...och därmed basta!

Idag skulle jag ha tränat på CityRehab efter jobbet. Men jag var helt enkelt alldeles för trött, så jag åkte hem och vilade istället. Efter ett par timmar började jag dock piggna till lite - men då var det för sent att åka till sjukgymnastiken. Men simhallen hade inte hunnit stänga, så det blev deras ångbastu istället. Där kan man ju också stretcha!

En kollega berättade föresten idag om en bastumössa som man spolar i kallt vatten och sedan har på huvudet i bastun. Enligt honom är det väldigt behagligt med en sådan när man bastar - och jag kan ju tänka mig att man inte blir lika snurrig ifall man håller huvudet svalt. "Och du blir nog ensam i simhallens bastu, ifall du har mössa på dig!" trodde han. Fast jag har alltid inpackning i håret när jag sitter i bastun - och då vill man ju att huvudet (håret) ska bli varmt!

Ikväll fick jag föresten för första gången frågan: "Går du ofta hit?" i en bastu! (Ångbastun är gemensam för alla badgäster.)

2:a advent!

Efter ridningen idag blev det riktigt rejält andra adventsfirande! Först glöggmingel hos bekanta här i Kyrkbyn. De har en vacker gammal Norrbottensgård som de renoverat jättefint i gammal stil - nu med juldekorationer såg den ut som i någon heminredningstidnings julnummer!

Och när vi sedan promenerade hem från dem stannade vi till uppe i kyrkan för en julkonsert. Nederluleå kyrka, som den egentligen heter, är väldigt vacker och riktigt, riktigt gammal. Inget vet när den började byggas - de enda säkra källorna talar om en renovering år 1492 och då bör den ju först ha varit i bruk ett tag! Nu inför julen är den extra vacker - med massor av levande ljus! En fin panoramavy från kyrkan (dock utan tända ljus) kan ni se på Johans fotosida.

Efter allt detta frossande i julstämning gick jag till massiv moteld - genom att grilla ute på altanen till middag! Vårt ICA hade färsk, skivad fläskkarré för 25 kr kg och det kunde jag inte motstå. Och karrén blir ju definitivt godast om man tillagar den på kolgrillen! Vi har en liten bärbar Webergrill som får tjänstgöra så här års - när stora grillen står på vinterförvaring. Och precis som i de flesta fall är det konstrasterna som ger effekten: kolgrillad karré var en verklig höjdare efter allt frosseri i julstämning! :-)

Ingen hopphäst idag.

När jag steg upp på morgonen lyste solen så vackert över snön! Men sedan kom gårdagens tjocka moln tillbaka, så det blev rika grått och trist som det var då... Knappt ens dagsljus mitt på dagen kändes det som! Ja, ni ser ju på bilden ovan... Feykir stod låååångt bort i hagen (den mörka fläcken längst bort) men när jag ropat och visslat en lång stund tyckte han att vi i alla fall kunde mötas på halva vägen.

Idag fick vi inget ridsällskap utan fick klara oss på egen hand - men det är ju ändå det vanligaste för oss. Bestämde mig för att rida samma runda som igår och på fredag. Under den inledande tölten längs bilvägen ägnade jag mig åt "fylleridning" (som Anna M kallade det - eller "ta med hästen åt sidan med vikten" som Atli krånglat till det med.) Åt höger "rinner" Feykir bara iväg åt sidan, men åt vänster krävs betydligt mer av mig. Men när jag vräkt mig åt vänster ett par gånger så att han förflyttat sig över vägen i samma riktning, så töltar han riktigt trevligt! Det är väl för att både vänster bak och höger bog "hamnat på plats" misstänker jag.

Inne i skogen varvade vi sedan trav och galopp - och passade på att träna halvhalter i galoppen. I vänstergaloppen såg jag till att göra halvhalterna när Feykir hade extra driv framåt. Där är det för tidigt att förvänta sig någon samlande effekt av halvhaltsförsöken, utan handlar främst om att han ska "tåla" en förhållning i galoppen utan att styva sig och tappa takten. Det är fortfarande lite känsligt att driva på framåt efter förhållningen, utan bäst om jag bara slappnar av och åker med några steg. Alltså behöver vi ett utgångsläge där han verkligen tar i bakifrån - om det ska "finnas galopp kvar" även efter min förhållning.

I högergaloppen är han mycket säkrare och där blir det faktiskt riktiga halvhalter också - en häftig känsla att liksom "bli hängande i luften" en liten sekund! Och där kan jag också driva på framåt igen, som man ju egentligen ska efter en halvhalt, utan att det stör honom.

I slutet av den vanligtvis så sanka delen inne i skogen - där det nu tack och lov är bottenfruset - ska man kliva över ett vattenfyllt dike. Diket är relativt djupt och Feykir brukar alltid göra ett STOOORT Butterfly Flip-wannabe-hopp över - från stillastående. Vilket varje gång resulterar i att matte nästan flyger av och i den vevan rycker honom ganska rejält i munnen... INTE bra! Varje gång jag ridit där nu i vinter har jag istället hoppat av och gått före över. Men idag testade jag att sitta på igen. Han stod ett ögonblick med hovarna en bit ner i diket och nosen mot isen - och jag undrade om det än en gång skulle sluta med ett jättehopp. Men till min glädje gick han istället ner och klättrade upp på andra sidan. Ingen misshandel av hästmun alltså! Förhoppningsvis har han nu lärt sig en ny vana för denna vinter. Till våren när det är geggigt igen i dikeskanten är det väl risk att han börjar om med jättehoppen - för att kliva i gegga det gillar han INTE!

När vi kom ut på bilvägen igen var det åter dags för tölt. Gjorde övergång från samlad skritt och red öppna åt höger. Det gick riktigt bra! Fyrtakten smattrade mot vägens packade snö - och formen kan väl inte beskrivas som helt stadig, men i alla fall bitvis bra.

Testade även att göra en övergång från galopp till ökad tölt - och fick riktigt fart på honom! Genom att sidföra och hålla koll på högerbogen fick vi flera sträckor med OK takt, även om det där emellan förståss blev lite mer blandat.

Tyckte att vi hållit rätt högt tempo idag, så jag väntade mig att han skulle vara rätt trött. Men när jag som avslutning bad om trav i lång, låg form så visade han att det fanns massor av "tryck" kvar i hans bakben! Det är nog "vädringsluckan" som jag klippt på hans hals som hjälper till.

Snygg duo!

Här skulle det ha legat en bild på Feykir och Djarfur - men mobilen blev kvar i stallet och förståss bilden med den... Sorry Sussie!

Idag fick Feykir och jag sällskap av Sussie och hennes SNYGGE Djarfur! (Han ser nästan exakt ut som Feykir - bara lite längre ben.) Så vi skojade om att vi borde passa på att rida en kadrilj längs vägen. Feykir och jag visade dem rundan vi red igår - så att de skulle få lära sig en ny ridväg.

Djarfur har en väldigt energisk skritt (och dessutom lååånga ben) så Feykir fick ligga i för att inte hamna allt för mycket på efterkälken. Och i tölten är det också "full fart framåt" som gäller för honom f n - så Feykir och jag fick tillfälle att träna på ett ökat tempo. Det är förståss betydligt lättare när vi har en "hare" så att Feykir verkligen vill gasa på!

I skogen blev det först ganska långa trav- och galoppsträckor, men sedan fick vi ta en lång skrittpaus för att inte stackars Djarfur skulle bli helt "utsliten". Han är ju inte riden så länge och har inte hunnit bygga upp så mycket kondition ännu. "Nu tänker han nog att det inte var någon bra idé att rida ut med flockledaren..." sa Sussie om sin flåsande häst. Fast när vi kom ut på bilvägen igen hade han ändå lite stöd av Feykir när det blev lite spännande att möta bilar, så det fanns nog fördelar också.

Innan vi red iväg hade jag hunnit klippa en "vädringslucka" i Feykirs päls på halsen och bogen. Hade även velat klippa mellan frambenen, men där var pälsen för fuktig så klippmaskinen körde bara fast... Får se om det går bättre i morgon. Han har verkligen ENORM päls - ingen skulle kunna gissa att han varit helklippt en gång redan i höst! Och även om "vädringsluckan" inte var så jättestor så märktes det STOR skillnad när vi red - han blev inte alls lika svettig idag som igår.

Hade funderat på om han skulle få vilodag i morgon, för det var så mycket annat på programmet då... Men utan mobilen känner jag mig ju helt "off"... så nu väger det definitivt över till ridningens fördel. Rider jag på förmiddagen, precis som idag, så bör mycket av det andra hinnas med ändå.

Rimfrost-Feykir rids riktig runda

Ny skimmel? Nej, rimfrostig Feykir! Idag var det lite kallare igen -13 grader i Mariebäck. Hästarna ser verkligen härliga ut med massor av rimfrost i den tjocka pälsen!

...det syns ju extra bra på en svart häst också! Reykur var förståss lika rimfrostig på vintern, men det syns ju inte alls på en skimmel.

Feykir och jag red en riktigt härlig runda idag - samma som vi red med Madde och Krummi förra lördagen. ("Turridningsrundan", fast inte upp till galoppbacken utan rakt fram genom skogen så vi kom ut på bilvägen igen borta mot Avan.) En härlig runda som tyvärr är svår att rida en stor del av året då den mitt på går över en myr där det är väldigt blött. Den blötaste delen brukar inte frysa till helt under vintern, utan det är blött och geggigt under snön... men nu har vi ju så minimalt med snö att det frusit till ordentligt och isen bär hur bra som helst!

Vi red en hel del galopp, trots ojämt underlag här och där. När Feykir inte har någon annan häst att springa ikapp med har han en så kontrollerad galopp att det aldrig är något problem att snabbt få honom att sakta av när underlaget så kräver.

Sista biten hem längs bilvägen red vi öppna i tölt och jag försökte tänka på alla instruktioner jag fick av Sylvia igår. Galoppen i skogen hade förståss varit mkt lösgörande så Feykir kändes riktigt mjuk och fin! Det gällde bara för mig att SITTA på rumpan, hålla om med skänklarna och DRIVA ordentligt - då fick vi trevlig tölt och bitvis trevlig form.

Tillbaka i stallet var vi rejält svettiga både Feykir och jag. Jag skulle verkligen behöva klippa honom en omgång till. Ingen som ser honom nu skulle kunna gissa att jag faktiskt helklippt honom en gång redan i höst! Blir det en ny istid tror jag han är den siste som fryser ihjäl! Den här gången ska jag dock inte helklippa - vill inte att han ska behöva gå med täcke hela tiden. Utan det blir någon variant av spårklippning - d v s halsen, mellan frambenen och kanske i sadelgjordsläget också.

När Feykir var åter i hagen med sina grabbar åkte jag till simhallen här i Gammelstad och bastade ångbastu - två omgångar till dess det snurrade i huvudet. Andra omgången passade jag på att stretcha ordentligt också. Nu är jag HELT slut så det lär inte bli många knop till i kväll...

Ridlektion!!!

....och mååååånga volter blev det!

Ääääääntligen fick jag rida lektion igen! Kändes verkligen som en evighet sedan... Det har varit uppehåll två veckor, innan dess var jag sjuk två veckor och i Egypten en vecka... Som att vara nybörjare igen alltså! ;-)

Vi fick börja med att skritta på volt samt då och då flytta ut bakdelen något steg. Och så snart hästen ville bli hög i nacken göra tydlig förhållning på yttertygeln och flytta ut bakdelen.

När vi sedan "joggat igång" lite i tölt längs spåret fick vi fortsätta med volterna - men nu i tölt. Vi skulle göra tre volter längs varje långsida: först vänstervolt, sedan halvhalt och ställa om till högervolt för att avsluta med en vänstervolt igen. Det var YTTERHJÄLPER som gällde - jätteviktigt! Samt att hålla nere tempot så att man verkligen kunde inverka på hästen. Och när man lämnade sista vänstervolten skulle man "sladda" lite med bakdelen i hörnet för att verkligen få med inner bak.

I början hade jag STORA problem med tempot... När vi skulle jogga igång hästarna hade jag petat till honom med pisken en gång (fel, jag vinklade ut den så att han såg den i ögonvrån) för att han skulle ta i med bakbenen från start. Då insåg han - än en gång - att idag var dagen då han skulle dö, så det gällde att springa för livet!!! Fick göra flera halter innan han började ta halvhalterna och det dröjde ganska länge innan vi hittade ett tillräckligt lågt tempo för att jag skulle kunna jobba honom på ett bra sätt. Men tillslut började det gå bättre. När jag fick ner honom till arbetstempo och kunde börja böja honom ordentligt blev det ju JOBBIGT för Feykir så då var det bara att driva som en galning. JOBBIGT för matte också, alltså!

När vi gjorde samma övning i höger varv, med höger-vänster-höger-volt istället gick det lite bättre redan från start. Bitvis kändes Feykir jättemjuk och fin även om vi inte kunde hålla i det hela tiden...

Nästa töltövning var att lägga en volt på varje kortsida och rida öppna i tölt längs långsidorna. Även här var det förståss STÖDET PÅ YTTERTYGELN som var jätteviktigt! Inte minst för mig - när Feykir slappnar av i innersidan vill han gärna "dyka" ner för djupt, så det är viktigt att jag motverkar det m h a stödet på yttertygeln.

Sedan fick vi göra samma övning i trav också. På volten blev det väldigt tydligt när jag slarvade med ytterhjälperna... Men när jag lyckades hålla koll på dem, hålla Feykir böjd i innersidan och samtidigt driva honom fram emot bettet så gick det riktigt bra! Ett "kritiskt läge" var när man skulle lämna volten och rida ut på spåret igen - med bibehållen form och böjning i innersidan. Då gällde det verkligen att RIDA ut på spåret och inte bara "hamna" där...!

När vi sedan skrittade av hästarna funderade jag på vem som var mer svettig, Feykir eller jag...! En sjukgymnast som disputerat på smärta visade i sin avhandling hur träning, tack vare höjd blodcirkulation, kan lindra smärta. Så i kväll måste jag ha fått en REJÄL dos naturlig smärtlindring! Den ska jag passa på att utnyttja nu - det blir att vika in hovarna tidigt i kväll!

Vilken hästras är du?

Gör testet här.

Jag är tydligen ett engelskt fullblod... "snabb och elegant men lite nervös" ... hm... Undrar hur jag skulle ha svarat på frågorna för att vara islandshäst?!