanna och sadla om - för annars uppmuntrar jag Feykir att skjuta ut högerbogen för att balansera att matte sitter snett... Och den bogen får vi jobba tillräckligt med ändå!

Idag kom jag föresten tillslut ihåg att ta hem boglampans batteri för laddning - det finns lite hopp för mitt minne i alla fall!

Minnet är bra, men kort...

Har ridit ut med Fia och Lukka idag igen - trevligt!. Och Feykir kändes ännu lite bättre än igår! Vi började med att skritta en lång sträcka - och båda hästarna tog verkligen ut steget och skrittade på med bra energi! (Igår var det betydligt kortare steg.)

Även trav och galopp kändes bättre än igår - bl a gjorde vi flera fattningar av höger galopp. Tölten var däremot lite knepigare... Jag red på vanligt tränsbett och Feykir ville gärna hänga i handen... Men tillslut fick jag honom att ta i lite bättre bak och då lättade det förståss fram!

En timmes ridtur blev det - och det blev för mycket för min boglampa... (Hade än en gång missat att ta hem den för laddning... måste verkligen skärpa mig där!!!) På hemvägen slocknade den nästan helt - det var bara som ett diskret positionsljus... Tur att Fia hade bra pannlampa!

Hade förståss tänkt ta hem batteriet för laddning i kväll - men när jag kom hem insåg jag att det än en gång blivit kvar i stallet... Jo, jag har varit dement så länge jag kan minnas... vilket i o f s inte är så länge... ;-) I morgon MÅSTE jag komma ihåg det!!!

Gudomlig rättvisa

"När Gud hade skapat jorden tittade St.Pär ner på den och sa: i Afrika har dom torka. I Syd Amerika har dom översvämningar. I Nord Amerika har dom tromber. I Öster har dom jordbävningar.. MEN Sverige slipper ju undan ALLA katastrofer..? Då log Gud illmarigt och sa: DOM HAR FÖRSÄKRINGSKASSAN!!!"

TACK för den Johanna!!!

Positivt besked från Feykir!

Feykir och jag har haft två vilodagar "på raken" nu. När jag red i söndags kändes han inte alls som han brukar, men jag hoppades att det bara var rejäl träningsvärk, något som ett par dagars vila skulle kunna kurera.

I början av dagens ridtur kändes han fortfarande ganska stel... och när jag ville fatta högergalopp (hans bästa galopp) var han först oroväckande ovillig... att ställa vänster och skjuta fram höger höft resulterade inte alls i en fin högergalopp - utan att han rusade in i vänster galopp... Han gjorde så tre försök i rad så matte blev ganska bekymrad. Men när jag hade gett upp och bara lät honom trava gjorde han plötsligt en jättefin "högerfattning" och galopperade hur bra som helst! Det var som att han sa: "Förut hade jag ingen lust... men nu ville jag!" Matte blev BETYDLIGT lugnare när hon fått känna lite vanlig, mjuk Feykirgalopp!

Vi töltade på hemvägen och till min glädje var det inte alls så illa som tölten i söndags. Då ville han hela tiden ramla ner i trav. Något han ALDRIG brukar göra i vanliga fall - så det blev verkligen övertydligt att han inte var helt OK. Men idag fanns inga sådana tendenser! Däremot kändes han stel - han ville gärna bita tag i bettet på högersidan och skjuta ut bogen. Men i slutet av ridturen kunde jag tillslut ställa höger-vänster-höger-vänster i tölten utan minsta motstånd. HÄRLIGT att få bekräftat att söndagens problem inte var allvarligare än träningsvärk, även om det säkert var riktigt rejäl sådan.

Nu ser jag fram emot morgondagens ridtur - förhoppningsvis på en ännu lite mjukare häst!

Oj, oj, oj...

... det här kommer ju alldeles att stiga mig åt huvudet! När Andreas Eenfeldt på bloggen Kostdoktorn presenterar sin bok "Matrevolutionen" inkl ett antal recesioner på nätet, vems recension tror ni han nämner som nr 2?! (Efter Ola Lauritzen "GI-guru") Med länk till min blogg och allt! Ja, blir jag inte odräglig efter det här så...!!! ;-)

Ni kan kolla själva HÄR!

Vad står på??!

Hur bär man sig åt för att få vallackflockens odelade uppmärksamhet på det här sättet? Fia vet... (Gabriel, Feykir, Eydir, Krummi i främre raden. Funi och Djarfur bakom. Sleipnir har just jagats ut ur bilden av Krummi.)

...hon tar med sig torkat bröd från restaurangen på jobbet!

Stona vill också ha bröd!

(Tildra, Hremsa, Mysla, Ljufa och Lukka i första raden, Haminga bakom.)

Som ni ser av bilderna har antalet hästar i Mariebäck verkligen minskat drastiskt sedan ridskolan avvecklades. Riktigt alla är inte med på dessa bilder - men nästan. Totalt är det väl ungefär en halvering av hästantalet!

Även idag har Feykir vilodag - tror både han och matte behövde det! Men i morgon hoppas jag vi är "fit for fight" igen då vi förhoppningsvis ska ge oss ut i mörkret med Fia och Lukka. (Alltid bra med en tjej att gömma sig lite bakom, ifall det blir lite spännande, tycker Feykir...!)